med anledning av prop. 1998/99:19 Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m.

Motion 1998/99:Ju3 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

av Gun Hellsvik m.fl. (m)
Sammanfattning
Förekomsten av penningtvätt innebär mycket allvarliga och
svårbemästrade problem. För att förbättra möjligheterna att
komma till rätta med penningtvätt föreslår regeringen bl.a.
att det i brottsbalken införs ett särskilt brott, s.k.
penninghäleri, och att det straffbara området utvidgas till att
även omfatta sådan penningtvätt som kan följa på skatte- och
tullbrott som innebär att skatt, tull eller annan avgift
undandras staten. Härutöver förslås bl.a. att kretsen för
gransknings- och uppgiftsskyldiga företag utvidgas till att
även omfatta dem som bedriver verksamhet enligt lagen om
försäkringsmäklare. Vidare föreslås att även yrkesgrupper
utanför den finansiella kretsen, t.ex. de som yrkesmässigt
handlar med antikviteter, konst, ädelstenar, förmedling av
fastigheter eller bostadsrätter m.m., skall vara skyldiga att på
begäran av finanspolisen lämna uppgifter som kan vara av
betydelse vid utredningar om penningtvätt.
Moderata samlingspartiet tillstyrker i stora delar regeringens förslag, som
enligt vår mening bör kunna leda till effektivare insatser mot ekonomisk och
annan grov brottslighet. I vissa avseenden har vi dock i likhet med flera
remissinstanser avvikande synpunkter. Enligt vår uppfattning är det bl.a.
motiverat att i ett bredare sammanhang överväga förslaget om sanktioner
mot företag och personer som åsidosätter gransknings- eller uppgifts-
skyldigheten. Vad gäller förslaget om anmälningsplikt för revisorer vid
misstanke om brott så har vi tidigare avvisat tanken på en sådan anmälnings-
plikt.
Då vi ännu inte har fått gehör för vårt tidigare framförda krav om att
regeringen snarast bör ta ett samlat grepp om integritetsfrågorna kontra
kraven på effektivitet i brottsbekämpningen kan vi inte idag ställa oss bakom
förslaget om uppmjukad sekretess för uppgiftsskyldiga företag.
Sanktioner mot företagen
och där verksamma
personer som åsidosätter
gransknings- eller
uppgiftsskyldigheten
Vid införandet av penningtvättslagen förutsatte den
borgerliga regeringen att lagens efterlevnad skulle kunna
upprätthållas bland anställda med stöd av arbetsrättslig
lagstiftning och de avtal som träffats på arbetsrättens område
samt genom de befintliga sanktionssystem som finns inom
ramen för Finansinspektionens tillsynsverksamhet.
Regeringen föreslår nu att den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet åsidosätter gransknings- eller
uppgiftsskyldigheten eller bryter mot meddelandeförbudet
skall kunna dömas till böter.
Vi kan konstatera att remissinstansernas inställning till förslaget är mycket
splittrad. En rad remissinstanser avstyrker förslaget helt och hållet. RÅ
föreslår att ansvaret bör begränsas till uppsåtliga gärningar och JK m.fl. anser
inte att regeringens skäl för en kriminalisering är övertygande.
Med hänvisning till det mycket splittrade och kritiska remissutfallet
framstår det enligt vår mening som befogat att avvakta med att ändra
nuvarande lagstiftning. Vi delar således bl.a. JK:s uppfattning att förslaget
bör övervägas på nytt, dels mot bakgrund av de principer om företagaransvar
som utbildats i rättspraxis, dels inom ramen för det beredningsarbete
avseende straffansvar för juridiska personer som nu pågår inom Regerings-
kansliet och som regeringen hänvisar till. Frågan om straffansvar för
personer är enligt vår uppfattning lämplig att överväga ytterligare inom
ramen för det beredningsarbete avseende Straffansvarsutredningens förslag
(SOU 1996:85), som vi förutsätter redan pågår inom Regeringskansliet. Mot
bakgrund av det ovan anförda bör riksdagen uppdra åt regeringen att på nytt
överväga förslaget.
Sekretess och
informationsutbyte
Inför beslutet om att inleda förundersökning behöver polis
och åklagare uppgifter för att rätt kunna bedöma om en
förundersökning skall inledas eller inte. När väl
förundersökningen är inledd så bryts sekretessen och polis
och åklagare kan hålla förhör och begära in uppgifter av
betydelse för utredningen. Med nuvarande
sekretessbestämmelser rörande penningtvätt begränsas
emellertid polisens möjligheter att innan förundersökning
inletts begära kompletterande uppgifter från ett
uppgiftsskyldigt företag som anmält misstanke om
penningtvätt. Om ett företag ändå skulle lämna ut
kompletterande uppgifter kan företaget bli
skadeståndsskyldigt genom att sekretessbelagda uppgifter
lämnas ut. För att undanröja de olägenheter som nuvarande
bestämmelser innebär för såväl det uppgiftsskyldiga
företaget som för polisen föreslår regeringen - av
effektivitetsskäl - att uppgiftsskyldiga företag som lämnar
uppgifter om misstänkt penningtvätt till polisen, skall på
begäran av polisen lämna kompletterande uppgifter som
polisen behöver för utredningen om penningtvätt.
Då flera uppgiftsskyldiga företag kan vara inblandade i en anmäld
transaktion föreslås att även företag som inte har gjort någon anmälan om
misstänkt penningtvätt men som ändå kan vara inblandade i transaktionen
skall lämna de uppgifter för utredningen som polisen begär.
Regeringens förslag kan naturligtvis te sig lockande av effektivitetsskäl
men förslaget reser samtidigt frågan om vilka krav som bör ställas på
lagstiftning av integritetshänsyn. I enlighet med vad vi framfört tidigare
(t.ex.
1997/98:Sk22 av Gun Hellsvik m.fl. [m] med anledning av prop. 1997/98:11
Sveriges tillträde till CIS-konventionen och en ny lag om register i
Tullverkets brottsbekämpande verksamhet, 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik
m.fl. [m] med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens register) är det för oss
moderater oacceptabelt att låta behovet av en effektiv brottsbekämpning utan
mycket tungt vägande skäl överordnas den enskildes behov av
integritetshänsyn. Några sådana skäl har regeringen enligt vår uppfattning
inte redovisat.
I en demokrati och rättsstat kan aldrig accepteras att bristande utrednings-
resurser hos de brottsbekämpande myndigheterna kompenseras med lag-
stiftning som kan ifrågasättas utifrån grundläggande rättsstatliga principer.
Enligt vår uppfattning inger det här aktuella förslaget starka betänkligheter
vad gäller integritetshänsynen varför vi på nytt ser oss föranledda att
uppmana regeringen till att ta ett samlat grepp om integritetsfrågorna kontra
kraven på effektivitet i brottsbekämpningen. Att nya brottstyper tillkommer
och att brottsligheten utvecklats och blir alltmer komplicerad och svårutredd
innebär inte att vi kan göra avkall på vare sig integritetsskydd, högt ställda
beviskrav eller andra faktorer som påverkar rättssäkerheten.
Mot denna bakgrund är vi inte beredda att idag ställa oss bakom förslaget
att uppgiftsskyldiga företag som lämnar uppgifter om misstänkt penningtvätt
till polisen, på begäran av polisen även skall lämna kompletterande uppgifter
som polisen behöver för utredningen om penningtvätt eller, då flera
uppgiftsskyldiga företag kan vara inblandade i en anmäld transaktion, att
även företag som inte har gjort någon anmälan om misstänkt penningtvätt
skall lämna de uppgifter för utredningen som polisen begär.
Anmälningsplikt för
revisorer vid misstanke om
brott
Regeringens förslag innebär att om en revisor i samband
med granskning av ett bolag finner att en styrelseledamot
eller den verkställande direktören kan misstänkas för
penninghäleri, så skall revisorn anmäla detta till åklagare.
Moderata samlingspartiet har tidigare avvisat tanken på att ålägga revisorer
en skyldighet att anmäla bolagsledningen vid misstanke om brott. Av skäl
som närmare utvecklas i motion 1997/98:L19, av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
med anledning av prop. 1997/98:99 Aktiebolagets organisation, förordar vi
en ordning som innebär att revisorn ges en rätt att anmäla brottsmisstanke till
åklagare. Samtidigt bör Patent- och registreringsverket tillställas en kopia av
anmälan för kännedom. Vidare har vi föreslagit  att Revisorsorganisationen
bör utarbeta rekommendationer, som skall införlivas med den goda
revisionsseden, och som anger när anmälan skall ske. På så sätt kommer
disciplinära ingripanden att kunna göras mot den revisor som underlåter att
göra en anmälan.
Med hänvisning till tidigare framförda moderata ståndpunkter mot en
anmälningsplikt för revisorer avvisar vi regeringens förslag i den nu aktuella
propositionen och för på nytt fram vårt förslag om att ge revisorer en rätt att
agera vid misstanke om brott.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förnyade överväganden angående straffansvar för företag och där
verksamma personer som åsidosätter gransknings- eller
uppgiftsskyldigheten,
2. att riksdagen begär att regeringen tar ett samlat grepp om
integritetsfrågorna kontra kraven på effektivitet i brottsbekämpningen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 9 § lagen
(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring vad gäller revisors
agerande vid misstanke om brott  i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 4 november 1998
Gun Hellsvik (m)
Anders G Högmark (m)

Maud Ekendahl (m)

Jeppe Johnsson (m)

Anita Sidén (m)

Cecilia Magnusson (m)

Christel Anderberg (m)

Lars Björkman (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-11-04 Bordläggning: 1998-11-10 Hänvisning: 1998-11-12
Yrkanden (8)