med anledning av prop. 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet

Motion 1988/89:So1 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Lars Werner m. fl. (vpk)

med anledning av prop. 1987/88:176 om
äldreomsorgen inför 90-talet

Mot.
1988/89
Sol—2

De mål och riktlinjer för äldreomsorgen som uttryckts av bl. a. äldreberedningen
och i nu föreliggande proposition är i överensstämmelse med den
uppfattning som förts fram av vpk. Men för att målsättningarna skall kunna
omsättas i praktiken behövs det betydligt större resurser än vad samhället
förfogar över i dag för vård och omsorg. Och det behövs styrmedel för att
verksamheterna skall få det innehåll som propositionen syftar till.

Redan i dag finns en rad rättigheter fastställda i lag, enligt hälso- och
sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och lagen om särskilda omsorger. Men
ändå är det många kommuner och landsting som inte fullföljer sina
lagstadgade skyldigheter. Erfarenheten har visat att inte ens domstolsutslag i
tvister om service och omsorg är tvingande för huvudmännen. Inte heller
anvisas några vägar i propositionen om äldreomsorgen som garanterar att de
grundläggande principerna om självbestämmande, trygghet och valfrihet blir
tvingande för huvudmännen.

Personalfrågor inom äldreomsorgen

Den viktigaste förutsättningen för att klara av fastställda kvalitetskrav i
äldreomsorgen är möjligheten att rekrytera personal och behålla redan
anställda. I propositionen redovisas utförligt förväntat personalbehov,
rekryteringsproblem och den höga personalomsättning som råder inom
många kommuner. Föredragande statsråd anger också att personalproblemen
kan komma att öka under det närmaste årtiondet.

Mot den bakgrunden är de konkreta åtgärder som föreslås i propositionen
otillräckliga för att trygga personalförsörjningen.

I propositionen uttalas att kommuner och landsting bör ge hög prioritet åt
personalpolitiska insatser inom äldreomsorgen. Dessa insatser bör enligt
propositionen syfta till att minska personalomsättning och sjukfrånvaro, att
höja tjänstgöringsgraden och förbättra rekryteringsmöjligheterna. Socialstyrelsen
ges i uppdrag att inom två år redovisa en uppföljning och utvärdering
av utvecklingen och får disponera 1 milj. kr. årligen under två år för att samla
in och sprida idéer för att förbättra personalförsörjningen inom äldreomsorgen.
Som exempel på åtgärder för att minska personalomsättningen anges
vidareutveckling av arbetslagen, större befogenheter för det enskilda
vårdbiträdet att tillsammans med hjälpmottagaren bestämma utformningen

av hjälpen, återkommande fortbildning, tillgång till tekniska hjälpmedel och 1

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. NrSol-2

ökning av tjänstgöringsgraden. Mot. 1988/89

Vpk har i motion 1986/87:So232 lagt förslag om bl. a. kontinuerlig Sol
fortbildning på arbetstid och ökat inflytande över arbetet för vårdbiträdena
och hjälpmottagarna. Vi tycker givetvis det är bra att detta nu framhålls i
propositionen, men enligt vår mening behöver socialtjänstlagen kompletteras
med tillämpningsföreskrifter för att stärka hjälpmottagarnas rätt till
verkligt inflytande.

När det gäller ökning av personalens tjänstgöringsgrad för att minska
personalomsättningen så kan det ske på flera sätt. Föredragande statsråd
anför endast att arbetet måste organiseras så att det går att arbeta heltid utan
att bli utsliten i förtid.

Vidare framhålls i avsnittet om resursanvändningen att kommunerna bör
hitta alternativa och mindre personalkrävande arbetsmetoder inom hemtjänsten.
Så föreslås att rena serviceuppgifter kan utföras av andra än
hemtjänstens personal. För det ändamålet föreslås 3 milj. kr. årligen under
två år av utvecklingsmedlen inom ramen för statsbidraget till den sociala
hemhjälpen.

Enligt vpk:s mening står förslaget om att bryta ut det rena servicearbetet ur
hemtjänsten i motsatsställning till vad som anförs tidigare i propositionen om
vikten av en bred yrkesroll och att hemtjänstarbetet inte styckas upp i olika
delar och specialiseras. En sådan uppdelning får också konsekvenser för
hjälpmottagarna då flera olika personalgrupper skall in i hemmen. Och, även
om personalomsättningen bland hemtjänstpersonalen då minskar, så är det
inte troligt att samma effekter uppnås vad gäller städfunktioner, matleveranser
och eventuella andra uppgifter, som kan hänföras till servicefunktioner.

Enligt vpk:s mening är det bästa sättet att minska tyngden i hemtjänstarbetet
att korta arbetsdagarna med bibehållen lön. Del av arbetstidsförkortningen
skulle kunna ge utrymme för vidareutbildning, handledning, kamratstöd
och ge tid för reflexion. På så sätt skulle också tjänstgöringsgraden öka
omedelbart för de 86 % som nu arbetar deltid.

Utbildning

En förutsättning för att täcka det ökande behovet av hemtjänst är tillgång på
adekvat utbildad personal. I dag har endast cirka hälften av vårdbiträdena
inom hemtjänsten utbildning för arbetsuppgifterna. Men detta innebär inte
att hälften av hemtjänstens personal saknar kunskaper för sitt arbete. Många
som saknar den formella utbildningen har en erfarenhetsbaserad kunskap
som ibland undervärderas.

För att de som arbetar inom den sociala hemtjänsten skall klara av att svara
för både vård- och serviceuppgifter krävs en basutbildning. Därutöver bör
utbildningen vara flexibel så att personalen fortlöpande kan välja utbildningsdelar
som har ett klart samband med just deras arbete. Det är särskilt
viktigt att kunskaper som kan ge en ökad förståelse för äldre människor och
deras behov får ett stort utrymme. Konkret kunskap om hur dagens och
morgondagens pensionärer levt sina liv kan ge ökad förståelse för olika
behov hos äldre människor. Behovet av utbildning för hemtjänstens personal
kommer att bli ännu större än i dag och därmed behövs det konkreta program

för i vilken takt personalen kan utbildas. Med den ekonomiska situation som Mot. 1988/89

för närvarande råder i många kommuner finns en uppenbar risk för att en stor Sol

del av hemtjänstens personal inte kommer att få möjlighet till utbildning

inom yrkesområdet. Utbildning för social hemtjänst bör därför genomföras

med statligt stöd genom länsarbetsnämnderna.

Vårdens innehåll

Mångå av de brister i hemtjänstens kvalitet som bl. a. tar sig uttryck i att
institutionsrutiner tillämpas, är en direkt följd av ett otillräckligt antal
anställda. Att många hjälptagare blir isolerade i hemmet och ställs utanför
delaktigheten i samhället beror inte på att vårdpersonalen saknar vilja utan
på att de saknar tid.

På samma sätt är den otillräckliga personaltätheten orsaken till att de som
vårdas på institutioner inte får bestämma över mattider, sänggående och
andra viktiga personliga behov. 1 den situationen är det poänglöst att tala om
att personalen måste vara lyhörd för varje individs önskemål och att detta
skall sättas i centrum. Vårdinnehållet är direkt avhängigt personaltätheten
både i öppen- och slutenvård. Därför bör nya normer för personaltäthet inom
olika vårdformer utarbetas och antas som komplement till hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen.

Rehabilitering i öppen vård

Med ett ökat antal äldre som vårdas i hemmen ökar också kraven på
rehabiliteringsresurser. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter är de yrkesgrupper
som utför den direkta funktionsträningen och instruerar övrig
personal och anhöriga. Till deras arbetsområde hör också arbetsmiljön för
personalen inom äldreomsorgen och utprovning av tekniska hjälpmedel.

För närvarande är det alldeles för få tjänster för sjukgymnaster och
arbetsterapeuter i primärvården för att det skall vara möjligt att utöka deras
ansvarsområden.

För att hemsjukvården skall bli meningsfull behöver den förstärkta
rehabiliteringsinsatser så att de som vårdas i hemmen så länge som möjligt
kan behålla sina fysiska och psykiska funktioner.

Sjukvårdshuvudmännen bör därför få i uppdrag att fastställa planer för
antalet sjukgymnaster och arbetsterapeuter efter invånarantal i kommunerna.

Statsbidrag till ålderdomshem och hemtjänst

Fr. o. m. 1989 utgår årsarbetarbidrag även till vårdpersonal på ålderdomshem.
Kostnaden för detta beräknas till 740 milj. kr. årligen. Samtidigt slopas
schablonbeloppet per ålders- och förtidspensionär vilket uppgått till 250 kr.
och enligt förslag i budgetpropositionen för 1988 skulle schablonbeloppet
höjas fr. o. m. 1989 till 400 kr.

I samband med överenskommelsen om statsbidrag till ålderdomshemmen
som fattades av socialdemokraterna och de borgerliga partierna beslutades

om ytterligare höjning av statsbidraget till äldreomsorgen med 275 milj. kr. Mot. 1988/89

På så sätt kommer 540 miljoner av den totala kostnaden för statsbidragen Sol

till ålderdomshemmen att utgå genom omfördelning av befintliga statsbidrag
till äldreomsorgen. Vpk har klart deklarerat att ålderdomshemmen skall ha
statsbidrag och att hela kostnaden för dessa skall motsvaras av extra
statsbidrag.

Det är också nödvändigt att dessa statsbidrag förbinds med krav på
standardförbättrande åtgärder för de ålderdomshem som ej uppfyller rimliga
krav på boende- och arbetsmiljö. Förslagsvis bör statsbidragen utgå under
förutsättning att kommunen förpliktigar sig att under viss tidsperiod höja
standarden så att bostaden uppfyller de krav som anges i bostadsutskottets
betänkande 1987/88:12 om bostadslån till nybyggnad av ålderdomshem.

För att den sociala hemtjänsten skall kunna byggas ut både kvantitativt och
kvalitativt behövs riktade statsbidrag utöver årsarbetarbidraget. Hemtjänstens
arbete måste grundas på anställd personal. Om föreningar och enskilda
åtar sig uppgifter inom vård och service försvåras hjälpmottagarnas möjligheter
till inflytande och riskerna okar för att många olika personer
kommer in i hemmet. Därför bör det tidigare statsbidraget per ålders- och
förtidspensionär återställas och riktas till hemtjänsten.

Särskilda slutenvårdsformer

De flesta äldre bor i dag hemma. Bara 5 % av dem som är yngre än 80 år bor
på någon form av institution. Av dem som är mellan 80 och 84 år bor 85 %
hemma. Av dem som är över 90 år bor bara hälften på institution, oftast
ålderdomshem, men också sjukhem, långvård eller inom den psykiatriska
vården.

Det finns i dag ca 48 000 platser på ålderdomshem och genomsnittsåldern
på dem som bor där är 85 år.

Många olika alternativ kommer att behövas inom äldreomsorgen. Det är
inte säkert att ett eget boende alltid är det bästa. Ensamheten och isoleringen
kan vara mycket svår för en äldre och hur mycket man än lyckas bygga ut
hemtjänsten så kan det bli ensamt i alla fall. I Stockholm t. ex. bor hälften av
de gamla helt ensamma och i vissa stadsdelar, såsom Kungsholmen, bor 90 %
helt ensamma.

De 300 000 människor som i dag får hjälp av hemtjänsten får i genomsnitt
bara hjälp fyra timmar i veckan. Det betyder drygt en halvtimme om dagen i
omsorg. Eftersom andelen mycket gamla människor kommer att öka är det
nödvändigt att satsa på olika former av gemensamhetsboende. Gruppboende,
ålderdomshem, långvårdplatser, boende i servicehus och andra - kanske
helt nya - former av kollektivboende måste utvecklas.

Många äldre människor kommer att behöva en total omvårdnad på grund
av att de är eller blir så gamla. Många kommer också att behöva en
kvalificerad sjukvård. Sådan omvårdnad kommer inte att kunna erbjudas i
det egna hemmet även med en fullt utbyggd hemtjänst.

De människor som i dag bor på institution behöver mycket hjälp: 35 %
behöver hjälp med maten, 14 % behöver matas, 55 % behöver hjäp med
sänggåendet. Omkring 30 % är rullstolsbundna. 4

Äldre människor skall ha rätt till ett eget boende och kunna bo kvar i sin Mot. 1988/89

egen bostad så länge som möjligt, men i situationer av vårdbehov måste Sol

attraktiv och kvalificerad institutionsvård kunna erbjudas. Valfrihet, trygghet
och integritet i vilken livssituation äldre människor än befinner sig i måste
vara ledande när kommuner och landsting planerar äldreomsorgen.

Enligt propositionens förslag åläggs kommunerna genom socialtjänstlagen
att planera insatserna inom äldreomsorgen i samverkan med landstingskommunerna.
Däremot skall planeringsskyldigheten inte ytterligare preciseras
på central nivå genom särskilt utfärdade bestämmelser. Planeringsskyldigheten
innebär inte heller att kommunerna åläggs att utarbeta särskilt plandokument
för äldreomsorgen.

Enligt vpk:s mening är det dock angeläget att planeringen kan följas
centralt för att avstämningar skall kunna göras om hur de fastställda målen
uppfylls. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att på lämpligt sätt följa och
redovisa den kommunala planeringen av insatserna inom äldreomsorgen.

Anhörighetsstödet

I äldrepropositionen föreslås ett visst anhörighetsstöd. Det kan vara befogat
med ett sådant, men ett anhörighetsstöd får aldrig användas till underlåtelse
att bygga ut äldreomsorgens viktigaste grundstenar - hemtjänsten och olika
former av gemensamhetsboende.

Konsekvenserna av anhörighetsstödet måste noga följas så att vi inte
plötsligt står inför en situation med krav på kvinnor att axla ansvaret för vård
och omsorg som samhället rätteligen skall svara för.

Vi vill särskilt framhålla nödvändigheten av att anställda närståendevårdare
inte bara formellt har rätten till avlöning från hemtjänst och primärvård.

Ledigheten för närstående måste schemaläggas så att deras arbetsbörda blir
rimlig. Den måste räknas in vid bedömningen av behovet av hemtjänstpersonal.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen föreslår regeringen att ta initiativ till försöksverksamhet
med 6-timmars arbetsdag inom den sociala hemtjänsten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av konkreta program för utbildning av
den sociala hemtjänstens personal och statligt stöd till utbildningen
enligt motionens förslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillämpningsföreskrifter
som komplement till socialtjänstlagen för att befästa hjälpmottagarnas
bestämmelserätt över hemtjänstens innehåll,

4. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som möjliggör att
kommuner och landsting som inte fullföljer sina skyldigheter enligt
socialtjänstlagen, omsorgslagen och hälso- och sjukvårdslagen åläggs
vitesföreläggande,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om uppdrag till socialsty- Mot. 1988/89

reisen att utarbeta normer för personaltäthet inom hemtjänst, rehabi- Sol

litering i öppenvård och inom de särskilda slutenvårdsreformerna för
äldre,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att socialtjänstlagen
och hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med normer för
personaltäthet enligt motionens förslag,

7. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till kommunernas
hemtjänst med 400 kr. per ålders- och förtidspensionär fr. o. m. den 1
januari 1989,

8. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen ges uppdraget
att följa och för riksdagen redovisa den kommunala planeringen av
insatserna inom äldreomsorgen.

Stockholm den 10 oktober 1988

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

6