Märkning av djurtestade produkter

Motion 2002/03:L221 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anför om att utreda möjligheterna att införa ett märkningssystem för produkter som är djurtestade i motsats till dagens system där märkning utgår från icke djurtestade produkter.

Inledning

Ungefär 35 000 djur används varje år i djurförsök för smink och hygienprodukter bara i Europa. Vid kosmetikatester på djur utsätts djuren för mer eller mindre plågsamma experiment för att sedan avlivas. I dag finns både internationella och nationella märkningssystem för icke djurtestade produkter som är en vägledning för konsumenten. Dessa märkningar ställer dock ofta krav på att konsumenten själv söker information om vilka produkter som är djurtestade eller inte samtidigt som märkningssystemet i sig bygger på att det är de djurtestade produkterna som är normen och därför inte behöver märkas. Vänsterpartiet anser att det är de icke djurtestade produkterna som ska vara det primära alternativet och att dessa därför inte ska behöva märkas på särskilt sätt.

Bakgrund

Konsumenter i dag ställer allt högre krav på att produkter ska vara framställda så ekologiskt och med så etiskt riktiga metoder som möjligt. Det är dock inte alltid enkelt att som konsument få tillräcklig information. Ofta krävs att konsumenten själv söker information om vilka varumärken som inte utför djurtester för att medvetet kunna välja bort de produkter som framställts på ett sådant sätt som konsumenten inte kan acceptera. Har inte konsumenten tillräcklig med information är den enda möjligheten för konsumenten att följa den märkning som finns på produkten.

Det finns en mängd olika märkningssystem i dag, bl.a. miljömärkningar, rättvisemärkning och märkning för produkter som inte är djurtestade. Vad som är gemensamt för dessa olika märkningssystem är att det är miljöhänsyn, hänsyn till arbetsrättsliga förhållanden eller hänsyn till djurs välbefinnande som är det som är avvikande och som alltså kräver särskild märkning. Normen bör vara det motsatta. Produkter som framställs med ekologisk, social och etisk hänsyn bör vara utgångspunkten. Produkter som framställts på ett sätt som motverkar utgångspunkterna är avvikande och bör därför markeras på särskilt sätt för att konsumenten ska kunna göra ett aktivt val.

Att märka produkter som inte framställts genom ekologiska metoder kan innebära vissa praktiska problem och då särskilt vad gäller avgränsningen. En del av en produkt kan vara ekologiskt producerad, men inte en annan del, transporternas miljöpåverkan kan vara svår att väga in och i vissa fall finns i dag ännu inte möjligheter att producera ekologiskt. Detsamma gäller de produkter som i dag är rättvisemärkta. Men det finns ett område som är enkelt av avgränsa och där fullgoda alternativ sedan länge funnits och det är produkter som inte är djurtestade. På marknaden finns i dag ca 6 000–8 000 kosmetikaingredienser. Genom att hålla sig till dessa och blanda dem på sådana sätt som erfarenheter visat fungera bra, kan tillverkare av kosmetik- och hygienprodukter undvika djurtester. De flesta av dessa råvaror har någon gång djurtestats. Dessa djurtester kan inte göras ogjorda, men det går att stoppa framtida djurtester.

Inom EU har under flera år arbetet med att totalförbjuda djurtester av kosmetika pågått. Detta har lett till att det inom EU har satsats oerhört på utveckling av alternativ till de djurtester som förekommer inom kosmetikaindustrin. Tekniken och alternativen finns alltså i dag både inom Sverige och inom EU.

Vänsterpartiet verkar för att plågsamma djurförsök ska förbjudas och har i riksdagen tidigare år motionerat kring en handlingsplan för hur djurförsök ska kunna avvecklas. När det gäller en avveckling av djurförsöksanvändningen är korrekt märkning essentiell. Vänsterpartiet menar dock att särskild märkning ska tillämpas i de fall där produkten avviker från det som är den egentliga normen. Genom att förändra märkningssystemet tar vi ytterligare ett steg mot att förändra vad som anses acceptabelt för framställning av produkter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 15 oktober 2002
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Owe Hellberg (v)	Kjell-Erik Karlsson (v)
Sten Lundström (v)	Karin Svensson Smith (v)
Karin Thorborg (v)