Mänskliga rättigheter i Kina

Motion 2002/03:U292 av Annelie Enochson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att Sverige verkar för att bistå Kina i den demokratiska utvecklingen.

Motivering

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna firade femtioårsdag den 10 december 1998. Trots detta kränks varje dag dessa rättigheter runt om i världen. Det manar till eftertanke att så mycket återstår att göra.

Kina med sin miljardbefolkning är ett land vars minoritetsbefolkningar ständigt utsätts för kränkningar av de styrande. I den autonoma regionen Xinjiang i västra Kina finns en folkgrupp som heter uigurer. Uigurer är ett minoritetsfolk som i likhet med tibetaner önskar verkligt självbestämmande. De förtrycks på ett systematiskt sätt (Amnestys rapport om Xinjiang april 1999). Som exempel kan nämnas Rebiya Kadeer, 56 år och mamma till 10 barn. Hon är en framgångsrik uigurisk affärskvinna som blivit dömd till 8 års fängelse för att hon skickat ”statshemligheter” till sin make som är flykting utomlands. ”Statshemligheterna” var offentliga kinesiska tidningar. Rebiya Kadeer var en delegat vid FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995 och har startat en organisation för att hjälpa uiguriska kvinnor att starta egna företag. Denna organisation kallas ”Thousand Mothers Movement”. Rebiya Kadeer var ledamot i Xinjiangs autonoma regions politiska konsultativa konferens 1993 till 1998. (S.CON.RES 81 Resolution i amerikanska senaten 10 februari 2000 och Amnesty Internationals rapport ASA 17/10/00).

Kina har mycket att göra inom området mänskliga rättigheter och här kan den svenska regeringen i sina kontakter med den kinesiska ledningen bistå Kina i sin demokratiska utveckling. Från svenskt håll bör man särskilt verka för att minoriteterna kan leva i trygghet utan fruktan för tortyr och dödsstraff, att troende oavsett religion kan samlas fritt, att yttrandefrihet och tryckfrihet införs och att det blir tillåtet med fackföreningar och självständiga demokratiska politiska partier.

Det är viktigt att också markera vårt avståndstagande från den kinesiska regimens omänskliga ettbarnspolitik och dess konsekvenser för kvinnorna. Läsningen av Amnestys rapport om följderna av ettbarnspolitiken är skrämmande. I Kina tvingas många kvinnor till aborter som utförs under dåliga hygieniska förhållanden. Ibland har kvinnorna avlidit till följd av ingreppen.

Kina måste också tillåta humanitära organisationer, som Röda Korset, tillträde till landet så att de får göra regelbundna besök vid fängelser och arbetsläger. Sverige måste aktivt påverka Kina så att det blir stopp för avrättningar på politiska grunder, vilka har drabbat den uiguriska befolkningen hårt. Vidare bör de fångar som Amnesty International bedömer vara samvetsfångar frisläppas.

Sverige bör föra en dialog med Kina om utvecklingen inom de officiellt godkända religiösa samfunden, där det under 1990-talet blivit allt större spänningar och där myndigheterna manar till en ”anpassning av religionen till det socialistiska samhället”. De registrerade kristna, både katoliker och protestanter, lever under många begränsningar. När den ateistiska kinesiska ledningen även ska formulera teologin bidrar det till stora spänningar på de teologiska skolorna. En del lärare och elever har blivit tvungna att sluta eftersom deras teologi inte överensstämde med statens krav. Fortfarande sitter katolska präster och ledare inom den oregistrerade protestantiska kyrkan fängslade. De genomlider tortyr av grymmaste slag. Inget OS i världen kan tvätta bort den stämpel som Kina ger sig själv genom att förfölja troende. Kina bör frige de kristna ledarna och låta dem vara delaktiga i landets utveckling. Det Kina behöver inför framtiden är omutbara ledare. De kunde vara till nytta för landet och vara en motvikt mot korruption. Sverige bör verka mycket mer aktivt för att de kristna i Kina kan samlas fritt utan krav på registrering.

När Kina möter framtiden bör det vara som en rättsstat. För att detta ska vara möjligt bör övergången till demokrati i Kina stödjas av västländerna. Inom EU-länderna finns en värdefull erfarenhet om hur länder kan förvandlas från diktaturer till demokratier med respekt för mänskliga rättigheter. Som exempel kan nämnas Spanien, Grekland och f.d. Östtyskland. Den svenska regeringen bör därför verka för att även EU bistår Kina i den demokratiska utvecklingen.

Stockholm den 23 oktober 2002

Annelie Enochson (kd)