med anledning av prop. 1988/89:142 om fortsatt valutareglering m.m.

Motion till riksdagen
1988/89 :Fi57

av Gunnar Björk m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:142 om fortsatt
valutareglering m.m.

Finansplanen i januari aviserade klart regeringens och riksbankens avsikter
att under nästkommande budgetår fullfölja den avregleringsprocess på kapital-
och valutamarknaden som påbörjades 1985. Centerpartiet har vid ett
flertal tillfallen, nu senast i en motion under vårriksdagen understrukit
nödvändigheten av en fortsatt avreglering av valutamarknaden.

Erfarenheterna av den hittills genomförda avregleringen, framför allt
betingad av den allmänna liberalisering som skett på kapitaimarknaden,
har i all huvudsak varit positiv. De stabiliseringspolitiska invändningar som
valutakommittén redovisade i sitt betänkande 1985 motiverar knappast ett
bibehållande av valutaregleringen. De återstående delarna av regleringen
utgör knappast något reellt skydd mot stora kapitalflöden eller ett effektivt
stöd för stabiliseringspolitiken. Till detta skall läggas att de återstående
valutarestriktionerna i huvuddelen av länderna i Europamarknaden kommer
att avskaffas 1990. En ökad utrikeshandel, en alltmer oreglerad handelskreditgivning,
liberalisering av kommersiella krediter inom ramen för
internationella åtaganden, näringslivets ökade internationalisering samt
den ökade dynamiken och effektiviteten som de nya finansiella instrumenten
på en avreglerad kreditmarknad skapat, innebär att knappast några
samhällsekonomiskt eller stabiliseringspolitiskt bärande skäl motiverar en
bibehållen valutareglering. En bibehållen reglering kan inte heller bidra till
att skapa en effektiv och självständig penning- och räntepolitik. Istället har
den allmänna avregleringen på kapitalmarknaden lett till en ökad integration
och samvariation i den internationella ränteutvecklingen.

Mot bakgrund av att denna allmänna strukturella förändring av kapitaloch
valutamarknaden skett samtidigt som en viss internationell konjunkturavmattning
kan skönjas talar nu allt för att utnyttja avskaffandet av
valutaregleringen som en möjlig språngbräda för anpassning av svensk
ränte- och valutapolitik till våra vanligaste handelspartners. Som centerpartiet
tidigare betonat förutsätter en avreglering ökade krav på disciplin
och konsekvens i den generella ekonomiska politiken. En konsekvent penning-
och finanspolitik måste ha som målsättning att hålla inflationen nere
på en internationell nivå. Som riksbanken mycket riktigt påpekar har en
balans i valutaflödena kunnat uppnås på ett tillfredsställande sätt med generella
penningpolitiska medel. Otvetydigt leder ett fullföljande av valutaavregleringen
till ett ökat förtroende för svensk ekonomis möjlighet och
vilja att eftersträva en balanserad ekonomisk utveckling och framför allt en

avsiktsförklaring att upprätthålla en stabil växelkurs. Detta om något börge Mot. 1988/89

oss betydande möjligheter att deltaga i och tillgodogöra oss fördelarna av Fi57

en internationell integration på kapitalmarknaden.

Även om betydande delar av valutaregleringen avvecklats under de senaste
åren kvarstår dock väsentliga delar. Det gäller exempelvis köp och
försäljning av andra utländska värdepapper än aktier, valutautlänningars
förvärv av räntebärande svenska värdepapper, valutainlänningars bankdispositioner
i utlandet, valutautlänningars konton i Sverige som inte får
vara räntebärande. Andra restriktioner är tid och återbetalning vid lån i
utländsk valuta och i fråga om lån i utlandet. Ett ytterligare område där
restriktioner ännu kvarstår är hinder för fysisk person att ta upp lån i utlandet
och rätt att teckna utländska livförsäkringar. Från det senare görs dock
undantag för premier upp till 3 000 kr per år.

Som framhålls i propositionen innebär inte ett avskaffande av valutaregleringen
att en helt förbehållslös valutamarknad öppnas. Begränsningen
framöver kommer dock inte att gälla i första hand ändamålet för kapitalplaceringar
utan snarare transaktionssättet. Även framdeles kommer betalningar
att ske via valutabank som dessutom ges en utvidgad uppgiftsskyldighet.
Samma gäller värdepapper som måste läggas i depå hos valutabank
eller godkänd fondkommissionär. Centerpartiet har tidigare i motion understrukit
nödvändigheten av att åtgärder och lagstiftning som regeringen
aviserat dels i finansplanen men också nu i propositionen 1988/89:142 avseende
skattekontroll och statistik och andra frågor av teknisk karaktär
både är rimliga och nödvändiga.

Centerpartiet anser att den fortgående avregleringen av kapitalmarknaden
kommer att gälla anpassning. De förväntningar som skapats genom
aviseringarna om fortsatt valutaavreglering motiverar att avregleringsprocessen
sker snabbt. Detta får dock inte ske på ett sådant sätt att frågor av
mer formell karaktär negligeras. Det rör skattekontrollen, statistikinsamling,
hänsyn till en kommande skattereform m.m. Centerpartiet delar därför
riksbankens och regeringens bedömning att skäl finns att bibehålla delar
av valutaregleringen som för nyss nämnda motiv kan spela en viktig roll.

Det gäller framför allt regleringar som anger på vilket sätt betalningar till
utlandet framdeles bör ske. Centerpartiet finner heller ingen anledning att
ange en kortare tid än den som i propositionen föreslås för en temporär
förlängning av valutaregleringen. Det bör dock betonas att målsättningen
för den fortsatta avregleringen på initiativ av riksbanken bör fortgå i en
sådan takt att resterna av den svenska valutaregleringen avvecklas till den
tidpunkt då den föreslagna temporära förlängningen av valutaregleringen
utgår.

10

Hemställan Mot. 1988/89

Fi57

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fortsatt valutareglering.

Stockholm den 24 april 1989

Gunnar Björk (c)

Ivar Franzén (c) Görel Thurdin (c)

Rolf Kenneryd (c) Gunilla André (c)

Martin Olsson (c) Håkan Hansson (c)

II