med anledning av framst. 2007/08:RRS16 Riksrevisionens styrelses framställning angående Sidas kontroll av biståndsinsatser via enskilda organisationer

Motion 2007/08:U6 av Kent Härstedt m.fl. (s, v, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om finansiering och utformning av ytterligare ansvarsuppgifter på enskilda organisationer.

Motivering

Riksrevisionen presenterade i oktober sin rapport RiR 2007:20 Oegentligheter inom bistånd – Är Sidas kontroll av biståndsinsatser via enskilda organisationer tillräcklig? där 15 biståndsprojekt, finansierade av Sida men drivna av enskilda organisationer, kritiserades för förekomst av felaktigheter och oegentligheter, samt Sida för bristande kontroll av det bistånd som kanaliseras genom enskilda organisationer. Man menar att Sida varit medvetet om problemet men inte vidtagit tillräckliga åtgärder.

Riksrevisionens styrelse föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anför om att regeringen bör säkerställa att organiseringen och uppföljningen av det bistånd som betalas ut via enskilda organisationer blir effektiv och att förekomsten av oegentligheter och andra väsentliga fel motverkas.

Vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister värnar biståndets höga ambitionsnivå rörande effektivitet och resultat. Vi värnar också enprocentsmålet i biståndet. Biståndets omfattning understryker behovet av kontrollåtgärder eftersom det är vår skyldighet gentemot såväl partners och mottagare av biståndet som finansiärer och skattebetalare att se till att vi uppnår resultat och uppfyller våra högt ställda ambitioner. På så vis kan Sverige fortsätta vara den ledande kraft vi hittills varit. Vårt höga och omvittnat goda bistånd ger vår röst tyngd i internationella sammanhang, och vi utgör en pådrivande kraft för andra länder att hålla sina löften att höja sitt bistånd.

Därför välkomnar vi att svenskt bistånd granskas och genomlyses. Det är angeläget att skattemedel förmedlade exempelvis genom bistånd används på ett effektivt och ändamålsenligt vis. Det är också angeläget att felaktigheter, slarv eller till och med korruption i den mån den uppdagas åtgärdas och förebyggs än mer. En ökning av biståndet har givetvis krävt också en ökning av kontrollen.

I takt med att kvantiteten ökade, ökade den socialdemokratiska regeringen också kvalitetskraven. Bland annat inrättades en ny myndighet för att kontrollera detta. Den 1 januari 2006 inrättades Sadev, en statlig myndighet med uppgift att sprida analyser och utvärderingar av internationellt utvecklingssamarbete. Under den förra mandatperioden genomförde vi i riksdagens utrikesutskott en granskning av det multilaterala biståndet och vi initierade ett arbete för att skapa strategier och resultatkrav för multibiståndet.

En enig riksdag röstade också 2003 igenom politiken för en hållbar global utveckling där vi framhöll vikten av att alla politikområden strävar mot samma mål. Biståndet kan, rätt använt, vara en katalysator för utveckling, men för att nå en hållbar utveckling krävs just att alla politikområden arbetar för det målet.

Regeringen tog över en internationellt mycket respekterad biståndspolitik. Den har hållit god kvalitet, åstadkommit resultat och gett Sverige möjlighet att göra sin röst hörd vid förhandlingsborden i de tunga internationella organisationerna. OECD:s biståndskommitté, DAC, berömde 2005 Sveriges biståndspolitik på flera områden och framhöll Sverige som en förebild för andra givarländer.

Riksrevisionens uppmärksammade granskning drar dock för långtgående slutsatser och generaliserar ett tunt och tendentiöst underlag. Detta har inte minst skett i Riksrevisionens medieframträdanden i samband med att granskningen presenterades. Ett frågetecken utgörs också av att det till viss del blivit oklart mot vem kritiken riktar sig. I Riksrevisionens granskningsrapport liksom i den till riksdagen inkomna framställningen behandlas Sida och dess som man anser bristande kontroll, men när man i medierna presenterade granskningen riktade sig en stor del av kritiken mot de enskilda organisationerna.

Det s.k. folkrörelseanslaget som Sida kanaliserar via de 14 ramorganisationerna uppgår till 1,3 miljarder kronor (2006) och omfattar ca 6 000 enskilda projekt. Riksrevisionen har granskat 15 av dessa projekt som bedrivs via enskilda organisationer. Av dessa 15 granskade projekt var 10 på förhand kända som riskprojekt.

I framställningen skriver Riksrevisionens styrelse att 15 projekt av 6 000 utgör en liten del, men den stora andelen projekt med väsentliga fel av de 15 granskade är en indikation på att frekvensen av väsentliga fel skulle kunna vara hög också bland övriga projekt, vilket enligt styrelsens bedömning gör det nödvändigt att kontrollen av dessa biståndsinsatser förbättras. Vi vill dock i sammanhanget framhålla att en stor andel av de granskade projekten var kända som riskprojekt varför vi ställer oss frågande till om en sådan slutsats om felfrekvensen verkligen är rimlig sett till helheten.

Man måste också vara medveten om under vilka villkor Sida, enskilda organisationer och andra aktörer arbetar med bistånd. Arbetet utförs ofta i svåra miljöer, där desperation och korruption är utbrett, på platser långt borta, vilket kan försvåra kontroll; detta kommer även fortsatt att vara biståndets verklighet. Landfokuseringen innebär bl.a. att ett av de länder i Asien där Sverige fortsatt ska bedriva biståndsverksamhet är Kambodja, ett av världens fattigaste och mest korrumperade länder. Ofta är det just i sådana länder som biståndet bäst behövs. Medvetenheten om dessa villkor undantar oss inte på något vis från vår skyldighet att göra vårt absolut bästa för att förebygga och åtgärda fel och korruption, men måste självklart utgöra kunskapsunderlag när vi utformar dessa åtgärder.

För att såväl Sida som enskilda organisationer på ett tillfredsställande sätt ska kunna arbeta vidare med detta viktiga område måste riksdag och regering som yttersta beslutsfattare angående biståndets storlek, inriktning och andra ramar också se till att de har rimliga medel och verktyg för att kunna göra detta enligt de krav vi ställer på dem.

Vi vill vidare framhålla att Sida ställt sig positivt till Riksrevisionens slutsatser liksom vi själva. Men det är viktigt att påpeka att krav på hög effektivitet, goda resultat och bekämpande av korruption torde utgöra självklara ståndpunkter för alla biståndsaktörer. Arbetet för att uppnå större effektivitet och måluppfyllelse ska ständigt vara en del av det pågående arbetet såväl för Sida som för alla andra aktörer. Det är ingenting som bara kan vara punktinsatser vid enskilda tidpunkter. Men det Riksrevisionens presentation av granskningen riskerar att åstadkomma är att kasta ut barnet med badvattnet. Den för långtgående presentationen kan få konsekvenser. Exempelvis var såväl statsministern som biståndsministern snabbt ute med kommentarer till Riksrevisionens presentation och rapport, kommentarer som tyder på att detta kan få konkreta effekter för beslutsfattandet. Just därför krävs ett så sakligt underlag som möjligt.

Vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister vill slå vakt inte bara om biståndets kvalitet och därigenom renommé utan också om vikten av att granskningar av biståndet genomförs på ett sådant sätt att fokus hamnar på sakfrågan.

Stockholm den 4 december 2007
Kent Härstedt (s)
Hans Linde (v)	Bodil Ceballos (mp)