Landstingens gymnasieutbildning

Motion 1994/95:Ub324 av Ulla-Britt Hagström (kds)

Kommunerna har idag helt ansvaret för gymnasieskolan
med undantag av omvårdnads- och naturbruksprogrammen.
Dessa program är landstingen huvudman för. I övrigt är det
inte tillåtet för landstingen att bedriva gymnasieutbildning
för andra program. Gymnasieutbildning får inte heller enligt
lagen om entreprenadförhållanden inom skolområdet läggas
ut på entreprenad till landsting. Det rimliga borde annars
vara att landstingen skall ha samma rätt som enskild fysisk
eller juridisk person att sluta avtal med kommun om att
bedriva gymnasieutbildning. Kommunernas ansvar för
gymnasieskolan måste vara flexibelt för att finna praktiska
lösningar när det uppstår problem av olika slag.

På vissa håll har landstingen genom överenskommelse
med kommunerna kunnat svara för Barn- och
fritidsprogrammet. Skolverket har dock pekat på att en sådan
lösning inte är möjlig, då man valt att endast från
kommunens sida förordna rektor. Också lärarna skall
förordnas kommunalt. Ett behov kan också vara ett större
regionalt upptagningsområde för smala och dyra
utbildningar, där ett mindre antal kommuner har möjlighet
att anordna programmen. Den regionala utvecklingen är i
flera fall beroende av utbildningsverksamheten, fiskeri,
textilområden m.fl.

Landstingen borde också kunna få dispens att lägga ut
undervisning i andra ämnen än estetiska, ekonomiska och
tekniska ämnen samt yrkesämnen. Landstingen har genom
sitt huvudmannaskap för omvårdnads- och
naturbruksprogrammen redan riksdagens godkännande att
bedriva undervisning i kärnämnen inom ramen för dessa
båda program.

I samband med riksdagens behandling av propositionen
Valfrihet i skolan lämnades en motion om att landstingen
skulle kunna vara huvudman för ytterligare program. Den
avslogs med motiveringen att frågan om kommunal
uppdragsverksamhet höll på att beredas efter
Lokaldemokratikommitténs delbetänkande. Någon sådan
proposition har ännu inte presenterats.

Tillskapandet av en mer kursutformad gymnasieskola med
större valfrihet för eleverna innebär att många av de små
landstingskommunala enheterna får svårt att till rimliga
kostnader erbjuda ett allsidigt utbud till eleverna. Det behövs
därför en betydande samverkan med de kommunala
gymnasieskolorna.

Också utbildning inom yrkessärskola borde kunna läggas
ut på entreprenad från kommunerna till landstingen. Idag är
det t.ex. inte tillåtet att anordna ett individuellt program för
en elev inom Naturbruksprogrammets ram. Detta begränsar
elevernas möjligheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att landstingen får anordna andra
program än naturbruk och omvårdnad, om kommuner och
landsting är överens om detta,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av gällande
lagstiftning med inriktningen att rätten utvidgas för landsting
och kommuner att själva komma överens om
uppgiftsfördelningen beträffande gymnasieskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att landstingen får anordna
yrkessärskola.

Stockholm den 23 januari 1995

Ulla-Britt Hagström (kds)