med anledning av framst. 2004/05:RRS14 Riksrevisionens styrelses framställning angående Försäkringskassans köp av tjänster för rehabilitering

Motion 2004/05:Sf16 av Bo Könberg m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en rehabiliteringsgaranti.

Motivering

Riksrevisionen har granskat Försäkringskassans köp av tjänster för rehabilitering, med anledning av att försäkringskassorna sedan budgetåret 1990/91 tilldelats medel för detta med syftet att underlätta återgång i arbete. Resultatet av granskningen är mycket nedslående - i synnerhet för regeringen. Folkpartiet liberalernas kritik stämmer med Riksrevisionens styrelses förslag till åtgärder, men Folkpartiet vill därutöver föreslå införandet av en rehabiliteringsgaranti.

De ca 16 000-17 000 sjukskrivna individer som uppges ha fått del av tjänsteköpen under senare år är uppseendeväckande få i förhållande till det totala antalet sjukskrivna. I december 2004 fick 274 300 personer sjukpenning och i slutet av oktober hade 113 500 personer varit sjukskrivna mer än ett år. Det allra mest alarmerande är att totalt 541 700 personer fick sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) i januari 2005, vilket är en ökning med 32 800 personer på ett år. I synnerhet dessa nytillkomna förtidspensionärer hade behövt ett betydligt bättre omhändertagande. Det är inte rimligt att personer i arbetsför ålder sjukskrivs för att så småningom avskrivas från allt hopp om att komma tillbaka till arbetslivet. Det kan både hävdas att för lite pengar satsas på arbetslivsinriktad rehabilitering utifrån behoven, men samtidigt för mycket mot bakgrund av begränsningarna i systemet och hur pengarna används.

Vi vill i detta sammanhang påminna om det försök med finansiell samordning mellan landstingen och försäkringskassorna som bedrevs i mindre skala på 1990-talet med mycket goda effekter, och de framgångsrika Socsamförsök (bl a i Finspång) som nu hotas genom de begränsningar som en riksdagsmajoritet beslutat om. Folkpartiet har länge varit en varm anhängare av Finsam- och Socsam projekten. Idag vill vi gå längre med en total samordning av resurserna.

Det finns vetenskapliga studier som visar på dåliga resultat av samordnad arbetslivsinriktad rehabilitering av långtidssjukskrivna. Det är uppenbart att den i framtiden måste vara mer evidensbaserad och bedrivas med betydligt större effektivitet. Forskning från IPM (Institutet för Psykosocial Medicin) visar att 85 procent av alla långtidssjukskrivna kan återgå i arbete, om de kan erbjudas en anpassad vård och rehabilitering. Kostnaden för detta uppges vara 50.000 kronor per individ, vilket ska jämföras med de stora kostnader sjukskrivning leder till - eller förtidspension, som kan kosta mellan en miljon och tio miljoner kronor per individ.

Riksrevisionens granskning av försäkringskassans köp av rehabiliteringstjänster pekar också på några orsaker till eviga förseningar och långa väntetider för patienter i behov av rehabilitering. Prövning av rehabiliteringsbehovet skall inte få dra ut på tiden. I normalfallet skall en första bedömning av behovet ske inom fyra veckor eller senast efter åtta veckors sjukskrivning. Detta skall knytas till en rehabiliteringsgaranti som säkerställer att planen, om den medicinska behandlingen i övrigt medger det, kan sättas i verket senast inom en månad.

En hel rad av svårigheter och hinder växer ur en otydlig gammal lagstiftning och ur brist på nya och klara regler och riktlinjer. Ett avgörande stoppmoment i sammanhanget är att finna i dimmiga bestämmelser angående arbetsgivarnas kostnadsansvar. Riksrevisionen visar också tydligt att försäkringskassorna köper allt färre behandlingar för rehabilitering och att de i stället lägger stora pengar på allt fler utredningar. Försäkringskassorna köper allt flera basundersökningar och detaljerade bedömningar. Det ser ut som många kassor försöker kompensera egna svårigheter - framför allt personalbristen - genom att beställa basutredningar som egentligen bör genomföras av kassorna.

Det behövs radikala förändringar för att fler människor ska kunna återgå i arbete. Folkpartiets förslag innebär att vi utnyttjar effekterna av att landsting och försäkringskassor slås ihop till 6-10 vårdregioner. Vi föreslår också införandet av en rehabiliteringsgaranti enligt beskrivning ovan. Det behövs därutöver också större resurser till vården, inte minst för vård- och rehabiliteringsinsatser som ska omfatta alla patientgrupper.

Stockholm den 10 februari 2005
Bo Könberg (fp)
Linnéa Darell (fp)	Solveig Hellquist (fp)
Anne-Marie Ekström (fp)	Nyamko Sabuni (fp)
Mauricio Rojas (fp)