nen begära ändrade förslag från regeringen synes på grund av tidsnöden ej Mot. 1988/89
föreligga. I den utsträckning propositionens förslag ej bör bifallas måste Sk60
därför riksdagen direkt fatta beslut härom efter beredning i skatteutskottet.
Vid bedömning av regeringsförslaget måste beaktas dels anledningarna
till att avsättningar och dylikt görs av jordbrukare och andra företagare,
dels situationen för en nybliven änka/änkling.
Insättningar av medel på skogskonto görs för att utjämna inkomster mellan
olika år på grund av att skogsinkomster kan fördela sig mycket olika
mellan åren. Dessutom fyller skogskontona en viktig uppgift för att jordbrukare
skall kunna anpassa sina intäkter till omkostnaderna under olika
år.
Avsättningar till allmän investeringsreserv görs för framtida investeringar
i jordbruk eller rörelse och är — liksom skogskontot — bundet till förvärvskällan.
Med propositionens förslag leder en makes bortgång till att de avsättningar
som den bortgångne — och i många fall i praktiken makarna tillsammans
— gjort för framtida investeringar i sitt jordbruk eller sin rörelse
måste upplösas i stället för att kvarstå till dess det är möjligt och lämpligt att
genomföra avsedd investering.
Enligt vår mening talar starka skäl för att i de fall den efterlevande maken
övertar fastighet/rörelse och avser att driva verksamheten vidare bör vederbörande
utan skattekonsekvenser få överta investeringsreserven så att den
— trots den olycka som drabbat familjen genom en makes bortgång — kan
få utnyttjas för de investeringar som makarna eller familjen avsett.
Även vad gäller den skattemässiga behandlingen av skogskonto efter
makes bortgång talar enligt vår mening starka skäl för att änkan/änklingen
skall få överta dessa medel utan omedelbara skattekonsekvenser. Eftersom
skogskontot syftar till att utjämna en jordbrukares nettointäkt mellan olika
beskattningsår finner vi det inte vara rimligt att en makes bortgång skall
leda till att skogskontot måste avslutas och tas upp till beskattning redan
under dödsåret. Behovet av inkomstutjämning upphör ju inte genom att
den ene maken avlider.
Motsvarande synpunkter kan läggas på övriga i propositionen behandlade
avsättningar.
Vi finner anledning ifrågasätta om sådana på grund av dödsfallet överraskande
skattekonsekvenser som propositionens förslag leder till står i
överensstämmelse med syftet med den familjerättsliga reform som främst
var avsedd att stärka den efterlevande makens ställning.
Enligt vår mening tillgodoser inte regeringsförslaget den efterlevande
makens befogade intresse av att kunna låta avsatta medel stå kvar i avvaktan
på genomförande av avsedda investeringar eller för resultatutjämning
mellan olika år.
Eftersom det för vissa änkor/änklingar, t.ex. för dem som ej avser att
genomföra planerade investeringar på grund av makes bortgång eller ej är i
behov av resultatutjämning, kan vara en fördel att kunna utnyttja de i propositionen
föreslagna speciella beskattningsreglerna bör valfrihet råda
mellan att tillämpa regeringens förslag och de av oss förordade reglerna.
Riksdagen bör alltså enligt vår mening i samband med behandling av 4