Kultur, medier, trossamfund och fritid

Motion 1998/99:Kr272 av Inger Davidson m.fl. (kd)

av Inger Davidson m.fl. (kd)
Kultur för alla
Vårt samhälle kännetecknas på många sätt av uppdelning
och splittring. Varje sektor ansvarar för en liten del, men det
som ofta saknas är helhetssynen på människan och hennes
behov av mening, sammanhang och struktur. Det är just
detta som kulturen har möjlighet att bidra med. Därför är
kultur en viktig grund för all utveckling. Kulturen omformas
och utvecklas också själv, varje tid har sina kulturyttringar.
Kultur är både historia och samtid. Målet för statens
kulturpolitik måste vara att närma kulturen och människorna
till varandra så att kulturen får möjlighet att bidra till en
positiv utveckling både för den enskilde och samhället.
Vi kristdemokrater menar att kulturen ska präglas av en helhetssyn på
människan. Den innehåller såväl en individuell som en social dimension,
såväl en materiell som en andlig dimension. Kulturen bidrar till att ge oss en
fördjupad syn på tillvaron och hjälper oss att växa som människor. Kultur-
yttringar kan också tillfredsställa människans gemenskapsbehov. Friheten att
växa i gemenskap med andra är grundläggande för en kristdemokratisk
kultursyn.
Vi anser att ett mångsidigt kulturliv och en ömsesidig förståelse för var-
andras olika kulturer och kulturyttringar är en viktig förutsättning för ett
öppet och demokratiskt samhälle. Grunden för förståelse för andra är att den
egna identiteten är stark. Det är därför oerhört angeläget att kulturen finns
där människorna finns och ger möjligheter till självinsikt och personlighets-
utveckling.
De kulturpolitiska målen skall bland annat vara att värna yttrandefriheten
och skapa reella förutsättningar för alla att använda sig av den. Att verka för
allas möjlighet till kulturupplevelser och eget skapande, förhindra negativa
verkningar av kommersialismen, främja mångfald och konstnärlig förnyelse
och kvalitet, bevara och bruka kulturarvet samt främja det internationella
kulturutbytet och möten mellan olika kulturer inom landet.
Vi kristdemokrater menar att det är viktigt att göra kulturen tillgänglig för
alla och att främja ett aktivt deltagande i kulturlivet. För att detta ska vara
möjligt måste man vara medveten om människors skilda kulturvanor. De
beror på många faktorer, bland annat traditioner, bostadsort och ålder. Att
föra ut kulturen i hela landet är helt nödvändigt  för att därigenom ge fler
människor större möjligheter till deltagande samt väcka intresse hos grupper
av människor som av tradition inte deltar i vissa delar av kulturlivet.
Kultur för barn och
ungdomar
Barnkonventionen som Sverige var med och undertecknade
1989 ställer krav vad gäller barns och ungdomars kulturella
rättigheter. Barnkonventionen kräver först och främst att vår
syn på barn förändras. Vuxna skall lyssna på barn och
respektera barns integritet. Vuxna skall respektera att barn
har lika värde och lika rättigheter. Barn har rätt att bilda egna
åsikter och att framföra dem. Barnens bästa skall alltid
komma i första rummet. Här garanteras barn och ungdomar
kulturell identitet och här formuleras i klartext barns rätt till
vila och fritid, lek och rekreation d.v.s. rätten att vara barn.
Barn måste under sin uppväxt ges möjlighet att ta del av och delta i olika
kulturella aktiviteter. Egna berättelser, rörelse, lek, att måla, rita, sjunga
och
spela är några av uttryckssätten. Kulturen kan bidra till att utveckla dem.
Hemmet ger viktiga förutsättningar, men också barnomsorg, skola och
massmedier har viktiga roller att spela för barns kulturupplevelser.
Familjens betydelse i sammanhanget får inte förringas. Vi vill forma en
politik som ger föräldrarna tid för samvaro med sina barn. Föräldrar och
äldre syskon kan till exempel läsa mycket för de mindre barnen. På det sättet
utvecklas språket och sagorna stimulerar barns fantasi.
Barn måste uppnå kommunikativ kompetens, dvs. utveckla sådan kunskap
och förmåga som gör att de kan tolka, förstå och hantera den verklighet de
lever i. Om resurser styrs till barns och ungas kulturutbud kan kulturintresset
väckas och utvecklas tidigt. Tidiga kulturupplevelser utvecklar fantasin och
väcker intressen som man bär med sig som en god barlast i livet. Samhällets
insatser för kultur till barn och ungdom har ökat under senare år, men mer
kan och bör göras.
Samhällets stöd till
kultursektorn
Kommunernas stöd till  kulturverksamheten är även i
framtiden grundläggande för de offentliga kulturinsatserna.
Det mesta som sker inom kulturlivet har lokal förankring och
finansiering. På de platser i landet där kommunen inte har
möjlighet att ge stöd bör regionen ta ansvar. Det är naturligt
att koncentrationen av kulturevenemang sker i de större
städerna. Detta bör dock inte hindra samarbete och
kommunikation med den övriga regionen.
För kulturell frihet och utveckling krävs vissa basstrukturer. Precis som
staten har ett grundläggande ansvar för järnvägsnätet bör staten ta ett
grundläggande ansvar för det kulturella stamnätet, en kulturell infrastruktur
bör finnas. Förutom nationalinstitutionerna ska denna innefatta regionala
stödjepunkter.  Dessa behöver inte nödvändigtvis erbjuda ett brett
kulturutbud eller representera breda kulturella centra. De kan representeras
av en enskild institution som visat god kvalitet ur ett nationellt såväl som ett
internationellt perspektiv.
Det statliga stödet varierar mellan olika kulturområden. Inom vissa
områden ges stödet för att hålla god kvalité och ge ökad mångfald, inom
andra för att ge större delaktighet och bidra till bildning och utbildning. Det
kan också vara ett nationellt ansvarstagande för kulturmiljöer, byggnads-
minnen och arkeologiska föremål. När det gäller individer och grupper anser
vi att det offentliga stödet bör prioritera kultur för barn och ungdomar. Vi
kristdemokrater anser också att utgångspunkten för det statliga stödet är att
det ska vara stödjande, inte styrande.
Även näringslivet har ansvar för och glädje av ett rikt utvecklat kulturliv.
Långsiktiga och väl genomtänkta sponsoravtal kan bidra till en positiv
utveckling för både kultur och näringslivet.
Sveriges Televisions ansvar
Respekten för människovärdet är grunden för ett gott
samhälle. Demokratin undergrävs om inte människovärdet är
en levande del i människors tänkande och handlande.
Människovärdet som demokratins stöttepelare hotas om
kränkning av människovärdet ses som underhållning.
Vi är idag väl medvetna om barns fysiska behov, medan kunskapen om
deras psykiska och emotionella behov inte är lika god. Våra barn påverkas
inte bara av materiell standard. Vi vuxna måste bli medvetna om att det i
informationssamhället krävs mer av det som skulle kunna kallas en inre
miljövård. Om vi i vuxenvärlden avstår från att skydda, förklara och ge
positiva förebilder fylls våra barns sinnen av oro, otrygghet och det som för-
bereder våld.
TV har stora möjligheter att till barn förmedla olika former av kultur.
Sveriges Television har därför ett stort ansvar i detta sammanhang. Det är
angeläget att de program som visas, framförallt program för barn, har en god
kvalitet och ett genomtänkt pedagogiskt mål. TV-programmen påverkar
barnen i hög grad och därför bör våld av alla slag begränsas i barnprogram-
men.
Det är också viktigt att program med våldsinslag inte visas de tider man
kan förvänta sig att barn ser på TV. Varken direkt före eller efter barn-
program bör våldsinslag få förekomma. De flesta rön tyder på att tittaren på
ett eller annat sätt omedvetet eller medvetet påverkas av underhållnings-
våldet i media. För att få ännu mera kännedom om effekterna av mediavåldet
är allsidig forskning nödvändig.
Kunskaper om bildvåldets effekter har ökat under senare tid. Man har
bland annat kunnat konstatera att våldsinslagen i medierna kan leda till
aggressioner hos barn. Mediavåldet ger upphov till rädsla hos barn och
ungdomar. På sikt kan det innebära en tillvänjning vid själva våldet. Vissa
typer av våld upplevs som mindre skrämmande om man ser det gång på
gång.
I de rapporter som Sveriges Television skall ge årligen till regeringen
angående hur public service-uppdraget uppfyllts bör utvecklingen av pro-
gram som innehåller våldsinslag följas särskilt noga.
En annan viktig del när det gäller public serviceuppdraget är att öka
möjligheten till delaktighet för människor med funktionsnedsättning.
I "Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning
delaktighet och jämlikhet", antagna av FN på initiativ av bl.a. Sverige, står
följande: Staterna bör uppmuntra media, speciellt television, radio och
tidningar, att göra sina tjänster tillgängliga.
Kulturutredningen föreslog att krav på handikappanpassning skall gälla för
samtliga marksändande TV-företag.
Synskadade kan inte läsa textremsan till utländska TV-program eller de
utländska inslagen i nyhetsprogrammen - sändningarna är således inte
utformade så att de är tillgängliga för denna grupp. Om textremsan läses upp
i en särskild ljudkanal kan dessa problem undanröjas.
Införandet av digital-TV innebär nya möjligheter att ytterligare öka
tillgängligheten för funktionshindrade. Sveriges Television har nu fått sänd-
ningstillstånd för digital-TV från årsskiftet 1998/99. Det är viktigt att till-
gängliga TV-program för synskadade kan börja sändas så snart digitala TV-
sändningar kommer igång.
Konstnärernas villkor
Kulturell frihet, mångfald och vidareutveckling skall främjas
genom att kulturskaparna får goda arbets- och ekonomiska
villkor. Konstnärers kunnande behöver tas i anspråk i hela
samhällslivet. Människor har behov av konst i många olika
sammanhang. Inte bara kommunalhuset ska vara smyckat.
Daghem, skolor, sjukhus, bibliotek, parker och torg är några
exempel på platser där konst kan pryda och glädja. Samhället
stöder samtidigt konstnärerna genom inköp av konst till
offentliga byggnader och platser. Varje kommun bör ha en
plan för den konstnärliga utsmyckningen. Vi kristdemokrater
anser att det är önskvärt att stödet till enskilda konstnärer i
större utsträckning knyts till särskilda projekt eller bestämda
konstnärliga uppdrag.
Arbetsmarknaden inom kultursektorn avviker från de förutsättningar som
arbetsmarknadspolitiken utgår ifrån. Om fast arbete är det vanliga på
arbetsmarknaden i stort, är arbetena inom kultursektorn oftast tillfälliga. Idag
råder det en långvarig och strukturell obalans mellan utbud och efterfrågan.
Konstnärliga arbetsmarknadsutredningar uppskattar antalet konstnärer till
25 000 personer.
Utredningar visar också att de statliga ersättningarna och bidragen har ökat
väsentligt i betydelse för de yrkesverksamma konstnärerna och för deras
möjlighet att ägna sig åt sitt konstnärliga arbetet. En bidragande orsak till
detta är bland annat att konjunkturnedgången drabbat konstnärer hårdare än
andra yrkesgrupper. Till följd av den höga arbetslösheten - enligt utred-
ningen var 19 000 konstnärer inskrivna vid arbetsförmedlingar under 1996 -
är kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av kontantstöd
vid arbetslöshet betydande.
Vi kristdemokrater ser positivt på att regeringen försöker finna former för
att förändra  strukturella problem. Utifrån detta stöder vi förslagen från
propositionen Konstnärernas villkor som riksdagen tidigare fattat beslut om.
Det handlar bland annat om åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens område.
Ett statligt stöd införs för verksamhetsbidrag till vissa utställare som huvud-
sakligen utan vinstsyfte bedriver en fortlöpande utställningsverksamhet av
samtida bild- och formkonst. Det nuvarande stödet till organisationer och
institutioner inom bild- och formområdet utvidgas till att också omfatta stöd
till kollektivverkstäder.
Försöksverksamhet med en s.k. tredje anställningsform inom teatern är
intressant och värt att pröva. Det innebär att staten under vissa förutsätt-
ningar skall ge bidrag till en verksamhet som består i att ett aktiebolag bildas
där frilansande skådespelare anställs. Syftet är att öka de frilansande
skådespelarnas trygghet, att öka den konstnärliga friheten samt att avlasta
arbetslöshetskassan. En förutsättning är att arbetsmarknadens parter sluter
erforderliga avtal för anställningsformen.
Under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv föreslås i enlighet
med riksdagens ställningstagande att ett särskilt stöd införs för arbets-
förmedling vid de s.k. centrumbildningarna under en försöksperiod. Cen-
trumbildningarna kan mellan sig ha stora skillnader i både verksamhetens
omfattning och kvalitet. Viktiga uppgifter är att vara samarbetsorgan,
informatör och opinionsbildare. Vissa har mer eller mindre renodlade
arbetsförmedlande arbetsuppgifter. Några har även fast anställd personal.
Gemensamt för dem alla är att de arbetar direkt mot uppdragsgivare och
arrangörer. En utvärdering av centrumbildningarna visar att man med mycket
små resurser förmedlar konstnärers arbete på ett imponerande sätt. Med hjälp
av stödet skall centrumbildningarna kunna anställa arbetsförmedlare.
Vi kristdemokrater anser både vad gäller försök med en tredje anställ-
ningsform inom teatern och försök med arbetsförmedling vid centrum-
bildningar att den föreslagna försöksperioden på ett och ett halvt år är för
kort. Vi anser att den bör utökas till tre år för att det ska gå att dra säkra
slutsatser av värdet av verksamheten.
Litteraturen och språket
Det tryckta ordet ger upplevelser, kunskap, skapar förståelse
och påverkar på många olika sätt. Oavsett var man befinner
sig kan man med litteraturens hjälp stiga in i en helt ny värld.
Litteraturen är historiens och nutidens pelare. Den speglar
människans behov av att uttrycka sig, att samtala, att utbyta
tankar. Andra människors insikter och erfarenheter blir
tillgängliga i litteraturen. Genom det tryckta ordet får vi
möjlighet att förstå vilka tankar och idéer som påverkat och
skapat det samhälle vi lever i. Det tryckta ordet har stor
betydelse för opinionsbildning och folkbildning. Boken intar
en särställning i kulturverksamheten.
Bort med moms på barnböcker
De flesta av oss minns de böcker vi läste som barn.
Högläsningen före sängdags är en högtidsstund i många
familjer. Böckernas betydelse för barn kan inte nog betonas.
Böcker inspirerar och utvecklar. För att erövra ett rikt språk
behöver man både läsa, lyssna, göra visuella upplevelser och
själv uttrycka sina tankar och kommunicera med andra.
Idag lever många barnfamiljer under stark ekonomisk press. De kan inte
prioritera inköp av barnböcker, andra utgifter måste gå före. Det är vanligt att
en barnbok kostar omkring 150 kronor. Att låna böcker är ett bra alternativ,
men det är värdefullt att också få äga en bok. Inte minst för att kunna
återvända till den. Barn älskar att höra samma berättelse gång på gång.
Många länder har ingen eller låg mervärdesskatt på böcker. I Sverige är
nivån 25%, vilket måste anses vara mycket högt. Bokförsäljningen har
sjunkit kraftigt under senare år och en sänkt mervärdesskatt skulle få stor
betydelse.
Enligt Förläggarföreningens statistik har försäljningen av barnböcker mätt
i värde minskat under de senaste 4-5 åren. Budgetåret 1991/1992 såldes
barnböcker för 211 miljoner kronor medan försäljningen bara uppgick till
179 miljoner kronor år 1995, en minskning på 15 procent på fyra år. Sedan
tio år tillbaka har upplagorna ständigt sjunkit. Efterfrågan på ungdomsböcker
visar idag en försiktig ökning, och en viss ökad efterfrågan på böcker för 7-
9-åringar kan skönjas. Inom vissa genrer kan man märka en liten uppgång för
första gången på länge.
Vi kristdemokrater anser att all litteratur så snart som möjligt bör undantas
från mervärdesskatt. I nuvarande ekonomiska situation ter detta sig svårt att
genomföra generellt. Under 1995 fick staten in 669 miljoner kronor i
momsintäkter från böcker. Därav var statens intäkter från barnböcker cirka
70 miljoner kronor.
Till en början föreslår vi att barnböcker undantas från moms och anslår 60
miljoner kronor utöver regeringen till detta ändamål. Det är i linje med den
prioritering som det råder stor enighet om, nämligen att i större utsträckning
än tidigare satsa på kultur för barn.
Det hade varit önskvärt att direktiven till den utredning om böcker och
förlag som nyligen genomförts också hade omfattat en översyn av
mervärdesskatten på böcker. Vi föreslår att en ny utredning får till uppgift att
göra en översyn av möjligheten att sänka eller helt avskaffa momsen på
böcker. Därefter bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag
i den riktningen.
Bibliotek
Biblioteken har en viktig uppgift att fylla när det gäller att nå
ut till alla, inte minst barn och ungdomar. Bibliotekens
utlåning sker också i mycket hög grad till denna grupp. Cirka
en tredjedel av alla lån görs av barn och ungdomar. Antalet
utlånade barnböcker har ökat, ändå har antalet barn som har
daglig kontakt med böcker minskat.  På några ställen i landet
gör bibliotekarien hembesök. Små barn får i hemmiljö
möjlighet att stifta bekantskap med vad som finns på ett
bibliotek. Försöket har fallet mycket bra ut. Böckerna blir en
naturlig del av vardagen. Bibliotekens utåtriktade
verksamhet till hem, familjedaghem, förskolor och skolor
bör stödjas. Ett gott samarbete med förskola, familjedaghem
och skola  behövs för att skapa positiva läsvanor. Särskilt
viktigt är att uppmärksamhet ges åt läshandikappade barn
och invandrarbarn för att främja deras språkutveckling.
Under ett par år har regeringen anslagit medel för läsfrämjande verksamhet
vilket vi ser positivt på. Detta arbete bör prioriteras inom biblioteks-
verksamheten. För att undvika byråkrati och resurskrävande arbete bör de
medel som regeringen föreslår till läsfrämjande verksamhet via Statens
Kulturråd istället gå direkt till bibliotekens verksamhet. Den kompetens
bibliotekarierna har på området är oerhört viktig och bör tas tillvara direkt i
det läsfrämjande arbetet.
Bidrag till LL-Stiftelsen
Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur har till
ändamål att äga och ge ut en nyhetstidning för
utvecklingsstörda samt att ge ut lättlästa böcker (LL-böcker).
Verksamheten drivs utan vinstsyfte och inom ramen för avtal
som träffas mellan staten och stiftelsen.Verksamheten sprids
i hög utsträckning genom länsombud.
Inom omsorgen, handikapprörelsen och skolvärlden känner man idag
relativt väl till de lättlästa alternativen. Utanför dessa kretsar är dock LL-
utgivningen obekant för det stora flertalet. Många, både barn och vuxna,
skulle ha stor glädje av att få information och läsa böcker med lättläst text.
Därför anser vi att en brett upplagd informationskampanj bör genomföras för
att presentera utgivningen från Centrum för lättläst som idé. Det skulle ge en
möjlighet att nå ut till flera målgrupper och till allmänheten. Kampanjen bör
t.ex. innefatta inslag i reklam-TV och annonsering. På sikt skulle en sådan
ökad uppmärksamhet leda till ökad försäljning och därmed ökad egen-
finansiering. För kampanjen bör anslås 1 milj. kr som engångssumma under
1999.
Kulturmoms
För att möjliggöra för fler medborgare att ta del av och själva
vara delaktiga i kulturlivet vill vi se över kulturmomsen. För
många hushåll, t ex småbarnsfamiljer och pensionärer, kan
de ekonomiska marginalerna ofta vara ansträngda. Risken är
stor att hushållsbudgeten aldrig räcker till aktiviteter som har
att göra med de själsliga behoven. Därför vill vi helt avskaffa
momsen på teater-, balett-, operaföreställningar och cirkus.
Likaledes ska verksamhet som idag är momspliktig på
bibliotek och museer momsbefrias. När det gäller
entréavgifter till djurparker vill vi se en momssats på 6%.
Detta utvecklar vi närmare i vår skattemotion.
Teater
Teater är en konstform som ger stora möjligheter till
inlevelse och identifikation. Under senare år har intresset för
teater beklagligtvis minskat. Statens insatser skall syfta till
att tillgängligheten förbättras, att teaterutbudet blir allsidigt
och håller god kvalitet, att barn och ungdomar får tillgång till
teater av hög kvalitet, att den regionala teatern utvecklas och
att nationalscenernas ställning stärks. Detta kan
förhoppningsvis bidra till att efterfrågan återigen ökar.
Att barn tidigt får komma i kontakt med teater och lära sig uppskatta denna
kulturform anser vi är av avgörande betydelse för en positiv utveckling för
teatern i framtiden.
Teaterverksamhet i skolorna för att till exempel motverka rasism har varit
mycket framgångsrik. Möjligheten för eleverna att själva deltaga är
avgörande för att väcka intresset för teater hos nya grupper.
Operan och Dramatiska Teatern är nationalskatter men också i högsta grad
levande kulturklenoder. De är viktiga delar av vårt lands kulturarv. Det är
viktigt att dessa nationella institutioner är öppna och tillgängliga för en bred
allmänhet så att den del av kulturarvet som de förmedlar kan föras vidare till
kommande generationer.
Dramatens ekonomi är efter ett antal vidtagna åtgärder åter i ekonomisk
balans. Målet att Dramaten under perioden 1998-2002 skall redovisa en årlig
disponibel vinst på 5 miljoner kronor med oförändrad statsbidragsnivå ställer
dock fortsatt stora krav på stram ekonomisk planering. Regeringen bör
mycket nogsamt följa utvecklingen genom att årligen göra en bedömning av
konsekvenserna av den återbetalningsplan som finns för det lån Dramaten
har i Riksgäldskontoret som staten tillfälligt tagit över. Vi delar regeringens
bedömning att det inte finns ekonomiskt utrymme för den amortering på 5
miljoner kronor som enligt låneplanen ska göras i januari 1999.
Drottningholms Slottsteater har under lång tid upprätthållit föreställnings-
verksamhet i samarbete med Operan. Det har inneburit att ett stort antal
besökare har beretts möjlighet till unika teaterupplevelser. På grund av
minskade statsbidrag har Operan fattat ett principbeslut om att inte längre
spela på Drottningholms Slottsteater. Om inte de ekonomiska förutsätt-
ningarna för Drottningholms Slottsteater förändras bedömer ledningen att
säsongen 1999 sannolikt kommer att innebära ett kraftigt brott för verksam-
heten.
I regeringens proposition kommenteras inte Drottningholmsteaterns situa-
tion närmare under det anslag som verksamheten finansieras ifrån. Reger-
ingen beräknar en bidragshöjning för Operan för att i ett inledningsskede
säkra driften av Vasateatern. Regeringen utgår ifrån att denna insats ska leda
till fler föreställningar även vid Drottningholmsteatern. Vi anser inte att det
är en självklar utveckling. Om inte en uppgörelse kan komma till stånd med
Operan bör Drottningholmsteatern tillförsäkras medel ur den del av anslaget
A2 Bidrag till allmän kulturverksamhet m m som avsatts för särskilda
insatser under 1999.
I regeringens budgetförslag ingår att stads-, läns- och regionteatrarnas
verksamhetsbidrag för 1999 liksom under 1997 och 1998 skall minskas med
två procent. Dessa medel skall överföras till Statens Kulturråd och kan sedan
sökas som projektbidrag. Vi anser att denna omfördelning av medel inte bör
genomföras på grund av den pressade ekonomiska situation teatrarna lever
under.
Museer
Museernas mål bör vara dels att erbjuda material och
information som engagerar och stimulerar människors
intresse att aktivt delta i ett demokratiskt kulturliv, dels att
genom vetenskaplig verksamhet medverka till förklaringar
på de frågor som forskningen ställer. Det är i föremålens
förmåga att ge konstupplevelser, som särarten i museets
utåtriktade verksamhet ligger. Upplysningsarbetet får sin
särart genom de specifika pedagogiska möjligheter som
föremålen erbjuder. Museernas egenart ligger först och
främst i att det samlar och förvaltar föremål. I själva
samlandet och förvaltandet ligger en viktig kulturell uppgift.
Genom museerna kan den historiska erfarenheten utnyttjas för att ge
perspektiv på olika frågor när det gäller att hantera nuets problem och välja
framtidsriktning. Kristdemokraterna stöder inriktningen att långsiktigt bevara
samlingarna, att öka tillgängligheten till museerna och att nå nya grupper av
besökare skall vara de områden som prioriteras även i framtiden.
Riksdagen har tidigare efter förslag från regeringen beslutat om inrättandet
av ett statligt museum för världskultur, Världskulturmuseet, med säte i Göte-
borg. Omkring detta rådde till stor del politisk enighet. Däremot motsatte sig
flera partier att Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet skulle ingå i den
nya myndigheten. När beslutet om det nya museet fattades i riksdagen skrev
kulturutskottet i sitt betänkande: "man måste räkna med att utskottet i vissa
frågor kan få anledning att inom en relativt nära framtid återkomma till och
eventuellt ompröva enskildheter i de nu gjorda ställningstagandena". Vi
kristdemokrater anser att det är dags för riksdagen att göra en sådan ompröv-
ning nu. Det finns ett antal skäl som talar mot att Östasiatiska museet och
Medelhavsmuseet skall ingå i den nya myndigheten. Denna del av beslutet
bör därför rivas upp. Som en följd av detta ställningstagande säger vi nej till
att de 13,9 miljoner kronor som beräknats för anslagsposten H 1.1 Statens
historiska museer och de 14 miljoner kronor som beräknats för anslagsposten
H 1.2 Statens konstmuseer förs över till anslagsposten H1.10 Världskultur-
museet.
I budgetpropositionen föreslår regeringen även när det gäller musei-
verksamheten att 2 procent för år 1999 samt 2 procent för år 2000 av bidra-
get till regionala museer ska avsättas till riktade tidsbegränsade bidrag. Detta
förslag bör inte genomföras. Flera museer har ekonomiska problem och med
förslaget om sänkta fasta bidrag hotas den befintliga verksamheten.
Möjligheten att få tillbaka pengar i form av stöd till tillfälliga projekt
förbättrar inte läget, eftersom det är det långsiktiga arbetet som behöver stöd.
År för år behöver museerna fortsätta sitt arbete med kunskapsuppbyggnad,
vård av samlingar, arkiv och bilder, rådgivning och information. Länsmuse-
erna arbetar i ett nätverk med organisationer, institutioner och kommuner.
Svårigheter uppstår att motsvara förväntningarna i detta samarbete samt i
arbetet med utställningar, skolverksamhet och andra utåtriktade aktiviteter.
Dans
Dans som konstnärligt uttryck har länge betraktats som en
exklusiv konstform. Dansen befinner sig sedan några år i ett
expansivt skede och intresset för att se dans på scen har ökat.
Dans är ett uttrycksmedel för individen, samtidigt som den
har en social funktion och kan stärka gemenskap och
samarbetsförmåga.
Dansare har kort karriär - även utan skador i arbetet kan de fysiska
förutsättningarna att utöva yrket upphöra i 40-årsåldern, ofta mycket tidigare.
Då återstår många år i yrkesverksamhet. Därför bör det i grundutbildningen
alltid finnas en förberedelse till en alternativ karriär och en planering för
dansares omskolning eller vidareutbildning. Dansare som lämnat karriären
har erfarenheter som skulle kunna tas till vara inom olika delar av samhället.
En översyn av dansutbildningen är nödvändig och bör genomföras snarast.
Musik
Musik är en viktig del av många människors liv. Att lyssna
på musik eller att själv traktera ett instrument förhöjer
livskvaliteten. Musiken står för guldkanten i de flesta festliga
sammanhang, antingen de är privata eller offentliga. Oavsett
ålder, nationalitet eller språk kan människor kommunicera
med varandra genom musiken. Intresset för musik skapar
kontakter över alla gränser. Ungdomar identifierar ofta sin
grupptillhörighet utifrån en speciell musikstil.
Statens insatser för musiklivet ska syfta till att ge fler möjlighet att lyssna
på och utöva musik samt skapa intresse för olika slags musik och främja
kvalitetssträvanden.
Musikskolan
Kommunernas musikskolor har under de senaste decennierna
grundlagt och utvecklat många människors musikintresse.
Barn i alla åldrar har fått sitt intresse för musiken väckt just
genom musikskolorna. Alltifrån den första lektionen i
blockflöjt har musiken blivit till glädje under hela livet.
Även som åhörare har man stor behållning av de grunder
musikskolan lagt. I de flesta familjer finns inte tillgång till
ett musikinstrument. Musikskolan är för de allra flesta den
möjlighet som erbjuds att pröva hur det känns att själv få
fram toner ur ett instrument. Man får också uppleva hur det
är att spela i grupp och att varje instrument har sin viktiga
uppgift i en orkester.
Musikskolans betydelse för framväxten av professionella musiker är
omvittnad. Musikindustrin är en av våra största exportindustrier idag. Många
anser att det har sin grund i den höga kvalitet och den omfattning som
musikskolorna haft under de senaste årtiondena.
Det är mot denna bakgrund olyckligt att kommuner i ekonomisk kris
nödgats banta musikskolan. Det är angeläget att betona betydelsen av
fortsatta kommunala satsningar på musikskolan. Varje barn bör även i
framtiden under sin skoltid få möjlighet att själv spela ett instrument. Vi
kristdemokrater anslår 1,8 miljarder kronor utöver regeringens förslag till
den kommunala sektorn den närmaste tvåårsperioden.
Länsmusiken
Riksdagen beslutade 1997 om en generell sänkning av
bidragsnivån för länsmusiken med ca 50 milj. kronor.
Sänkningen skulle genomföras i två etapper. Anslaget har för
år 1998 minskats med 25 milj. kronor och regeringen avser
att ytterligare minska 25 milj. kronor för år 1999. Vi
kristdemokrater motsätter oss denna drastiska minskning.
Förslaget om besparingar har lagts trots att det i
överenskommelsen om ändrat huvudmannaskap uttalades att
ingen kostnadsövervältring skulle ske till landstingssektorn,
varken vid övertagandet eller därefter.
Med de neddragningar som nu föreslås minskas förutsättningarna för en
regionalt förankrad musikverksamhet. Många orkestrar hotas av nedläggning
och så även den pedagogiska skolkonsertverksamhet som länsmusiken är
ensam om att förvalta. Den professionella regionala musiken står ofta som
förebild för amatörorkestrar och musikensembler.
Neddragningarna kan innebära att vissa regioner förlorar sin enda
professionella musikensemble. På det sättet hotas även de dans- och teater-
verksamheter vars förutsättning är den regionala musikresursen. Inte minst
viktigt är att hänsyn tas till de län som redan gjort stora organisations-
förändringar när deras försvarsavtal upphörde. Neddragningen stämmer illa
med uttalanden om att kulturen måste ut i regionerna och att ingen
övervältring av kostnaderna skulle ske. Förslaget innebär mycket stora
nackdelar för regionalt kulturliv. Därför motsätter sig Kristdemokraterna den
drastiska neddragning som regeringen föreslår och anslår 10 miljoner kronor
utöver regeringens förslag för år 1999.
Stockholms Spårvägsmäns Musikkår
Stockholms län är det enda län som saknar egen
länsmusikavdelning. Stockholms Spårvägsmäns musikkår,
SSM, är i dag  Sveriges största professionella symfoniska
blåsorkester, med en mycket bred konsertverksamhet. SSM
har landstinget som huvudman och fyller i vissa avseenden
vad avser repertoar och verksamhet en länsmusiks plats. Det
finns ett stort behov av en länsmusik i Stockholms län och
SSM  skulle väl fylla de behov som regionen har.
SSM är en blåsorkester på hög internationell nivå. Den har också sju
mindre ensembler och har nått höga konstnärliga resultat med stor kostnads-
effektivitet.
Ett dilemma är dock att orkestern inte kan erbjuda heltidstjänstgöring till
sina musiker. Deltidstjänstgöring medför problem för de anställda och för
orkestern. Sedan regeln om att deltidsanställda inte får stämpla infördes har
flera orkestermedlemmar tvingats säga upp upp sig och stämplar nu på
heltid. Detta är knappast samhällsekonomiskt lönsamt. Några kombinerar
fortfarande musikertjänsten med trafiktjänst men det är svårt att driva en
rationell verksamhet på denna nivå med en deltidsanställd orkester.
Vi anser liksom tidigare att det är viktigt att Stockholms län får en egen
länsmusik och att SSM väl motsvarar de krav som kan ställas på en sådan.
Statens Kulturråd bör därför av riksdagen få uppdraget att å statens vägnar
föra förhandlingar med berörda intressenter, t ex  Stockholms stad, Stock-
holms läns landsting och Försvaret för att komma fram till en lösning på
orkesterns ohållbara situation. I avvaktan på detta bör tillfälliga medel
tillföras SSM genom en omfördelning inom anslaget A2 Bidrag till allmän
kulturverksamhet.
Film
Filmen som konstform och kulturbärare är unik och
gränsöverskridande. Det statliga filmstödet har en viktig
uppgift när det gäller att främja värdefull svensk
filmproduktion och främja spridning och visning av
värdefull film.
Många svenskar har genom åren bidragit till att föra den svenska filmen ut
i världen. Dessa ambassadörer har självklart betytt mycket för intresset för
svensk film både här hemma och utomlands.
Men också filmproduktion i mindre skala, på det lokala planet, är viktig.
Barn och ungdomar kan till exempel genom filmen spegla sin omgivning och
situation, vilket blir en värdefull kulturhistorisk dokumentation för fram-
tiden.
Vi stöder den ökning av filmstödet som regeringen föreslår för regionala
resurscentrum för film och video.
Sverige är ett biograftätt land. De små landsbygds- och kvartersbiograferna
har ett stort socialt och kulturellt värde. De är också en förutsättning för att
skolbio skall kunna förekomma. Att gå på bio på skoltid är ett sätt  att lära
nästa generation biobesökare att upptäcka biografen och att visa dem ett brett
filmutbud, av god kvalitet och avsett för deras ålder. Nära en halv miljon
barn såg film vid slutna barn- och skolbiovisningar under läsåret 1996/97.
Fortsatt stöd till svensk
barnfilmsproduktion
Genom filmen ger vi våra barn en möjlighet att vidga sina
vyer, lära sig förstå sig själva och andra och inte minst
viktigt - att ha roligt. Filmen är ett lättillgängligt medium
som uppskattas av de flesta barn. Det ställer stora krav på
barnfilmsproducenterna att hålla en hög kvalitet.
Barnen i Bullerbyn, Pippi Långstrump, Saltkråkan, Ture Sventon och
Sagan om Sune är exempel på bra svensk barnfilm, som producerats under
åren. Nyligen tilldelades Simon Sandqvists film Victor pris i barnfilms-
klassen vid kortfilmsfestivalen i Uppsala.
Ofta bygger barnfilmer på sedan länge älskade barnböcker. Böckerna
skapar därför en nyfikenhet på filmen. Men det kan också fungera den mot-
satta vägen. Filmen kan bli en väg in i böckernas värld. Den korsbefrukt-
ningen är viktig när det gäller att utveckla barns intresse för kultur i vid
mening.
Nästan all tecknad barnfilm produceras i utlandet. I bästa fall dubbas
filmerna till svenska. Om det inte görs blir de otillgängliga för de flesta
barn.
De kommersiella krafterna runt dessa filmer är ofta starka. Reklamen
utformas på ett sätt som små barn har svårt att värja sig för.
Av det stöd som ges för att upprätthålla och utveckla svensk film-
produktion anser vi kristdemokrater att minst hälften bör gå till barnfilm av
hög kvalitet
Trossamfunden
Stödet till trossamfunden är uppdelat i tre delar -
verksamhetsbidrag, lokalbidrag och utbildningsbidrag.
Verksamhetsbidraget har inte utvecklats i samma grad som
antalet betjänade inom trossamfunden. Anslaget per betjänad
person har under den senaste treårsperioden minskat kraftigt.
Lokalbidraget kan täcka upp till 30 procent av kostnaderna för renovering
och byggnation. En stor del bekostas av samfundens insamlade medel.
Samtidigt som bidraget ger församlingarna möjligheter att underhålla sina
lokaler ger det byggnadsverksamhet som genererar arbetstillfällen. En del av
de utbetalade medlen återförs dessutom till staten i form av mervärdesskatt
och arbetsgivaravgifter. Det är för statens del väl använda medel.
Under 90-talet har de ordinarie lokalbidragen sänkts från en årlig nivå på
ca 13 miljoner kronor till 2,5 miljoner kronor 1997, varför Samarbets-
nämnden för statsbidrag till vissa trossamfund (SST) endast har kunnat ge
bidrag till handikappanpassning av lokaler.
1993 års samlingslokalutredning redovisade att de fria samfunden har
4 000 kyrkor/synagogor/moskéer och att behoven av handikappanpassning
inte kommer att minska inom den närmaste 20-årsperioden. Kristdemokra-
terna anser därför inte att det är motiverat med ytterligare nedskärningar på
detta område. Vi anslår 8 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Folkbildning
Folkbildningens viktigaste uppgift är att främja den allmänna
medborgerliga bildningen och demokratin. Syftet är att göra
det möjligt för alla människor att kunna påverka sin
livssituation och till att skapa ett engagemang för att delta i
samhällsutvecklingen. Folkbildningen anordnar
studiecirklar, folkhögskolekurser och olika
kulturarrangemang.
I budgetpropositionen för 1999 föreslår regeringen, liksom 1997 och 1998,
att 40 miljoner av folkbildningsanslaget ska öronmärkas till s k. uppsökande
verksamhet och utbildning i samhällsfrågor genom intresse- och fackliga
organisationer. (Regeringen har fördelat medlen för 1998 mellan LO, TCO,
SACO, LRF, SFR samt LEDARNA.)
Riksdagen gav med anledning av motionsförslag regeringen i uppdrag
under förra riksdagsåret att göra en redovisning och resultatbedömning av
denna verksamhet. En sådan redovisning har nu skett enbart för verksam-
hetsåret 1997. Regeringen menar att det är för tidigt att nu dra några slut-
satser av effekterna och resultatet av verksamheten. Kristdemokraterna
menar att en samlad utvärdering kunnat göras redan nu.
Det finns ingen anledning att regeringen fördelar medel ur folkbild-
ningsanslaget. Vi avslår därför de öronmärkta 40 miljonerna under detta an-
slag. De nämnda intresse- och fackliga organisationerna torde kunna arbeta
med uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor genom egen
försorg.
Vi utvecklar vår syn på folkbildning närmare i en separat motion.
Ungdomsfrågor
Att vara ung är att genomgå en speciell livsfas då man är
särskilt sårbar och påverkbar. Ungdomstiden har också
förlängts i vårt moderna samhälle. Men att vara ung är också
att tillhöra en åldersgrupp som har vissa gemensamma
problem och utmaningar. Vi ser hur ungdomar på arbets- och
bostadsmarknaden drabbas särskilt hårt av arbetslöshet och
rådande bostadssituation. Ungdomar som grupp släpar också
efter andra åldersgrupper i materiellt hänseende. Denna
utveckling har pågått sedan 20 år tillbaka. Ungdomar börjar
tjäna egna pengar allt senare i livet, dels beroende på att
utbildningstiden förlängts, dels beroende på den höga
arbetslösheten i denna åldersgrupp.
Det är mot denna bakgrund motiverat med en statlig ungdomspolitik som
försöker samordna insatser för ungdomar och stödja kommuner, ideella
organisationer och andra krafter i samhället att medverka till positiva
levnadsvillkor för dagens och morgondagens ungdomar.
Vi utvecklar vår ungdomspolitik närmare i en separat motion.
Folkrörelse och
idrottsfrågor
Regeringen föreslår i budgeten för 1999 att anslaget som
fram till nu har funnits för bidrag till allmänna
samlingslokaler ska avskaffas. Man menar att tillgången till
lokaler idag är betydligt bättre än då stödet initierades. Det
kan stämma att antalet allmänna lokaler sett i ett nationellt
perspektiv har ökat påtagligt, men det finns fortfarande
mycket kvar att göra när det gäller t ex
handikappanpassning. Vi är därför kritiska till förslaget att
avskaffa anslaget och föreslår att 25 miljoner kronor avsätts
till bidrag till allmänna samlingslokaler för nästa år.
Idrottsrörelsen utför många viktiga uppgifter i det svenska samhället och
idrott i alla dess olika former spelar en viktig roll i många människors liv.
Många utövar idrott aktivt, ännu fler får en rikare fritid genom att som
åskådare intressera sig för idrottens värld. Idrottsrörelsen bidrar i allra
högsta
grad till ett rikare socialt liv, meningsfulla aktiviteter och en god folkhälsa.
Mer än hälften av alla ungdomar i Sverige är med i en eller flera idrotts-
föreningar. Samhällsutvecklingen har lett till att många beslut i folkvalda
organ är styrande för idrottsrörelsen och enskilda människors idrotts-
utövande.
Folkrörelserna spelar en mycket viktig roll för att kanalisera engagemang
och skapa gemenskapskänsla inom en förening, en statsdel, en ort eller ett
land. Idrottsrörelsen har under generationer tillfört samhället oersättliga
värden. Många unga människor har inom idrottsrörelsen fostrats till ansvars-
kännande, solidariska medborgare och ett gott kamratskap.
Vi utvecklar vår syn på idrotten närmare i en separat idrottsmotion.
Utveckling av den ideella
sektorn
I Sverige finns en lång tradition av ideellt engagemang. Det
ideella arbetet har sin huvuduppgift i att skapa gemenskap,
helhet och struktur i människors liv. Men utöver det finns det
uppgifter för den ideella sektorn i gränszonen mellan privat
och offentlig sektor.
Folkrörelser och frivilliga organisationer fungerar ofta som samhällets
känselspröt. De hittar orättvisorna, upptäcker kantigheterna, kartlägger nya
områden och antar nya utmaningar. De kompletterar också den offentliga
verksamheten. Ökade möjligheter till engagemang från den ideella sektorn
kan bidra till att höja kvalitén i det offentliga serviceutbudet. Men det finns
fortfarande många frågor som behöver belysas för att denna utveckling ska
kunna ske på ett sätt som berikar både den offentliga och den ideella sektorn.
Sektoriseringen inom den kommunala förvaltningen skapar problem,
rollfördelningen mellan frivillig och kommunal verksamhet behöver
klargöras, ansvarsförhållanden i samband med frivilliga insatser behöver
utredas.
Under perioden 1991-1994 inleddes i Regeringskansliet ett arbete för
utveckling av den ideella sektorn. Olika forsknings- och utredningsprojekt
initierades och en beredning för utveckling av den ideella sektorn tillsattes. I
samband med detta infördes ett nytt anslag för stöd till detta utvecklings-
arbete. Den socialdemokratiska regering som tillträdde 1994 ändrade
inriktning på detta arbete och avvecklade också det anslag som var kopplat
till utvecklingsarbetet. Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att arbetet
återupptas och föreslår för detta ändamål ett nytt anslag på 10 miljoner
kronor för utveckling av den ideella sektorn.
För att ta vara på de erfarenheter som finns och sprida kunskap om den
utveckling som pågår har behovet av ett nätverk aktualiserats. Ett förslag är
att ett centrum för ett sådant nätverk organiseras som en stiftelse och
samordnas med stiftelsen Cesam i Örebro. Denna har tillgång till rådgivare,
databas, nationella och internationella kontakter och nätverk när det gäller
arbetet med utveckling av den ideella sektorn. Stiftelsen skall vara ett
nationellt centrum för lokal demokrati och social utveckling och bör skapas
med uppgift att arbeta med erfarenhetsinsamling, kunskapsförmedling och
rådgivning och vara till stöd för demokratiutveckling.
Om Cesam får status som nationellt kompetenscentrum för demokrati och
social utveckling behövs ett samhällsstöd. Vi föreslår därför att Stiftelsen
Cesam i Örebro tillförs 1 miljon kronor av de 10 miljoner som anslagits för
utveckling av den ideella sektorn.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samhällets stöd till kultursektorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av forskning vad gäller
underhållningsvåldets inverkan på barn och ungdom,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges Televisions årliga rapport till
regeringen om hur public service-uppdraget uppfyllts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om talad textremsa för synskadade,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stödet till enskilda konstnärer i större
utsträckning skall knytas till särskilda projekt eller bestämda
konstnärliga uppdrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet med en tredje
anställningsform och arbetsförmedling vid
centrumbildningarna,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avskaffa momsen på barnböcker, 2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning av lägre eller borttagen moms
på böcker, 2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurserna till läsfrämjande verksamhet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidrag till LL-stiftelsen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kulturmoms, 2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Drottningholmsteaterns ekonomiska
situation,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska stads-, läns-
och regionteatrarnas verksamhetsbidrag med 2 %,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Östasiatiska museet och
Medelhavsmuseet ej skall ingå i den nya myndigheten -
Världskulturmuseet,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag att museiverksamheten
skall avsätta 2 % av bidraget till riktade tidsbegränsade bidrag,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av dansutbildningen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommunala musikskolan,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regeringens neddragningar på
länsmusikens anslag,
19. att riksdagen begär att regeringen initierar förhandlingar med
berörda parter i syfte att Stockholms län skall få en egen
länsmusikavdelning,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillfälliga medel bör tillföras SSM
genom en omfördelning inom anslaget A 2 Bidrag till allmän
kulturverksamhet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att minst hälften av filmstödet skall gå till
barnfilm av hög kvalitet,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ideell verksamhet,
23. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid enligt uppställning:
24.
Tabell 1:
Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )

Stockholm den 28 oktober 1998
Inger Davidson (kd)
Yvonne Andersson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Helena Höij (kd)
Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Fanny Rizell (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)
Maj-Britt Wallhorn (kd)
Erling Wälivaara (kd)
1Yrkande 6 hänvisat till AU.


2Yrkandena 7, 8 och 11 hänvisade till SkU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (56)