med anledning av prop. 1987/88:176 om

Motion 1987/88:So32 av Nils Carlshamre m. fl. (m)

av Nils Carlshamre m. fl. (m)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:So32

av Nils Carlshamre m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:176 om

äldreomsorgen inför 90-talet

I proposition 1987/88:176, Äldreomsorgen inför 90-talet, ger regeringen sin
syn på mål och riktlinjer för äldreomsorgen och ett antal förslag.

Vi kan, till att börja med, konstatera att regeringens syn på äldreomsorgen
i betydande utsträckning kommit att överensstämma med vad vi från
moderat sida sedan länge förfäktat. Således noterar vi med tillfredsställelse
att propositionen lyfter fram och anger de äldres rätt att själva bestämma,
rätten till trygghet och rätten till valfrihet som de tre grundläggande principerna
för äldreomsorgen och äldrevården.

Även om propositionens förslagsdel har förtjänster, motsvarar den inte
principdeklarationen. En svår brist finner vi det t. ex. vara att det i propositionen
saknas förslag som syftar till ett större inslag av alternativ tili
offentligt bedriven äldreomsorg. Närståendevård med ersättning från sjukförsäkringen
och förbättrade förutsättningar för anhörigvård är välkomna
förslag, men inte tillräckliga.

Alternativ inom äldreomsorgen som uppfyller rimliga kvalitetskrav, de
må gälla såväl institutionell omsorg som hemtjänstverksamhet, bör berättiga
till statsbidrag på samma villkor som motsvarande kommunal verksamhet.

Vi anser också att valfrihetsprincipen bör skrivas in i såväl socialtjänstlagen
som hälso- och sjukvårdslagen.

Vidare menar vi att det bör införas en allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring,
att denna skall omfatta alla - även pensionärer - och ersätta
landstingsskatten som den främsta finansieringskällan för hälso- och sjukvården.
Försäkringen skall följa patienten och medge frihet i valet av
vårdgivare och vårdformer. Förslag om detta har vi tidigare denna vår lagt
fram i motion 1987/88:So426 av Carl Bildt m. fl.

I avvaktan på en sådan reform bör vatje patient tillerkännas en i lag
inskriven rätt att komma under behandling i rimlig tid även om behandlingen
då måste ske inom annat landstingsområde, privat eller utomlands.
En sådan vårdgaranti är angelägen inte minst för de äldre patienterna.

Vi kommer i det följande att något utveckla vad vi hittills berört samt
därutöver att ta upp synpunkter på och föreslå viss komplettering av den
delegation som skall bereda frågan om vissa förändringar av huvudmannaskapet
för samhällets insatser för de äldre.

Till sist tar vi upp frågan om pensionärernas beskattning mot bakgrund av
propositionens förslag om skattefri ersättning i vissa fall vid närståendevård.

Alternativ äldreomsorg och äldrevård bör stödjas Mot. 1987/88

Valfrihet förutsätter mångfald. Mångfald förutsätter att inte bara kommuner
och landsting, utan även kyrkor, samfund och andra ideella organisationer
skall kunna vara huvudmän för äldreomsorg och äldrevård. Enskilda
initiativ måste få växa fram. Varför skulle inte ett ungt pär få möjlighet att
starta och driva ett ålderdomshem i kyrkbyn på landet så att de äldre, om de
så önskar, kunde välja den boendeformen i stället för att flytta till servicehuset
i staden? Samma valfrihet kunde ges de gamla i storstadskvarteret, där
ett enskilt vårdhem skulle ge möjlighet att bo kvar i den egna stadsdelen,
där man tillbringat huvuddelen av sitt liv.

Den kommunala och landstingskommunala vården och omsorgen skall
givetvis finnas kvar. Den är många gånger mycket bra, men kan bli bättre
om det finns alternativ. Den offentliga verksamheten kan dra nytta av vad
alternativen utvecklat och prövat. Detta har vi sett inom bl. a. barnomsorgen
och sjukvården. Detsamma gäller äldrevården.

Alternativen kan och bör finnas på alla nivåer: servicehus, åderdomshem,
hemtjänst och sjukhem. Finansieringsformer måste utvecklas så att
alla får en verklig valmöjlighet. Genom mångfald nås såväl sociala som
ekonomiska fördelar. Alla erfarenheter visar att alternativen snarare är
mindre kostnadskrävande än de traditionella vård- och omsorgsformerna i
offentlig regi.

De som arbetar inom äldrevården skulle tjäna på mångfald och flexibilitet.
För dem som valt att arbeta inom den viktiga vårdsektorn är möjligheten
till val av arbetsgivare nu mycket begränsad. Bl. a. innebär detta en
hämsko för utvecklingen av nya arbetsmetoder. Större möjligheter att byta
arbetsplats och att omsätta och utveckla egna idéer i fråga om vård och
omsorg skulle göra vårdyrket mer attraktivt, vilket med tanke på rekryteringsproblemet
är nödvändigt.

I propositionen berörs frågan om andra enskilda insatser än anhörig- och
närståendevård endast flyktigt genom konstaterandet att ”också andra initiativ
som kan komplettera samhällets service och vård bör uppmuntras”.

Som exempel anges ”äldrekooperativ och föreningsdrivna verksamheter”.

Förslag till hur denna upppmuntran av alternativa äldreinsatser bör utformas
saknas däremot. Emellertid redovisas att ansvarsfördelningen inom
äldreomsorgen skyndsamt skall ses över i syfte att åstadkomma ett mer
enhetligt ansvar. I propositionen förordas ett vidgat primärkommunalt ansvar.
Med hänsyn till att de äldre som behöver omsorg och vård nu inte
sällan oförskyllt får sitta emellan p. g. a. kompetens- och (kostnads)ansvarstvister
mellan kommuner och landsting, ansluter vi oss till bedömningen
i propositionen.

Vi förutsätter att den nämnda översynen bl. a. leder fram till sådana
förslag, som måste föreläggas riksdagen, t. ex. om lagändringar. Enligt vår
mening är det lämpligt att i detta sammanhang också bereda frågan om
stimulans och stöd för alternativ äldrevård och äldreomsorg utifrån principen
att initiativ som uppfyller rimliga kvalitetskrav bör ha rätt till samma
stöd från det allmänna som motsvarande offentligt bedrivna verksamhet.

Ett förslag med detta syfte bör föreläggas riksdagen.

Att kunna välja hemhjälp Mot. 1987/88

So32

Bristen på hemhjälp är inte bara en brist på personal. Det är i stora stycken
en brist på organisation. Kommunerna måste medverka till flexibla lösningar.
Den hjälpbehövande skall själv kunna välja hemvårdsbiträden;
t. ex. få anställa en granne eller en anhörig efter samma taxa som gäller för
övriga inom hemtjänsten. En grupp pensionärer kan bilda en förening eller
ett kooperativ, som anställer sina egna biträden. Kyrkor, samfund och
andra ideella organisationer kan också i större utsträckning engageras i
hemvårdsarbetet.

Självkänslan stärks hos den som behöver hjälp i hemmet om vederbörande
själv får bestämma utformningen och tiden för insatserna och
likaså vem som skall hjälpa till hemma. Redan från början kan man då i
större utsträckning komma överens om arbetets uppläggning. Detta kan
också påverka de personliga relationerna positivt. Att själv kunna bestämma
när och hur maten skall lagas och serveras, när promenaden skall
tas eller vid vilken tid man skall gå till sängs, måste vara en självklarhet även
för de äldre.

Hemtjänst i enskild regi innebär en välkommen förstärkning. Genom sin
organisation som företag med ett begränsat antal hemsamariter bör sådan
hemtjänst kunna erbjuda stor kontinuitet och kanske också en bättre helhetssyn
och högre servicenivå. Även för dem som arbetar i hemtjänsten är
det bra att kunna välja arbetsgivare. Detta kan också underlätta rekryteringen
till detta viktiga yrke.

Vad vi här anfört om nödvändigheten av flexibelt organiserad hemtjänst,
med inslag av enskilt bedriven verksamhet, till gagn för mångfald och
valfrihet, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utveckla i stället för avveckla

Nu pågår nedläggning av många mindre enskilda sjuk- och vårdhem utifrån
principen om avinstitutionalisering. Vi anser att detta är fel. Det är högst
oansvarigt av kommuner och landsting att förorsaka att små, väl fungerande
enskilda sjuk- och vårdhem tvingas upphöra, samtidigt som behovet av vård
och omsorg är stort.

Även i framtiden behövs bra och väl fungerande sjukhem. Inriktningen
bör vara att utveckla dessa hem till att uppfylla dagens krav i stället för att
avveckla dem.

Vi anser att regeringen skall ta erforderliga initiativ för att ta till vara den
personella, organisatoriska och fysiska resurs som de enskilda sjuk- och
vårdhemmen representerar. Detta kan ske i samarbete med de enskilda
vårdhemmens intresseorganisationer samt landstings- och kommunförbunden.

Lagfäst valfrihet

Sorn vi nämnt, för propositionen fram valfriheten som en bärande princip

för samhällets service- och vårdinsatser för de äldre. Detta är utmärkt. Men 10

principen måste i konsekvensens namn skrivas in i lagen för att inte enbart Mot. 1987/88
förbli en vacker tanke. So32

Att den enskildes rätt att få välja skrivs in i vårdlagstiftningen är en
angelägen åtgärd, visar åtskilliga exempel på förflyttning av gamla mot
deras vilja, t. ex. i samband med hemtagning till eget boende. Så t. ex. har
en 80-årig kvinna under de senaste 20 åren bott på ett litet enskilt vårdhem i
Småland. Hon har rotat sig på orten. Här har hon sina sociala kontakter.

Hon tillhör bl. a. en frikyrkoförsamling och vill under inga omständigheter
flytta. Hon känner trygghet på vårdhemmet. Detta är hennes hem. Så
beslutar Jönköpings läns landsting helt plötsligt att hon skall flytta. Hon
skall ”hem” till Nässjö i eget boende. Bakom beslutet står en majoritet av
politikerna. De moderata ledamöterna i landstinget står på kvinnans sida.

Kvinnan blir förtvivlad. Efter många diskussioner, i massmedier och i
andra sammanhang, retirerar landstinget och säger att hon får bo kvar tills
vidare.

Ärendet JO-anmäls och kritiken blir hård. JO skriver: ”Enligt min mening
är det skrämmande att se att olika myndigheters strid om vem som
skall svara för kostnaden för vården kan drabba en enskild människa som
skett i detta fall.” En lagfäst valfrihet för kvinnan hade inneburit att hon
förskonats från denna uppslitande upplevelse. Även om ett sammanhållet
ansvar för äldreomsorg och äldrevård kommer till stånd, ger det en god
trygghet om valfriheten skrivs in i såväl socialtjänstlagen som hälso- och
sjukvårdslagen.

Vårdgaranti till alla

Den sjukvårdsdebatt som på moderat initiativ anordnades i riksdagen tidigare
denna vår, förorsakades av de nu allt mer uppenbara bristerna i den
svenska sjukvården. Långa operations- och vårdköer kan inte accepteras,
allra minst när patienterna riskerar livet i väntan på vård. Men detta är
ingen ovanlighet. Vidare finns åtskilliga exempel på att vården av äldre
människor får stå tillbaka, vilket strider mot hälso- och sjukvårdslagen.

I mycket beror sjukvårdens otillräcklighet på byråkrati, prestige, dålig
organisation och brist på flexibilitet. Den politiska styrningen av sjukvården
är för stark. Patienternas önskemål, den medicinska kompetensen och de
enskilda initiativen ges inte ett tillräckligt utrymme. Därför har vi tidigare
denna vår upprepat vårt förslag att det s. k. Dagmar-systemet för ersättningar
från sjukvårdsförsäkringen skall avskaffas, eftersom det inskränker
patienternas möjligheter att fritt välja lärare eller sjukgymnast.

Vi har också, som inledningsvis nämnts, föreslagit en väsentlig förbättring
för patienterna genom en allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring som
ger patienterna valfrihet utan att i något avseende öka den enskildes kostnader.
Eftersom detta förslag innebär en betydande omläggning av sjukvårdens
finansiering från i huvudsak skatte- till försäkringsfinansiering, krävs
ett omfattande utredningsarbete och andra förberedelser innan förslaget
kan genomföras. I första hand kommer sedan primärvården att innefattas,
dvs. även den äldrevård som aktualiseras i den nu föreliggande propositionen.

Följaktligen kan inte vårt förslag till en reformering av den allmänna Mot. 1987/88
försäkringen lösa de nu akuta vårdbehoven, som ger sig uttryck i långa So32
vårdköer. Helt naturligt svarar de äldre i hög grad för efterfrågan på vård,
men de får inte alltid sådan vård som hälso- och sjukvårdslagen ger dem rätt
till.

För att råda bot på dessa missförhållanden bör det i hälso- och sjukvårdslagen
skrivas in att patienten har rätt att komma under behandling inom
rimlig tid. Det kan t. ex. inte accepteras att ungefär 100 patienter dör
årligen i väntan på en hjärtoperation.

Får man inte vård i sitt eget landsting, skall man på det egna landstingets
bekostnad kunna få det vid en privat klinik, i ett annat landsting eller
utomlands.

Denna vårdgaranti har vi tidigare krävt liksom de moderata grupperna i
samtliga landsting. Vi vidhåller kravet.

Delegationen för ett samlat kommunalt ansvar

Som vi redan berört, kommer enligt vad som framgår av propositionen en
särskild delegation att närmare bereda frågan om sådana förändringar av
huvudmannaskapet och andra förändringar att ansvaret för äldreomsorgen
blir mer enhetligt. Kommunerna bör bli ansvariga för hela äldreomsorgen
inklusive hemsjukvården och vård på sjukhem. Det är den åsikt propositionen
för fram. Som vi nämnt tidigare, är vi av samma mening.

Delegationen, i vilken företrädare för bl. a. Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet skall ingå, skall ledas av statsrådet Bengt Lindqvist.
Arbetet avses bedrivas skyndsamt och avslutas före utgången av
innevarande år och den förändrade ansvarsfördelningen träda i kraft år
1991.

Vi har i princip ingen erinran mot denna uppläggning. Men en så viktig
uppgift, som uppdras åt delegationen, kräver enligt vår mening en parlamentarisk
representation.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Beskattningen av pensionärer måste mildras

Hemvårdsbidrag till närstående vårdare - det gäller främst pensionärer kan
med regeringens förslag i vissa fall bli skattefria. Det gäller närstående
personer, som är gifta eller samboende med den vårdbehövande. I övriga
fall beskattas närståendevårdaren för den ersättning som denne uppbär av
den vårdbehövande för de tjänster som utförts, även om ersättningen som
sådan är skattefri för mottagaren i första ledet, dvs. den vårdbehövande.

Även om rättsläget enligt riksskatteverkets uppfattning är oklart ifråga
om beskattningen av nu utgående hemvårdsbidrag, förefaller tillämpningen
vara densamma som den som kommunalskattelagen ger utrymme för ifråga
om hemsjukvårdsbidrag. Med propositionens förslag genomfört, kommer
det att stå helt klart att även hemvårdsbidrag - och inte enbart hemsjukvårdsbidrag
- blir skattefria när de utbetalas till den vårdbehövande.

Detta åstadkoms genom en enkel komplettering av kommunalskattelagen.

Att en vårdbehövande mot skälig ersättning skall kunna få hjälp av Mot. 1987/88

exempelvis en pensionerad granne är bra. Propositionen lanserar en god So32

tanke. I praktiken kommer den emellertid inte att leda till önskat resultat.

De orimliga marginaleffekter som pensionärernas extrainkomster drabbas
av i form av skatteskärpning och minskade bidrag, även vid måttliga inkomster
och ”förmögenheter”, hämmar intresset för många att vara en
hjälpande hand. Av den erbjudna ersättningen blir det med gällande skatteoch
bidragsregler knappast någonting över.

Vi har i annat sammanhang föreslagit särskilda åtgärder för att minska
pensionärernas marginaleffekter.

I anslutning till den nu föreliggande propositionen vill vi aktualisera
tanken på en generell skattefrihet för hemsjukvårds- och hemvårdsbidrag,
främst med hänsyn till konsekvenserna för pensionärer av en beskattad
ersättning. Möjligen kan skattefriheten tänkas bli förbehållen endast pensionärer.
Det bör ankomma på regeringen att göra närmare överväganden
och avge förslag i denna fråga.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
författningstext.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till att alternativ
äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga kvalitetskrav
ges rätt till samma stöd från det allmänna som motsvarande offentligt
bedrivna verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av valfrihet och flexibilitet i
hemtjänsten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
fortsatt nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem bör bringas att
upphöra och att den personella och fysiska resurs som denna sjukoch
vårdhemsverksamhet representerar skall tillvaratas,

4. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i socialtjänstlagen
att den enskildes valfrihet stärks i enlighet med vad i motionen
anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna det i
motionen anförda önskemålet att delegationen för ett samlat kommunalt
ansvar för äldreomsorgen ges en parlamentarisk sammansättning,

13

6. att riksdagen söm sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1987/88
motionen anförts om införandet av en getierell skattefrihet för hem- So32
sjukvårds- och hemvårdsbidrag, främst ftied hänsyn till konsekvenserna
för pensionärer av en beskattad ersättning.

Stockholm den 6 juni 1988

Nils Carlshamre (m)

Göte Jonsson (m)

Görel Bohlin (m)

Ingvar Eriksson (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gullan Lindblad (m)

Jerry Martinger (m)

Barbro Nilsson (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Ingegerd Troedsson (m)
Göran Ericsson (m)
Karin Falkmer (m)

Siri Häggmark (m)
Blenda Littmarck (m)
Ewy Möller (m)
Karl-Gösta Svenson (m)

14

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1988-06-06 Bordläggning: 1988-06-07 Hänvisning: 1988-06-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (12)