Kriminalisering av otillbörlig psykisk

Motion 1989/90:Ju603 av Kjell-Arne Welin och Margareta Fogelberg (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju603

av Kjell-Arne Welin och Margareta

Fogelberg (båda fp)

Kriminalisering av otillbörlig psykisk
påverkan

I vårt land råder idag inga meningsskiljaktigheter om att vår grundlagsfästa
religionsfrihet skall gälla fullt ut och att statsmakterna därför också bör förhålla
sig neutrala till andra religioner än den kristna. Det gäller både religioner
som sedan gammalt är etablerade i landet och andra religioner och livsåskådningar
som söker vinna fotfäste och utbredning i Sverige. Denna neutralitet
gäller även rörelser som kan ses som ytterlighetsformer av etablerade
religioner.

Under de senaste cirka 20 åren har också - som alla vet - ett stort antal
utifrån kommande, ofta kallade "nyreligiösa" sekter och kulter vunnit insteg
i den svenska verkligheten, samtidigt som fall av extrem sekterism framträtt
med anknytning till den kristna läran. Om detta är inget att säga så länge de
nya rörelserna nöjer sig med att propagera för sina trosläror och i sin verksamhet
håller sig inom lagens råmärken. Men dessa sekter går ofta utöver
om inte lagens bokstav så dock dess anda och mening och i vart fall utöver
vad hävdvunna etiska normer kräver när det gäller kontakter människor
emellan. Ett numera omfattande erfarenhetsmaterial ger anledning att fästa
riksdagens uppmärksamhet på såväl de värvningsmetoder sekterna använder
sig av som på de skadeverkningar deras agerande i alltför många fall leder
till.

Ehuru sinsemellan skiljaktiga, har dessa "nyreligiösa" rörelser oftast vissa
gemensamma drag. De är uppbygggda kring en karismatisk ledargestalt som
utrustas med gudomliga eller kvasigudomliga attribut och för vilken krävs
slavisk lydnad och underkastelse. En sådan lärare/ledare har förvärvat makt
att tvinga medlemmarna till för vanlig mänsklig uppfattning oetiska beteenden
och till rent brottsliga gärningar. Själva religionsförkunnelsen framstår
vanligen som en ringa del av verksamheten. I stället är verksamheten hårt
inriktad på medlemsvärvning och uppnåendet av ekonomiska resultat genom
insamling av medel och försäljning av olika slags produkter. Exempel
på metoder att stärka en god ekonomi är försäljningen av produkter framställda
av sektmedlemmar som oavlönad arbetskraft och som därför kan avyttras
med betydande överskott. I andra fall avkrävs medlemmar orimliga
avgifter för deltagande i obligatoriska kurser i sekternas egen regi. De omskrivna
scientologrättegångar som för närvarande pågår vittnar om denna
verksamhet. Hos vissa sekter ingår antidemokratiska och antisociala program
i den ideologiska förkunnelse medlemmar matas med.

I sin medlemsvärvning bedriver sekterna en aktiv uppsökande verksamhet
bland ungdomar i och för utväljande av lämpliga proselyter. Sådana sugs in
i rörelsen utan att de har en aning om vad som i verkligheten väntar dem.
De möts där av ett i alla detaljer utarbetat raffinerat program för behandling
av nykomlingar. De bemöts med utstuderad vänlighet och omtanke. Genom
den sekteristiska förkunnelsen leds de steg för steg fram till en punkt där
deras tidigare verklighetsuppfattning bryts ned. På det yttre planet åstadkommes
detta genom en regelrätt avskärmning från den tidigare sociala miljön
- från familj, anhöriga och vänner - samtidigt som på ett inre plan tidigare
erfarenheter, traditioner, föreställningar stämplas som skadliga och vilseledande.
Hårt och metodiskt, genom förtal, smutskastning och förvridna
skildringar av livet utanför sekten, förbereds adepterna på ett anammande
av den nya förkunnelsen. Bara en väg vidare kvarstår som möjlig: den av
sektens lära och dogmer anvisade.

På ett tidigt stadium i denna behandlingsprocess har porten bakom de nyintagna
slagits igen, om inte i bokstavlig så i en viktigare psykisk mening.
Men de själva är omedvetna om detta och vad de därefter utsätts för är en
vilje- och tankestyrning (mind control) som gör dem till formbara och lydiga
redskap i ledarnas händer. Deras anhöriga vet inte var deras barn eller makar
befinner sig. Deras ekonomiska tillgångar (det må vara lägenheter, möbler,
kontanter) tas om hand för att användas i sektens verksamhet.

Sådana former av manipulation står i strid med våra grundläggande demokratiska
värderingar, som bygger på i verklig mening fri åsiktsbildning. Till
stöd för dem kan inte religionsfriheten åberopas. Den bygger på frivillig
samverkan. Det är här fråga om en systematiskt bedriven, djupgående påverkan
på ungdomars psyke. Offren försätts i ett varaktigt suggestionstillstånd
som oavlåtligt - dag för dag - underhålls och späds på genom krav på
slaviskt inordnande under och observans av sektens föreskrifter och förhållningsregler.
I några sekter har den planmässigt åstadkomna sömnbristen i
förening med timslång djupmeditation och rabblande av mantran en inverkan
på psyket som närmar sig effekten av hypnos. Resultatet blir sammantaget
djupgående personlighetsförändringar. Redan efter initialbehandlingen
är allt tal om verklig religionsfrihet i Sverige en chimär för de unga det gäller:
de är och förblir i sektens våld.

Vid medlemsvärvning och framförallt under den första tiden innan sektledningen
är helt säker på att ha den nya proselyten i sin hand agerar man
hänsynslöst för att skilja ungdomar från deras anhöriga och tidigare miljö.
Ofta får ingen veta var den nye medlemmen hamnat. Lyckas man spåra honom/henne
försvåras alla försök till samtal. När ett samtal äntligen kommer
till stånd är den nyvärvade redan så programmerad att han/hon förlorat förmågan
att tänka fritt. Dessa samtal får därför sällan till resultat att någon
övertalas återvända till verkligheten. Men föräldern, brodern, systern eller
maken har åtminstone för en kort stund fått se och träffa sin närstående och
konstatera att han/hon är vid liv innan porten på nytt sluts. Därefter görs,
särskilt under den första tiden, allt för att förhindra kommunikation mellan
den nyintagne och hans familj eller närstående. Denna behandling av människor
i vårt land är oacceptabel.

Om sekternas verksamhet, exempelvis deras saluförande av olika slags ar

Mot. 1989/90

Ju603

5

tiklar som ofta är av bedräglig natur, funnes mer att säga men huvudproblemen
har ovan i korthet redovisats. Sekterna bedriver verksamhet i framförallt
Nordamerika (Californien är vanligen ursprungslandet) och Västeuropa.
Den 22 maj 1984 antog EG-parlamentet en resolution (efter initiativtagaren
David Cottrell kallad Cottrell-deklarationen) vari vissa minimikrav på sekters
beteende fastslogs. Resolutionen har gått vidare till medlemsländerna
med rekommendation om uppföljning av sekternas aktiviteter.

I den svenska brottsbalkens 3 kap 5 § sägs:

Den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom, eller försätter honom
i vanmakt eller annat sådant tillstånd, dömes för misshandel i högst två
år eller, om brottet är ringa, till böter.

I en straffrättskommentar (Jareborg) återfinns följande definition av begreppet
vanmakt:

Vanmakt, dvs. praktiskt taget fullständig brist på kroppslig kontroll, t.ex.
medvetslöshet, sömn, hypnotiskt tillstånd, yrsel (men inte tillfällig svindel),
total berusning av alkohol eller narkotika.

Det suggestionstillstånd som sektmedlemmar metodiskt försätts och kvarhålls
i kan visserligen inte betecknas som vanmakt i denna mening eller som
ett rent hypnotiskt tillstånd, men den fullständiga behärskning av adepternas
vilje- och tankeliv som sekterna eftersträvar och ofta uppnår, närmar sig
otvetydigt just vad vi med vanligt språkbruk lägger in i vanmakt och hypnos.

Den nu gällande kriminaliseringen gör halt vid vad som kan betecknas
som försättande i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Vad det nu gäller är
att utsträcka det kriminaliserade området till att avse även ett systematiskt
beteende syftande till en nedbrytning av individens personlighet. Vad som
skall kriminaliseras är bruket av personlighetsförändrande metoder av det
slag som ovan beskrivits. Deras syfte skall vara att åvägabringa sådana förändringar
hos proselyten att det blir möjligt för sammanslutningens ledande
personer att hålla vederbörande kvar i denna och förmå honom att sätta allt
annat än denna sekttillhörighet åt sidan. Det straffbara området får utåt avgränsas
av att detta bruk av personlighetsförändrande åtgärder skall ske
inom ramen för en kult eller sekt och att offret för ingripandena är en person
som man vill förmå eller redan lyckats förmå ansluta sig som medlem.

Vad som skall hänföras under personlighetsförändrande metoder blir en
avgörande fråga. Man får här utgå från vad som är känt från psykologins och
psykiatrins gränsområden. En växande litteratur finns härom som kräver
närmare genomgång i samband med en ny lagstiftnings utformning.

Den omständigheten att förfarandet sker i religionsfrihetens namn bör
inte stå hindrande i vägen. Religionsfriheten åtnjuter visserligen ett absolut
skydd enligt reglerna i 2 kap regeringsformen. Därav får dock icke slutas att
allt som utger sig för att vara utövande av religion skall betraktas som sådant
och därmed åtnjuta grundlagens skydd. Svenska myndigheter måste förbehålla
sig rätten att i sista hand i varje särskilt fall bedöma om fråga är om
religionsutövning eller om verksamhet som måste anses falla utanför den
ram som reglerna i grundlagen om religionsfrihet drar upp.

Religionsfrihet kan sålunda ej åberopas som stöd för krav på straffrihet

Mot. 1989/90

Ju603

6

för överträdelser som t.ex. bigami eller brott mot djurskyddslag. En kriminalisering
av denna art måste falla under allmänt åtal. Den som är föremål
för behandlingen är vanligen just av detta skäl ur stånd att själv bedöma situationen.
Det står därför klart att en anmälan om övergrepp från någon
person som är medlem i och står under kontroll av en sekt endast i sällsynta
fall kan påräknas. Vederbörande är omedveten om vad som vederfarits honom
och oförmögen att själv agera.

Mot bakgrund av det ovan sagda föreslås införande av en ny regel om
"otillbörlig psykisk påverkan" i anslutning till ovan citerade paragraf i brottsbalken.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att till 3 kap. 5 § brottsbalken foga ett nytt
andra stycke av följande lydelse:

Den som lockar, förleder eller övertalar någon att inträda eller kvarstanna
i sekt, kult eller annan liknande sammanslutning och därvid begagnar personlighetsförändrande
metoder för att åstadkomma eller vidmakthålla underkastelse
under sammanslutningens ledning och lära, dömes för otillbörlig
psykisk påverkan till dagsböter eller fängelse i ett år.

Stockholm den 15 januari 1990

Kjell-Arne Welin (fp) Margareta Fogelberg (fp)

Mot. 1989/90

Ju603

7