med anledning av prop. 1997/98:115 Folkbildning

Motion 1997/98:Kr22 av Fanny Rizell m.fl. (kd)

av Fanny Rizell m.fl. (kd)

1 Inledning

Regeringen har samma principiella syn på folkbildningen, som den syn som präglade 1991 års riksdagsbeslut om folkbildning. Riksdag och regering ska alltså även fortsättningsvis lägga fast övergripande mål och motiv för att bevilja statsbidrag. Folkhögskolor och studieförbund lägger sedan fast sina mål inom dessa gränser. Utöver de syften med statens bidrag till folkbildningen, som lades fast genom riksdagsbeslut 1991, föreslås två nya syften: Statsbidraget ska bidra till att stärka och utveckla demokratin samt att statsbidraget ska bidra till att bredda kulturintresset i samhället. Regeringen föreslår även att arbetslösa ska tillföras som en viktig målgrupp för folkbildningen.

Folkhögskolans undervisning är idag bestämd att tydligt skilja sig från den undervisning som ges i det offentliga skolväsendet och inom högskolan. Regeringen föreslår att den bestämmelsen tas bort och menar att betyg, precis som idag, inte bör förekomma inom folkbildningen. Regeringen vill vidare att folkbildningen i sin undervisning prioriterar kunskaper om naturvetenskap och teknik, IT samt ekologisk hållbarhet. Utbildnings­möjlig­he­terna för funktionshindrade föreslås också bli större.

2  Folkbildning och demokrati

1996 redovisade SUFO, Statens utvärdering av folkbildningen, sitt slutbetänkande. Utvärderingen har utifrån ett deltagarperspektiv belyst kvalitativa aspekter i folkbildningens verksamhet. SUFO påpekade bl. a. att studieförbunden tydligare bör markera sin ideologiska profil och klargöra denna för deltagarna. Ansträngningar föreslogs också göras för att höja deltagandet bland korttidsutbildade, invandrare och arbetslösa. SUFO menade dock att de statliga måldokumenten bör vara oförändrade.

Regeringen föreslår ändå att två nya syften för statens bidrag till folk­bildningen ska införas; statsbidraget ska bidra till att stärka och utveckla demokratin samt bidra till att bredda kulturintresset i samhället.

Kristdemokraterna vill här påpeka att det inte är enbart genom kurser i samhällsorienterade ämnen, som folkbildningen bidrar till en god demokrati. Robert Putnam, amerikansk professor i statsvetenskap, menar att det är själva engagemanget bland befolkningen som bidrar till att förbättra demokratin. Det kan röra sig om bridgeklubbar, körer, kurser i såväl porslinsmålning som EU-kunskap. Det väsentliga är att medborgarna aktiverar sig. Putnam skiljer mellan horisontell och vertikal samhällsstruktur. Ett horisontellt samhälls­system präglas av aktiva medborgare, lyhört styre, industrisamhälle, höga förväntningar från medborgarna på styret, som därmed blir självuppfyllande och ett starkt socialt kapital. Ett vertikalt samhällssystem karaktäriseras däremot av patron–klient-styre och saknar den aktiva medborgartraditionen. Många horisontellt organiserade sammanslutningar i ett samhälle leder till ett bättre styre av landet, en bättre demokrati. Här spelar folkbildning och föreningsliv en stor roll. Statsbidraget till folkbildningen bidrar alltså redan idag, med gällande måldokument, till att stärka och utveckla demokratin. Därför behövs inte den föreslagna nya statliga regleringen om ett demokratisyfte. De flesta remissinstanser undanber sig också nya statliga regleringar för statsbidraget till folkbildningen. Bland de syften, som idag gäller för statsbidraget till folkbildningen, finns redan ett som innefattar demokratiaspekten: Syftet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja en verksamhet som gör det möjligt för människor att påverka sin livssituation och att skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen genom t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete.

Om regeringens förslag om demokratisyfte ändå antas, kommer troligen intresseorganisationer och fackliga organisationer som idag sköter upp­sö­kande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor att tilldelas mer resurser. I dagsläget är det regeringen som fördelar statsbidraget till dessa organisa­tioner för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. Under 1997 fördelade regeringen 40 miljoner kronor på följande vis:

LO 27,4 milj kr, TCO 9,3 milj kr, SACO 1,3 milj kr, LRF 1,7 milj kr och Sveriges fiskares förbund 0,2 milj kr.

Kristdemokraterna anser fortfarande att det inte finns någon anledning att regeringen förmedlar dessa medel. Folkbildningsrådet har den överblick och förmåga som krävs för att bäst avgöra var resurserna gör mest nytta.

3 Arbetslösa i folkbildning

Regeringen föreslår att arbetslösa ska tillföras som en prioriterad grupp i regeringens syften med statsbidragen till studiecirklar och folkhögskolor. I de syften som gäller sedan 1991 är det redan fastslaget att Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras. Invandrare och deltagare med funktionshinder utgör särskilt viktiga målgrupper. Visst kan man föra in arbetslösa som en specifikt prioriterad grupp, men det ökar samtidigt den statliga regleringen av den fria folkbildningen. Kraften bör i stället läggas på att möjliggöra för arbetslösa att få jobb. Kristdemokraternas strävan är bl.a. att tillföra de lokala arbetsförmedlingarna mer resurser, på bekostnad av AMS centralt, så att de lokala förmedlarna får mer tid och resurser att aktivt leta arbeten åt de arbetslösa, i stället för att placera in dem i åtgärder och kurser för att minska den öppna arbetslösheten enligt regeringens och AMS fyraprocentsmål år 2000.

4 Folkbildningen och skolan

Regeringen föreslår att den föreskrift, som säger att undervisningen ska anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt skiljer sig från den som anordnas i det offentliga skolväsendet och högskolan, ska tas bort som särskilt villkor för statsbidrag till folkhögskolan. Folkhögskolorna och studieförbunden bör själva ta ansvar för att all utbildning som anordnas med statsbidrag präglas av folkbildningens kännetecken. Kristdemokraterna menar, precis som regeringen själv skriver, att det inte finns hållbara skäl för staten att genom föreskrifter styra former och arbetssätt i folkbildningen. Precis som folkhögskolorna och studieförbunden har sina fördelar har även det offentliga skolväsendet och högskolan sina. Därför är det bra att folkbildningen nu själv får utveckla de pedagogiska formerna och, tillsammans med kursdeltagarna, välja det för varje grupp bästa arbetssättet.

Regeringen bedömer vidare att betyg inte bör förekomma inom folk­bildningen, vilket Kristdemokraterna instämmer i.

5 Lyft för kultur och bildning

Satsningen på kunskapslyftet behöver kompletteras med ett lyft för kultur och bildning i bred bemärkelse genom den fria och frivilliga folkbildningen, bedömer regeringen. Någon närmare beskrivning av hur detta ska ske ges dock inte. Folkbildningsrådet pekar i sin kommentar till propositionen bl. a. på att ett sådant lyft för kultur och bildning kräver mer resurser, än vad folkbildningen för närvarande har tillgång till. Under 90-talet har folkbildningen drabbats av neddragningar på sammantaget 600 miljoner kronor. Med hänsyn till de goda resultat man uppnått är det naturligt och önskvärt att åtmin­stone en liten del av de indragna medlen återförs. I höstas yrkade Kristdemokraterna på att 40 miljoner kronor utöver regeringens anslag skulle tillföras folkbildningen. Vi väntar nu på regeringens vårbudget och hoppas att folkbildningen blir värdesatt efter den stora uppgift den fyller och förväntas fylla.

Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning att den verksamhet som genomförs för personer med funktionshinder är en del av folkbildnings­arbetet, som bör ha en mycket hög prioritet. Funktionshindrade studenter har också höga merkostnader för boende och omvårdnad. Vi väntar med intresse på den utredning, som Kunskapslyftskommittén ska redovisa 1 april 1999, om situationen för studerande med funktionshinder inom alla former av vuxenutbildning.

Kulturlivet utvecklar demokratin och stärker samhällsgemenskapen. Att träffas, utbyta idéer och erfarenheter skapar samhörighet och engagemang. Det är grunden för all samhällsutveckling. Kristdemokratisk kultursyn grundar sig på en helhetssyn på människan och innehåller såväl en individuell som en social dimension, såväl en materiell som en andlig dimen­sion. Varje människa har en skapande förmåga, som bör få goda möjligheter att utvecklas i hem, förskola, skola, arbetsliv, fritid och folkbildning. Folkbildningen är omistlig för livskraften i och bevarandet av demokratin. Den ger kunskap om och redskap för deltagande i samhällsdebatt och samhälls­byggande. Folkbildningen har stor betydelse för förverkligandet av de kulturpolitiska målen.

6 Folkbildningen och integrationsarbetet

Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att genom kultur- och bildningsarbetet underlätta en integration mellan invandrare och svenskar. Särskilt i storstädernas ytterområden bör folkbildningen, inte minst studieförbunden, ta på sig en stor och viktig uppgift på detta område, menar regeringen.

Vi delar uppfattningen att folkbildningen spelar en viktig roll i integra­tionsarbetet. Kristdemokraterna vill dock påpeka att det finns en övertro på möjligheterna till en snabb integration. Erfarenheter från vuxen- och invandrarundervisning i bl. a. Stockholm av romer (zigenare) och analfabeter från olika länder visar på behovet av trygghet i undervisningsgrupper och studiecirklar som är sammansatta av människor från samma etniska eller språkliga grupp. En självtillit som växer fram i gruppen kan vara förutsätt­ningen för en lyckad integration. Man kan uttrycka det så att det krävs en tids segregation för att nå en lyckad integration.

Om människor från samma land och samma miljö lär sig läsa tillsammans, underlättas dessutom inlärningen. Studiecirkelläraren behöver då bara hålla reda på grammatiska skillnader mellan svenska och ett annat språk, samt två olika kulturer. Ett tidigare försök med alfabetiseringsundervisning för turkiska kvinnor kan ge goda idéer till organisation och innehåll. Under­visningen ordnades i två lägenheter i ett miljonprogramshus i Tensta. I den ena lägenheten lärde sig kvinnorna läsa på turkiska och fick till att börja med muntlig undervisning i svenska. Två lärare samarbetade, en turkisk och en svensk. Läsinlärning på svenska gick sedan mycket fortare än om man börjat direkt på svenska. I den andra lägenheten ordnades barnpassning för kvinnornas förskolebarn.

Efter en tid i segregerade grupper kan så sammansatta grupper ordnas.

Ett annat område där studiecirkeln och folkhögskolan kan vara ett bra alternativ är korta kurser knutna till yrkes- eller sysselsättningsbehov. Många invandrare ser framför sig en åratals lång utbildning med grundskole- och gymnasiekompetens i botten, sedan år av yrkesutbildning. Studieförbunden borde lokalt undersöka behovet av korta, verklighetsnära kurser för det korta perspektivet i människor liv. Om exempelvis ett antal invandrare vill arbeta som kokerskor, kan en studiecirkel läggas upp, som lär ut dels yrkesterminologi och vissa fraser på svenska, dels hur yrkesmässigt arbete i ett storkök går till.

Det är eftersträvansvärt att folkbildningen kombinerar teori och praktik. En studiecirkel mot rasism och främlingsfientlighet kan lätt bara bli teori. Om man istället samlas kring ett för alla, både svenskar och invandrare, aktuellt ämne, finner man ofta att man står på samma sida mot brottsligheten, för ett gemensamt krav osv. Då lär man sig integration på praktisk väg. Exempel på kurser kunde vara: Vad gör vi åt brotten?, Att vara småbarnsmamma i förorten, Föräldrarollen i olika länder, Hur kan vi bidra till en bättre miljö?, Hur hjälper vi våra barn att lyckas i skolan? osv.

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande den statliga regleringen av syftet med statsbidrag till folkbildningen som ett stöd för demokratin,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmedlingen av statsbidrag till organisationer för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslösa som en prioriterad grupp i regeringens syften med statsbidragen,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett lyft för kultur och bildning,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkbildningen och integrationsarbetet.

Stockholm den 25 mars 1998

Fanny Rizell (kd)

Inger Davidson (kd)

Åke Carnerö (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-03-27 Bordläggning: 1998-04-14 Hänvisning: 1998-04-15
Yrkanden (10)