med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Bankkrisen

Vänsterpartiet har i ett flertal motioner varnat för
utvecklingen i bankerna och lagt fram konkreta förslag där
de viktigaste har rört den ekonomiska brottsligheten,
återvinning av skattebetalarnas utlägg genom staten till
bankerna samt hur man får igång kreditgivningen genom
bankerna igen.

Tyvärr har vi först mötts av negativa reaktioner från
regeringen och majoriteten i riksdagen för att sedan få se
våra förslag komma tillbaka som regeringspropåer när
verkligheten har hunnit ikapp regeringen.

Det betyder dessutom att regeringen många gånger har
behandlat den kanske enskilt viktigaste ekonomiska frågan
under de senaste decennierna, och den största
förmögenhetsöverföringen vi någonsin upplevt i Sverige, på
ett ytterst nonchalant sätt.

De sjutton krav vi ställde i januari i år (1992/93:N279)
för att skydda skattebetalarnas pengar i samband med
bankkrisen kan därför behöva kompletteras.

Fortfarande tyngs kreditmarknaden av alltför höga
räntor. En av de viktigaste orsakerna är att bankerna
försöker ta igen en del av sina rekordförluster så fort som
möjligt. Man vältrar över kostnaderna på privatkunder och
småföretagare genom att ha ett stort gap mellan in- och
utlåningsräntor och genom att omotiverat höja eller införa
nya avgifter. Förmodligen påverkar det här sparandet och
investeringsviljan långt mer än riksbankens räntepolitik.

Vi föreslår att staten övertar en del av de fastigheter som
är den viktigaste orsaken till bankernas dåliga affärer.
Därmed skulle flera saker vinnas:Staten kunde själv
tillgodogöra sig kommande värdestegringar på
fastigheterna.Staten kunde, genom sitt gigantiska
fastighetsinnehav, kontrollera fastighetsmarknaden och
genom att vänta med försäljning få prisfallet att stanna upp
och därmed minska förlusterna för bankerna och därmed
för staten.Ägare som inte kan betala sina räntor räddas
inte kvar som fastighetsägare av bankernas friska statliga
pengar utan fastigheterna går över i statens ägo. Att låta
fastighetsägare gå i konkurs är en helt annan sak än att låta
banker gå i konkurs.Bankägarnas kapital skrivs ned till
så gott som ingenting och staten går in med en nyemission
som ger banken de kapitaltäckningskrav som behövs.
Staten som nu är dominerande ägare i de ''rensade''
bankerna kan sedan sälja ut dem relativt snabbt och därmed
få dem att fungera som det smörjmedel i ekonomin de
egentligen skall vara.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens möjlighet att ta över
fastigheter i samband med förhandlingarna med bankerna
enligt vad i motionen anförts.

Stockholm den 6 maj 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)