med anledning av prop. 1994/95:231 Allmän fiskevårdsavgift m.m.

Motion 1994/95:Jo59

I propositionen föreslås att en allmän fiskevårdsvgift införs
fr.o.m. 1 januari 1996. Det innebär att alla över 18 år ska
betala, förutom lokala fiskekort, 100 kronor eller 250 kronor
för fiske, oavsett var och hur mycket eller lite man fiskar.
Yrkesfiskare skall betala 500 kronor/år. Syftet med avgiften
är att främja fiskevården. En angelägen åtgärd som lyfts fram
i propositionen är stöd till bildande av fiskevårdsområden.
Från Kristdemokraternas sida ser vi det som angeläget att
de fiskevårdande insatserna kan öka trots krympande anslag
från staten. Frågan är dock på vilket sätt detta bäst sker. Vi
anser att förslaget i dess nuvarande utformning är
oacceptabelt och beklagar att den förutsättningslösa
utredning som Kristdemokraterna förespråkat inte kommit
till stånd. Man borde visat mer lyhördhet för de argument
som förts fram från landsbygdsbefolkningen och från de
människor som bevisligen stått för en stor praktisk insats vad
gäller fiskevård.
Fiskevårdsområden
Enligt förordningen om statsbidrag till fritidsfisket får
statsbidrag lämnas till kostnader för bildande av
fiskevårdsområden om ansökan om bildande har gjorts före
den 1 september 1990. Mellan 1981 och 1990 fyrdubblades
antalet fiskevårdsområden till 1 328. Cirka 40 procent av
landets totala sjöareal ingår i fiskevårdsområden. I de
områden där fiskevårdsområden idag är etablerade finns en
väl fungerande fiskevård. Det är lokala initiativ med lokal
förvaltning. Allmänheten ges rätt att fiska genom köp av
fiskekort.
Med tanke på de lyckade insatser som gjorts genom privata
initiativ borde därför utredningen tagit sikte på att analysera
hur privata intressen, fiskevårdsområden och
fiskevattenägare kan stimuleras ytterligare, exempelvis
genom bildande av nya fiskevårdsområden. Tyvärr skapar
propositionen osäkerhet hos dem som av hävd förvaltat och
dragit nytta av fiskevattenresurser. Man kan också anta att
fiskevården historiskt skulle ha gynnats om man behandlat
äganderätten på ett korrekt sätt i samband med införandet av
det fria handredskapsfisket. Detta fiske infördes utan skälig
kostnadskompensation till fiskevattenägarna. Den bristande
respekten för lokalt arbete, äganderätten etc är ett stort
problem.
Införandet av en allmän fiskevårdsavgift innebär en risk
för att intäkterna till fiskevårdsområdesföreningarna minskar
och att deras möjlighet att utvecklas hämmas. Den slutsats
man bör dra är därför att bildande av fiskevårdsområden bör
stimuleras, exempelvis genom att bidraget för bildande av
fiskevårdsområden återinförs och betalas via
regionalekonomiska medel och /eller andra medel/EU-medel
(mål 5a-medel). Det bör dock inte ske genom införande av
en allmän fiskevårdsavgift. De medel som saknas för
slutförandet av bildande av de fiskevårdsområden (ansökan
inlämnad före 1/9 -91), drygt 8 miljoner kronor, bör
förslagsvis kunna finansieras med arbetsmarknadsmedel.
Värdet av lokalt engagemang och lokala initiativ får inte
underskattas. Fritidsfisket är en betydelsefull del av
glesbygdens satsningar på utvecklandet av glesbygdsturism.
Betydande inkomster ges lokalt där fisket är attraktivt. En
långsiktig landsbygdsutveckling där glesbygdens folk själva
ges möjlighet att skapa och utveckla sin turism bör vara en
given utgångspunkt.
I propositionen står det: ''Det är i första hand
fiskevattenägarna som har ansvaret för fiskevården. De utför
ett omfattande och viktigt fiskevårdsarbete''.
Ett omfattande ideellt arbete från fiskevattenägarnas sida
har med hjälp av inkomster från försäljning av fiskekort
möjliggjort detta viktiga fiskevårdsarbete. Enligt
utredningen Svenskt fiske inbringar fiskekortsförsäljningen
mellan 175 och 200 miljoner kronor per år. Detta kan
jämföras med vad som beräknas inflyta genom en allmän
fiskevårdsavgift -- 50 miljoner kronor. Av inkomsterna från
fiskekortsförsäljningen har endast omkring 20 procent delats
ut till fiskevattenägarna medan 80 procent gått tillbaka till
fiskevård.
Att få subsidiaritetsprincipen att fungera i verkligheten är
svårt. Den högre nivån har svårt för att släppa ifrån sig
uppgifter till den lägre nivån t o m när denna lägre nivå kan
stå för stora ideella insatser och ett bättre genomförande.
Problem med uppbörd
Det är underförstått i propositionsförslaget att man räknar
med ett stort svinn och att kanske endast hälften av de
avgiftsskyldiga betalar den allmänna fiskevårdsavgiften.
Detta faktum innebär minst två problem. För det första är det
tveksamt om avgiften kan ge de medel som förespeglas. För
det andra innebär det praktiska och moraliska problem. Om
riksdagen beslutar om en avgift som man vid beslutet är
medveten om i betydande utsträckning kommer att
nonchaleras, bidrar detta till att förändra folks
rättsuppfattning.
Flera remissinstanser har uttryckt farhågor just när det
gäller detta. Riksrevisionsverket anser bl.a. med hänvisning
till kontrollsvårigheter att det villkor som regeringen ställt
upp för att införa en avgift -- nämligen att denna skulle kunna
administreras och kontrolleras effektivt -- inte är uppfyllt.
Biotopvård
I propositionens inledning redogörs bl.a. för
kalkningsverksamhet och den biotopvård som genomförs i
anslutning till denna. Neddragningen av kalkningsanslaget
försvaras med hänvisning till en utredning om en effektivare
kalkningsverksamhet.
Det är allvarligt om regeringen med förslaget om allmän
fiskevårdsavgift ämnar krypa ur sitt eget ansvar för
remarkabla nedskärningar på miljöområdet.
Kristdemokraterna motsatte sig de föreslagna
nedskärningarna av kalkningsanslaget både i anslutning till
budgetpropositionen och kompletteringspropositionen. I vår
motion i januari framhöll vi istället vikten av att
kalkningsverksamheten ska kunna utvecklas. Planering och
genomförande av biologisk restaurering bör ingå som en
naturlig del i kalkningsverksamheten.
Kristdemokraterna har också på olika sätt påpekat vikten
av skärpningar av vattenlagen så att innehavare av äldre
vattendomar kan åläggas ett större ansvar för restaurering av
vandringsvägar, biotopvård etc. En motion kring dessa
frågor lades i januari 1995.
Ett ansvarigt förvaltande av våra sötvattentillgångar
innebär dock mycket mer än ovan nämnda. Minskade utsläpp
av försurande och övergödande utsläpp, förbättrad
samhällsplanering m.m. är en förutsättning för bibehållande
av intakta ekosystem i våra sötvatten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hesmtälls
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte
att lämna ett alternativt förslag till hur fiskevård och bildande
av nya fiskevårdsområden skall finansieras,
2. att riksdagen avslår proposition 1994/95:231 Allmän
fiskevårdsavgift m.m.

Stockholm den 14 juni 1995

Dan Ericsson (kds)

Mats Odell (kds)

Ulf Björklund (kds)

Ulla-Britt Hagström (kds)

Göran Hägglund (kds)

Michael Stjernström (kds)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1995-06-14 Hänvisning: 1995-06-15 Bordläggning: 1995-06-15