med anledning av prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.
Motion 1995/96:Fi118 av Alf Svensson m.fl. (kds)
Sammanfattning
Anledningen till att riksdagen nu får möjlighet att behandla centrala frågor i kampen mot den växande arbetslösheten trots regeringens tvekan och senfärdighet måste helt tillskrivas initiativ av oppositionen. Regeringens målsättning att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 är varken tillräckligt långtgående eller baserad på rätt variabel. Kristdemokraterna anser att målet ska vara att halvera den totala arbetslösheten till år 2000. Regeringens målsättning riskerar att utmynna i en politik som bara flyttar människor från öppen till dold arbetslöshet.
Kristdemokraterna föreslår åtgärder för att öka tillväxten i den privata sektorn tillräckligt mycket för att åstadkomma en stark ökning av antalet arbetstillfällen. Detta sker främst genom strukturella långsiktigt verkande åtgärder. Regeringen börjar ta små steg i rätt riktning genom att föreslå en liten sänkning av arbetsgivaravgifterna. Detta stöds av Kristdemokraterna även om en annan finansiering anvisas. Vi vill åstadkomma en kraftfull expansion av tjänstesektorn genom att rikta en skattesänkning för tjänster som vänder sig till de privata hushållen, dels genom en utvidgning av den modell som med framgång prövats i Danmark, dels genom en vidgning av det system med ROT-avdrag som riksdagen nyligen beslutat.
Kristdemokraterna tillstyrker förslagen om nedsättning av stämpelskatten och förändringarna på fordonsskatteområdet, även om finansieringen av bilförmånsbeskattningen genom urholkningen av skattereformen avvisas. Kristdemokraterna vill behålla förmånsbehandlingen av allemansfonderna samtidigt som dubbelbeskattningen av aktier helt avvecklas.
Vi efterlyser i motionen bättre villkor för arbete och företagande bl a genom att finans-, skatte-, arbetsmarknads-, utbildnings- och näringspolitiken utformas så att drivkrafterna till företagande avsevärt stärks. En sådan politik måste även innehålla en modernare arbetsrätt, minskad byråkrati, bättre tillgång till riskkapital, bättre villkor för kompetensutveckling genom tillgång till individuella utbildningskonton. Bättre regler för företagens momsinbetalningar måste kombineras med att förlängningen av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen antingen ges full kompensation eller stoppas. Företagsstöden vill kristdemokraterna sänka i utbyte mot sänkta arbetsgivaravgifter.
Kristdemokraterna ser en risk i att antalet utbildningsplatser blir viktigare än kvalitén och innehållet i den utbildningssatsning som tredje gången aviseras i och med propositionen. Kristdemokraterna vill ha ett nationellt program med inriktning på företagande i gymnasieskolan, folkhögskolekurser om företagande och utbildningar inriktade mot företagande på högskolenivå samtidigt som ett lärlingssystem införs.
Förslagen på arbetsmarknadspolitikens område präglas av hastverk även om tidigare kristdemokratiska förslag om ökad lokal samverkan och reformering av AMS nu kommit till heders. Kristdemokraterna avvisar förslaget om offentliga arbeten för äldre, kallat 55 plus, till förmån för en offensiv näringspolitik som ger förutsättningar för nya jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Kristdemokraternas budgetalternativ är även utformat för att ge kommuner och landsting bättre förutsättningar att ha en bra personalbemanning inom prioriterade områden som vård och omsorg. Lönebildningen för ungdom måste bli mer flexibel samtidigt som ett särskilt stimulansstöd föreslås för offentliga verksamheter som prövar arbetsdelning och mer flexibel arbetstid. Däremot bör pendlingsstödet och flyttbidragen avskaffas.
Inledning
Regeringens propositioner 1995/96:207 och 1995/96:222 presenterades slutligen, efter att så gott som samtliga oppositionspartier lämnat in motioner till riksdagen med anledning av händelse av större vikt, nämligen det faktum att regeringen trots en allt högre arbetslöshet underlät att som planerat presentera sina förslag till åtgärder för att minska arbetslösheten. Oppositionspartierna tog på sig det ansvar regeringen för länge sedan borde ha tagit. Fem stora propositioner om den ekonomiska politiken har lagts på riksdagens bord under denna mandatperiod, men först nu återfinns några konkreta åtgärder för att minska arbetslösheten. De som förlorat på och lidit för att regeringen visat denna senfärdighet är de arbetslösa.
I den föreliggande propositionen presenterar regeringen åtgärder med den uttalade ambitionen att halvera arbetslösheten till år 2000. Det är den öppna arbetslösheten regeringen avser, vilket också tydligt framkommer när man granskar flera av regeringens förslag. Öppet arbetslösa döljs bakom en stor utbildningssatsning och traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Återigen tvekar man inför den egna opinionen och undviker de nödvändiga strukturella och långsiktigt tillväxthöjande åtgärderna. Socialdemokraterna fortsätter att hålla skenet uppe för sina egna väljare att man har en strategi för att minska arbetslösheten. Sanningen är dock att den sjätte proposition man presenterat inom den ekonomiska politikens område är lika tunn på åtgärder som kan leda till verklig tillväxt och bestående arbetstillfällen som de tidigare.
Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för att minimera arbetslösheten och utveckla välfärden för alla. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att bygga en långsiktigt stabil grund för välfärden och sysselsättningen. Kampen mot arbetslösheten måste alltså vara den viktigaste uppgiften under tiden framöver.
Kristdemokraterna vill driva en politik som syftar till att stärka tillväxten i den privata sektorn så att samhällsekonomin kan expandera och det totala antalet arbetstillfällen ökar starkt. För att detta skall ske krävs strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt. I vår motion med anledning av regeringens proposition 1995/96:207 Ekonomisk tillväxt för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 utvecklar vi våra riktlinjer för den ekonomiska politiken för att uppnå vår målsättning. Regeringens inriktning av den ekonomiska politiken analyseras och kritiseras. Vi klargör också i nämnda motion att vi anser att målsättningen för politiken bör vara att den totala arbetslösheten ska halveras till år 2000. I motion 1995/96:A46 som den 29 maj lades på riksdagens bord presenterar vi våra huvudförslag för att öka tillväxten i ekonomin. Båda dessa motioner kommer att behandlas samtidigt med denna motion i riksdagen varför vi här vill hänvisa till dessa.
I denna motion ger vi vår syn på regeringens konkreta förslag. Vi kompletterar också vår tidigare motion med några ytterligare förslag. Vidare redovisas den finansiering vi anvisar för våra förslag.
Skattepolitik
Regeringen anför under avsnittet "En skattepolitik för arbete" att ett viktigt mål för skattepolitiken är att etablera ett stabilt regelverk som skall ge förutsägbara förutsättningar för företagen. Kristdemokraterna instämmer med denna ambition.
Tyvärr kan vi konstatera att huvuddelen av förslagen i propositionen antingen är temporära eller att man bytt en skatt mot en annan. Detta skapar just den oförutsägbarhet som skadar en positiv, långsiktig och stabil utveckling.
Den turbulens som det talas om i propositionen har regeringen själv åstadkommit genom sina ideologiskt betingade återställare tillsammans med Vänsterpartiet hösten 1994. Kristdemokraterna kommer trots detta att ställa sig bakom en del av ändringsförslagen eftersom de trots allt är små steg i rätt riktning. Våra yrkanden tar sikte på en bättre kontinuitet och långsiktighet än den regeringen föreslagit. Kristdemokraterna avvisar förslag som ytterligare urholkar skattereformen och höjer bolagsskatten.
Tidsbegränsad nedsättning av stämpelskatten
Regeringen vill genom att temporärt sänka stämpelskatten öka omsättningen på den svenska fastighetsmarknaden. Regeringen anser att en orsak till att priserna på fastigheter inte har börjat stiga till följd av räntenedgången kan vara den låga omsättningen på andrahandsmarknaden. Kristdemokraterna anser att det kan vara intressant att sänka transaktionskostnaderna för att se vilken betydelse detta har för att öka aktiviteten på fastighetsmarknaden. Däremot anser vi det inte troligt att en ökad omsättning markant skulle öka priserna på fastigheter.
Det stora problemet på fastighetsmarknaden, som inte regeringen nämner med ett ord i detta sammanhang, är de kraftigt ökade taxeringsvärdena i kombination med en höjd fastighetsskatt. Detta förhållande har en klart dämpande effekt på fastighetspriserna.
Fastighetsskatten höjdes fr o m 1 januari 1996 med 13 % (dvs. 1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet) samtidigt som taxeringsvärdena för småhus 1995 höjdes med i genomsnitt 26 % vilket leder till en höjning med hela 43 %. Resultatet för många som berörs är både orimligt och orättvist, framförallt för dem som bor i storstäder och skärgårdar. Regeringen bäddar för en ny "flyttlasspolitik" i och med att den drev igenom beslutet om en kraftigt höjd skatt på småhus. Det är föga tröst för de människor som nu tvingas sälja sina hus att det blir något lättare att sälja huset i och med att regeringen föreslår en sänkt försäljningsskatt.
Vi kristdemokrater vill att människor ska ha råd att bo kvar i sina hus och föreslår därför att fastighetsskatten sänks till 1,5 % av taxeringsvärdet, att en takregel som begränsar fastighetsskatten i storstäder och skärgårdar införs samt att sambeskattningen av förmögenhet slopas.
Slopad försäljningsskatt och höjd fordonsskatt
Kristdemokraterna stöder ambitionen att genom aviserad förändring av försäljningsskatt respektive fordonsskatt skapa förutsättningar för en ökad nybilsförsäljning. En moderniserad fordonspark ger positiva effekter för både miljön och trafiksäkerheten, samtidigt som vi uppnår en högre aktivitet inom bilindustrin.
Vi vill i detta sammanhang dessutom peka på vår idé om en kraftigt höjd bilskrotningspremie som ytterligare ett sätt att stimulera förnyelse av fordonsparken. Vi har i vår motion med anledning av prop 1995/96:174 Producentansvar för uttjänta bilar m m närmare utvecklat detta resonemang. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte vill använda sig av detta styrinstrument.
Slopad förmånsbehandling av allemansfonder
Kristdemokraterna anser att det privata sparandet ska gynnas. Genom opinionsbildning och skatteregler ska sparande uppmuntras. Tyvärr har regeringen fortsatt den politik som undergräver det privata sparandet bl a genom begränsningar av avdragsutrymmet för pensionssparande, genom höjd avkastningsskatt på pensionssparande, genom regler för skärpt förmögenhetsbeskattning av aktier och nu genom föreslagna regler för slopad skattestimulans för allemansfonder.
Regeringen anför i propositionen att det i nuvarande ekonomiska läge inte finns tillräckliga skäl att behålla en skattestimulans för ökat hushållssparande. Kristdemokraterna delar inte denna uppfattning. Vi anser att det alltid finns motiv för ett grundsparande hos hushållen av flera skäl, och att detta bör gynnas skattemässigt. Ett hushållssparande som medger egen finansiering av större investeringar i hushållet är ett sunt ekonomiskt beteende. Denna princip har riksdagen lagt fast i skattereformen 1990-1991. Hushållens sparande bör inte som regeringen föreslår förvandlas till ett konjunkturellt varierat beteende som styrs av staten.
Hushållens sparande i aktier och som här i aktiefonder skapar dessutom intresse, kunnande och engagemang i företagandets villkor. Detta är en utveckling som hela samhället har glädje av och bör uppmuntra.
Regeringens politik synes vara inriktad på att öka det statskontrollerade och institutionella ägandet av svenskt näringsliv. Genom att metodiskt skattemässigt missgynna privat sparande och förmögenhetsuppbyggande har Socialdemokraterna minskat det riskvilliga kapital som står till förfogande för näringslivet.
Dubbelbeskattningen av aktier
Skattesystemet måste vara så utformat att det skapar incitament för företagande. Idag är vissa delar av skattelagstiftningen snarare utformade så att de direkt motverkar företagande. Exempel på detta är dubbelbeskattningen som leder till att avkastning på investeringar i företag beskattas hårdare än helt riskfria placeringar i bank eller olika former av räntebärande papper.
Riksdagen beslutade under 1993 att avskaffa dubbelbeskattningen. Man gjorde det efter grundliga överväganden om den lämpligaste formen för enkelbeskattning. Genom beslutet kom man ifrån den lagstiftning som inneburit att avkastning från kapital investerat i företag beskattades med 51 % medan avkastningen på riskfritt sparande beskattats med 30 %. En sådan skattelagstiftning försvårar självfallet riskkapitalförsörjningen och därmed den expansion som kan ge de nödvändiga arbetstillfällena inom den privata sektorn. Ytterligare en negativ effekt av dubbelbeskattningen är de inlåsningseffekter som följer. Det är i allra högsta grad angeläget att få till stånd en situation där medel för investeringar kan flyttas från gamla branscher och företag till nya med större framtida tillväxtmöjligheter. I motsats till vad som anförs i propositionen gäller inlåsningseffekterna också i stor utsträckning de stora och vinstrika börsbolagen.
Genom ideologiska låsningar har Socialdemokraterna fastnat i ett tänkande som direkt motverkar företagande och därmed nya jobb. Efter regeringsskiftet 1994 rev den nya regeringen omedelbart upp fyrpartiregeringens beslut om enkelbeskattning för investeringar i företag. Detta mot bättre vetande men i enlighet med det misstänkliggörande av reformen som man ägnat sig åt under tiden i opposition.
Regeringen förutskickar i föreliggande proposition att man ska återkomma med förslag om lättnader i dubbelbeskattningen för onoterade bolag fr.o.m. den 1 januari 1997. Detta är inte tillräckligt. Vi kristdemokrater anser att riksdagen snarast bör fatta beslut om avskaffande av dubbelbeskattningen för samtliga bolag. Detta har utvecklats i motion 1995/96:A46.
Regeringen föreslår avskaffande av det riskkapitalavdrag som infördes tillfälligtvis. Vi kristdemokrater har hävdat och hävdar fortfarande att avdragsrätten bör vara ett permanent inslag i floran av instrument för att få till stånd tillräckligt kapital för nya och växande företag. Detta hindrar inte att vi anser att de nuvarande avdragsreglerna ses över i syfte att åstadkomma större effekter.
Förmögenhetsbeskattning på aktier
Regeringen gör bedömningen att aktier som noteras på börsens O- och OTC-listor alltjämt bör vara befriade från förmögenhetsskatt. Kristdemokraterna delar denna uppfattning. En förmögenhetsskatteplikt på dessa aktier skulle vara förödande för mindre och medelstora företags möjligheter att få tillgång till riskvilligt kapital. Det framgår inte av propositionen om även de aktier på A-listan som var förmånsbehandlade vid utgången av år 1991 i fortsättningen ska vara befriade från förmögenhetsskatt. Regeringen skriver att förmögenhetsskattebestämmelserna för närvarande ses över i regeringskansliet.
Riksdagen har under våren 1996 på initiativ av regeringen beslutat att aktier på A-listan vid förmögenhetsbeskattningen tas upp till fulla värdet istället för som tidigare 75 % av värdet. Det finns flera skäl som talar emot detta beslut. Det främsta skälet är att det i kursen ligger en latent skatteskuld avseende reavinst vid en framtida försäljning som belastar aktierna. I proposition 1995/96:198 skriver regeringen att aktier som innehas under en lång tid får en "förhållandevis förmånlig behandling vid inkomstbeskatt- ningen genom att värdestegring på aktien inte beskattas för försäljning". Detta är en mycket märklig skrivning. Om aktien ökar i värde kommer ju även förmögenhetsskatten att öka. Skrivningen synes vidare innebära att regeringen ser det som något negativt att aktier innehas under en lång tid för då får staten inte in någon reavinstskatt under perioden. Detta är ett mycket inskränkt och kortsiktigt tänkesätt.
Nedsättning av sociala avgifter
Regeringen föreslår i denna proposition en sänkning av skatten på arbetskraft. Detta innebär i sig ett erkännande av det som för många är en självklarhet, nämligen att höga skatter i sig motverkar tillkomsten av jobb. Den sänkning av arbetsgivaravgifterna som föreslås är så liten att den knappast kommer att få någon markant effekt i termer av nya jobb. Maximalt innebär förslaget en sänkning av företagens skatter med 2 500 kr per månad.
Kristdemokraterna tillstyrker förslaget men avvisar finansieringen som föreslås ske genom en höjning av bolagsskatten via en begränsning av maximal avsättning till periodiseringsfond. Istället bör finansieringen ske genom att de statliga företagsstöden reduceras.
Utöver detta vill vi kristdemokrater rikta insatser mot den arbetskrafts- intensiva tjänstesektorn. Mer om detta nedan.
Ny beskattning av bilförmån
Då regeringen inte i denna proposition lägger fram något förslag till ny beskattning av bilförmån utan endast aviserar att ett sådant skall komma avvaktar Kristdemokraterna med att ta slutgiltig ställning tills förslaget föreligger. Vi stöder dock principen bakom det skisserade förslaget. Kristdemokraterna avvisar däremot bestämt det förslag till finansiering regeringen presenterar, nämligen en fortsatt urholkning av skattereformen, denna gång genom minskad uppräkning av skiktgränsen inför år 1997. Vi anser att skattereformens målsättning om en maximal marginalskatt på 50 % måste eftersträvas. Det förslag regeringen framför innebär i praktiken en höjning av marginalskatten, något vi inte kan acceptera.
Näringspolitik
Näringspolitiken måste syfta till att skapa goda generella betingelser för företagande i landet. Det handlar om att bl a finans-, skatte-, arbetsmarknads-, utbildnings- och näringspolitiken utformas så att människor kan finna det vara mödan värt att ta initiativ och lägga ner den extra möda det innebär att starta eller driva en verksamhet.
I den regeringsförklaring som den tillträdande statsministern levererade i mars 1996 redovisades "goda villkor för företag och företagande" som en av fyra hörnstenar i regeringens politik. Ännu har dock inte parollerna i denna och tidigare regeringsförklaringar omsatts i praktisk politik. Regeringen synes ha ett begränsat kunnande och liten förståelse för främst de mindre företagens villkor. Ytterligare en viktig faktor som lägger hinder i vägen för en klimatförändring i näringspolitiken handlar om att Socialdemokraternas politik och retorik under åren i opposition främst präglades av viljan att återkomma i regeringsställning, inte av en vilja att göra det som var sakligt rätt. Regeringens många återställare omedelbart efter valet och de successivt återställda återställarna tydliggör mer än något annat att regeringen saknar en hållbar strategi. Nödvändigheten av stabila spelregler, något som alla säger sig vilja åstadkomma, blir därmed bara fromma förhoppningar. Arvet från oppositionsåren har hittills förhindrat eller försenat många angelägna åtgärder som kunnat bidra till tillkomsten av många nya arbetstillfällen. Sedan det socialdemokratiska makttillträdet 1994 har det näringspolitiska klimatet försämrats. Detta i en tid när Sverige har större behov än någonsin av nya och växande företag. Genom en misslyckad regeringspolitik ökar trycket på arbetsmarknadspolitiken.
Under avsnitt 5 i propositionen är beskrivningar av problem och målsättningar som kan delas av Kristdemokraterna ymnigt förekommande. Konkretionen är det dock sämre bevänt med. Regeringen förutskickar förändringar i syfte att åstadkomma förenklingar för företagarna och åtgärder för teknikspridning. Detta är angelägna åtgärder som vi kristdemokrater under mycket lång tid framhållit som väsentliga för att åstadkomma ett bättre näringsklimat. Fortfarande saknas dock regeringens konkreta förslag.
Beträffande frågorna om förenklingar för företagen finns det all anledning att sätta in stora resurser för att rensa upp i floran av krav och önskemål om uppgiftslämnande till myndigheter och organ. Regeringen bör tillse att det åstadkoms en rejäl och löpande jakt på onödiga arbetsuppgifter som drabbar företagarna. En särskild enhet inom regeringskansliet bör tillskapas som ansvarar för uppgiften.
Stimulera tjänsteföretagande
Kristdemokraterna förordar en kraftfull offensiv när det gäller att skapa förutsättningar för nya jobb inom den arbetsintensiva tjänstesektorn. Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag och enligt SCB:s prognosinstitut kommer uppdragsverksamheten att vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. 1993 sysselsatte tjänstesektorn 70 % av arbetskraften och stod för 68 % av produktionen. Stimulanser för att påskynda utveckling av antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter för antalet nya jobb.
En slumrande bransch med stor potential är hushållssektorn. Cirka 45 % av allt arbete som utförs i Sverige utförs i hemmen. Enligt SCB la varje vuxen person i Sverige 1990 ner mer än 26 timmar per vecka på hushållsgöromål. Totalt innebär detta 3,7 miljoner heltidsarbeten. Det är lika mycket arbete som utförs i hela den privata och offentliga sektorn tillsammans. Personer med barn har, enligt samma källa, en total arbetsbörda på i genomsnitt 70 timmar per vecka. Samtidigt som allt fler går arbetslösa ökar arbetsbördan för andra genom dubbelarbete på jobbet och i hemmet. Genom de höga så kallade skattekilarna är dock marknaden för den typ av tjänster som går att utföra i egen regi i stort sett utplånad. Den svarta delen av denna marknad är dock stor. Genom skattereformen 1990 infördes moms på hushållstjänster, vilket kraftigt fördyrade dessa.
Skatter slår in "kilar" mellan vad en vara eller tjänst är värderad till på marknaden och den ersättning som ges till den som producerar varan eller tjänsten. Skattekilarna medför att det utsatta priset inte speglar det värde man anser varan eller tjänsten har. Företag har ofta rätt att dra av moms när de gör inköp, vilket till en del minskar skattekilen. För privatpersoner finns i dag inte denna möjlighet. Skattekilarna för privatpersoner är i dag mellan 50 och 70 % (60-75 % om hänsyn tas även till moms). I praktiken slår skattekilarna dubbelt för privatpersoner. Först beskattas vår egen inkomst och belastas med sociala avgifter. Om vi sedan vill anlita någon att utföra arbete hos oss måste vi, med vår redan beskattade lön, betala denna persons lön och sociala avgifter samt moms. Effekten av dessa dubbla skattekilar blir att många privatpersoner upplever det som billigare att utföra vissa tjänster på egen hand eller köpa dem svart. Att minska dessa skattekilar i hushållssektorn skulle kunna ha stor stimulerande effekt för arbetstillfällen och nya företag.
Den danska modellen
Kristdemokraterna vill genom statliga direkta bidrag stimulera vissa tjänster till hushållen, enligt den modell som prövats i Danmark. En sådan modell innebär att det aktuella hushållet aldrig behöver lägga ut mer pengar än den del man i praktiken ska betala. I Danmark är denna summa 60 Dkr per timme. Resterande timpenning betalas av staten. Alla hushåll kommer alltså att kunna ha råd till hjälp med grundläggande hushållssysslor som städning, tvätt och trädgårdsarbete. Det danska exemplet visar på en nettoförtjänst för staten på 24 Dkr per timme.
Vi anser att den danska modellen har stor potential. Den möjliggör för alla hushåll, oavsett inkomst, att kunna anlita utomstående hjälp för de vanligast förekommande hushållsgöromålen. Möjligheten bör ges alla, även pensionärer som i dag har kommunal hemtjänst.
System enligt ROT-modellen
Ett ytterligare sätt att stimulera tjänstesektorn är att bredda basen för subvention till andra tjänster som säljs till hushåll. Regeringen har tidigare föreslagit och fått riksdagens stöd för ett återinförande av de regler för skattereduktion som fanns för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus under åren 1993 och 1994. Vi kristdemokrater har utöver detta velat möjliggöra skattereduktion för fler tjänster än regeringen. Vi vill också inbegripa bilreparationer, större trädgårdsarbeten och olika installationsarbeten av till exempel vitvaror och datorer. Genom en statlig subvention skulle man kunna reducera kostnaderna för vissa tjänster riktade mot hushållen och därmed stimulera till ökad sysselsättning och minskad svarthandel. Allt tyder på att nettoutfallet för staten snarare blir positivt än negativt. Vi föreslår en skattereduktion på 60 %, alltså att 60 % av den styrkta arbetskostnaden utgör skattereduktion. Därmed kan skattekilen för de flesta personer elimineras.
Vi vill i detta sammanhang även hänvisa till motion 1995/96:A46 som väcktes den 29 maj. Där presenterar vi våra huvudförslag för att öka tillväxten i ekonomin. Den kommer att behandlas samtidigt med denna motion samt motionen med anledning av proposition 1995/96:207. Vi vill i detta sammanhang ge en kort sammanfattning av de åtgärder som presenteras i motion 1995/96:A46.
En helt avgörande faktor för att lyckas nedbringa arbetslösheten är den attityd till företagande som det politiska etablissemanget utstrålar. Inte i ord, utan i handling. Regelverket måste ge stark motivation för att starta och driva företag.
Byråkratin måste minska bl a genom en samordning av de olika verksamheter som handhar företagarfrågor.
Arbetsrätten bör förändras så att den bättre speglar de förhållanden som gäller i dag. Kristdemokraterna menar att beslut snarast måste fattas om en ny arbetsrätt. Beslut bör omedelbart kunna tas om att de regler som infördes av fyrpartiregeringen skall återinföras.
Tillgången på riskkapital måste bli bättre. Kristdemokraterna anser inte att risksparande ska beskattas hårdare än det helt riskfria banksparandet.
Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri.
Vi vill pröva möjligheten att införa avdragsrätt för avsättningar till individuella utbildningskonton.
De nya reglerna för företagens momsinbetalningar som gäller ny tidpunkt för redovisning och inbetalning av mervärdesskatt måste rivas upp.
Regeringen föreslog i proposition 1995/96:150 att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen skulle förlängas till fyra veckor och att arbetsgivarna endast delvis skall kompenseras för sina kostnader. Kristdemokraterna anser att förslaget inte skall genomföras.
Företagsstöden bör ses över och sänkas i utbyte mot sänkta arbetsgivaravgifter. En rättvisare och effektivare konkurrens ska eftersträvas.
Tre programområden
I propositionen föreslås satsningar på tre särskilda programområden. Det gäller
- program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt om en miljard kronor, - program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen baserat på en fond om en miljard kronor, - program för omställning till hållbar utveckling; en miljard kronor anslås.
Kristdemokraterna har mot bakgrund av de kortfattade beskrivningarna av programmens tänkta innehåll inga skäl att motsätta sig förslagen; tvärtom finns skäl för de föreslagna satsningarna. De ligger väl i linje med vad Kristdemokraterna tidigare arbetat för.
Förenklad och moderniserad arbetsrätt
Den svenska arbetsrättslagstiftningen utformades under 1970-talet med de förhållanden som då rådde. I takt med att arbetsmarknaden och behoven förändrats har det för allt fler blivit allt mer uppenbart att det är hög tid för en moderniserad, mer flexibel, arbetsrätt. Det blir allt mer uppenbart att dagens arbetsrätt är en lagstiftning för dem som har jobb medan förlorarna är de som ännu inte finns inne på arbetsmarknaden.
Under fyrpartiregeringen genomfördes en rad förändringar av arbetsrätten i syfte att anpassa den till en mer flexibel arbetsmarknad och till de förhållanden under vilka de mindre företagen lever. Dessa förändringar upphävdes av den socialdemokratiska regeringen efter maktskiftet 1994 trots att det förefaller som om regeringen inser att lagstiftningen måste förändras i denna riktning. För att komma ur detta dilemma tillsatte regeringen en kommission under Tony Hagströms ledning med syfte att avtalsvägen få till stånd en ny grund för lagstiftning. Kommissionen misslyckades och trots regeringens uttalade besked om att lagstiftning var att vänta om kommissionen inte skulle nå en uppgörelse valde regeringen att ytterligare skjuta frågan framför sig, nu genom att medlare utsågs för fortsatta samtal mellan parterna. Medlarna, tidigare företrädare för parterna, skall alltså försöka få till stånd en uppgörelse mellan parterna om sådant som bör vara lagstiftarnas uppgift. De som får betala för regeringens senfärdighet är de som finns utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna menar att beslut snarast måste fattas om en ny arbetsrätt. Beslut bör omedelbart kunna fattas om att de regler som infördes av fyrpartiregeringen skall återinföras. Det handlar om rätten att undanta två personer från turordningsreglerna vid uppsägning, fackets vetorätt vid entreprenader avskaffas och förbud mot blockad av enmansbolag införs. Möjligheten till provanställning och visstidsanställning vid arbetsanhopning förlängs från sex till tolv månader. Regeringen bör under hösten återkomma med förslag om ytterligare åtgärder, bl a bör återanställningsrätten halveras från tolv till sex månader för viss arbetskraft, till exempel för personer under 55 år, och visstidsanställning vid arbetsanhopning tillåtas upp till två år.
Utbildningspolitik
Regeringens främsta åtgärd för att bekämpa arbetslösheten är en storsatsning på utbildning. Det är positivt med insatser för en allmän kompetenshöjning. Den skulle ha behövts även om arbetslösheten varit lägre. Det finns dock en uppenbar risk, när grundmotivet för satsningen är att minska den öppna arbetslösheten, att antalet utbildningsplatser blir viktigare än innehållet i utbildningen. Även om det är bättre för den enskilde att genomgå en utbildning än att gå sysslolös, är det viktigt att utbildningen känns meningsfull också i den meningen att den leder till större konkurrensförmåga på arbetsmarknaden.
Det är inte första gången utbildningssatsningen presenteras. Det har gjorts i flera omgångar. Det är tydligt att regeringen nu tagit till sig en del av de farhågor som framförts av bland andra oss kristdemokrater när det gäller risken för att kvalitén blir lidande vid en för snabb utbyggnad av den högre utbildningen. Vi har påpekat att antalet platser redan har ökat med 50 % sedan 1988. Kvalificerade lärare, lämpliga lokaler och välutrustade bibliotek har inte följt med i samma takt. Nu föreslår regeringen att andra hälften av de 30 000 högskoleplatser som dels utgörs av att tillfälliga platser permanentas, dels består av ett tillskott av platser ska tillkomma först hösten 1999 och inte 1998 som det första förslaget innebar. Vi välkomnar den förändringen liksom att tillfälliga platser omvandlas till permanenta. Vi håller dock fast vid vår tidigare hållning att högskolan totalt bör byggas ut med 22 500 nya platser under åren 1997-1999. Den minskade utbyggnadstakt vi i vårbudgeten anförde för år 1998 flyttas nu, i enlighet med regeringens nya inriktning, till år 1999. Resurser för studiemedel minskas i motsvarande grad. Satsningen på högre utbildning måste vara långsiktig och ske i en jämn takt som är väl avvägd efter utbildningsanordnarnas möjligheter att erbjuda en högkvalitativ utbildning. Att de mindre och medelstora högskolorna får bättre förutsättningar är positivt. Erfarenheterna hittills har visat att högskolan ofta blir en motor för utvecklingen i en hel region.
Även inom vuxenutbildningen finns uppenbara problem att klara kvalitetskraven. Redan till hösten ska 25 000 nya platser tillkomma inom komvux. Det finns anledning att följa upp hur kommunerna lyckas anskaffa lärare, ordna lokaler och lägga upp individuella studieplaner för de elever som ska fylla dessa platser innan det slutliga antalet platser läggs fast för 1997. Regeringen räknar dock med att hela satsningen på vuxenutbildningen, sammanlagt 100 000 varaktiga platser, ska vara i full kraft hösten 1997. Vi har tidigare föreslagit en något lägre utbyggnadstakt för att kvalitetskraven ska kunna uppfyllas och för att ge utbildningsanordnarna rimliga planeringsförutsättningar. Vårt förslag innebär att 10 000 nya permanenta platser inrättas 1997. Studiemedel anvisas i motsvarande grad.
När det gäller utbildningssatsningen som helhet ifrågasätter vi det kloka i att bara satsa på eftervård och inte på förebyggande insatser. Alltför många elever lämnar idag grundskolan utan att kunna läsa tillfredsställande. 20 000 ungdomar som inte når upp till grundskolenivå i läsförståelse tillkommer varje år. Lika många ungdomar per år avslutar inte sin gymnasieutbildning. Det skulle behövas en kraftfull insats för att inte behovet av vuxenutbildning på elementär grundskolenivå ska fortsätta att öka i samma takt. Att fylla luckor som redan uppstått är betydligt mer arbets- och kostnadskrävande än att se till att luckorna aldrig uppstår. Vissa av de åtgärder som nyligen presenterades som kvalitetshöjande i regeringens proposition 1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m. kan tvärtom befaras få motsatt effekt. Tidigare fattade beslut av återställarkaraktär när det gäller skriftlig information till föräldrar, avstämning av elevernas kunskaper vid bestämda tillfällen och antalet betygssteg och betygstillfällen är ytterligare exempel på att det inte finns några långtgående ambitioner från regeringens sida när det gäller att utveckla och förbättra kvaliteten i grundskolan och gymnasieskolan. Den positiva utvecklingen för de fristående skolorna, som aktivt bidragit till en stimulans också för de offentliga skolorna, kommer dessutom att hämmas om regeringens liggande förslag vinner gehör i riksdagen.
Kommunerna tvingas idag av ekonomiska skäl utöka antalet elever per klass och dra ned på den personal som är till för elever med särskilda stödbehov. Det är en direkt kontraproduktiv verksamhet. För att ge kommunerna möjlighet att behålla en hög standard inom sin kärnverksamhet där utbildning är ett viktigt område presenterade vi i vår budgetmotion tidigare i vår ett förslag som sammantaget hade lett till en förstärkning av kommunsektorn med 5,8 miljarder kronor i jämförelse med det regeringsförslag som antogs av riksdagen.
När det gäller fördelningen av platser mellan olika utbildningsanordnare noterar vi att regeringen nu ger kommunerna ansvaret, men att de uppmanas utnyttja flera olika utbildningsanordnare. I det första förslaget såg det ut som hela satsningen på vuxenutbildningen skulle göras inom komvux, förutom de 10 000 platser vid folkhögskolor som utbildnings- och kulturutskottet tidigare krävt. Vi anser att regeringen borde ha öronmärkt en del av pengarna inom ramen för utbildningssatsningen också till studieförbunden. Vi har i vår vårbudget anvisat 180 miljoner utöver regeringen till nya permanenta platser på folkhögskolor och studieförbund. Dessa platser bör inrättas 1997 och särskilt riktas mot studieförbunden. Studiemedel anvisas i motsvarande omfattning. Det blir nu en viktig uppgift för den delegation som ska leda och följa utbildningssatsningen att bevaka att ett tillräckligt antal platser förläggs till studieförbund och folkhögskolor, som tidigare visat sig ha god förmåga att med kort varsel anordna nya utbildningsplatser med god kvalitet. Genom sin annorlunda inriktning kompletterar dessa utbildningsanordnare komvux på ett bra sätt. Att den enskilde själv får möjlighet att välja utbildningsform är en viktig förutsättning för motivation till studier.
Studiestödets utformning spelar en viktig roll när det gäller vuxna människors möjligheter att studera. Den som hunnit bilda familj och har ett försörjningsansvar kan inte frånsäga sig detta under studietiden. Regeringen föreslår ett särskilt utbildningsbidrag som ska utgå under ett år i första hand till personer mellan 25 och 55 år som är arbetslösa och saknar grundskole-, treårig gymnasiekompetens eller motsvarande. Därefter skall ordinarie studiestöd utnyttjas. För familjeförsörjare och särskilt för ensamstående med barn är det tveksamt om detta framstår som ett realistiskt alternativ. Sedan barntillägget i svuxa med kort varsel togs bort inför höstterminen 1995 har många tvingats avbryta sina studier som det i många fall krävts en verklig viljeansträngning för att påbörja. Det gäller inte minst ensamstående föräldrar, oftast kvinnor. Regeringen har inga planer på att återinföra barntillägget. För många är det samma sak som att de inte kommer att våga satsa på en utbildning. Vi menar att det är nödvändigt att återinföra barntillägget i svuxa om utbildningssatsningen ska nå fram till dem som regeringen upprepar att den i första hand vänder sig till. Annars är det risk för att många bara vågar satsa på utbildning under kort tid eller inte alls. Finansieringsfrågan för den enskilde kan bli en akilleshäl i utbildnings- satsningen.
Principiellt anser vi att det är felaktigt att arbetsmarknadsmedel används som studiefinansiering. Varje system bör stå på egna ben. Som en tillfällig åtgärd i avvaktan på ett nytt sammanhållet studiestöd kan det dock accepteras. Det förslag som Studiestödsutredningen nyligen lagt fram kan eventuellt leda till bättre förutsättningar för vissa vuxenstuderande. Vi kristdemokrater förespråkar ett system med kompetenskonton som finansieras av den enskilde, arbetsgivaren och staten gemensamt. Det skulle utgöra en bra grund för det livslånga lärande som alla är överens om är nödvändigt.
Utbildningen är idag till allra största delen inriktad på att utbilda eleverna att bli anställda som vuxna. Inriktningen mot företagande och entreprenörskap saknas nästan helt. Det har vi påpekat många gånger tidigare. I en tid när vi behöver många företagare bör också skolan bidra till att lägga grunden för ett företagsvänligt klimat genom att skapa förståelse hos eleverna för företagandets villkor och betydelse för samhället. Det finns inga inslag i regeringens utbildningssatsning som tyder på insikten om att utbildningens innehåll är viktigt om de framtida arbetstillfällena ska tillkomma inom nystartade små och medelstora företag. De förslag vi kristdemokrater tidigare framfört angående ytterligare ett nationellt program med speciell inriktning på företagande i gymnasieskolan, folkhögskolekurser om företagande samt kurser och utbildningar inriktade mot företagande på högskolenivå skulle aktivt kunna bidra till bättre förutsättningar för nyföretagande.
Det är positivt att lärlingsutbildningen kommer till heders och lyfts fram som en bra form för personer som vill ha yrkesutbildning och föredrar en i stor utsträckning arbetsplatsförlagd utbildning. Kristdemokraterna har under lång tid pläderat för ett lärlingssystem för att ge ungdomar möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden. Det individuella programmet på gymnasieskolan har uppnått en omfattning som ingen räknade med. Det kan säkert tolkas som ett intresse bland många elever för en mer yrkesinriktad utbildning av lärlingskaraktär. Att utveckla detta system i samarbete med näringslivet vore en viktig åtgärd för att få ned ungdomsarbetslösheten.
Överhuvudtaget är det viktigt att samarbetet mellan skolan och det lokala näringslivet utvecklas. Initiativ på lokal nivå exempelvis med företagare som faddrar till klasser eller skolor, sommarpraktik på företag för lärare och elever och företrädare för näringslivet i de lokala skolstyrelserna skulle ytterligare kunna förbättra den yrkesinriktade undervisningen. I detta sammanhang vill vi beklaga att riksdagen inte velat införa en särskild yrkeshögskola som skulle kunnat bidra till att höja statusen på yrkesutbildning i stort.
Arbetsmarknadspolitik
Förslagen på det arbetsmarknadspolitiska området präglas av hastverk och vilja att visa upp en rad åtgärder, dock i många fall utan konkreta förslag. Att regeringen kan kalla förslag om försämrad a-kassa och avskaffande av rätten till a-kassa för ökad trygghet visar på den vilseledande retorik som används i propositionen. Det är inte ägnat att öka förtroendet för regeringens politik.
Regeringen har dock tagit till sig en del förslag som vi kristdemokrater tidigare föreslagit motionsvägen men som riksdagsmajoriteten då avvisade. Det handlar i första hand om den ökade lokala samverkan mot arbetslösheten och förslaget om att reformera AMS. Det är bra att regeringen sent omsider ansluter sig till denna politik. Det är bara att beklaga att senfärdigheten har drabbat många arbetslösa. Vad gäller de enskilda förslagen kommenteras de här i den mån de inte accepteras.
Kvinnor och män på arbetsmarknaden
Det är bra att regeringen nu anammar en kristdemokratisk tanke, att analysera hur den förda politiken i allmänhet och arbetsmarknadspolitiken i synnerhet utfaller ur könsperspektiv. Vi tillstyrker därför att RRV får i uppdrag att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur jämställdhetsperspektiv.
Den aktiva arbetsmarknadspolitikens framtida roll och inriktning
Regeringens uppfattning om inriktningen av den framtida arbetsmarknadspolitiken delas till stor del av kristdemokraterna. Det är i själva verket så att regeringen nu antar flera av de principer för arbetsmarknadspolitiken som kristdemokraterna pläderat för. Det innebär:
betoning av att arbetsförmedlingarna nästintill uteslutande ska arbeta med att förmedla platser,
den enskilde sökande ska stå i centrum för insatsen, inte de olika organisationsformerna,
lokal samverkan med förstärkt inflytande för kommunerna,
samverkan för att se helheten i politiken, avseende såväl åtgärder som områdena jämställdhet och miljö.
Vad som bl a saknas i regeringens uppräkning är den regionalpolitiska helhetssynen.
Övergripande mål för AMV
Vad gäller de övergripande målen om korta vakanstider för lediga platser och prioritering av att de långtidsarbetslösa får ett reguljärt arbete har vi kristdemokrater ingen annan uppfattning. Att däremot ha ett absolut tal för hur många arbetslösa AMV ska ha i åtgärder kan motverka det som framhålls, att arbetsmarknadspolitiken måste göras mer flexibel och lokal. Kvaliteten i åtgärderna kan också komma att få stryka på foten till förmån för kvantiteten vilket inte kan vara riktigt om målet är en långsiktigt uthållig politik.
Inriktningen att minska antalet verksamhetsmål för AMV ligger i linje med Kristdemokraternas målsättning om ökad flexibilitet och lokal samverkan.
Uppföljning och utvärdering
Den beskrivna inriktningen att förse riksdag och regering med breda och kvalitativt goda beräkningsunderlag om effekterna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är riktig. Det innebär att utvärderings- och forskningsuppdrag läggs på fristående organisationer, myndigheter och universitet. Detta strider dock mot förslaget om ett nytt institut direkt underställt Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget bör inte beredas ytterligare utan avvisas.
Reformera AMS
Ett första steg i reformeringen av AMS genomförs nu med regeringens förslag. På sikt bör dock förändringen fortsätta. Vi förordar att AMS som central myndighet minskas ned till motsvarande omfattning som Skolverket har idag. På så sätt kan administrationen minskas ytterligare till förmån för fältarbetet på arbetsförmedlingarna.
Utökad lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna
Kristdemokraterna tillstyrker att det i varje kommun skall finnas en arbetsförmedlingsnämnd och att kommunen utser majoriteten i nämnden. Detta är ytterligare ett steg mot ökad lokal samverkan för att finna flexibla lokala lösningar att komma tillrätta med arbetslösheten.
Krav på AMS
En mer flexibel och lokal arbetsmarknadspolitik gör det inte möjligt att exakt bestämma kvantiteten på antalet människor i åtgärder. Detta är ett föråldrat sätt att mäta statistik, just nu mest till för regeringens siffermässiga ambition att ta ned den öppna arbetslösheten. För att mjuka upp detta synsätt bör istället ett intervall tillskapas och ett utvärderingssystem som också ser på kvaliteten i åtgärderna. Det vill säga en helhetssyn där man ser resultat mer i form av reguljära arbeten efter en åtgärd. Detta måste vara ett mer kostnads- effektivt sätt att se på arbetsmarknadspolitiken. För budgetåret 1997 bör intervallet ligga mellan 190 000 och 240 000 åtgärdsplatser.
Arbetsplatsintroduktion
Slopandet av anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion är något Kristdemokraterna tidigare krävt. Slopandet av anställningskravet bör kunna tidigareläggas till 1 augusti 1996.
Utbildningsvikariat
Ryckigheten vad gäller regeringens politik avseende utbildningsvikariat är slående. Vi motsätter oss inte en förändring men har en egen modell för att tillskapa vikariatsplatser, sabbatsår. Regeringen bör återkomma med förslag om möjligheten att personer mellan 45 och 55 år ska kunna ta ut ett sabbatsår. Ett sabbatsår kan bekostas av den enskilde individen genom förtida pensionsuttag. Möjligheten att använda arbetsmarknadsmedel för denna åtgärd bör också övervägas. Sabbatsåret skulle ge möjlighet för många att komma in på en ny yrkesmässig bana samtidigt som vikariatsmöjligheten ökar.
Arbetslivsutveckling
Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning att ALU- arbetena är en viktig åtgärdsform till betydelse för bl a miljö- och kultursektorn. Vår uppfattning är att ALU också skall kunna erbjudas arbetslösa som inte är berättigade till a-kassa eller KAS. Detta borde vara rimligt med tanke på att kommunerna skall vara medfinansiär vid den lokala samverkan mot arbetslösheten. Det innebär att det föreslagna aktivitetsstödet skall omfatta även denna grupp.
Pendlingsstöd
Som vi befarade vid införandet av detta stöd har det skapat problem och inte nämnvärt bidragit till att minska arbetslösheten. Vi föreslår att pendlingsstödet avskaffas.
Invandrarna på arbetsmarknaden
I Invandrarpolitiska kommittén presenterade Kristdemokraternas representant en rad förslag varav en del blev kommitténs. I det föregående har ett förslag redan anammats av regeringen, nämligen stöd till exportutbildning för invandrare. Eftersom regeringen väljer att i övrigt avvakta remissutfallet på kommitténs förslag gör vi detsamma och återkommer i samband med att regeringen lägger proposition med anledning av kommittéförslagen.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
Regeringen föreslår att det ska inrättas en ny tillfällig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten för äldre. Som äldre betecknas alla över 55 år dvs även människor som rimligen bör ha mycket kvar att ge på den ordinarie arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministerns ord om att dessa 40 000 människor ska få "ett värdigt slut" är naturligtvis minst sagt beklagansvärda.
Vi är väl bekanta med den arbetsmarknadspolitiska situation som gör det svårt för många att få fäste på arbetsmarknaden, detta gäller inte minst de människor som har en gammal utbildning och som förlorat sitt jobb efter lång yrkesverksamhet.
Vår politik tar sikte på att skapa tillväxt genom nya och växande företag. Det är genom en offensiv näringspolitik som bl. a. inbegriper skatte-, arbetsmarknads- och finanspolitiken som förutsättningar för nya jobb på den reguljära arbetsmarknaden kan skapas. Regeringens politik är fortfarande alltför mycket inriktad på att med konstgjorda medel ordna sysselsättning istället för stabila arbeten. Tankarna på att upprätta ett särskilt "arbetslag" på arbetsmarknaden som ska ägna sig åt verksamhet som enligt kommunernas, landstingens och statens synsätt egentligen är obehövligt är inte tilltalande. Gränsdragningsproblematiken vid tillskapandet av dessa sysselsättnings- tillfällen måste bli oändligt svår. Undanträngningseffekterna vad gäller ordinarie personal kan komma att bli stora. Dessutom andas förslaget en märklig inställning till den offentliga verksamheten såtillvida att man bedömer att varje äldre person, oavsett yrke, ska kunna rycka in var som helst inom det offentliga.
Bättre är då att som vi kristdemokrater föreslagit tillföra kommuner och landsting resurser så att man kan upprätthålla en god personalbemanning inom prioriterade områden som vård och omsorg. Att förhindra uppsägningar inom dessa sektorer med särskilda utbildnings- och kompetenshöjande insatser är också angeläget, något vi återkommer till senare. Förslaget om offentliga tillfälliga arbeten för äldre avvisas därför.
Lönebidrag för arbetshandikappade
Det är nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade möjligheten till fortsatt aktivt arbetsliv. De förändringar som regeringen genomfört för lönebidragsanställda har försämrat situationen varför en omprövning nu är nödvändig. I förordningen för lönebidragsanställda bör på nytt införas en paragraf som innebär att om risk för uppsägning föreligger skall en sänkning av lönebidrag ej genomföras. Denna möjlighet skall också gälla för dem som begär omförhandling där beslut fattats under våren 1996. Detta kan komma att innebära omprövningar av redan fattade beslut. Rätten till en ersättning på 90 % vid anställning i ideella organisationer skall kvarstå också efter utgången av 1996.
Insatser för att öka kvinnors företagande
Från Kristdemokraternas sida har vi varit tveksamma till den volym som angetts för starta eget-bidrag. Möjligheten till uppföljning och utvärdering har varit begränsad vilket vi menat vara angeläget för att denna åtgärd skall vara kvalitetsinriktad. I och med att vi förespråkar ökad flexibilitet i åtgärdsarsenalen bör också starta eget-bidraget finnas med. Regeringens förslag om utökad omfattning på denna insats för en väl definierad grupp synes vara möjligt, varför vi lämnar förslaget utan erinran.
Övriga kristdemokratiska förslag på arbetsmarknadsområdet
Regeringens proposition har tagit upp flera av Kristdemokraterna tidigare framlagda förslag för att reformera arbetsmarknadspolitiken. Dessa har kommenterats och kompletterats med egna inriktningar här ovan. Utöver dessa finns ytterligare förslag:
Flexibla löner för ungdom. Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller lönesättning för ungdom. En lägre ingångslön kan vara ett verksamt sätt att få fler unga i arbete. Löses inte detta avtals- vägen bör lagstiftning övervägas.
Arbetsdelning inom offentlig verksamhet. Ett särskilt stimulansstöd bör utgå till verksamheter inom offentlig verksamhet som prövar arbetsdelning för att på så sätt få fler i arbete. Detta är ett sätt att arbeta med flexiblare arbetstid. Det innebär exempelvis att fyra personer delar på arbetsuppgifter som är avsedda för tre personer. Finansiering bör ske inom ramen för de särskilda insatser som regeringen föreslår för omstruktureringen i den kommunala verksamheten.
Utbildning/kompetensutveckling istället för uppsägningar inom kommunernas och landstingens vård- och omsorgssektor. I syfte att förhindra uppsägningar inom kommunernas och landstingens vård- och omsorgsverksamhet skall länsarbetsnämnderna tillåtas skriva avtal med kommuner/landsting om utbildning/kompetensutveckling när alternativet är öppen arbetslöshet.
Regionalpolitisk helhetssyn istället för flyttbidrag. Liksom pendlingsstödet bör startbidraget, eller rättare kallat flyttningsbidraget, avskaffas. Istället för flyttlasspolitik bör statsmakterna anlägga en regionalpolitisk helhetssyn vid beslut om åtgärder som drabbar statlig verksamhet. Aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regionerna möjligheter till fortsatt sysselsättning är nödvändigt om hela Sverige ska leva.
Arbetslöshetsförsäkring
Kristdemokraterna har under lång tid pläderat för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en rimlig ersättningsnivå, minst 80 %. Under förra mandatperioden beslutades också om en sådan, och vår uppfattning är att ett sådant försäkringssystem bör ersätta nuvarande a-kassa och KAS.
Regeringen har sedan man avskaffade den allmänna försäkringen med dess rimliga ersättningsnivåer dessvärre fört en ren kvartalspolitik vad gäller reglerna för a-kassan och KAS. Denna tillfällighetspolitik fortsätter med de nu föreslagna förändringarna, också denna gång utan att sittande utredning kring dessa frågor är slutförd. Det gäller såväl arbetsvillkoren som normalarbetstiden och normalinkomsten. Detta bl a i syfte att finansiera regeringens återställare från 75 % till 80 % i a-kassans ersättningsnivå fr o m 1998. Förändringarna i försäkringen föreslår man dock träda i kraft redan 1997.
För vår del har vi redan tidigare finansierat en ersättningsnivå på 80 % och vidhåller förslaget om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Vi finner ingen anledning att nu än en gång föregripa sittande utredning (ARBOM) om själva villkoren inom arbetslöshetsförsäkringen varför vi tills vidare avslår regeringens finansieringsförslag i denna del. Vi avvisar definitivt den finansiering som genom att begränsa uppräkningen av arbetslöshetsersättningen på grund av löneavtal till högst två procent endast är en manipulation med beräkningsunderlaget.
Miljö- och energisektorn
Ett viktigt område för sysselsättningsexpansion är miljö- och energisektorn. Kristdemokraternas förslag om skatteväxling för miljö och arbete har vunnit ett omfattande stöd. Att höja kostnaderna för användning av ändliga naturresurser och miljöskadliga utsläpp samtidigt som kostnaderna minskas för arbetskraften ger fler arbetstillfällen. Utrymmet för skatteväxling får dock inte förfuskas genom ensidiga energiskatte- och miljöavgiftshöjningar, något som regeringen i alltför stor omfattning ägnat sig åt. Efter det att Skatteväxlingskommitténs arbete slutförts bör en genomtänkt strategi för successiv skatteväxling utarbetas och presenteras för riksdagen.
Energikommissionens arbete och nu pågående partiöverläggningar om en energipolitisk proposition bör leda till en kraftfull injektion i form av nya arbetstillfällen i arbetet med omställningen av energisystemet. Det gäller såväl utvecklingen av förnybar eltillförsel som arbetet med eleffektivisering och energihushållning. Vi avvaktar det samlade ställningstagandet i denna del men på några punkter bör beslut fattas redan nu för att arbetet med ett ekologiskt hållbart energisystem inte ska avstanna. Det gäller fortsatt anläggningsstöd för salix (energiskog) vars finansiering kan ske inom ramen för tidigare anslagna outnyttjade medel till anläggning av energiskog, lövskog och våtmark. Vidare fortsatt investeringsstöd för solvärme i bostäder. Finansiering kan klaras inom den tidigare beslutade ramen för satsning på solenergiområdet. Beträffande fortsatt stöd till investeringar i vindkraft bör regeringen noggrant följa utvecklingen så att inte utvecklingen på detta område avstannar. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som säkerställer fortsatt utveckling.
Ytterligare en åtgärd med anknytning till energifrågorna skulle man kunna besluta om redan nu. Inom ramen för den redan beslutade skattereduktionen för ROT-åtgärder bör det också vara möjligt att erhålla skattereduktion för arbeten förknippade med konvertering från elvärme till andra uppvärmnings- former.
Regeringens förslag om införande av en avfallsskatt är ett hörsammande av ett kristdemokratiskt förslag som vi tidigare framfört i budgetmotioner. Vi bygger vårt förslag på Avfallsskatteutredningens betänkande från 1994 där statens inkomster beräknas till 2 miljarder kr per år.
Jordbruks- och landsbygdspolitiken
För att stimulera sysselsättningen inom jordbruks- och livsmedelssektorn krävs att Sverige använder EU-stöden fullt ut. Om så görs innebär det ytterligare tillskott med medel utifrån för att få fram fler arbetstillfällen. En generell vallersättning skulle då också kunna införas. Detta är viktigt inte minst ur konkurrenssynpunkt gentemot övriga EU- länder och något vi kristdemokrater tidigare utvecklat och finansierat i motioner. Vidare bör den planerade avvecklingen av avbytartjänsten inom jordbruket avbrytas. Kristdemokraterna har tidigare föreslagit en ökad utgiftsram för att möjliggöra ökad sysselsättning inom detta område och kvarstår vid detta yrkande.
Vad gäller det föreslagna investeringsstödet till jordbruket kan vi konstatera att vad ett enigt jordbruksutskott ville beställa av regeringen men som riksdagsmajoriteten avvisade den 11 juni 1996, samma dag blev regeringsförslag i föreliggande proposition. Det är bra att investeringsstödet nu kommer, vilket vi kristdemokrater röstade för redan den 11 juni, men denna typ av schackrande med villkoren inom jordbruks- och livsmedels- näringen är inte ägnat att skapa tilltro till det politiska systemet.
Enligt beräkningar från lantbrukets egna organisationer kan en offensiv satsning på livsmedelssektorn ge 20 000 nya arbetstillfällen. Ovan angivna förslag är en viktig del i en sådan offensiv.
Fiskefrågor
Också på fiskeområdet kan åtgärder leda till ökad sysselsättning. Skattereglerna måste snarast harmoniseras med våra grannländer för att sysselsättningen inom fisket ska kunna hållas uppe och nya arbetstillfällen ska kunna erbjudas inom beredningsindustrin. Också detta handlar om att våra svenska företag ges likvärdiga villkor för konkurrens med andra länder. För vår del har vi tidigare pläderat för jämlika skattevillkor och att ett fiskekonto ska inrättas. Detta konto skulle finnas för att utjämna inkomsterna under en längre tidsperiod. Införandet av ett särskilt yrkesfiskaravdrag är ett minimikrav.
Fyrpartiregeringen tog under sin tid fram ett underlag för att införa ovanstående. Den tillträdande socialdemokratiska regeringen utlovade att lägga fram förslaget för riksdagen. Trots detta löfte har ännu inte något skett varför det nu är hög tid att fatta beslut om denna för sysselsättningen inom fiskeområdet viktiga åtgärd.
Finansiering
Samtliga av de åtgärder som presenterats i denna motion, i vår motion med anledning av vårbudgeten (1995/96:Fi82) samt den motion om sysselsättning som inlämnats med anledning av att regeringen uteblivit med att presentera sin utlovade sysselsättningsproposition i slutet av maj (1995/96:A46) är fullt ut finansierade enligt nedanstående tabeller. Noteras bör att tabell 1 endast visar delar av Kristdemokraternas totala budget. Av tabell 2 framgår att samtliga nya förslag med anledning av sysselsättningspropositionen också får ny finansiering. Kristdemokraterna får skäl att i samband med höstens budgetproposition återkomma med ett heltäckande förslag till statsbudget.
De förslag som här framförs ryms inom de totala utgiftstak inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan om statsbudgeten som Kristdemokraterna föreslog i ovan nämnda motion, för år 1997 om 723 664 miljoner kronor, för år 1998 om 718 499 miljoner kronor och för år 1999 om 731 446 miljoner kronor.
Tabell 1. Finansiering av förslag i motion 1995/96:Fi82, 1995/96:A46 och föreliggande motion
Tabell 2. Ytterligare förslag i denna motion Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt fastighetsskatt, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om slopad förmånsbehandling av allemansfonder, 3. att riksdagen beslutar om enkelbeskattning på risksparande i enlighet med den lagstiftning som infördes av fyrpartiregeringen att gälla fr.o.m. den 1 januari 1997, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att sänka avsättningsmöjligheten till periodiseringsfond, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskat företagsstöd med 2 200 miljoner kronor för 1997, 2 500 miljoner kronor för 1998 och 2 700 miljoner kronor för 1999 för finansiering av nedsättning av arbetsgivaravgifterna, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag om avskaffande av riskkapitalavdrag, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra en översyn av reglerna för riskkapitalavdrag, 8. att riksdagen avslår regeringens förslag om att minska uppräkningen av skiktgränsen för statlig skatt, 9. att riksdagen beslutar att antalet nya permanenta platser i högskolan under 1999 begränsas till 7 500 och att studiemedel anvisas i motsvarande omfattning, 10. att riksdagen beslutar att 10 000 nya permanenta platser inrättas på komvux år 1997 och att studiemedel anvisas i motsvarande omfattning, 11. att riksdagen beslutar att 180 miljoner kronor anvisas till folkhögskolor och studieförbund utöver regeringens förslag, för att nya permanenta platser skall inrättas 1997, och att studiemedel anvisas i motsvarande omfattning, 12. att riksdagen beslutar att barntillägget i svuxa återinförs, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av system med kompetenskonto, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nationellt program med speciell inriktning på företagande i gymnasieskolan, förslag om folkhögskolekurser om företagande samt förslag om kurser och utbildningsprogram inriktade på företagande på högskolenivå, 15. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av ett nytt institut direkt underställt Arbetsmarknadsdepartementet, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt reformering av AMS, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt sätt att mäta resultatet i arbetsmarknadspolitiken, med intervall i antalet personer i åtgärder och med kostnadseffektivitet i form av resultat med människor i reguljärt arbete efter en åtgärdsperiod, 18. att riksdagen beslutar slopa anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion fr.o.m. den 1 augusti 1996, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den personkrets som kan omfattas av ALU, 20. att riksdagen beslutar avskaffa pendlingsstödet, 21. att riksdagen avslår regeringens förslag om tillfälliga offentliga arbeten, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidrag för arbetshandikappade, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sabbatsår, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomslöner, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag för arbetsdelning inom offentlig verksamhet, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning/kompetensutveckling för personal inom kommunernas och landstingens vård- och omsorgsverksamhet, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitisk helhetssyn och avskaffande av startbidraget, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, 29. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende arbetsvillkoret, normalarbetstid och normalinkomst, 30. att riksdagen beslutar om fortsatt anläggningsstöd för salix, 31. att riksdagen beslutar om fortsatt investeringsstöd för solvärme i bostäder, 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt stöd till investeringar i vindkraft, 33. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen att skattereduktion inom ramen för ROT-åtgärder skall medges för konvertering av elvärme till andra uppvärmningsformer, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättning inom jordbruks- och livsmedelssektorn, 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteavdrag och fonderingsmöjligheter för yrkesfiskare.
Stockholm den 19 juni 1996
Alf Svensson (kds) Rolf Åbjörnsson (kds) Ulf Björklund (kds) Åke Carnerö (kds) Inger Davidson (kds) Dan Ericsson (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Holger Gustafsson (kds) Göran Hägglund (kds) Ingrid Näslund (kds) Mats Odell (kds) Chatrine Pålsson (kds) Fanny Rizell (kds) Tuve Skånberg (kds) Michael Stjernström (kds)