med anledning av prop. 1998/99:44 Ändringar i lagen (1986:436) om näringsförbud

Motion 1998/99:L4 av Stig Rindborg m.fl. (m, kd, fp)

I propositionen föreslås att ansökningar om näringsförbud
och tillfälligt näringsförbud vid betalningsunderlåtelse och
konkurs samt vissa övriga frågor med anknytning till
handläggningen av näringsförbud skall handläggas enligt
lagen om domstolsärenden, då brottmålsreglerna inte är
anpassade för handläggning av näringsförbudsärenden som
inte grundas på brott. Vidare föreslås att särskilda
forumregler införs i lagen om näringsförbud för att
underlätta valet av forum. I propositionen föreslås också att
undantag skall kunna göras från huvudregeln om att
tingsrätten skall hålla sammanträde.

Omständigheten att en part uteblir från sammanträdet skall enligt förslaget
inte hindra domstolen från att avgöra ärendet under förutsättning att parten är
delgiven och erinrad om att ärendet kan komma att avgöras i partens utevaro.
Förslaget ligger i linje med tidigare förslag från Moderata samlingspartiet,
syftande till att minska det stora antalet inställda huvudförhandlingar. Vi
välkomnar förslaget i denna del, som vi menar är ett steg i rätt riktning.

I propositionen föreslås också att dagens koppling till reglerna om
offentlig försvarare i ärenden om näringsförbud upphävs, och att i stället
rätten, om det finns särskilda skäl, får förordna en offentlig försvarare.

Ett flertal remissinstanser har invänt mot detta resonemang och menar att
regeringen har intagit en alltför restriktiv syn på rätten till en offentlig
försvarare. Vi delar remissinstansernas syn i denna del. Ett näringsförbud är
en ingripande åtgärd som har karaktären av en offentlig sanktion mot
enskild, och den gäller under en tidsperiod omfattande minst tre år. Det är
därför av största vikt att ingen åläggs ett näringsförbud utan att ha fått
möjlighet att på ett fullgott sätt lägga fram sin sak. Talan om näringsförbud
kan många gånger gälla små företagare som har svårt att själva tillvarata sina
rättigheter då det kan vara fråga om kvalificerade juridiska och ekonomiska
spörsmål. Av rättsäkerhetsskäl måste utgångspunkten därför vara att närings-
idkaren skall ha rätt till en offentlig försvarare.

Regeringen skriver i propositionen att kravet på särskilda skäl inte skall
medföra en alltför restriktiv bedömning av behovet av en offentlig försvarare
(prop. s. 25).

Vi ifrågasätter starkt lämpligheten av att i lagtexten uppställa krav på
särskilda skäl för att bli tilldelad en offentlig försvarare samtidigt som det i
förarbetena förordas att rekvisitet "särskilda skäl" inte skall tolkas alltför
restriktivt. Den vedertagna tolkningen av begreppet särskilda skäl är just att
en stor restriktivitet skall iakttas och tillämpas varför den i propositionen
förordade tolkningen kan komma att leda till osäkerhet i rättstillämpningen.
Mot bakgrund av det ovan anförda bör förslaget i denna del inte
genomföras.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget till ändrade regler beträffande förordnande
av offentlig försvarare i mål om näringsförbud i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1999

Stig Rindborg (m)

Henrik S Järrel (m)

Elizabeth Nyström (m)

Berit Adolfsson (m)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Kjell Eldensjö (kd)

Ulf Nilsson (fp)