med anledning av prop. 1998/99:70 Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet
Motion 1998/99:So20 av Ragnwi Marcelind och Ingemar Vänerlöv (kd)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Proposition 1998/99:70
- Tilldelat
- Socialutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1999-03-25
- Hänvisning
- 1999-03-26
- Bordläggning
- 1999-03-26
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Regeringen föreslår i proposition 1998/99:70 att lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning ändras så att kravet på dubbel straffbarhet tas bort. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
Kristdemokraterna tillstyrker förslaget. Det är varje ung flickas rättighet att skyddas från det fysiskt och psykiskt fruktansvärda övergrepp som kvinnlig könsstympning (KKS) innebär. I Sverige bor idag drygt 5 000 flickor som ursprungligen kommer från länder där könsstympning praktiseras. Flera av dessa barn kommer från länder där kvinnlig könsstympning är så vanligt att mellan 80 och 100 % av kvinnorna är könsstympade. Med andra ord är många unga flickor i Sverige i riskzonen. Den föreslagna lagändringen är ett steg i rätt riktning och kan, om tillräckliga resurser anslås, fungera preventivt.
Preskriptionstiden
Preskriptionstiden för brottet könsstympning är för normalbrottet tio år och för det grova brottet femton år. Kristdemokraterna menar att denna preskriptionstid bör förlängas. En könsstympning som görs på en mycket ung flicka kanske inte uppmärksammas förrän flickan kommit upp i tonåren. Denna åsikt framförs också av remissinstansen BRIS, Barnens Rätt I Samhället, som framhåller att de nuvarande preskriptionsbestämmelserna kan medföra att föräldrarna väntar med ingreppet till efter BVC-tiden och att ingreppet därför kommer att upptäckas först långt senare. Med hänsyn till den preventiva funktion lagändringen förväntas få är det angeläget att preskriptionstiden är tillräckligt lång. Kristdemokraterna föreslår därför en preskriptionstid på tjugo år för denna typ av brott.
Tillräckliga resurser
Återigen har regeringen föreslagit lagändringar utan att tillföra ytterligare resurser. "Den föreslagna utvidgningen av lagen bedöms inte innebära några mätbara ökade kostnader för rättsväsendet. De tillkommande arbetsuppgifter som kan bli aktuella, får lösas inom nuvarande organisation och med den personal som finns." Samtidigt poängterar regeringen att det inte räcker med en lagstiftning för att bekämpa problemet med könsstympning. "Arbetet med att förhindra könsstympning handlar i stor utsträckning om att förändra inställningen till denna sedvänja." Detta är en riktig ståndpunkt. De nya reglerna är bara ett verktyg, kraftiga informationsinsatser ett annat och kunskaper och beredskap att möta barn och familj där könsstympning konstaterats ett tredje. Här krävs att insatser görs utifrån ett långt perspektiv.
I en motion med anledning av proposition 1997/98:55 Kvinnofrid framhöll Kristdemokraterna att Socialstyrelsen borde få i uppdrag att förändra inställningen till kvinnlig könsstympning hos berörda invandrargrupper. Vi noterar nu med glädje att Socialstyrelsen nyligen fått 3 miljoner kronor under en treårsperiod för att vidareutveckla och initiera förebyggande projekt i bostadsområden, där det bor många människor med ursprung från länder där könsstympning praktiseras. Förhoppningsvis följs dessa insatser upp så att nya projekt kan planeras och de erfarenheter som byggts upp tas tillvara.
Det är också riktigt som remissinstansen Stiftelsen Stora Sköndal påpekar att den föreslagna lagändringen inte direkt hjälper de barn som drabbas. Här är behovet av beredskap och resurser i form av social och psykologisk kompetens stort. Denna hjälpinsats får inte glömmas bort. Regeringen bör här återkomma med förslag på nödvändiga åtgärder för att hjälpa dessa drabbade flickor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att preskriptionstiden för könsstympning förlängs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det av Socialstyrelsen drivna projektet följs upp och utvärderas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma med förslag på nödvändiga åtgärder för att hjälpa de flickor som utsätts för kvinnlig könsstympning.
Stockholm den 24 mars 1999
Ragnwi Marcelind (kd) Ingemar Vänerlöv (kd)
Yrkanden (6)
- 1att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att preskriptionstiden för könsstympning förlängs
- Behandlas i
- 1att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att preskriptionstiden för könsstympning förlängs
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det av Socialstyrelsen drivna projektet följs upp och utvärderas
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det av Socialstyrelsen drivna projektet följs upp och utvärderas
- Behandlas i
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma med förslag på nödvändiga åtgärder för att hjälpa de flickor som utsätts för kvinnlig könsstympning.
- Behandlas i
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma med förslag på nödvändiga åtgärder för att hjälpa de flickor som utsätts för kvinnlig könsstympning.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.