Lagstiftningen om vattenskoter

Motion 2002/03:MJ308 av Ingegerd Saarinen (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen/vattenskoterförordningen ses över så att definitionen på vattenskoter blir entydig i syfte att den särskilda reglering som gäller vattenskotertrafiken kan behållas.

2. Riksdagen begär att regeringen skall verka i EU för rätten att bibehålla de svenska regleringarna för vattenskotertrafik.

Motivering

Vattenskotrar introducerades i Sverige i början av 1970-talet.Vattenskotern har mycket begränsad användning som nyttofordon. Den är i första hand att betrakta som en leksak som orsakar störningar, buller och avgaser. Därför krävdes från naturvårdshåll att användningen skulle begränsas genom ett generellt förbud för att förhindra en utveckling liknande den som skedde för snöskotern. Vattenskotern har genom sitt ringa djupgående möjlighet att gå in på mycket grunda områden, som inte tidigare varit tillgängliga för motordrivna farkoster. Grunda och produktiva vattenområden är ofta mycket viktiga lokaler för reproduktion av många fiskarter och även viktiga som häckningslokaler för många sjöfåglar.

1994 trädde en reglering av vattenskotertrafiken i kraft, vattenskoterförordningen, senast ändrad 1998. Den innebär att fri åkning inte är tillåten utan särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Tack vare detta har användningen varit begränsad.

Ett rättsfall nyligen som prövats i Svea hovrätt kan dock ändra förhållandet. Svea hovrätt frikände två vattenskoteråkare (enligt principen hellre fria än fälla) eftersom man ansåg att det inte var självklart att det var en vattenskoter man åkte på enligt vattenskoterförordningens definition. Vattenskoter definieras enligt förordningen bl.a. som en motordriven vattenfarkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt.

Vad man tyckte var tveksamt i hovrätten var huruvida den aktuella farkosten i allmänt språkbruk kan betecknas som båt.

Domen innebär att vattenskotern ifråga inte anses kunna skiljas från en vanlig fritidsbåt och därmed inte omfattas av någon särskild reglering.

Slutsatsen av domen är att det fortfarande är förbjudet att köra vattenskoter men att det kan vara svårt att fälla dem som kör olovligt.

Det är viktigt att lagstiftningen/vattenskoterförordningen ses över så att definitionen på vattenskoter blir entydig i syfte att den särskilda reglering som gäller vattenskotertrafiken kan behållas.

I annat fall riskerar vi att få en snabb utveckling av vattenskoteranvändningen i Sverige, till skada för naturen och för alla som söker sig till våra sjöar och skärgårdar för rekreation och friluftsliv och hoppas få göra det utan störande avgaser och buller.

Det finns också en risk för att vattenskotern skulle kunna klassas som vilken småbåt som helst genom ett nytt EU-direktiv. Vi anser att Sjöfartsverket i diskussionerna med EU ska hävda Sveriges rätt att bibehålla nuvarande reglering.

Stockholm den 21 oktober 2002

Ingegerd Saarinen (mp)