Målet för den svenska alkoholpolitiken

Motion 1992/93:So305 av Anita Johansson m.fl. (s)

av Anita Johansson m.fl. (s)
I Sverige finns en bred politisk enighet om att vår
alkoholpolitik skall vara fortsatt restriktiv. 1977 års
alkoholpolitiska beslut innebär att riksdagen skall verka för
att totalkonsumtionen begränsas för att på så sätt minska
alkoholskadorna. Medlen för att nå dessa mål är främst:
skatteinstrumentet -- alkoholskatterna skall minst följa
konsumentprisindex,tillgängligheten begränsas, särskilt
för ungdom,de privata vinstintressena minimeras och
statliga handelsmonopol hanterar verksamheten.
Samtliga partier är eniga om målet för alkoholpolitiken:
alkoholskadorna skall minskas.
Vad avser medlen för att nå detta mål, står vi i dag i en
helt annan situation än tidigare.Skatteinstrumentet:
detta kommer inte att kunna användas som förut. När
Sverige närmar sig EG blir det helt nödvändigt med ett
närmande till de alkoholpriser som råder i övriga Europa.
Det fria flödet av varor över gränserna innebär att prisnivån
på vin och sprit i Sverige endast marginellt kan avvika från
priserna i t.ex. Danmark, vars priser i sin tur endast
marginellt kan avvika från dem som råder i Tyskland etc.
Tillgängligheten: EG-kommissionens avis till såväl Sverige
som Finland inger oro vad avser bibehållandet av
alkoholmonopolen. I sin avis avseende Finland har
kommissionen ytterligare skärpt tonen sedan avisen till
Sverige ingavs. Kommissionen hänvisar till EG-domstolens
beslut av den 12 mars 1987, enligt vilket man inte kan
förhindra fri handel av hälsomässiga skäl, om det finns
något som helst alternativ. Kommissionen tar därefter upp
samtliga monopol på alkoholområdet och konstaterar att
dessa är i konflikt med paragraferna 30, 34 och 37 i
Romfördraget.
Som en följd av EG:s ställningstagande har en av den
finska regeringen tillsatt utredning sedermera lämnat
förslag till regeringen om att de finska monopolen för
import, tillverkning och export av alkohol bör upphöra.
Tillgängligheten av alkoholdrycker kommer också att
öka genom de regler för tull- och skattefri resandeinförsel
som kommer att gälla när och om Sverige blir medlem i EG.
Minimikvantiteten som en medlemsstat måste garantera för
resandeinförsel är tio liter sprit, 90 liter vin och 300 liter öl.
Under en övergångsperiod kan Sverige troligen få tillstånd
att ha något lägre minimikvantiteter. Dessa kommer dock
att ligga långt över de nuvarande kvantiteterna om en liter
sprit, en liter vin och två liter öl. Detta kommer att medföra
en betydande gränshandel, allra helst om priserna i Sverige
är betydligt högre än i omvärlden.
Starkölsfrågan
Ett av de första beslut som riksdagen måste fatta i
alkoholfrågan avser starkölet. För närvarande hanteras det
importerade starkölet av de två monopolbolagen, medan
svenska bryggerier kan sälja direkt till
restaurangmarknaden respektive till Systembolagets
butiker. Detta förhållande är givetvis klart diskriminerande
gentemot utländskt starköl och kommer att behöva ändras.
I Konkurrensverkets rapport om konkurrensförhållandena
inom bryggerisektorn behandlas denna fråga, och verkets
förslag är att såväl Vin  &  Sprit AB:s monopol på import och
partihandel av starköl som Systembolagets monopol på
detaljhandel och restaurangförsäljning slopas.
Socialministern aviserade också redan under 1992 en
proposition gällande den framtida försäljningen av
utländskt starköl till restauranger.
Slå vakt om svensk alkoholpolitik
Genom EES-avtalet har Sverige redan förhandlat om de
relevanta delarna som berör konkurrensrätten och
monopolfrågan. Artikel 16 i EES-avtalet motsvarar artikel
37 i Romtraktaten och dessa reglerar statliga
handelsmonopol; dessa skall vara icke-diskriminerande. Då
dessa EG-regler träder i kraft, endera genom EES-avtalet
eller genom medlemskapet, blir domstol behörig att pröva
alkoholmonopolens förenlighet med Romtraktaten.
Om man i Sverige önskar ur politisk synvinkel ha kvar
en så långt möjligt kontrollerad handel med alkoholdrycker
(kontroll är möjlig i EG; det är monopol som är problem)
är det angeläget att man nu ser över och anpassar
regelsystemet till en möjlig EG-framtid.
Med hänsyn till att staten också är ägare av de två
alkoholmonopolen är det viktigt att företagen ges en rimlig
tid att anpassa sig till en förändrad struktur, för att
därigenom begränsa skadan i uppbyggd kompetens och
kapital. Det är också ett rimligt krav de 5 000 
anställda har på staten som ägare.
Regering och riksdag bör därför skyndsamt utarbeta en
plan för vilka av monopolen som kan avvecklas och vilka
alternativ som är möjliga. Från alkoholpolitisk synpunkt
torde i vart fall bibehållandet av distributions- och
försäljningsmonopolen vara viktigast. Detta bör klargöras i
förhandlingarna.
Det är dock angeläget att redan nu igångsätta arbetet
med att utreda alternativ. Ett sådant alternativ kan vara den
modell som på senare tid ofta föreslagits i den offentliga
debatten: ett system med licensierade butiker.
Grundstommen i ett sådant system skulle vara
Systembolagets försäljningsställen. Dessutom bör regler
utarbetas och kriterier uppställas för erhållande av
licensrättigheter. Dessa licensierade butiker bör i första
hand vara helt åtskilda från dagligvaruhandeln och endast
saluföra alkoholprodukter. Ett sådant system följer, såvitt
vi kan se, EG:s konkurrensregler och skulle innebära att en
restriktiv alkoholpolitik kan bibehållas. Därutöver bör ett
samhälleligt kontrollorgan inrättas som finansieras av
alkoholhandeln och har till uppgift att kontrollera att
reglerna efterföljs.
Om inte regeringen skyndsamt agerar i dessa viktiga
frågor är det stor risk att besluten om den svenska
alkoholpolitiken kommer att fattas i internationella
domstolar och inte av svenska politiker. Riskerna för att
Sverige och de svenska alkoholbolagen redan efter EES-
avtalets ikraftträdande blir indragna i
diskrimineringsprocesser är enligt vår mening
överhängande. EG:s konkurrensansvarige Sir Leon Brittan
har sedan länge deklarerat att han kommer att ta upp de
svenska alkoholmonopolen. Vid EES-avtalets
ikraftträdande vet vi också att svenska aktörer kommer att
anmäla de svenska monopolen för diskriminering. Om
monopolfrågan är anhängiggjord i domstol/domstolar innan
Sverige slutförhandlat sitt medlemskap i EG, men om EES-
avtalet gäller, kommer den slutliga lösningen för svensk
alkoholhantering att bestämmas av domstolarna.
Följderna för svensk alkoholindustri av ovanstående
utveckling blir utomordentligt allvarliga. Allting tyder,
enligt vår mening, på att det är omöjligt att på sikt behålla
alla de svenska alkoholmonopolen. Detta innebär också att
bolagen, om deras framtid inte skall äventyras, måste ges
möjligheter att redan nu förbereda sig för en fri marknad
och konkurrens. Om inte de svenska monopolbolagen kan
börja förbereda sig för en ny situation, är riskerna
utomordentligt stora att det internationella
alkoholkapitalet tar över större delen av hanteringen i
Sverige. Detta står definitivt inte i samklang med målen för
den svenska alkoholpolitiken.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att alternativ till
alkoholmonopolen skyndsamt utreds enligt vad som anförts
i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en plan för vilka
monopol som kan avvecklas och vilka kompletterande
regler som krävs för upprätthållande av en restriktiv
alkoholpolitik enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att distributions- och
detaljistmonopolen är de monopol som skall försöka
bevaras.

Stockholm den 26 januari 1993

Anita Johansson (s)

Ingela Thalén (s)

Magnus Persson (s)

Kurt-Ove Johansson (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)