med anledning av prop. 1994/95:164 Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet

Motion 1994/95:Ub45 av Beatrice Ask m.fl. (m)

1 Jämställdhet i skolan 1.1
Vi är alla olika

För att förnya och förbättra jämställdhetsarbetet i skolan
krävs fördjupade kunskaper om könsskillnader och
olikheter, ökad medvetenhet om könstillhörighetens
betydelse för flickors och pojkars olika villkor och
förutsättningar.

Vi måste komma bort från det kortsiktiga tänkandet med
tonvikt på ''matematisk'' jämställdhet. Om pojkar inte väljer
att utbilda sig till yrken inom vård och omsorg och flickor
väljer tekniska yrken mindre ofta än pojkar, så beror det inte
på att det är fel på pojkarna eller flickorna. Det är de djupt
bakomliggande orsakerna som är väsentliga att få belysta
och få en djupare och bredare kunskap om.

Det innebär att vi inte får nöja oss med att det är för få
flickor eller pojkar på en viss utbildning och försöka
''informera bort'' problemet. Vi måste istället fråga oss
varför det är så. Det innebär i sin tur att vi inte heller skall
förneka de könsskillnader som finns mellan flickor och
pojkar vid olika åldrar.

Skolan måste organisera sin verksamhet, undervisning och
inlärning med hänsyn till skillnader mellan flickor och
pojkar för att ge varje individ oavsett kön likvärdiga villkor
och förutsättningar att upptäcka, pröva och utveckla sin fulla
förmåga som människa.

Propositionen bygger sina förslag på de resultat
arbetsgruppen om kvinnligt och manligt i skolan kommit
fram till. Arbetsgruppen presenterade både en debattantologi
och en slutrapport med förslag till åtgärder. Arbetsgruppens
förslag har fått stort gensvar i remissopinionen, samtidigt
som debattantologin tagits upp som kurslitteratur vid flera
lärarhögskolor. Det är därför av stor betydelse att regeringen
har följt upp arbetsgruppens förslag i en särskild proposition.
Det visar att även den nya regeringen tar dessa frågor på
allvar.

Det är emellertid beklagligt att regeringen inte i alla delar
varit lika konkret och tydlig som arbetsgruppen. Framförallt
gäller detta kunskapsdelen i propositionen. Man skulle t o m
kunna säga att regeringen varit lite väl feg och ibland också
motsägelsefull i sina ställningstaganden.

Om man skall kunna urskilja och se individuella skillnader
och olikheter måste man ha en kunskapsbas att utgå ifrån.
Därför är det viktigt med generella och allmängiltiga
kunskaper om könsskillnader och könsmönster.

Könstillhörighetens betydelse och könsskillnader måste
förstås och ses såväl utifrån kulturella, sociala och biologiska
förklaringsmodeller som ur ett individ-, grupp-och ett
samhällsperspektiv.

Det är därför enligt vår uppfattning för snävt och
otillräckligt att, som regeringen, bara tala om genusforskning
på skolområdet. Skolan skiljer sig från all annan verksamhet
i samhället eftersom den arbetar med flickor och pojkar i
ständig utveckling och mognad. Att då välja bort det
biologiska perspektivet ser vi mer som ett uttryck för att de
ideologiska skygglapparna fortfarande sitter så hårt att man
inte är beredd att bejaka en allsidig forskning på skolans
område.

I propositionen talas också om ett könsteoretiskt
perspektiv. Det finns anledning att peka på att det är viktigt
att fler perspektiv än ett och fler förklaringsmodeller än en
får utrymme i forskningen och debatten.

Det finns en skillnad mellan det grundläggande synsätt på
jämställdhet i skolan som arbetsgruppen har och det som
regeringen gör sig till tolk för i propositionen.

Arbetsgruppen tog tydlig ställning för behovet av ökad
kunskap om könsskillnader i skolan för alla som arbetar med
och i skolan. Regeringen begränsar sin ambition till
undervisning i jämställdhet. Ett resultat av det synsättet är att
regeringen enbart koncentrerar sina förslag till
undervisningssituationen i klassrummet.

Kunskap om jämställdhet i skolan är en betydelsefull
förutsättning och en grund för att planera skolans hela
verksamhet. Det handlar om resursfördelning,
timfördelning, skolstart, arbetsmetodik, läromedel m.m.
Med detta synsätt får jämställdhet i skolan också en konkret
innebörd.

Arbetsgruppen såg skolan mer som en organisation.
Regeringen däremot behandlar skolan som en institution. Då
är man, som vi ser det, tillbaka till forna tiders syn på
jämställdhetsarbetet, d v s att skolans främsta uppgift är att
verka normativt på jämställdhetsområdet.

Det finns också en tendens i propositionen att peka ut
pojkar som jämställdhetsproblemet. Tidigare pekades
flickorna ut som det stora problemet. Vi tror att det är farligt
att på detta sätt låta pojkar och flickor vara bärare av
jämställdhetsproblemen i samhället. Problemet är att varken
flickor eller pojkar får den undervisning och utbildning de är
i behov av och berättigade till.

1.2 Naturvetenskap och teknik

Elevernas studieval, liksom arbetsmarknaden, präglas i
hög grad av skillnader mellan könen. Det faktum att
studievalen är mycket traditionella har skapat och skapar
problem inom nästan alla områden. Särskilt
bekymmersamma är rekryteringsproblemen till
naturvetenskapligt och tekniskt inriktade studievägar.

Lärarnas kunnighet i ämnet och pedagogiska kompetens
har stor betydelse för att stimulera flickors intresse för
naturvetenskap och teknik. Vi vet också att en
verklighetsanknuten och praktiskt relaterad undervisning i
dessa ämnen främst gynnar flickor. Välutbildade lärare är en
viktig del i arbetet att stimulera fler flickor till
naturvetenskapligt och tekniskt inriktade studievägar.

Under den borgerliga regeringen vidtogs flera åtgärder i
syfte att stimulera rekryteringen till naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar över huvudtaget. Det s k NOT-
projektet syftar till att främja ungdomars intresse för
naturvetenskap och teknik i grundskola, gymnasieskola,
komvux och högre utbildning. Kvalitetsmedvetenhet,
idéutbyte och näringslivskontakt är några av projektets
nyckelord.

För dem som saknar behörighet till högre studier inom i
huvudsak naturvetenskap och teknik infördes det s k basåret.
Basåret har varit framgångsrikt i den meningen att
studeranden givits möjlighet att skaffa sig nödvändiga
förkunskaper för vidare studier.

För att stödja ökad användning av den nya teknologin, IT,
i hela samhället avsatte den förra regeringen en miljard
kronor ur de tidigare löntagarfonderna att förvaltas av
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling. Nästan
halva detta belopp borde enligt den borgerliga regeringens
IT-kommission anslås som ett inslag i en större nationell
aktion för att stimulera användning av
informationsteknologin i skolorna. Insatser för att stimulera
både flickor och pojkar ansågs viktiga.

1.3 Lärarrekrytering

I grundskolan utgör de kvinnliga lärarna 87 procent på
lågstadiet, 69 procent på mellanstadiet och 55 procent på
högstadiet. I lärarutbildningen är den kvinnliga dominansen
ännu mer påtaglig. Av dem som 1993 antogs till 1--7-
lärarutbildning utgjorde den kvinnliga andelen antagna 80
procent. Om ingenting görs kommer vi att få en lärarkår som
nästan helt består av kvinnor. En sådan utveckling får
negativa konsekvenser både för skolan och dess elever. Barn
och ungdomar behöver både kvinnliga och manliga
förebilder och perspektiv. Därför måste läraryrket och
lärarutbildningen bli mer attraktiv också för manliga
studenter. En viktig del i detta arbete är att genom olika
åtgärder höja läraryrkets status.

Regeringen berör rekryteringsproblemen kortfattat i
propositionen. För vår del vill vi framhålla att läraryrkets
utveckling är en central fråga i strävan för en bättre skola och
en viktig del i ett framgångsrikt jämställdhetsarbete. Vi har
tidigare framhållit attityder som en viktig del i strävan för ett
jämställt samhälle; förebilder spelar härvidlag en viktig roll.
Värderingar grundläggs tidigt och möter inte barn och
ungdomar både män och kvinnor i olika yrkesroller riskerar
vi att konservera rådande förhållanden. Moderata
Samlingspartiet har i kommittémotion 1994/95:Ub340
Lärare inför 2000-talet bl. a. föreslagit olika ingångsvägar
till läraryrket, alternativa karriärvägar och individuell
lönesättning.

1.4 Lärarutbildningarna

Både flickor och pojkar lämnar skolan med för smal och
könsspecifik kompetens. Forskningen visar dessutom att
skolan förstärker könsskillnader och könsrelaterade
olikheter på ett negativt sätt. Detta beror bland annat på att
lärarna idag saknar tillräcklig kunskap om flickors och
pojkars olika förutsättningar och villkor samt om
könstillhörighetens betydelse i skolsammanhang för att de
professionellt skall kunna hantera, planera och organisera sin
undervisning och verksamhet. Vi har i kommittémotionen om
lärarutbildning m m som nämnts ovan föreslagit en översyn
av lärarutbildningarna för att analysera vilka krav som bör
ställas på kunskap och kompetens hos framtidens lärare.

Regeringen berör i propositionen lärarutbildningen
mycket kortfattat och föredrar att tala om jämställdhet som
ett mål och som föremål för utbyte av erfarenheter.
Regeringen tenderar att se jämställdheten endast som en
målsfråga och inte som ett nytt förhållningssätt till hur
skolan och lärarna förhåller sig till de enskilda eleverna. För
vår del vill vi framhålla att utrymme måste ges i
lärarutbildningarna för frågor om könsskillnader, likheter
och olikheter och om könstillhörighetens betydelse i
skolsammanhang. Lärarna kan därmed ges vidgad och ökad
pedagogisk och metodisk kompetens.

För att få fler manliga lärare och för att tillföra skolan
kunskaper från olika håll är det viktigt med olika vägar till
läraryrket. Den s k Unckel-utbildningen, som innebär att
studenterna som alternativ till en sammanhållen
lärarutbildning kompletterar ämnesutbildning, annan
examen och/eller gedigen yrkeserfarenhet med en kortare
praktisk-pedagogisk del om 40 poäng, är ett steg på vägen.

1.5 Lärarnas kompetens och fortbildning

Vi anser att fortbildning skall resultera i utveckling av
skolarbetet och därigenom ge bättre undervisningsresultat.
Fortbildning bör bli en del i de enskilda skolornas
utvecklingsstrategi och inriktas på den enskilde lärarens
behov. Med den ökade kunskap som finns idag och med den
hastighet kunskap omsätts, är det viktigt att öka lärarnas
ämneskunskaper just för att utveckla dem som goda
pedagoger och kunskapshandledare.

Vi har ovan berört det faktum att många lärare saknar den
kunskap som idag finns om jämställdhet och om flickors och
pojkars olika förutsättningar. En seriös fortbildning inom
detta område skulle förmodligen ge goda effekter på
undervisningsresultatet. Som vi tidigare framfört handlar det
om att skolan och lärarna utifrån ny kunskap måste vara
beredda att ompröva undervisningssätt och arbetsformer i
vvrigt. För vår del handlar fortbildning inom detta angelägna
område inte om schabloniserade kurser om manligt och
kvinnligt, utan arbetet måste ha som utgångspunkt den
enskilde lärarens fortbildningsbehov och följas av de
förändringar som är nödvändiga.

2 Jämställdhet inom högre utbildning och forskning 2.1
Bakgrund

Det är glädjande att det numera är lika många kvinnor som
män bland studenterna i grundutbildningen. Däremot är
endast 36 procent av doktoranderna kvinnor. En tredjedel av
alla doktorsexamina avläggs av kvinnor. Av högskolans
lärare är 42 procent av adjunkterna kvinnor men endast 22
procent av lektorerna och sju procent av professorerna. Av
landets cirka 1 100 forskarassistenter -- de som skall bli
lektorer och professorer -- är endast 24 procent kvinnor.

Det finns således en hel del att göra för en jämnare
könsfördelning inom universitet och högskolor. Redan vid
intagningen kan man se en uppdelning i traditionella
kvinnliga och manliga utbildningsvägar. Skillnaderna
förstärks under utbildningens gång.

De ojämlika hierarkierna spelar en stor roll. Ju närmare
toppen av hierarkierna man kommer desto svårare är det för
kvinnorna att göra sig gällande och ju färre blir de. På
professorsnivå finns det stora fakulteter som endast har
någon enstaka procent kvinnliga professorer. Även om
hänsyn tas till de långa tidsperspektiv som måste gälla är det
anmärkningsvärt att så få toppositioner inom den
akademiska världen innehas av kvinnor.

Man kan dela upp den akademiska karriären i ett antal
nivåer eller passager då jämlikhetssträvanden har möjlighet
att påverka slutresultatet och målsättningen: en rimlig
jämlikhet mellan män och kvinnor i akademiska lärar- och
forskarpositioner. Dessa är:Vid intagningen till
grundläggande universitetsutbildningVid de första
examinationernaVid tilldelning av utbildningstjänster,
doktorandtjänster etc.Vid tilldelning av forskningsbidrag.
Val av tjänsteförslagsnämnd när det gäller tillsättning av
olika typer av lärartjänsterVid utseendet av betygsnämnd
vid disputationer.Vid utseendet av sakkunniga vid
bedömning av professorskompetensVid utlysning av lediga
professorstjänster.Vid den slutgiltiga tillsättningen av
professorstjänster.

Därutöver tillkommer förhållandena under studierna, då
många kvinnor hoppar av på grund av svårigheter att
kombinera studier med barn och familj.

Däremot saknas inte kvinnor med nödvändig och
konkurrenskraftig kompetens. Vi moderater har
(1994/95:A816 Jämställdhet av Per Unckel m fl) påtalat
effekterna av välfärdsstatens stela system som inte ger
utrymme för individuella lösningar. Skattetrycket och den
rigida arbetsmarknaden är andra faktorer som utöver
könsindelning leder till att kvinnor ofta tvingas till
dubbelarbete. Detta är en bidragande orsak till dagens sneda
fördelning mellan män och kvinnor.

Det finns tecken på att det inom den högre utbildningen
och forskningen kan förekomma negativ särbehandling vid
tjänstetillsättning. Kontakter och nätverk är betydelsefulla
också i den akademiska världen, och den manliga dominans
som råder inom flera områden försvårar för de få kvinnor
som finns inom dessa att bli delaktiga i denna kultur. Därtill
kommer att det även inom den akademiska världen finns
brister avseende medvetenhet om de negativa effekter
könsuppdelningen får.

2.2 Tillsättning av professorstjänster

För att komma till rätta med den könsmässiga
snedfördelningen avseende professorstjänster bör man
kunna se över hur val av sakkunniga och tillsättande av
tjänsteförslagsnämnderna sker, eventuellt också hur tjänster
utlyses. En lösning kan vara att ställa krav på kvinnlig
kompetens vid val av sakkunniga och
tjänsteförslagsnämnder och liknande. Vi vill dock inte binda
oss för denna typ av lösning, då det inte med säkerhet är det
bästa sättet att åstadkomma bättre och mer rättvisande
bedömningar.

Tjänsteförslagsnämndernas uppgift är att vid
tjänstetillsättning ta ställning till vetenskaplig skicklighet,
pedagogisk skicklighet, administrativ skicklighet och
eventuellt praktisk eller klinisk skicklighet. Olika
kompetenser värderas olika vid tillsättningar, vilket
tjänsteförslagsnämnderna redan vid tillsättandet av tjänsten
har att värdera och fastställa. I processen finns
värderingsgrunder som kan vara svåra att mäta vilket bl a
framgår av SOU 1989:30 Professorstillsättning, där prof em
Gunnar Ström påtalar att den kvalitativa
helhetsbedömningen inte synes vara närmare klarlagd eller
utprövad vid professorstillsättningar. Ur sammanfattningen:
''Vissa aspekter av bedömningsprocessen synes behöva
utvecklas och prövas vidare, t ex balansen mellan
retroperspektiv och prospektiv bedömning, kriterier för
bedömning av pedagogisk och klinisk skicklighet och
ledarskap liksom av personliga egenskaper,
jämställdhetsaspekten, samt tjänsteförslagsnämndernas
bedömning av tjänstens krav''.

Det finns förmodligen anledning för universitet och
forskande högskolor att utveckla tjänsteförslagsnämndernas
arbete och metoder, bl a vid upprättande av kravprofil för
tjänsten och meritprofil för sökanden. Däremot avvisar vi
bestämt att ett visst kön generellt skall äga företräde.

2.3 Fria universitet och högskolor

Under den borgerliga regeringen frigjordes universiteten
och högskolorna från statlig detaljreglering. Därigenom
skapades friare spelrum för högskolor, universitet och
forskare att finna optimala former för att nå sina långsiktiga
mål. I budgetpropositionen (1994/95:100, bilaga 9) beskriver
regeringen sin syn på den högre utbildningens förhållande
till staten. Beskrivningen signalerar ett återtåg till ett
centralistiskt tänkande som varken är idémässigt acceptabelt
eller ens möjligt med den snabba förändring som
kännetecknar det moderna samhället. Socialdemokraterna
accepterar inte värdet av fria intellektuella centra. De förslag
inom jämställdhetsområdet som nu läggs fram visar dels på
en centralistisk och matematisk syn på jämställdhet, dels ett
underkännande för vad enskilda människor, fakulteter,
tjänsteförslagsnämnder, universitets- och högskolestyrelser
själva kan förmås åstadkomma.

2.4 Positiv särbehandling

Regeringens förslag att vid en engångssatsning med
inrättande av nya professurer tillämpa s k positiv
särbehandling måste avvisas. Att vid tillsättningsförfarandet
av tjänster inte ställa kunskaper och kompetens i första
rummet anser vi direkt stötande. Regeringens synsätt är
nedvärderande mot kvinnor och mot de
forskningsinstutioner där ett viktigt vetenskapligt arbete
utförs.

Regeringens attityd ger dessvärre signaler om att kvinnor
måste bedömas enligt särskilda regler, dvs inte klarar sig på
egna meriter. De konsekvenser detta får för flickors
motivation för skolarbetet är i sig sådana att förslaget
omedelbart borde dras tillbaka. Risken att kvinnliga
professorer för framtiden får en stämpel på sig att vara
mindre kompetenta är också uppenbar.

I stället för att välja kvotering för att snabbt nå matematisk
jämvikt, anser vi att man bör ta itu med de mer
grundläggande problemen. Dit hör traditioner, nätverk,
kultur mm, vilket vi redan påtalat, men också de brister som
finns i definition av kompetens, kunskap etc. Inte minst
otydligheter vid utannonsering av tjänster skapar utrymme
för godtycke och omedveten könsdiskriminering. Universitet
och högskolor måste ägna mer intresse åt utvärderings- och
kvalitetsfrågor framöver, utifrån studenternas fria val och
konkurrensen mellan universitet och högskolor. Detta
kommer enligt vår mening att gynna jämställdhetsarbetet.

2.5 Vissa åtgärder inom forskningsområdet, resurstillskott
för doktorandtjänster samt mål för rekrytering av professorer

Regeringen föreslår att forskningsrådsnämnderna skall få
i uppdrag att definiera och föreslå inom vilka ämnen det kan
finnas anledning att inrätta professurer och forskartjänster
med inriktning mot genusforskning. Vidare vill regeringen
öronmärka vissa medel under anslaget Utvecklingsarbete
och internationell samverkan för kvinnliga forskare.
Regeringen vill disponera 30 miljoner kronor för att få
åstadkomma en jämnare könsfördelning bland innehavarna
av doktorandtjänster.

Regeringen föreslår att varje universitet och högskola bör
ange mål avseende könsfördelning bland de nyrekryterade
professorerna under kommande treårsperiod. Målet ges
formen av ett särskilt åtagande under anslaget för forskning
och forskarutbildning. Målen skall anges första gången i
budgetpropositionen för budgetåret 1997.

För vår del vill vi ifrågasätta varför regeringen bara vill
förbehålla ökad andel kvinnliga forskare inom
genusforskningen. Det torde finnas flera områden där det
finns kompetenta kvinnor med lämplig bakgrund för att
kunna bli professor.

Vad gäller förslaget att öronmärka vissa medel för
gästprofessurer för kvinnliga forskare anser vi att det är
befogat med stimulansåtgärder. Vad avser postdoktorala
stipendier, samt kön som kriterium för att erhålla
doktorandtjänst, har vi ovan anfört varför vi finner
särbehandling olämpligt och nedvärderande av kvinnlig
kompetens. Genom denna särbehandling är man bunden till
ett visst urval från början.

Regeringen gör ingen analys av hur dessa förslag inom den
högre utbildningen och forskningen kan komma att påverka
bl a forskningsmiljö, attityder, kompetensuppbyggnad och
internationellt anseende.

Vad gäller rekrytering till nya professurer vill vi hänvisa
till att det redan idag finns krav på att jämställdhetsplaner
skall upprättas, vilket även gäller inom universitet och
högskolor. Vi avvisar att regeringen inför ytterligare ett
kriterium som bedömningsgrund för resurstilldelningen.

2.6 Sexuella trakasserier

Sexuella trakasserier är oerhört kränkande och många
gånger svåra att hantera för den som utsätts. Den som utsatts
kan ofta känna egen skuld i det som skett, kanske står man i
beroendeställning till den som kränkt, och bevisbördan kan
kännas tung och svår att påvisa. Därmed utgör trakasserierna
ett direkt hinder för drabbade kvinnor i studierna och den
akademiska karriären. Vi delar självfallet regeringens
uppfattning att sexuella trakasserier inte kan accepteras.

Regeringen redogör i propositionen för de legala
möjligheter som finns mot sexuella trakasserier, men avser
ändock att i högskoleförordningen skriva in att universitet
och högskolor har en skyldighet att verka för att studenter
inte utsätts för sexuella trakasserier. Vi delar inte
uppfattningen att ytterligare skrivningar -- i detta fall i
högskoleförordningen -- är ett sätt att komma till rätta med
problem. Moderata Samlingspartiet anser att befintliga
regelverk, brottsbalken och jämställdhetslagen, skall
tillämpas.

2.7 Anslagsfrågor

Regeringen föreslår att riksdagen under åttonde
huvudtitelns reservationsanslag Övriga utgifter inom
forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96
anvisar 37,5 miljoner kronor utöver vad som föreslagits i
budgetpropositionen. Regeringen vill anvisa medel för
resursförstärkning för nya professurer samt för
forskarassistenttjänster, i syfte att uppnå en jämnare
könsfördelning.

Regeringen har i budgetpropositionen lagt långtgående
besparingskrav vilket medför en markant neddragning på
fakulteter, forskningsråd och flera sektorsorgan.
Grundforskning och forskarutbildning drabbas hårt.
Moderata Samlingspartiet har motsatt sig denna kraftiga
neddragning som går emot Sveriges långsiktiga
kunskapsintressen. Nu återkommer regeringen till riksdagen
med utgiftsökningar, som skulle försämra budgetsaldot för
1995/96 med 37,5 miljoner kronor. Syftet att bättre ta tillvara
kvinnliga akademikers kompetens och rekrytera bland
kvinnliga forskare är lovvärt. Vad vi vänder oss emot är det
inkonsekventa synsätt som regeringen visar gentemot
forskningen generellt. En ryckig och illa genomtänkt
forskningspolitik gynnar inte några jämställdhetssträvanden.
Därför avvisas förslagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genusforskning och det biologiska
perspektivet inom forskningen på skolans område,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhet i skolan som en
förutsättning och en grund för att planera skolans hela
verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarrekrytering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av lärarutbildningarna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompetens och fortbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om val av sakkunniga och tillsättande
av tjänsteförslagsnämnder,

7. att riksdagen avslår ger regeringens förslag om positiv
särbehandling,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad andel kvinnliga forskare och
professurer inom vissa områden,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att öronmärka
pengar för postdoktorala stipendier för kvinnliga forskare i
enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnliga doktorandtjänster,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag om mål för
rekrytering av professorer och anslagsberäkning i enlighet
med vad i motionen anförts,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättning för kvinnor att göra
akademisk karriär,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sexuella trakasserier,

14. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen
avslår regeringens förslag om att i högskoleförordningen
införa en bestämmelse mot sexuella trakasserier,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag om ytterligare
anslag utöver budgetpropositionen under åttonde
huvudtitelns reservationsanslag Övriga utgifter inom
forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 med
37,5 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 15 mars 1995

Beatrice Ask (m)

Ulf Melin (m)

Rune Rydén (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Ulf Kristersson (m)

Chris Heister (m)

Per Unckel (m)