med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m. (kompletteringspropositionen)

Motion 1988/89:Fi87 av Börje Hörnlund m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: Fi87

av Börje Hörnlund m. fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1989/90, m. m. (kompletteringspropositionen)

Inledning

I prop 1988/89:150 med förslag till reviderad finansplan för budgetåret
1989/90 (kompletteringspropositionen) redovisas regeringens bedömning
av hur den ekonomiska politiken bör utformas. Inriktningen av propositionen
är enligt regeringen betingad av målsättningen att dämpa efterfrågeexpansionen.
Detta innebär att betydande förändringar vidtas i förhållande
till det förslag till statsbudget som tidigare lagts fram för budgetåret
1989/90. Bland annat föreslås nu en höjning av mervärdeskatten, ökade
alkohol- och tobaksskatter samt en höjning och differentiering av den
allmänna löneavgiften m m. I en partimotion presenterar centerpartiet sin
syn på regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen under de
närmaste åren och de åtgärder denna enligt vår bedömning nu bör föranleda.

I föreliggande kommittémotion tar vi upp frågor som rör arbetsmarknadspolitiken
i finansplanen och arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde
(bil 9), förutom de delar som berör Västernorrlands län, vilka tas
upp i en särskild kommittémotion. Vidare tas i motionen upp vissa frågor
som rör industridepartementets verksamhetsområde (bil 11).

I propositionen redovisas således regeringens principiella syn på den
offentliga sektorns förnyelse, bl. a. inriktningen av arbetsmarknadspolitiken.
Föredraganden betonar därvid vikten av att arbetslinjen gäller och tar
upp det positiva i att ta till vara den yrkeskunskap som invandrare har från
sitt hemland. De konkreta åtgärder som föreslås i kompletteringspropositionen
rör bidrag till sökanderesor för norska medborgare, visst strukturstöd
för byggmarknaden och utvidgad försöksverksamhet med flexibla
lönebidrag.

De åtgärder som föreslås inom industridepartementets verksamhetsområde
rör behovet av samordning mellan de statliga skogsföretagen.

Falsk historieskrivning

I sin historieskrivning över den ekonomiska utvecklingen i landet hävdar
föredraganden nu som tidigare att den socialdemokratiska regeringspolitiken
efter 1982 räddat Sverige från en nationell katastrof. Föredraganden
ser utvecklingen på arbetsmarknaden som ett exempel på hur framgångs

rik regeringen varit. Den socialdemokratiska historieskrivningen är falsk
och syftar till att dölja att den dåvarande regeringen under perioden
1976 — 82 lyckades, trots internationell lågkonjunktur, hålla arbetslöshetstalen
på betydligt lägre nivåer än omvärlden. Under denna period ökade
arbetslösheten inom OECD-området betydligt mer än i Sverige.

Den socialdemokratiska regeringen har, trots en långvarig internationell
högkonjunktur, forst nu lyckats pressa ned arbetslösheten i förhållande till
1982 i någon nämnvärd grad. Den öppna arbetslösheten är med en korrekt
jämförelse endast ca 1% lägre 1988 (1,6%) jämfört med 1982 (2,6%).
Detta framgår t. o. m. av en tabell i kompletteringspropositionen (s 70). Av
propositionen framgår samtidigt att antalet förtidspensionärer för närvarande
är 346000 och att 50000 nya förtidspensioner beviljas per år, varav
många kan hänföras till arbetsmarknadsskäl. Den totala kostnaden för
förtidspensionerade uppgår till 23 miljarder.

Förtidspensioneringen har således under — för att citera propositionen
— regeringens ”två första mandatperioder” ökat mycket kraftigt. Det är
först när denna negativa utveckling påtalats av AMS som regeringen har
reagerat och betonat vikten av att åtgärder vidtas som minskar behovet av
förtidspensioneringar. Någon motvarighet i reella insatser har dock dessa
uttalanden inte, utan utvecklingen efter 1982 tyder snarast på att den
socialdemokratiska regeringen accepterat förtidspensionering och ungdomslag
som ett sätt att hålla arbetslösheten på en lägre nivå än den i
realiteten är.

Vidare har under den socialdemokratiska regeringsperioden de regionala
skillnaderna i arbetslöshetstalen varit betydande. Den förda ekonomiska
politiken har kraftigt förstärkt de regionala obalanserna och stimulerat
en kraftig inflyttning till storstadsregionerna, med de problem detta medfört
både i avfolkningsbygder och inflyttningsregioner. Tillväxten i den
svenska ekonomin har varit starkt koncentrerad. Detta har inom vissa
områden skapat en överhettning med löneglidning och inflation som följd.
Andra områden har haft en långsammare tillväxt, stagnation eller t. o. m.
recession samtidigt som man fått vidkännas en ökande pris- och kostnadsutveckling.
I många regioner och i många kommuner är också arbetslösheten
betydligt högre än de genomsnittliga arbetslöshetssiffror som redovisas
i propositionen.

Orsaken till obalansen mellan olika landsdelar är den ekonomiska politik
som regeringen fört, vilken varit starkt koncentrationsdrivande. Regeringen
har gynnat storföretagen och expansiva områden på småföretagens
och regionalt utsatta områdens bekostnad. Vi vill även i detta sammanhang
visa på vikten av att föredragandens uttalanden om behovet av att
underlätta rörligheten på arbetsmarknaden avser den yrkesmässiga rörligheten.
En ökad geografisk rörlighet skulle enbart ytterligare förvärra den
regionala obalansen och öka överhettningsproblemen i inflyttningsregionema.

Mot denna bakgrund måste det ekonomiska perspektiv och de åtgärder
som föreslås i kompletteringspropositionen ifrågasättas. Regeringen utgår
ensidigt ifrån de problem koncentrationsutvecklingen och de därav följande
ekonomiska överhettningsproblemen skapat i de expansiva delarna av
landet.

Mot. 1988/89

Fi87

10

Centerpartiets syn

En bättre regional balans innebär att landets samlade produktionsresurser
kan utnyttjas på ett bättre sätt. Den mest positiva utvecklingen av samhällsekonomin
erhålles om mänskligt kunnande, samhällsinvesteringar
och råvarutillgångar över hela landet tas till vara.

I koncentrationsområdena har löneglidningen varit stor. Bristyrkesgrupper
inom främst det privata näringslivet har fått löner avsevärt över slutna
avtal medan motsvarande grupper inom den offentliga sektorn i stort sett
stått stilla på avtalad nivå. I ej överhettade regioner har löneglidningen
varit liten även om självfallet löneutvecklingen har påverkats av utvecklingen
i de överhettade regionerna.

Detta förhållande skapar spänningar både mellan regioner och inom
regioner och mellan människor med olika yrken. Det nu föreliggande
förslaget kommer ytterligare att försvåra möjligheterna till att slutföra
avtalsrörelsen på ett balanserat och ansvarsfullt sätt. Sammantaget riskerar
löneglidning och lönerörelse att leda till en sådan kostnadsutveckling
att Sveriges konkurrenskraft gentemot andra länder försämras med en allt
sämre bytesbalans som följd.

Det är samtidigt förståeligt att människor med fasta avtal i överhettade
regioner blir missnöjda med utvecklingen. Det inflationstryck som den
starka löneglidningen skapar leder till att många grupper drabbas av kostnadsfördyringar.
Steg för steg halkar de efter i löneutvecklingen. Detsamma
gäller människor i ej överhettade regioner som också successivt halkar
efter genom de ökande löneklyftoma. Det är mot denna bakgrund nödvändigt
att den ekonomiska politiken reellt anpassas efter målsättningen att nå
regional balans. Detta är en förutsättning om de nuvarande balansproblemen
i ekonomin som redovisas i kompletteringspropositionen skall kunna
åtgärdas.

De åtgärder som föreslås riskerar mot denna bakgrund att leda till
oönskade effekter genom att även branscher och regioner där överhettningstendenser
inte är särskilt framträdande innefattas. Många människor
har också sådana ekonomiska förhållanden att de inte klarar den stora
ekonomiska åstramning som regeringen föreslår utan de åtgärder som
föreslås måste utgå ifrån en vilja att de åtgärder som vidtas utformas på ett
sådant sätt att den enskilde på någon sikt får en fördel av dessa. I vår
partimotion om den ekonomiska politiken utvecklar vi närmare våra
konkreta förslag på hur vi anser att de nuvarande, framför allt regionalt
betingande, överhettningsproblemen i den svenska ekonomin skall lösas.

Vi vill dock i detta sammanhang med anledning av vad som framförs i
kompletteringspropositionen understryka att kunskapens betydelse för
samhällsutvecklingen inte kan överskattas. Det är de mest kunskapsintensiva
verksamheterna som är mest expansiva. En hög utbildningsnivå är en
förutsättning för att Sverige skall kunna hävda sig i den internationella
konkurrensen. Utbildningsväsendets struktur och lokalisering har stor betydelse
för möjligheterna att uppnå en balanserad regional utveckling.

Beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning har vi från centerpartiets
sida tidigare i en partimotion till innevarande riksmöte framhållit

Mot. 1988/89

Fi87

11

betydelsen av att samhället måste ha en hög arbetsmarknadspolitisk bered- Mot. 1988/89
skap för att möta konjunkturnedgångar och de krav som strukturföränd- Fi87
ringar inom näringlivet ställer. Vi underströk att målsättningen att alla
som vill skall beredas arbete måste ligga fast.

Det är med denna utgångspunkt viktigt att bredda och differentiera
lokala arbetsmarknader i olika delar av Sverige så att människor har
valmöjligheter. Tillgången på arbete eller utbildning är en väsentlig förutsättning
för andra levnadsvillkor och styr möjligheterna att nå en positiv
samhällsutveckling.

Vi underströk vidare i vår partimotion om arbetsmarknadspolitiken att
det är angeläget att föra en politik som minskar statens totala kostnader för
arbetsmarknadspolitiska insatser. Detta kan, på ett ansvarsfullt sätt, endast
ske om antalet människor som nu får samhälleligt stöd kan minskas
genom fler fasta arbeten. Enligt centerpartiets mening måste ökad uppmärksamhet
riktas mot möjligheterna att skapa fler jobb i näringsliv och
småföretagsamhet.

Arbetslinjen måste gälla även för arbetshandikappade

Allmänt kännetecknas — som ovan nämnts — den svenska arbetsmarknaden
av en hög sysselsättning och låg arbetslöshet. Arbetskraftsbristen är
betydande i överhettade regioner och orter. Svårigheterna att rekrytera
utbildad arbetskraft är stora för både företag och den offentliga sektom.

Samtidigt är andelen förvärvsarbetande bland handikappade betydligt
lägre än bland övriga befolkningen. Det har sin orsak bl. a. i problem och
brister i arbetslivet, vars organisation och krav inte motsvarar den enskilda
människans möjligheter. Detta visar också den fortsatta ökningen av
antalet förtidspensionärer, de ökande sjuktalen och den stora andelen
sökande arbetshandikappade vid arbetsförmedlingarna. Ett stort antal av
dessa kan hänföras till arbetsmarknadsskäl, dvs. den pensionerade skulle
kunna ha ett arbete om det kunde erbjudas ett med passande förutsättningar.

Dessutom tillkommer nya grupper sökande. Dit hör bl. a. ett stort antal
människor som nu flyttar ut från de, enligt samhällets intentioner, avvecklade
institutionerna för psykiatri och omsorger, och som ställer berättigade
krav på arbete efter förmåga.

Utvecklingen på arbetsmarknaden med å ena sidan en konstant brist på
arbetskraft inom vissa områden och å andra sidan ökade krav på flexibilitet,
utbildning m. m. bidrar också till att fler handikappade riskerar att slås
ut eller utestängas från arbetsmarknaden.

Situationen på arbetsmarknaden för arbetshandikappade på den svenska
arbetsmarknaden är således svår, samtidigt som regeringen med hänvisning
till det allmänna sysselsättningsläget målar upp bilden av en utomordentligt
god arbetsmarknadssituation.

Centerns uppfattning är att alla har rätt till den sociala trygghet som ett
arbete innebär. Detta gäller självklart såväl handikappade som icke handikappade.
Målsättningen är att alla människor så långt det är möjligt skall
beredas arbete inom det ordinarie arbetslivet. 12

Situationen på arbetsmarknaden för de arbetshandikappade är således, Mot. 1988/89
trots den rådande högkonjunkturen, sådan att det krävs fortsatta och Fi87
intensifierade insatser för de arbetshandikappade.

Sådana insatser bör först och främst ske i det ordinarie arbetslivet med
eller utan stöd i form av lönebidrag, arbetsbiträden, hjälpmedel till skilda
grupper med olika arbetshandikapp etc. När det inte är tillräckligt krävs
speciella resurser.

Mot bakgrund av den arbetsmarknadssituation som råder för handikappade
är det centerns uppfattning att det är nödvändigt att stärka insatserna
för att bereda handikappade arbete. Föredragandens uttalanden i propositionen
om behovet av en bättre uppföljning i syfte att få till stånd en bättre
omsättning av lönebidragsplatsema är enligt vår mening otillräckliga.

Centerns förslag

I nuvarande läge med arbetskraftsbrist inom många yrken och i flera
regioner talar både sociala och ekonomiska skäl för att all kraft skall
inriktas mot insatser som prioriterar att ge de arbetssökande arbete eller
utbildning framför kontantstöd. Från centerpartiet har vi mot denna bakgrund
lagt en mängd förslag som syftar till att utveckla arbetsmarknaden
över hela landet, vilka finns redovisade i motioner som väckts till innevarande
riksmöte. Sammantaget innebär dessa offensiva satsningar på mer
än 5 miljarder kr.

Vi har även påtalat vikten av att de sysselsättningsskapande insatserna
intensifieras och de medel som reserverats för dessa ändamål utnyttjas
effektivt. Problemen för de svårplacerade på arbetsmarknaden kvarstår
och vi kvarstår vid vår uppfattning att ytterligare 5000 utbildningsplatser
inrättas inom det reguljära utbildningsväsendet som bekostas av AMS.

Kostnaden för dessa platser kan beräknas till 150 milj. kr.

Vi har vidare krävt att en större flexibilitet skall införas vad beträffar
reglerna för lönebidrag och vi ser förslaget om utvidgad försöksverksamhet
med flexibla lönebidrag som ett steg i rätt riktning och i linje med vad vi
från centern krävt. Enligt vår mening bör lönebidragen vara mer flexibla
för arbetshandikappade och kunna beräknas utifrån den arbetsinsats som
den handikappade kan göra. Detta förslag, tillsammans med vårt förslag
om ökade resurser för Samhall i syfte att ge fler arbetshandikappade ett
arbete, skapar förutsättningar för att ge ytterligare ca 2 000 arbetshandikappade
en meningsfull sysselsättning.

De offensiva insatser som vi föreslår måste kompletteras med klara
direktiv till arbetsförmedlingarna om att de arbetssökande i princip måste
ta anvisat arbete på hemorten. De lokala arbetsförmedlama måste således
aktivt verka för att anvisat arbete tas. De arbetssökande måste acceptera
ett tillfälligt arbete i avvaktan på ett arbete anpassat efter yrkeserfarenhet
och utbildning.

Med en offensiv politik enligt vår modell kan nuvarande besvärliga
vakanslägen inom vård, service och tillverkning förbättras. Många arbetssökande
som yrkesmässigt senare ägnar sig åt teoretiska yrken kan få
erfarenhet av kroppsarbetets villkor, vilket måste ses som ett nyttig erfa- 13

renhet. Ett arbete är också att föredra ur social synpunkt framför en Mot. 1988/89
nedbrytande arbetslöshet. Med vårt förslag skapas förutsättningar för alla Fi87
att på ett positivt sett medverka till ökad välfärd i hela vårt land.

Sammantaget bedömer vi att våra förslag kommer att minska antalet
stöddagar väsentligt inom såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS. Vi
anser att en rimlig beräkning är att antalet stöddagar med KAS kommer att
uppgå till högst 2,3 milj resp att arbetslösheten i genomsnitt kommer att
motsvara högst 5 dagar per medlem och år under nästa budgetår.

Detta innebär en minskning av anvisade medel för KAS med 60 milj kr.

Vi bedömer vidare att de offensiva insatser på olika områden tillsammans
med hårdare krav att ta anvisat arbete som vi föreslår medför ett minskat
stödbehov kommande budgetår inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen
på i storleksordningen 2 miljarder kr.

Våra förslag skulle således leda till att överskottet i arbetslöshetsförsäkringen
för 1989 kan beräknas uppgå till drygt 5 miljarder kr. Enligt vår
mening bör mot denna bakgrund en del av dessa medel kunna utnyttjas för
att finansiera bl. a. de offensiva satsningar vi föreslår. Med hänsyn till att
konjunkturutvecklingen m. m. kan innebära ett ökat behov av stöd bör
inte arbetsmarknadsavgiften sänkas, utan 2 500 milj kr som en engångsförstärkning
föras över från berört konto i riksgäldskontoret till statsbudgetens
inkomsttitel i enlighet med våra tidigare förslag.

Bered flyktingar och invandrare arbete eller utbildning
snabbt

I propositionen konstateras att arbetslösheten bland utländska medborgare
är ungefär dubbelt så hög som bland svenska medborgare. Det är enligt
vår mening väsentligt att arbetslinjen även gäller för invandrare och att
såväl resurser avsätts som att reglerna utformas så att dessa kan beredas
arbete eller en adekvat utbildning snabbt.

Det är också oftast en önskan från invandraren och de kommunala
instanser som denne kommer i kontakt med att man snarast möjligt kan få
ett arbete. Av byråkratiska och administrativa skäl har det hittills ofta
dröjt mycket länge innan invandraren fått ett arbete anvisat. Ett av skälen
är det krav som ställts att invandraren skall kunna svenska hjälpligt. Enligt
vår mening bör det finnas betydande möjligheter att påskynda denna
utbildning och komprimera denna. Den skulle då sannolikt även bli mer
meningsfull för den enskilde individen. Det bör även finnas möjligheter
att kombinera utbildningen i svenska med någon form av praktik eller
inskolningsarbete.

Avgörande för invandrares möjligheter att på ett bra sätt anpassa sig till
det svenska samhället är således att de snabbt får ett arbete på den
ordinarie arbetsmarknaden. Detta är en förutsättning för att felaktiga
attityder till invandrare och flyktingar inte skall få en växande grogrund.

Vi anser därför att invandrare skall kunna beredas arbete eller utbildning
snarast och så snabbt som möjligt få tillträde till arbetsmarknaden. Det bör
noggrant följas om de förändringar som genomförts fr. o. m. den 1 juli är
tillräckliga för att arbetslinjen i reell mening kan anses gälla även för
invandrare.

Med anledning av föredragandens uttalanden om vikten av att ta till Mot. 1988/89
vara den yrkeskunskap invandraren har från sitt hemland vill vi erinra om Fi87
vårt förslag att arbetsmarknadens parter bör ta upp överläggningar som
syftar till att ge invandrare och flyktingar med akademisk bakgrund möjligheter
till en relevant kompletterande utbildning och arbeten anpassade
efter deras utbildning.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Efter förslag från AMS föreslås i propositionen att 15 milj kr skall föras
över från medlen för beredskapsarbeten till strukturstöd för byggarbetsmarknaden
(Galaxen). Mot bakgrund av den överhettade byggmarknaden
anser vi att de medel som reserverats för sysselsättningsskapande åtgärder
bör reserveras för andra typer av sysselsättningsskapande insatser. Propositionen
bör således avslås i denna del.

Statsägda företag

Från centerpartiets sida har vi i annat sammanhang framhållit att de
statliga skogsföretagen hör till de statligt ägda företag som bör kunna
försäljas. Senast i samband med regeringens förslag att staten skulle överlåta
sina aktier i Sveriges investeringsbank till PKbanken (prop
1988/89:143, mot. 1988/89:N34) har vi redovisat vår principiella syn på
vilka riktlinjer som bör gälla för försäljningen av statliga företag. Vi
kvarstår vid denna uppfattning.

I avvaktan på att en sådan försäljning kommer till stånd kan vi dock
acceptera den föreslagna samordningen av de statliga skogsföretagen i
syfte att trygga råvaruförsörjningen i bl. a. Norrbotten. Det är emellertid
väsentligt att denna samordning inte sker på ett sådant sätt att virkesleveranserna
till enskilda sågverk i inlandet — vilka många gånger för sin
verksamhet är helt beroende av domänverkets leveranser — äventyras.

Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om inriktningen av den ekonomiska politiken och
dess samband med de regionala och arbetsmarknadspolitiska problemen
i samhällsekonomin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om arbetsmarknadspolitikens inriktning och stödbehovet
inom arbetslöshetsförsäkringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om inriktningen av insatserna för att bereda arbetshandikappade
arbete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om behovet av att snabbt bereda flyktingar och 15

invandrare arbete eller utbildning,

5. att riksdagen avslår proposition 1988/89:150 såvitt avser för- Mot. 1988/89
slaget om överföring av medel från beredskapsarbeten till struktur- Fi87

stöd för byggarbetsmarknaden i enlighet med vad som anförs i
motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vikten av en tryggad råvaruförsörjning för
enskilda sågverk vid en samordning mellan de statliga skogsföretagen.

Stockholm den 10 maj 1989
Börje Hörnlund (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Kersti Johansson (c)
Göran Engström (c)
Marianne Andersson (c)
Håkan Hansson (c)

Roland Larsson (c)
Ivar Franzén (c)

Kjell Eriksson (c)

Jan Hyttring (c)
Gunhild Bolander (c)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989