med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken

Motion 1997/98:Jo81 av Lennart Brunander m.fl. (c)

av Lennart Brunander m.fl. (c)
Inledning
Skogen har mycket stor betydelse för Sverige.
Skogsindustrin är som industrigren landets största
nettoexportör. År 1997 uppgick nettoexporten till 75
miljarder kronor. Skogsbranschen ger många arbetstillfällen
runt om i landet. Jobben finns främst i de områden som
annars inte erbjuder den mest expansiva arbetsmarknaden.
Genom att ytterligare utveckla vidareförädlingen av
skogsråvaran kan det skapas förutsättningar för många fler
arbetstillfällen inom branschen.
Hittills har forskning och utveckling främst skett inom massa och
pappersindustrin. Övrig förädling av bioråvaran i skogen är ännu i början av
sin utveckling. På senare år har det skett en positiv utveckling bland annat
när det gäller att utnyttja trä för bärande konstruktioner inom byggbranschen,
och då även i flervåningshus.
Skogsråvaran har en mängd användningsområden. Bland annat för värme-
och elproduktion, fordonsbränslen och som råvara i annan industriproduk-
tion. Värdet av skogen kommer att öka i takt med att omställning av
energisystemet fortskrider. För att ytterligare utveckla användningen av
skogens resurser är det av mycket stor betydelse att intensifiera forskningen
inom området.
Skogen och skogsbruket har stor betydelse för att bibehålla en levande
landsbygd med ett aktivt företagande. Många mindre markägare och boende
på landsbygden är beroende av inkomsterna från skogen för att kunna bo
kvar på orten, och för att kunna utveckla andra delar i sin affärsverksamhet.
En väl förvaltad skog som brukas på ett hållbart sätt är avgörande för
miljösituationen i Sverige. Värdet av en levande skogsmiljö med växter, djur
och deras livsmiljöer kan knappast överskattas. Skogspolitikens uppgift är att
förena ett aktivt skogsbruk med högt ställda miljökrav.
Sverige har som första land i världen utvecklat en godkänd nationell FSC-
standard (FSC=Forest Stewardship Council). Parallellt pågår en utveckling
inom ISO 14000-systemet. Det skapar möjligheter till fortsatt förbättring av
naturvårdshänsynen i skogsbruket, samtidigt som det underlättar för mark-
nadsföringen av svenska skogsprodukter i utlandet. Systemen med miljö-
certifiering av skog måste utvecklas ytterligare, och anpassas även till de
mindre skogsägarnas villkor.
Sverige är ett skogsland, och svenskarna älskar sin skog. För många
människor är skogen en högt värderad friluftsmiljö. Allas rätt att, under
ansvar, fritt kunna få vistas i den svenska skogsmiljön får inte inskränkas.
Skogsvårdslagen
Den senaste stora förändringen av den svenska
skogspolitiken skedde 1993 i och med beslutet om den nya
skogsvårdslagen. Syftet med den nya lagen var bland annat
att öka flexibiliteten samt förbättra möjligheterna till miljö-
och naturvårdshänsyn i skogsbruket. Den tidigare
lagstiftningen på området var alltför stelbent. Den nya lagen
gav större ansvar och frihet till den enskilde brukaren.
I 1993 års skogspolitiska beslut fastställdes två jämställda mål - ett
produktionsmål och ett miljömål. Riksdag och regering reglerade inte hur
målen skulle uppnås. Produktionsmålet innebär att skogen och skogsmarken
skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god
avkastning. Miljömålet innebär att skogsmarkens naturgivna produktions-
förmåga skall bevaras. Biologisk mångfald och genetisk variation skall
säkerställas. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör
hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser
och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas.
Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall
värnas.
Utvärderingens slutsatser
Efter att skogsvårdslagen nu tillämpats under några år kan
konstateras att den inneburit många positiva förändringar.
Den utvärdering som gjorts, och som ligger till grund för den
nu aktuella propositionen, visar att lagen fungerar bra, men
att det finns brister. Bland annat uppnås ännu varken miljö-
eller produktionsmålet. Utvecklingen inom skogsbruket går
dock åt rätt håll. Centerpartiet anser inte att det finns
anledning att ompröva de nu gällande målen.
Bland orsakerna till att produktionsmålet inte uppnås kan nämnas att allt-
för många skogsägare valt att satsa på självföryngring i stället för att
plantera. Effekterna av detta är särskilt allvarliga på vissa typer av marker.
Dessutom är röjningen i många fall eftersatt. Utvärderingen visar dock att en
förändring sker i rätt riktning. Försäljningen av plantor har ökat kraftigt
under året, åtminstone i vissa områden. Centerpartiet anser att det främst är
genom fortsatt satsning på information och utbildning som situationen kan
förbättras. En ny tvingande lagstiftning är inte rätt väg att gå.
Regeringen poängterar föryngringsåtgärdernas betydelse för att säkerställa
den framtida produktionen. Att avverkningar ligger under det uttag som är
långsiktigt möjligt beror till största delen på marknadsfaktorer. Efterfrågan
och pris är avgörande för den enskilde skogsägarens bedömning av i vilken
utsträckning som avverkning skall ske. Nödvändigheten av att ta miljö- och
naturvårdshänsyn vid avverkningarna kan även ha en återhållande effekt. Det
är ännu för tidigt sedan produktionsmålet infördes i svensk skogslagstiftning
för att kunna göra en bedömning av huruvida produktionsmålet långsiktigt
kommer att uppnås.
Ett övergripande problem för skogsvård och skogsproduktion är samhällets
allmänna miljöpåverkan. Surt nedfall skadar skogen och kvävenedfall leder
till övergödning. På kort sikt kan det öka tillväxten av skogen. På något
längre sikt visar sig de negativa effekterna i form av näringsbrist och andra
problem. En miljö i balans, såväl nationellt som internationellt, är således av
grundläggande betydelse även för skogens utveckling.
Biologisk mångfald
Bevarandet av den biologiska mångfalden är en av de
viktigaste uppgifterna i miljöarbetet. En stor del av hoten
mot den biologiska mångfalden är relaterade till att
livsmiljöerna förändras. Genom samhällsplanering och nya
och ändrade brukningsmetoder förändras eller försvinner
biotoper. Miljögifter och kemikalier, liksom storskaliga
miljöstörningar som försurning, eutrofiering och
växthuseffekten påverkar den biologiska mångfalden.
Skogslandskapet är den dominerande landskapstypen i
Sverige. Den största delen av skogsarealen används för
produktivt skogsbruk. För att hindra en fortsatt förlust av
biologisk mångfald i skogslandskapet krävs en kombination
av skydd av områden med stöd av naturvårdslagen och en
anpassning av skogsbrukets metoder. Den reformering som
gjordes av skogsvårdslagstiftningen 1993 har skapat bättre
förutsättningar för skogsnäringen att ta sådana hänsyn.
Om Sverige ska leva upp till de nationella miljömålen och de inter-
nationella åtaganden som vi gjort, bl a Konventionen om biologisk mångfald
från FN:s konferens i Rio de Janeiro 1992, krävs en kombination av om-
rådesskydd, förbättrad naturvårdshänsyn och aktiva åtgärder för återskapan-
de av biologisk mångfald.
Hälften av Sveriges skogar ägs av enskilda personer. Inte någonstans
utanför Norden är denna andel så stor. Den enskilt ägda skogen drivs på de
flesta fastigheter som familjeföretag. För dessa skogsägare är det ofta en
självklarhet att skogen ska skötas på bästa möjliga sätt och med högt ställda
ambitioner på miljöarbetet. Detta engagemang är av mycket stor betydelse
och måste tas tillvara i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden i
skogslandskapet.
Den vegetation och dynamik som förr rådde inom ekosystemen har till stor
del förändrats av människan. Ekonomiskt värdefulla arter har gynnats på
andras bekostnad. I Sverige är 3,7 % av den produktiva skogsmarken
skyddad i reservat, nationalpark eller domänreservat. Nedanför gränsen för
fjällnära skog är 0,8 % av den produktiva skogsmarken skyddad på detta sätt.
Skogsbruket avsätter idag, utan ersättning, ca 1,5 % av arealen nedanför
gränsen för fjällnära skog till hänsynsområden.
Miljövårdsberedningen har i betänkandet Skydd av skogsmark (SOU
1997:97) bedömt skyddsbehovet till att det på kort sikt finns ett behov av att
skydda ytterligare skogsmark motsvarande drygt 3 % av den produktiva
skogsmarksarealen nedanför den fjällnära skogen.
Miljövårdsberedningen har bedömt att kostnaden för att säkerställa
skyddet av den biologiska mångfalden i skogsbruket under en tioårsperiod
motsvarar en anslagsnivå på ca 390 miljoner kr per år. Centerpartiet delar
denna bedömning och har vid ett flertal tillfällen kritiserat regeringen för att
den inte anslår tillräckliga medel för inköp av skyddsvärd skogsmark. Senast
i centerpartiets motion (1997/98:Jo69) angående propositionen, "Svenska
miljömål" lades förslag om att öka inköpen av skyddsvärd skog. Center-
partiet anser att riksdagen bör besluta att 275 000 hektar skogsmark skall
skyddas inom en 10-årsperiod, vilket är i linje med miljövårdsberedningens
förslag.
Värdefulla biotoper riskerar att försvinna om regeringens passivitet på
detta område består. Medel måste avsättas som motsvarar de krav som ställs
på skogsägare att skydda bl.a. nyckelbiotoper på sina marker. Pengar för
detta ändamål kan, om viljan finns, omgående tas från de 5,4 miljarder som
anslagits för investeringar för en ekologiskt hållbar utveckling.
Staten bör dessutom medverka till att det blir enklare för företag och
enskilda att frivilligt avsätta pengar till skydd av värdefulla naturmiljöer.
Centerpartiet har tidigare föreslagit att en fond för ändamålet inrättas. Detta
bör ges regeringen till känna.
Statens skogsinnehav
Centerpartiet förordar en utförsäljning av bolag där staten är
majoritetsägare. Beträffande Assi Domän finns det två
handlingsvägar, dels försäljning av aktier, dels försäljning av
skogsmark. Centerpartiet vill stärka det personliga ägandet
och anser att det är av stor betydelse att öka det lokala
ägandet i de områden där Assi Domän idag är den
dominerande ägaren av skogsmark. I syfte att stärka det
enskilda skogsbruket och lokalt verksamma
sågverksföretaget bör staten som majoritetsägare i Assi
Domän medverka till försäljning av skogsmark. Detta är inte
minst viktigt för utvecklingen i de berörda regionerna.
Centerpartiet motsätter sig inte att Assi Domäns
markinnehav kommer i statens ägo, för att sedan säljas till
enskilda skogsägare. Vidare är det viktigt att bevarandevärd
skog behålls i statens ägo.
Terminologin inom
skogsbruket
Skogsvårdsstyrelsen har presenterat en utredning och lagt
förslag om en ny terminologi inom skogsbruket. Där
preciseras bl.a. vad som avses med skogsmark. Den svenska
avgränsningen av skogsmark är inte liktydig med vad som
gäller internationellt. Skogsstyrelsen föreslog en ändring av
de svenska reglerna. De flesta av remissinstanserna var
positiva till förslaget och förordade en ändring av den
svenska terminologin på området. Det internationella
samarbetet och jämförelser på internationell nivå skulle
underlättas om den svenska beskrivningen av skogsmark
överensstämmde med vad som gäller i andra länder. Trots
detta har regeringen inte vidtagit några åtgärder. Vi föreslår
att riksdagen begär ett förslag från regeringen i denna fråga.
Ransoneringsregeln
När skogsvårdslagen ändrades 1993 förändrades den så
kallade ransoneringsregeln på ett sådan sätt att ett långsiktigt
ansvarsfullt och uthålligt skogsbruk naggades i kanten. I 11 §
skogsvårdslagen regleras skogsägarens möjligheter att
avverka och det var uppmjukningen av denna paragraf som
orsakat de problem som uppstått. Tidigare, före 1993, fanns
en stark reglering som syftade till att det på en fastighet inte
fick avverkas alltför mycket under kort tid. 1993 sattes
gränsen till 100 hektar. Fastigheter som var mindre kunde
utan att samhället ingrep göra stora uttag, även sådana som
var större än vad som kan anses långsiktigt försvarbart.
Resultatet blev att många skogsfastigheter mindre än 100
hektar köptes och avverkades mycket snabbt. Ofta var
åtgärderna för att trygga återväxten bristfälliga, i vissa fall
saknades de helt. 1997 ändrades lagstiftningen av denna
orsak så att gränsen för en större frihet nu går vid 50 hektar.
En åtgärd som var positiv, men inte tillräcklig. Centerpartiet
föreslog då att gränsen skulle sättas till 20 hektar.
Motivet för vårt förslag är att det, framförallt i södra Sverige, finns många
fastigheter mellan 20 och 50 hektar som är intressanta för oseriösa köpare.
Det är angeläget att även dessa fastigheter sköts på ett långsiktigt hållbart
sätt. Vi upprepar därför vårt förslag om att gränsen för den så kallade
ransoneringsregeln skall sänkas. I södra Sverige bör gränsen sättas vid 20
hektar. I norra Sverige kan arealen vara större eftersom virkesförråden där är
mindre per hektar. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i
enlighet med vad som ovan anförts.
Slutavverkningsålder
Åldern på den skog som avverkas sjunker och det är inte bra.
Det är inte något direkt problem i dag men långsiktigt får det
konsekvenser på skogens produktion. I 10 § skogsvårdslagen
stadgas att yngre skog kan skyddas så att den inte avverkas.
Efter det att denna reglering mjukades upp har
avverkningsåldern sjunkit; det visar den utvärdering som
skogsvårdsstyrelsen gjort. Som det står i propositionen är
behovet av att skydda och vårda den yngre skogen djupt rotat
hos de svenska skogsägarna. Detta får regeringen att dra
slutsatsen att någon skärpning av lagen i detta avseende inte
behövs. På annat ställe i propositionen skriver regeringen
dock att vi nu får ganska många nya skogsägare, som inte
har den kunskap och den erfarenhet som merparten av
skogsägarna har. Mot denna bakgrund anser centerpartiet att
skyddet av den unga skogen bör skärpas. Regeringen bör ges
i uppdrag att återkomma med förslag.
Föryngringshämmande
skadedjur
Med anledning av att produktionsmålet inte nås är det viktigt
att på olika sätt underlätta föryngring. Angrepp av
snyltbaggar kan utgöra ett stort problem vid
skogsplanteringar. Kemiska bekämpningsmedel används för
att reducera problemet. De medel som hittills använts har
dock negativa miljöeffekter och har därför förbjudits. Under
en övergångsperiod ges dock dispens för att använda t.ex.
Permetrin. Centerpartiet anser att det är angeläget att forcera
det pågående arbetet med att finna andra, miljöanpassade
lösningar på problemet med föryngringshämmande
skadedjur.
Förvärv av skogsfastigheter
Riksdagen beslutade våren 1991 om en omfattande
avreglering av jordförvärvslagen. Centerpartiet var emot
delar av dessa förändringar. När det gäller den s.k. boplikten
för jordbruksfastigheter förändrades lagen på så vis att
bestämmelserna om boplikt endast gäller i de områden som
erhåller glesbygdsstöd. Dessutom är tillämpningen av lagen
svag på detta område.  Med andra ord har boplikten en högst
begränsad betydelse. Centerpartiet varnade i samband med
förändringarna för att lättnader i jordförvärvslagen skulle
leda till en omfattande försäljning av fastigheter till personer
som ej har för avsikt att vare sig bo på eller bruka
fastigheten. I vissa delar av landet har den utveckling som vi
varnade för blivit verklighet.
Centerpartiet anser att boplikten ska gälla för hela landet. För skogs-
fastigheter bör boende i bygden vara ett tillräckligt krav. För att få en
levande landsbygd krävs att de som förvärvar jordbruksfastigheter på
landsbygden verkligen har för avsikt att bosätta sig där. För att  boplikten ska
få någon direkt verkan måste den kunna villkoras av ansvarig myndighet.
Ett av jordförvärvslagens mål är att begränsa juridiska personers förvärv
av jordbruksfastigheter. När det gäller juridiska personers förvärv så är
ansvariga myndigheters tillämpning av den s.k. kompensationsregeln i 5 §
jordförvärvslagen inte tillfredsställande. Detta har lett till svårigheter för
privatskogsbruket att konkurrera med bolagen om skogsmarken i regioner
där bolagen bedriver en offensiv markpolitik.
Centerpartiet anser inte att jordförvärvslagen ska innehålla ett ovillkorligt
förbud för juridiska personer att förvärva mark. Vi anser dock att
jordförvärvslagens regler om villkor för att juridiska personer ska erhålla
förvärvstillstånd måste vara utformade så att familjejordbruk ges företräde
och blir den dominerande ägarkategorin. Dagens regler är ingen garanti för
detta. Det finns idag en uppenbar risk för ägarförskjutningar mot ett ökat
bolagsägande i vissa regioner. För att motverka en sådan utveckling måste 5
§ jordförvärvslagen ändras så att villkoret för att en juridisk person ska
beviljas förvärvstillstånd i princip alltid ska vara att den juridiska personen
lämnar kompensationsmark. För att uppnå detta måste regeln i 5 § andra
stycket jordförvärvslagen om undantag från kompensationskravet för
juridiska personer som bedriver skogsindustriell verksamhet tas bort ur
lagstiftningen.
Ett visst utrymme för juridiska personer att få förvärvstillstånd utan krav
på kompensation bör dock finnas kvar. Detta ska vara begränsat till de fall
när förvärvet sker från annan juridisk person, och egendomens beskaffenhet
inte är sådan att det inte är naturligt att den bör ägas eller brukas av en
fysisk
person. Centerpartiet anser, i likhet med några av remissinstanserna, att en
parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att se över jordförvärvs-
lagen. Syftet med utredningen skall vara att komma tillrätta med de på vissa
fastigheter omfattande slutavverkningarna samt att stärka boplikten. Detta
bör ges regeringen till känna.
Anmälningsskyldigheten
För närvarande gäller att skogsägaren är skyldig att anmäla
föryngringsavverkningar större än 0,5 hektar till
Skogsvårdsstyrelsen minst sex veckor innan planerad åtgärd
påbörjas. I en situation när skogsbruket inte når det uppsatta
produktionsmålet finns det anledning att genomföra
ändringar som underlättar för skogsägare som vill avverka.
Även marknadens snabba konjunktursvängningar motiverar
att en förändring sker för att förkorta handläggningen vid
avverkningsbeslut. Därför bör anmälan om avverkning
återgå till att gälla minst fyra veckor innan planerad åtgärd,
vilket var fallet för förändringen av skogsvårdslagen. Den
nuvarande längre handläggningstiden är inte motiverad av
naturvårdsskäl, utan av administrativa skäl. Myndigheternas
ökande erfarenhet av tillämpningen av skogsvårdslagen, och
kännedom om skyddsvärd skog,  gör det möjligt att ställa
krav på kortare handläggningstider. Detta bör ges regeringen
till känna.
Skogs- och miljöredovisning
Centerpartiet ser mycket positivt på det arbete som idag
pågår med att utarbeta frivilliga naturvårdsinriktade
brukningsplaner, så kallade gröna skogsbruksplaner. Till
skillnad från den socialdemokratiska regeringen anser
Centerpartiet att marknadens krav på en ekologiskt hållbar
produktion bör utnyttjas i detta arbete. De frivilliga
skogsbruksplanerna kan tjäna som underlag för en
miljöcertifiering av skogsfastigheten. I ställer för att lägga
energi på att införa ett redovisningskrav, med uppenbara
oklarheter och med goda förutsättningar för en omfattande
myndighetsbyråkrati, borde regeringen öka insatserna i
arbetet med miljöcertifiering. Tillsammans med näringen bör
ett system för certifiering utvecklas som är anpassat även för
små brukningsenheter.
Regeringen vill ge mandat åt Skogsstyrelsen att utforma föreskrifter om
innehållet i den föreslagna redovisningen. De riktlinjer som lämnas av
regeringen är mångtydiga, men riskerar att innebära en återgång till obliga-
toriska plandokument, där en markering av natur- och kulturmiljövärden
skall ingå. I Skogsstyrelsens utvärdering ställdes inte dessa krav. De får i
stället ses som ett påfund av regeringen som bryter mot tankegångarna i
gällande skogspolitik och som skulle innebära början på en ny byråkratisk
styrning av markanvändningen. Vi tror inte att det är rätt väg att gå i arbetet
på att öka naturhänsynen i skogsbruket. Därför anser vi att regeringens
förslag bör avslås.
Skogskalkning och
vitaliseringsgödsling
Det sura nedfallet i främst södra och västra Sverige,
tillsammans med kvävenedfallet, gör att skogen på många
ställen mår dåligt. Den pågående försurningen gör att skogen
tar skada och många växter försvinner vilket innebär att den
biologiska mångfalden störs på ett mycket negativt sätt.
Även det stora nedfallet av kväve har en negativ påverkan på
den biologiska mångfalden. Storbladiga växter favoriseras
och många örter konkurreras ut och försvinner. Kortsiktigt
får skogen en ökad tillväxt av kvävenedfallet eftersom
kvävet ger en extra tillväxt. Detta får emellertid
konsekvenser på sikt: eftersom växterna genom den ökade
tillväxten förbrukar näringsämnen som är begränsade finns
det en risk att näringsbrist uppstår på sikt. Kvävenedfallet
döljer även de skador på skogen som försurning och
marknära ozon ger. Tillståndet i skogen är troligen sämre än
vad tillväxten just nu indikerar.
Det är naturligtvis rätt som regeringen skriver i propositionen att dessa
problem i första hand måste rättas till genom att utsläppen av de ämnen som
är till skada minskas till en nivå som är acceptabel. Men det är fel att inte nu
snabbt vidta åtgärder för att korrigera den försurning och brist på mineraler
som redan är ett faktum. Dessutom vet vi att det dröjer innan utsläppen, och
därmed nedfallet, är möjliga att få till den nivå som skogen kan klara utan att
skadas. Mot den bakgrunden anser centerpartiet att ett program för kalkning
och vitaliseringsgödsling omedelbart skall utarbetas. Regeringen bör få i
uppdrag att utan fördröjning presentera ett sådant  förslag för riksdagen.
Utgångspunkten för förslaget skall enligt vår mening vara det program som
Skogsvårdsstyrelsen i samarbete med Naturvårdsverket lagt fram för
perioden 1999-2001, som innebär att 243 miljoner satsas under denna
period. Under tiden kan de mera långsiktiga åtgärderna utarbetas. Näringen
och staten har ett delat ansvar för detta arbete varför finansiering bör delas.
Riksdagen bör med anledning av det stora behov som föreligger och att det
brådskar med åtgärder ge regeringen i uppdrag att utarbeta det program som
vi här föreslagit.
Miljöbalken
Centerpartiet har i tidigare (kommittémotion 1997/98:Jo52)
kritiserat de oklarheter som förekommer i förhållandet
mellan skogsvårdslagen och miljöbalken. Skogsvårdslagen
har karaktären av skötsellag och innehåller många
bestämmelser som reglerar näringen.
Intentionen och viljan i skogsvårdslagens regelverk uppfyller väl de krav
som ställs i miljöbalken vad gäller allmänna hänsynsregler. Skogsvårdslagen
är en modern lagstiftning väl anpassad till skogsbrukets villkor och till de
miljöfrågor som skall hanteras. Den reglerar på ett tydligt sätt den frihet och
det ansvar som den enskilde skogsägaren har att beakta i sitt skogsbruk.
Centerpartiet anser att det vore olyckligt om miljöbalken tillåts förändra det
regelverk som är väl anpassat för ett hållbart skogsbruk med tydliga miljö-
och produktionsmål. Miljöbalken får inte medföra en återgång till den
detaljstyrning av skogsbruket som var fallet innan skogsvårdslagen ändrades
1993.
Stora ansträngningar görs för närvarande av skogsnäringen för att uppfylla
skogsvårdslagens miljömål. Miljöbalkens parallella tillämpning med
skogsvårdslagen får inte innebära att ytterligare föreskrifter hämmar det
positiva arbetet som sker i svenskt skogsbruk. Centerpartiet anser att
Skogsstyrelsen är den myndighet som skall ha ansvar för tillsynen i
skogsbruket och även göra avvägningarna mellan miljöbalken och skogs-
vårdslagen.
Vi välkomnar att regeringen tagit intryck av den kritik som bl.a. Center-
partiet riktat mot regeringens oklarhet på denna punkt. I den nu aktuella
propositionen görs förtydliganden i rätt riktning.
Centerpartiet har i tidigare motioner påpekat de oklarheter som finns vad
gäller äganderätten och ersättningsreglerna. Tyvärr finner vi anledning att
upprepa denna kritik. Centerpartiet kräver klara och tydliga ersättningsregler.
Kompensation skall utbetalas för begränsningar av pågående markanvänd-
ning som är att betrakta som mer än bagatellartade.
Kunskapsförsörjning
Centerpartiet vill betona vikten av goda kunskaper om
skogspolitikens mål, och de åtgärder som är nödvändiga för
att målen skall uppnås. Rådgivning och information till
skogsägarna är i sammanhanget av särskild betydelse. Denna
uppfattning delas även av regeringen, men några ytterligare
medel till denna verksamhet anslås inte.
Sveriges möjligheter att på ett hållbart sätt utnyttja skogens resurser är
beroende av en hög nivå på forskning och utveckling inom det skogliga
området. Detta är ett ansvar för såväl näringen som för staten. Centerpartiet
vill betona vikten av att initiativ tas för att öka EU:s insatser och
medfinansiering inom skogsforskningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Skogsvårdsorganisationen
Det är mycket betydelsefullt att det finns en väl fungerande
organisation för att tillse att skogsvårdslagstiftningen
efterlevs. Informationsbehovet till skogsägarna är stort.
Centerpartiet anser inte att det finns anledning att förändra
den nuvarande skogsvårdsorganisationen.
Skogsvårdsstyrelsen bör få utvecklas och få stadga i sin nya
organisation. Det är inte orimligt att anta att de nya uppgifter
som kommer i samband  med miljöbalken, och en fortsatt
aktiv uppföljning av skogsvårdslagen, medför att det på sikt
behöver tillföras ökade resurser till
skogsvårdsorganisationen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna för enskilda och företag att frivilligt avsätta pengar
till skydd av värdefulla naturmiljöer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens skogsinnehav,
3. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett
förslag till förändrad terminologi inom skogsbruket, i enlighet med vad som
föreslagits i Skogsstyrelsens utredning,
4. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag om
skärpning av ransoneringsregeln,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slutavverkningsålder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning i syfte att se över jordförvärvslagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fyra veckors anmälningsskyldighet för avverkning,
8. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om en obligatorisk
skogsredovisning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsvårdslagens parallella tillämpning med miljöbalken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skoglig forskning.

Stockholm den 9 juni 1998
Lennart Brunander (c)
Kjell Ericsson (c)

Lennart Daléus (c)

Marie Wilén (c)

Birgitta Carlsson (c)

Kerstin Warnerbring (c)

Roland Larsson (c)

Sven Bergström (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-06-09 Hänvisning: 1998-06-10 Bordläggning: 1998-06-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (20)