Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen årligen i en skrivelse till riksdagen skall
redogöra för hur upphandlingen av konsulttjänster vid Regeringskansliet
utförts.
Innehållet i förslaget
Revisorerna har granskat hur Regeringskansliet utför
upphandling av konsulter. Ärendet har blivit politiskt laddat,
inte minst mot bakgrund av de många turerna kring
Näringsdepartementets upphandling av konsulttjänster i
samband med Telia-Telenor-affären. I granskningen har det
framkommit att det finns brister i rutinerna för upphandling
inom Regeringskansliet. Revisorerna föreslår att
kunskaperna och överblicken vad gäller
konsultanvändningen förbättras, vidare att hanteringen av
upphandlingsärenden och tillämpningen av lagen ses över.
Riksdagens revisorer föreslår slutligen att regeringen skall
återkomma till riksdagen med en redogörelse för vidtagna
åtgärder.
Konsultjänsterna vid
Telia-Telenor-affären
Den aktuella affären tog sin början i december 1998 då
Näringsdepartementet kontaktade Goldman Sachs för att få
hjälp med sammanslagningen av Telia och Telenor. Det
gällde bl a överläggningarna med det norska
Samferdselsdepartementet. Den 8 december 1998 nåddes en
muntlig överenskommelse mellan departementet och
Goldman Sachs om villkoren för arbetet. Ingen upphandling
i sedvanlig bemärkelse hade ägt rum.
Folkpartiet kritiserade tidigt
avtalet
Den 20 januari 1999 presenterades en avsiktsförklaring från
de två länderna om att Telia och Telenor skulle gå ihop i ett
bolag.
Den 2 februari 1999 besökte Näringsdepartementets statssekreterare Lars
Rekke näringsutskottet i riksdagen för att informera utskottets ledamöter om
den föreslagna sammanslagningen. Rekke nämnde vid detta tillfälle att
Goldman Sachs var statens rådgivare i affären "upphandlad efter konstens alla
regler" och att konsultarvodena skall uppgå till 10 miljoner dollar.
Folkpartiets ledamot i näringsutskottet Eva Flyborg gick redan samma
eftermiddag ut med ett pressmeddelande där hon ifrågasatte arvodenas
storlek. Flyborg uttalade i pressmeddelandet: "Man måste ställa sig frågan om
detta är rimliga summor för konsultarvoden. Hundra miljoner är väldigt
mycket pengar som skulle kunnat användas i skolan eller vården."
Tre dagar senare ställde Eva Flyborg en skriftlig fråga till näringsminister
Björn Rosengren där hon frågade ministern om näringsministern avsåg att
vidta några åtgärder för att begränsa utgifterna för konsultarvoden i samband
med affären mellan Telia och Telenor. Den 10 februari 1999 kom Rosengrens
svar på frågan. Där skriver Rosengren: "De åtgärder som i första hand vidtas
för att hålla nere utgifterna för konsultarvodena är en effektiv och sakkunnig
upphandling." Dessutom menade han att sett till värdet på det bolag som
skulle skapas med sammanslagning så var konsultkostnaderna försvarbara.
Den 18 mars 1999 undertecknades det slutliga avtalet mellan svenska
staten och Goldman Sachs. Enligt Näringsdepartementets PM till Riksdagens
revisorer (den 30 januari 2001) var det först nu som staten band sig för att
betala ersättning till Goldman Sachs. Kort därefter ingicks det slutliga avtalet
(30 mars 1999) om samgåendet mellan Telia och Telenor.
Sammanslagningen behandlas i
riksdagen
Regeringen avlämnade i april 1999 en proposition till
riksdagen om sammanslagningen. (Prop. 1998/99:99.)
Propositionen bifölls av riksdagen i juni 1999. Frågan om
konsultpengarna behandlades också i riksdagen denna vår. I
tilläggsbudgeten i samband med vårbudgeten (prop.
1998/99:100) föreslog regeringen att riksdagen skulle
bemyndiga regeringen att ta upp lån i Riksgälden för att
täcka statens kostnader för främst ekonomisk och juridisk
rådgivning i samband med sammanslagningen av bolagen.
Folkpartiet gick som enda parti emot detta förslag genom att
yrka avslag i vår partimotion med anledning av vårbudgeten
(mot 1998/99:Fi17). Detta följdes sedan upp av Eva Flyborg,
som enda ledamot, genom ett särskilt yttrande i
näringsutskottet (1998/99:NU4y). Flyborg konstaterade i
detta yttrande dels att förslaget stred mot principerna för den
nya budgetprocessen, dels att kostnaderna var mycket höga.
Konsultpengarna betalas ut
Sammanslagningen mellan Telia och Telenor betraktades
som genomförd den 18 oktober 1999 men den 17 december
samma år beslöt de svenska och norska regeringarna att
avbryta sammangåendet. Då fanns det redan en faktura från
Goldman Sachs, daterad den 26 oktober, när fusionen ansågs
vara klar. Efter övervägningar bestämde departementet att
ersättningen skulle betalas ut den 17 januari 2000, trots att
sammanslagningen då spruckit. Näringsdepartementet gjorde
efter juridiska konsultationer med utomstående jurist
bedömningen att avtalet med Goldman Sachs måste
fullföljas. Men några försök att förhandla ner ersättningen
gjordes inte.
KU-utfrågning kring
Näringsdepartementets köp av
externa tjänster
Den 11 april 2000 utfrågades näringsminister Björn
Rosengren av riksdagens konstitutionsutskott om Telia-
Telenor samt om departementets upphandling av externa
tjänster.
Vid utfrågningen sade Rosengren att han förutsatte att upphandlingen av
tjänster gick korrekt till vid Näringsdepartementet. När det gäller upphandling
av finansiella tjänster menade Rosengren att man kunde göra vissa undantag
från bestämmelserna om upphandling.
Rosengren sade dessutom: "Vi har haft en upphandling, med Goldman
Sachs, med anledning av Telia. Jag förutsätter att den affären och den
upphandlingen har gått korrekt till."
Detta skall jämföras med å ena sidan det uttalande som statssekreterare
Lars Rekke gjorde inför näringsutskottet den 2 februari 1999 om att
upphandlingen var gjord enligt konstens alla regler och å andra sidan
konstaterandet i Näringsdepartementets egen promemoria: "Först
konstaterades att anlitandet inte behövde ske med sedvanligt
upphandlingsförfarande enligt LOU."
Folkpartiets syn på hanteringen
Nu ca ett och ett halvt år efter Telia-Telenor-affärens
misslyckande har konsultarvoden ånyo dykt upp. Frågan
behandlas i en rapport och förslag från Riksdagens revisorer
samt i riksdagens konstitutionsutskott. Under ärendets gång
har många varit upprörda över frågans hantering. Goldman
Sachs hade självfallet rätt att få ersättning för sitt arbete. För
att man skulle ha haft en chans att stoppa de höga arvodena
hade krävts agerande från flera än Folkpartiet redan i
februari 1999. Regeringen borde ha försökt förhandla ner
ersättningen. Några sådana försök gjordes inte.
Till detta kommer innehållet i den information som vid olika tidpunkter
givits till riksdagen. I början av 1999, samt i KU-utfrågningen, hävdade
således företrädare för Näringsdepartementet att en upphandling genomförts.
Då nämndes inga inskränkningar i upphandlingsförfarandet. Nu, bl.a. i
Näringsdepartementets promemoria från januari 2001, sägs dels att en
upphandling ej behövde genomföras, dels att en sådan inte kunde genomföras
av sekretess- och tidsskäl. Informationen till riksdagen i början av 1999, eller
till KU, gav en helt annan bild.
Näringsdepartementet
som förebild?
En allvarlig invändning mot Näringsdepartementets
agerande, som bl.a. vissa remissinstanser tagit upp, är att
Regeringskansliets förhållningssätt till
upphandlingsbestämmelserna får stort genomslag. Risk finns
att andra instanser och organ kan bli "slarvigare" vid
upphandlingar med hänvisning till Näringsdepartementets
tidigare agerande.
Man kan dessutom ifrågasätta Näringsdepartementets agerande i ärendet
när det gäller att ta till sig kritiken. Riksdagens revisorer konstaterar att
både
Miljödepartementet och Utrikesdepartementet tagit till sig av den kritik som
framförts om brister i rutinerna i upphandling. Även Finansdepartementet
jobbar hårt med att skärpa upp rutinerna. Problemet är, enligt Riksdagens
revisorer, Näringsdepartementet där inget verkar ske trots kritik.
Departementet har under ärendets gång t.ex. när det gäller Goldman Sachs
haft skiftande förklaringar till sitt agerande.
Folkpartiet anser att Näringsdepartementet tydligare måste ta kritiken på
allvar.
Parallell granskning i
konstitutionsutskottet
Samtidigt som Riksdagens revisorer granskat
Regeringskansliets upphandling av konsulter har riksdagens
konstitutionsutskott (KU) granskat dessa frågor, bl.a. efter
en KU-anmälan inlämnad av Eva Flyborg.
KU har vid sin granskning funnit att upphandlingen haft påfallande brister
i dokumentation, t.ex. för sent slutna avtal och sena registreringar av
handlingar. Utskottet hoppas vidare att rutinerna stramas upp och att
ordningen kommer att bli bättre vid kommande upphandlingar.
Folkpartiets förslag
Folkpartiet stödjer Riksdagens revisorers förslag till beslut.
Vi vill däremot komma med ett ytterligare förslag för att
skärpa upp rutinerna vid upphandling av konsulter inom
Regeringskansliet.
Regeringen bör i en skrivelse till riksdagen årligen redogöra för hur
upphandlingen av konsulttjänster inom Regeringskansliet utförts.
Stockholm den 31 maj 2001
Helena Bargholtz (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Bo Könberg (fp)
Eva Flyborg (fp)