med anledning av prop. 1994/95:164 Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet

Motion 1994/95:Ub40 av Andreas Carlgren m.fl. (c)

av Andreas Carlgren m.fl. (c)
I propositionen föreslås ett flertal konkreta åtgärder för att
stärka jämställdheten inom utbildningssektorn. Bland annat
att jämställdhetsmålet skrivs in i skollagen och att rektor på
varje skola får ett särskilt ansvar för jämställdhetsarbete,
fortbildning, forskning och utvecklingsarbete.
Inom den högre utbildningen föreslås åtgärder för att öka
antalet kvinnor på alla nivåer inom högskola/universitet.
Detta sker bland annat via inrättande av nya
forskningstjänster, post-doc-tjänster samt att nya professurer
inrättas.
Som det mycket riktigt påpekas i propositionen är ansvaret
för utvecklingsarbetet en fråga som numera ligger på lokal
nivå. Arbetssätt, metodval och urval av ämnesstoff etc. är
något som åvilar de verksamma att bestämma.
Vi instämmer i flertalet av de åtgärder som regeringen
föreslår.
För centern är jämställdhet ytterst en demokratifråga.
Skolan skall ge alla elever möjlighet att utvecklas utifrån sina
behov och förutsättningar. Jämställdhet i skolan måste
innebära att flickor och pojkar ges likvärdiga villkor och
förutsättningar att upptäcka, pröva och utveckla sin fulla
potential.
Skolan har därför ett särskilt ansvar för att lyfta fram
kunskap om manligt och kvinnligt. Skolan måste motverka
alla former av diskriminering. Detta gäller även mer subtila
former av diskriminering. Det kan handla om att pojkar
tillåts ta större utrymme eller att undervisningen utgår från
''typiskt'' manliga värderingar och intressen och inte
stimulerar flickors intresse. Det är centerns uppfattning att
den s.k. dolda läroplanen bidrar till och reproducerar
värderingar om vad som är manligt och kvinnligt och som
därmed bidrar till att konservera traditionella könsroller.
Fortbildning om jämställdhetsfrågor är något som måste
prioriteras. Det är i det korta perspektivet framför allt genom
fortbildning som redan verksamma ges möjlighet att ta del
av forskningsrön samt hur undervisningen kan utformas så
att den motsvarar båda könens förutsättningar och behov.
Jämställdhetsfrågorna måste tas upp i lärarutbildningen i
betydligt större utsträckning än i dag.
I stort delar vi regeringens bedömningar vad gäller
jämställdhetsfrågor och åtgärder för att förbättra
jämställdhetsarbetet i skolan.
Vi anser att förslaget om att skriva in jämställdhet i
skollagen är väl motiverat. Genom detta lyfts lagstiftarens
klara ambitioner fram och förtydligas. Jämställdhetsfrågor
rör alla verksamma i skolan. Det är därför viktigt att
poängtera för all personal att det i skolan måste vara ett
gemensamt mål att arbeta för att främja jämställdhet.
I vissa delar anser vi att regeringen borde gått längre. Till
detta hör exempelvis elev- och föräldrainflytande. Centern
anser att sådant inflytande måste stärkas av flera skäl. Efter
utvärdering av det danska systemet med obligatoriska
användarstyrelser visade det sig att fler män intresserade sig
för skolan och kunde tänka sig att i större utsträckning
engagera sig i skolans arbete. Med tanke på att skolan i stor
utsträckning blivit en arbetsplats med huvudsakligen
kvinnor kan detta engagemang tas tillvara även i ett
jämställdhetsperspektiv.
Regeringen uppmärksammar särskilt problemet att alltför
få flickor söker sig till tekniska och naturvetenskapliga
utbildningar. En förklaring är att teknik och naturvetenskap
alltför mycket utgått från ett mans- eller pojkperspektiv. Det
är centerns uppfattning att skolans undervisning i teknik och
naturvetenskap måste ändras så att den bättre stämmer
överens med flickors intressen. Därför är det särskilt
angeläget att stödja forskning och metodutveckling inom
detta område.
Centern anser även att erfarenheterna med praktisk
arbetslivsorientering måste följas noga. I den tidigare
praktiska arbetslivsorienteringen ingick att eleverna under en
av sina praktikperioder skulle prova på att arbeta inom en
sektor av underrepresenterat kön.
Centern föreslår att regeringen initierar en utvärdering av
hur den praktiska arbetslivsorienteringen sker. I
utvärderingen skall fästas särskild uppmärksamhet på
jämställdhetsaspekten. Om det visar sig att den praktiska
arbetslivsorienteringen inte fungerar tillfredsställande bör
det prövas om inte denna på nytt bör regleras.
Skolan har ett ansvar för att motverka social
snedrekrytering till både gymnasieskolan och annan
utbildning. Likaså gäller det att motverka begränsningar i
studie- och yrkesval som beror på traditionellt könsrolls- och
statustänkande eller social och kulturell bakgrund.
Kursutformningen av gymnasieskolan ställer ökade krav
på studie- och yrkesvägledning. För att tillgodose kvaliteten
i denna vägledning är det viktigt att syo-verksamhet bedrivs
av för ändamålet utbildad personal. Denna personalgrupp
har en viktig uppgift för att motverka traditionellt
könsrollsbundna studie- och yrkesval. I propositionen berörs
tyvärr ej detta. För centern är det självklart att fortbildning
om jämställdhetsarbete även skall omfatta dem som arbetar
med studie- och yrkesvägledning.
Elever och föräldrar har ett välgrundat intresse av att få ta
del av den professionella vägledning som syo-konsulenter
kan ge. För att motverka en könssegregerad arbetsmarknad
är studie- och yrkesvägledning viktig. I läroplanen ingår inte
någon garanterad tid för studie- och yrkesvägledning. Det är
viktigt att utvärdera reformen om en mer kursutformad
gymnasieskola. En sådan utvärdering bör utgå från ett
jämställdhetsperspektiv. Om det visar sig att de
könsrollsbundna valen inte minskar bör det övervägas om
inte studie- och yrkesvägledning bör förstärkas och regleras.
Regeringen konstaterar att vuxenutbildningen har stor
betydelse för invandrarkvinnor. Tyvärr saknar vi en mer
genomgripande analys och strategi vad gäller jämställdhet
och invandrarkvinnor. Det kan inte anses vara tillräckligt att,
som regeringen gör, konstatera att skolväsendet har ett
särskilt ansvar för att informera om rättigheter och
skyldigheter, om den svenska synen på jämställdhet och om
de lagar och förordningar som gäller i Sverige. Många
invandrare kommer från länder som har väsentligt
annorlunda syn på kvinnors ställning i familjen, i arbetslivet
och i samhället. Det är inte tillräckligt med information.
Kulturmötesfrågor måste få en mer framträdande plats i
diskussionerna om invandrarkvinnor och jämställdhet.
Speciellt bör undervisningen i kulturmötesfrågor och
jämställdhetsfrågor sättas i ett sammanhang. Detta är inte
minst viktigt för att ge invandrardöttrar en starkare
självkänsla och motverka könsrollsbundna val. Detta bör
särskilt uppmärksammas.
I föreliggande proposition finns ett snävt perspektiv på
skola och utbildning. Vi hade önskat att även frågor om
kunskaps- och kompetensutveckling hade berörts. Detta är
inte minst intressant i ett perspektiv av att det finns stora
grupper som saknar utbildning motsvarande grundskola
och/eller gymnasieskola. Inte minst gäller detta för
invandrarkvinnor. För att få grepp om helheten och inte
riskera att vissa frågor ''trillar mellan stolarna'' hade det varit
bra om regeringen valt att ta ett samlat grepp och presentera
en jämställdhetsproposition. Vi förutsätter att dessa
frågeställningar beaktas i den proposition som är planerad
till senare under mandatperioden. Detta bör ges regeringen
till känna.
Den brist på jämställdhet som råder inom högskolor och
universitet är en viktig orsak till att kvinnor i mindre
utsträckning söker sig till längre utbildningar och
forskarutbildning. Fler kvinnliga lärare och handledare gör
att det finns fler förebilder. Det handlar även om att göra
kursinnehåll och utbildningar som attraherar kvinnor.
Undervisningens och forskningens inriktning, innehåll och
form spelar en stor roll för att stimulera fler kvinnor att söka
till forskarutbildning. Mycket av problemidentifiering och
mycket av den akademiska miljön har formulerats av typiskt
manliga värderingar. Detta är något som i betydligt större
utsträckning måste beaktas. Därför är det viktigt att
högskolorna och universiteten ges klara uppdrag som går att
utvärdera. Genom detta synliggörs varje lärosätes arbete för
jämställdhet och det är viktigt att detta arbete intensifieras.
På många håll bedrivs även ett mycket bra utvecklingsarbete;
exempelvis kan nämnas Kvinnovetenskapligt forum i Umeå.
Det är viktigt att initiativ och kunskap tas tillvara och förs
vidare.
Vi delar regeringens ambition om bättre fördelning både
inom grundutbildningen, forskarutbildningen och vad gäller
tjänsterna i den akademiska världen. Det demokratiska
underskott som präglar den akademiska världen är djupt
orättfärdigt. Vi vet att det finns många kvinnor som trots sin
kompetens inte kommer i fråga för högre tjänster. Detta är
synnerligen allvarligt. Inom den akademiska världen
formuleras forskningens inriktning. Genom forskning får
beslutsfattare i hela samhället underlag för beslut. Mycket av
samhällsutvecklingen styrs av vilka problemformuleringar
och vilka prioriteringar som görs inom forskningen. Därför
är det också ett allvarligt demokratiskt problem att få kvinnor
är representerade när inriktningen av forskningen bestäms.
Genom att kvinnors närvaro inom olika forskningsområden
ökas får deras synsätt och intressen bättre möjlighet att
påverka inriktningen och utformningen av den akademiska
verksamheten.
För att komma till rätta med problemen har tyvärr
lagstiftning en begränsad räckvidd. Det handlar till stor del
om kultur- och attitydfrågor. Den diskussion som påbörjats
tillsammans med olika konkreta åtgärder för jämnare
könsfördelning kan åstadkomma de förändringar som
eftersträvas. Genom konkreta åtgärder och uttalanden ger
den lagstiftande församlingen klara signaler om hur man ser
på jämställdhetsarbetet. Till det förra hör även att initiera och
stödja projekt syftande till att utveckla och stärka
jämställdhetsarbetet på alla nivåer. Statsmaktens ambition
och inriktningen inom jämställdhetsområdet torde vara
solklar. Det ger klara signaler till de verksamma och ett stöd
för de kvinnor som kämpar för att få sin kompetens erkänd.
Det är nu upp till lärosätena och de verksamma att se till att
målen förverkligas.
Målet i högskolan bör vara att all högskoleutbildning skall
vila på vetenskaplig grund. Verksamheten inom högskolan
skall så långt det är möjligt bedrivas så att det finns ett nära
samband mellan utbildning och forskning. Idag finns vissa
utbildningar där detta mål delvis är åsidosatt. Inom t.ex.
undervisnings- och vårdsektorn är ofta sambandet mellan
forskning och grundutbildning eftersatt. Det finns anledning
att se över detta förhållande för att få en utbildning som i
högre utsträckning än idag innehåller ett nära samarbete med
den forskning som bedrivs inom dessa områden.
Det måste finnas större möjligheter för studenter som så
önskar att fortsätta med forskning inom dessa områden.
Ökad satsning här kan ge både bättre status åt utbildningen
och tillföra viktiga erfarenheter till gagn för studenterna i
deras kommande yrkesutövning.
Det är ett känt faktum att dessa utbildningar i mångt och
mycket är utbildningar som framförallt rekryterar kvinnor.
Statistiken visar på en stor könsmässig snedrekrytering till
fortsatt forskarutbildning. Det är ett märkligt förhållande att
inom de utbildningsområden där företrädesvis kvinnor
studerar inte de möjligheter till forskning och
forskarutbildning erhålles som är fallet inom andra
utbildningsområden. Regeringen bör noga studera detta inför
nästa forskningspolitiska proposition.
För att uppnå bättre jämställdhet mellan kvinnor och män
inom utbildningsområdet föreslås bl.a. att 30 miljoner
avsätts för att öka antalet doktorandtjänster som innehas av
kvinnor. På s. 32 anför utbildningsministern att ''en god
studiefinansiering är en av de viktigaste förutsättningarna för
att forskarutbildning skall kunna bedrivas koncentrerat och
effektivt. Goda ekonomiska villkor stimulerar rekryteringen
till forskarutbildning.''
Logiken i regeringens förslag är inte alldeles enkel att se.
Samtidigt som regeringen ger med ena handen tar man
tillbaka med den andra.
I budgetpropositionen föreslogs att återinföra
utbildningsbidrag samt att doktorandtjänster skall kunna
omvandlas till utbildningsbidrag. Centern har i annan motion
avvisat detta förslag. Konsekvenserna av att å ena sidan
återinföra utbildningsbidragen och å andra sidan dela ut fler
doktorandtjänster gör att det är svårt att överblicka den totala
konsekvensen av förslagen. Det finns risk för att flera hundra
kvinnliga doktorander får utbildningsbidrag istället för
doktorandtjänster, detta samtidigt som regeringen säger sig
vilja öka andelen kvinnor som innehar sådana tjänster.
Centern yrkar inte avslag på regeringens förslag om
inrättande av nya doktorandtjänster men anser att regeringen
bör redovisa den samlade konsekvensen ur ett
jämställdhetsperspektiv.
Centern avvisar regeringens förslag om positiv
särbehandling när det gäller regeringens förslag om
tillsättning av professurer. Utbildningsministerns förslag och
motivtext om positiv särbehandling, ''en tjänst tillsätts med
en kompetent sökande av underrepresenterat kön, även om
vederbörande är mindre kvalificerad än medsökande av det
andra könet'', riskerar att undergräva kvinnliga professorers
status. Denna följd motverkar jämställdhetsarbetet inom
högskolan.
Inom speciellt den högre utbildningen och forskningen har
jämställdhetsarbetet varit eftersatt. Detta understryks av att
det idag endast är 7 % 
av landets professorer som är kvinnor. För att stimulera
kvinnor till fortsatt forskarkarriär och skapa fler kvinnliga
förebilder är det angeläget att öka antalet kvinnliga
professorer. Detta har även centern påpekat under flera år.
Centern delar däremot inte utbildningsministerns slutsatser.
Det finns risker för att förslaget misstänkliggör kvinnliga
professorer för att de fått sin professur pga sitt kön och inte
sin kompetens. Kvinnors status inom forskarsamhället kan
med detta undergrävas. Ett angeläget jämställdhetsarbete
riskerar att stanna av om åtgärderna inte uppfattas som
legitima. Det är säkert inte något fel på Carl Thams ambition.
Ett gott syfte legitimerar däremot inte dåliga förslag.
Det kan idag starkt ifrågasättas hur rekrytering av
professorer går till. Ofta formuleras kraven för att passa en
person som man på förhand velat ge tjänsten. Detta är inte
tillfredsställande. För att uppnå bättre jämställdhet är det
viktigt att kvinnor är representerade när kvalifikationer för
inrättande av tjänster skrivs. Om fler kvinnor är med i denna
process kommer kvinnors kompetens att lyftas fram. För att
undvika att krav för att få en tjänst utformas så att det de
facto innebär att tjänsten skräddarsys kan det övervägas om
det inte bör införas krav om ett minsta antal
kompetensförklarade sökande för att tjänsten skall tillsättas.
Inom vissa områden kan detta krav vara svårt att uppfylla.
Genom att ange att synnerliga skäl kan åberopas kan
undantag göras, vilket bör tillgodose utvecklandet av nya
områden eller speciellt smala forskningsområden där det
finns få forskare.
Centern anser att det finns bättre åtgärder än vad
regeringen presenterat. En möjlig modell är att om en kvinna
i konkurrens söker en tjänst som professor och blir
kompetensförklarad men inte får tjänsten inrättas en
professur för henne (norska modellen). För att det inte skall
råda något tvivel om kompetensen måste kraven om
sedvanlig professorskompetens alltid föreligga.
En annan möjlig modell är att varje docentkompetent
kvinnlig forskare ges möjlighet att anmäla sig till en rikslista.
Sakkunniga inom området kan därefter göra en bedömning
av behovet av nya professurer på områden där det kvinnliga
inslaget är särskilt lågt (franska modellen).
Istället för regeringens förslag anser centern att det bör
utvecklas ett system där inslag ur de båda modellerna
kombineras. Regeringen bör återkomma med förslag som
tillgodoser detta.
Regeringens förslag om att ändra högskoleförordningen
för att få jämnare sammansättning i
tjänsteförslagsnämnderna samt att båda könen skall vara
representerade bland de sakkunniga är välkomna åtgärder.
Åtgärder som för övrigt centern vid upprepade tillfällen
krävt.
Centern välkomnar även regeringens förslag om att införa
en bestämmelse om en skyldighet för universitet och
högskolor att verka för att studenter inte utsätts för sexuella
trakasserier. Regeringen utför med detta en beställning som
centern initierade vid föregående riksmöte.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om praktisk arbetslivsorientering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om studie- och yrkesvägledning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om invandrarkvinnor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning och forskarutbildning
inom undervisnings- och vårdsektorn,
5. att riksdagen hos regeringen begär en konsekvensanalys
i enlighet med vad i motionen anförts om doktorandtjänster,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om positiv
särbehandling vid tillsättning av professurer,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder
för inrättande av fler kvinnliga professurer i enlighet med
vad i motionen anförts.

Stockholm den 15 mars 1995

Andreas Carlgren (c)

Marianne Andersson (c)

Marie Wilén (c)

Erik Arthur Egervärn (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1995-03-15 Bordläggning: 1995-03-16 Hänvisning: 1995-03-17

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (14)