med anledning av prop. 1988/89:126 om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.

Motion 1988/89:Sk53 av Bo Lundgren m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Sk53

av Bo Lundgren m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:126 om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om
skatt, m.m.

I propositionen föreslås att det skall bli möjligt att med statsmedel ersätta en
skattskyldig för hans kostnader för ombud eller biträde, utredning eller
annat som skäligen behövts för att ta tillvara hans rätt i ett ärende eller ett
mål om skatt. Ersättning skall utgå om det med hänsyn till omständigheterna
är oskäligt att den skattskyldige själv står för kostnaderna. Lagen omfattar
enligt förslaget också tullar och avgifter.

Det framgår av propositionen att huvudregeln alltjämt skall vara att den
skattskyldige själv svarar för sina kostnader i ordinära ärenden och mål om
skatt. De regler som föreslås i propositionen har karaktären av undantagsregler
och skall vara tillämpliga om någon haft kostnader utöver vad som
kan anses vara normalt och om det finns skäl att anlita ombud eller biträde.

Moderata samlingspartiet har under en lång följd av år i motioner till
riksdagen krävt att rätt till ersättning för kostnader i skattemål skall införas.
Vi har i det sammanhanget påpekat att det förslag (DsFi 1986:20) som efter
remissbehandling legat till grund för propositionen varit otillräckligt. Utgångspunkten
för vår syn på hur rätten till ersättning skall utformas är att
det idag är en kraftig obalans till den enskildes nackdel. Staten stiftar de
alltmer komplicerade skattelagarna och svarar genom skatteförvaltningen
för taxering och uppbörd. Det är uppenbart att en enskild skattebetalare
normalt har sämre förutsättningar än skatteförvaltningen såväl vad gäller
kompetens som resurser.

Besvär över taxering kan lämnas såväl av den skattskyldige som av skattemyndigheten.
I skatteprocessen i länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt
är skattemyndigheten den skattskyldiges motpart.

För att i någon mån utjämna obalansen mellan staten och skattebetalaren
bör införas en avsevärt större rätt till ersättning för kostnader i skattemål än
vad som föreslås i propositionen:

Då en skattskyldig vinner ett skattemål skall denne ha ovillkorlig rätt till
ersättning för sina kostnader (en skälighetsbedömning av kostnaderna
görs av rätten). Oavsett vem som ursprungligen anfört besvären har den
skattskyldiges kostnader orsakats av vad som visat sig vara felaktiga
ställningstaganden inom skatteförvaltningen.

Även i de fall en skattskyldig delvis vinner ett mål eller förlorar det bör
ersättning för rimliga kostnader kunna utgå. Storleken på ersättningen
får då bedömas med utgångspunkt i varje enskilt fall och lämpligen

fastställas av den domstol som fattar beslut i skattemålet. I de fall då Mot. 1988/89

besvären anförts av skattemyndigheten i syfte att utforma praxis och i Sk53

mål där skattelagstiftningen inte är entydig, bör den skattskyldige få full
ersättning för sina kostnader.

Om skattemyndigheten besvärar sig över beslut som fattats av den första
instansen i skatteprocessen länsrätten bör det allmänna oavsett
vem som vinner målet svara för samtliga kostnader. Detta skulle efterhand
kunna medverka till en bättre skattelagstiftning och högre kompetens
inom skatteförvaltningen.

Som framgår av ovanstående riktlinjer blir det nödvändigt att göra en
skälighetsbedömning av hur stora kostnader som skall ersättas. Hänsyn
måste tas till målets omfattning och komplexitet och till den skattskyldiges
behov av hjälp.

Regeringen bör skyndsamt utreda den närmare utformningen av en lagstiftning
om ersättning för kostnader i skattemål enligt de riktlinjer som
ovan angivits. I avvaktan på att en sådan lagstiftning kan träda i kraft
godtar vi förslaget i propositionen som jämfört med dagens situation innebär
en viss, om än synnerligen begränsad, förbättring. Den föreslagna
självrisken på normalt 5 000 kr. bör emellertid slopas.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om ersättning
för kostnader i ärenden och mål om skatt, tullar och avgifter i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen i avvaktan på nytt förslag bifaller propositionen
1988/89:126 med den ändring i tillämpningen som föreslås i motionen.

Stockholm den 17 april 1989
Bo Lundgren (m)

Hugo Hegeland (m) Ewy Möller (m)

Karl-Gösta Svenson (m) Ingegerd Troedsson (m)

Knut Wachtmeister (m) Margit Gennser (m)

5