med anledning av prop. 1994/95:231 Allmän fiskevårdsavgift m.m.

Motion 1994/95:Jo54

Hoten mot fisken
En rik tillgång på fisk av olika arter och i alla Sveriges
vatten är en viktig del av den biologiska mångfalden. Att
skapa och återskapa biotoper som ger förutsättningar för
detta är en viktig uppgift. Fiskar utgör en viktig del i
näringskedjan och fisken bidrar också till att upprätthålla en
ömtålig ekologisk balans i sjöar och vattendrag.
Fisk och fiske utgör dessutom ett viktigt och betydelsefullt
livsmedel, en liten men betydelsefull näring samt en källa
till rekreation och fritidssysselsättning och en viktig del av
turistnäringen.
Det finns många hot mot fiskens biotoper. Det handlar om
hoten från försurningen, dels de direkta försurande nedfallen
och dels konsekvenserna av dagens jord- och skogsbruk,
med läckage av näringsämnen och risk för utlakning och
utfällning av tungmetaller. Det gäller utsläpp från industrier
och det gäller konsekvenser av vattenkraftsutbyggnad och
längre tillbaks konsekvenser från flottningsepoken.
Detta sammantaget gör att det i dag finns stora behov av
medel för att återskapa och upprätthålla livskraftiga miljöer
för fisken. Det finns också behov av andra fiskevårdande
åtgärder såsom att fortsätta att skapa fiskevårdsområden,
odling och utplantering av fisk. Det är dessutom nödvändigt
att det finns tillräckligt med medel för fiskforskning.
Dagsläget
I dag är fisket fritt längs kusterna och i de fem största
insjöarna Vänern, Vättern, Hjälmare, Mälaren och Storsjön
i Jämtland. I övriga landet finns 1 328 fiskevårdsområden,
vilket motsvarar 38 % av landets totala sjöareal. 1 375 000
fiskekort säljs per år, vilket är en fördubbling under den
senaste 10-årsperioden.
Fiskevården finansieras i dag med 3,6 miljoner över
statens budget. Dessa medel används främst till bildande av
fiskevårdsområden samt till fritidsfiskarnas och
fiskevattenägarnas riksorganisationer för information och
andra åtgärder som främjar fritidsfisket. Dessutom finns ett
särskilt bidrag för fiskefrämjande åtgärder på ca 1 miljon.
Dessa summor finns budgeterade för budgetåret 1995/96.
Fiskevården får också tillgång till pengar via:det statliga
kalkningsbidraget, som regeringen har skurit ner med totalt
87 miljoner för kommande budgetår,vattenavgiftsmedel, i
form av avgifter som döms ut av vattendomstol som
kompensation för skada på fisket. Dessa medel används
främst till biotopvårdande åtgärder och utsättning av fisk.
Enligt uppgifter i propositionen finns ca 62 miljoner kronor
tillgängliga, vilka endast till en mindre del kan användas för
allmänna fiskevårdsåtgärder,regionalekonomiska medel,
ca 10-15 milj, t.ex. Laxfond Vänern och Västerbottenslax,
EU-medel, ca 7,5 milj till produktion av laxsmolt för
Östersjön,inom ramen för EUs strukturstöd 5a har
regeringen lämnat en sektorsplan för fiskeri- och
vattenbruksnäringen till EU.
Propositionen
I regeringens proposition föreslås att det införs en allmän
fiskevårdsavgift från den 1 januari 1996. Regeringens förslag
är att alla som fiskar inom Sveriges sjöterritorium eller från
svenska fartyg utanför sjöterritoriet skall betala en allmän
fiskevårdsavgift. Avgiften som skall tas ut som en årsavgift
föreslås bli 100 kr för fiskande med handredskap som inte
kräver användning av båt, 250 kr för fiskande med andra
redskap och 500 kr för licensierade yrkesfiskare. Den som
fiskar på eget vatten skall betala 100 kr oavsett redskap.
Avgiftsskyldigheten gäller för alla över 18 år. Avgiftsmedlen
skall användas som bidrag för bildande och ombildande av
fiskevårdsområden, för fiskevård och utsättande av fisk, för
information och tillsyn och för administrativ hantering.
I propositionen redovisas också de åtgärder som har
vidtagits för att skydda den naturreproducerande laxen i
Östersjön.
Remissinstanserna
Från många av remissinstanserna har kommit kritik och
invändningar mot förslaget i dess olika delar. Fiskeriverket
redovisar att den främsta kritiken mot förslaget är att fisket
i enskilt vatten skall avgiftsbeläggas och särskilt där
fiskevårdsområden är bildade. Statskontoret saknar en
bedömning av alternativa finansieringskällor. Statskontoret
menar att få utnyttja vatten och att få fiska är kollektiva
nyttor. Man anser vidare att en allmän fiskevårdsavgift, som
lägger en stor del av ansvaret för underhållet av en
naturresurs och dess miljöbetingelser på den enskilde, inte
är förenlig med svensk sedvanerätt.
Sportfiskeorganisationerna liksom WWF och
Naturskyddsföreningen stödjer däremot en allmän
fiskevårdsavgift.
Vänsterpartiets förslag
Mot bakgrund av den kritik som riktats mot propositionen
och mot bakgrund av Vänsterpartiets syn på fisk och fiske
som naturresurs vill vi framföra följande:
Vänsterpartiet är inte principiellt motståndare till en
allmän fiskevårdsavgift, men regeringens förslag är inte
acceptabelt i nuvarande form. Vänsterpartiet anser att
fiskevården skall finansieras på olika sätt, där samhället har
ett övergripande ansvar för den biologiska mångfalden, där
principen ''förorenaren betalar'' skall gälla för att återställa
förstörda fiskevatten och där den enskilde fiskaren bidrar
med ''sin'' del för rätten och möjligheten att kunna fiska.
Vänsterpartiet menar att fiskevård, som en del av vården
av naturresurserna, även i fortsättningen till viss del bör
finansieras via statsbudgeten. Fiske ingår inte som en del
i allemansrätten, men liksom Statskontoret menar
Vänsterpartiet att ansvar för fiske och fiskevård ingår som en
del av ansvaret för naturresurserna och att fiske och fiskevård
till viss del kan ses som en kollektiv nyttighet. Riksdagen har
efter förslag från Vänsterpartiet beslutat om en utredning av
kollektiva nyttigheter. Denna utredning bör också se över
fisket och fiskevårdens del av de kollektiva nyttigheterna.
Ett av samhällets ansvar för naturresurser och som ett
upprätthållande försvar mot försurningen är bidragen till
kalkning av sjöar och vattendrag. Dessa bidrag har kraftigt
reducerats -- med totalt 87 miljoner kronor för budgetåret
1995/96 -- vilket Vänsterpartiet avvisat. Kalkning är en inte
helt okontroversiell metod att motverka försurning eftersom
det finns för liten kunskap om de långsiktiga verkningarna,
men kalkning är i dag den enda möjliga metoden. Kalkning
av sjöar och vattendrag är därför av stor betydelse för
fiskevården.
Vänsterpartiet anser också att en översyn av vattenlagen
bör ske, så att den tillåter en friare användning av
vattenavgiftsmedel än i dag. Vidare bör skogs- och
jordbruksnäringens ansvar för övergödning och utlakning
värderas.
Som ytterligare en finansieringskälla återstår därefter
någon form av brukaravgift. Där kan olika lösningar komma
ifråga, men avgörande för Vänsterpartiet är att
administration och hantering skall ske lokalt och så
obyråkratiskt som möjligt. Det är också avgörande att
influtna medel skall öronmärkas för fiskevård. Det finns
både för- och nackdelar med en allmän avgift. Till fördelarna
hör att en avgift -- lika för alla -- blir lätt att administrera.
Till nackdelarna hör att den slår ''blint'' och att den med
regeringens förslag skulle vara verkningslös för dem som
inte betalar. Vänsterpartiet anser att det är olyckligt att införa
ett allmänt avgiftssystem som i princip saknar
sanktionsmöjligheter och med begränsade
kontrollmöjligheter. Regeringens förslag är inte enhetligt
och lika för alla. Det har redan flera undantag. Därför behövs
ytterligare överväganden om vilka grupper som skall erlägga
avgift och vilka som skall undantas.
I dag görs ett viktigt fiskevårdande arbete av många olika
intresseorganisationer. Det finns också stora kunskaper om
behoven av fiskevård och det är viktigt att dessa
organisationer får ett stort inflytande över hur de samlade
fiskevårdande medlen administreras och används.
Vild lax
När det gäller den naturreproducerande, vilda laxen har
Vänsterpartiet i motioner till riksdagen tidigare krävt ett
totalstopp på ett år för allt svenskt laxfiske.
Då skrev Vänsterpartiet:
Hoten mot den naturreproducerande laxen är väl kända.
Det är dels risken för utfiskning i Östersjön och dels hoten
från laxyngelsjuka M74. Populationerna är numera så små
att den genetiska variationen är begränsad intill utrotningens
gräns.
M74 är en sjukdom som drabbar laxynglen och i odlade
bestånd har man konstaterat att överdödligheten är 75--90 %.
Eftersom förhållandena i älvarna är betydligt svårare än i en
odling talar mycket för att det är ännu större dödlighet i
naturen än i odling.
Eftersom laxens livscykel omfattar ett liv i älven på 2--4
år och ett liv i havet på 2--3 år tar det relativt lång tid innan
effekterna av M74-syndromet slår igenom i form av en
minskad uppvandring av lax i älvarna. Detta betyder att vi
inte får fullt genomslag av M74 förrän de sista åren på 1990-
talet. Det är därför av utomordentligt stor betydelse att den
laxsmolt som har vandrat ut i havet 1994 och den som
vandrar ut 1995 skyddas från fiske i så stor utsträckning som
möjligt.
Nu krävs drastiska åtgärder för att rädda de återstående
laxstammarna. Det räcker inte med de begränsningar som
hittills vidtagits.Vänsterpartiet kräver att allt svenskt fiske av
lax stoppas under ett år samt ett fortsatt agerande för en
internationell begränsning av laxfisket i Östersjön.
Vänsterpartiet menar också att regeringen åter måste ta upp
frågan med den finska regeringen.
Ett totalstopp för laxfisket innebär att berörda yrkesfiskare
måste få ersättning för inkomstbortfallet. Eftersom priserna
på lax är låga har den totala kostnaden beräknats till ca 7
miljoner kronor. Det är också möjligt att erhålla EU-stöd för
dessa ersättningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den i propositionen föreslagna
fiskevårdsavgiften,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av fiskevården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användning och administration av
de samlade fiskevårdande medlens användning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den naturreproducerade laxen.

Stockholm den 14 juni 1995

Maggi Mikaelsson (v)

Lennart Beijer (v)

Owe Hellberg (v)

Jan Jennehag (v)

Björn Samuelson (v)

Hanna Zetterberg (v)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1995-06-14 Hänvisning: 1995-06-15 Bordläggning: 1995-06-15