med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar

Motion 1998/99:Fö9 av Åke Carnerö m.fl. (kd)

av Åke Carnerö m.fl. (kd)
Inledning
Kristdemokraternas främsta strategi för fredsplanering är de
politiska idéer som utgör grunden för demokratin och de
mänskliga rättigheterna. Den etik som skall vara vägledande
i Sveriges val av såväl medel som mål för att bidra till en
fredlig värld måste bygga på människans okränkbara värde.
Från den principen kan vi härleda mänskliga rättigheter,
frihet samt solidaritet i form av gränsöverskridande
medansvar och gemenskap.
Föreliggande proposition är inledningen på en ominriktning av
totalförsvaret som kommer att leda till ett nytt försvarsbeslut. För att detta
arbete ska kunna ge ett trovärdigt resultat är det viktigt att Försvarsmaktens
personal hålls väl underrättad om och känner delaktighet i för-
ändringsarbetet. Inte minst gäller detta alla de medborgare som på frivillig
bas med frivilliga insatser stöder totalförsvaret. Den kompetens som finns
hos personalen i totalförsvaret och försvarsindustrin är lättrörlig och många
gånger svår att behålla utan långsiktighet i planering och utveckling.
Kristdemokraterna vill lyfta fram några faktorer som särskilt viktiga inför
den framtida utformningen av totalförsvaret. Totalförsvarets fyra huvud-
uppgifter (att försvara Sverige mot väpnat angrepp, hävda vår territoriella
integritet, bidra till fred och säkerhet i omvärlden samt stärka det svenska
samhället vid svåra påfrestningar i fred) består, och vi skall söka förebygga
att vårt samhälle utsätts för svåra påfrestningar i fred genom den robusthet
och förmåga till omställning som byggs in i det fredstida samhället. Den
övergripande målsättningen bör vara att Sverige skall kunna delta i
fredsfrämjande insatser på största möjliga bredd med de resurser som står till
totalförsvarets förfogande.
Säkerhetspolitiken
Europas historia är fylld av krig. Under 1800-talet förekom
30 krig i Europa. Under första världskriget stupade 8,5
miljoner soldater, dvs lika många som hela Sveriges
befolkning. Antalet civila som dog på grund av kriget
beräknas till omkring 13 miljoner, således fler än de stupade
soldaterna.
Under andra världskriget dog 20 miljoner civila och 15 miljoner soldater.
Siffrorna är något osäkra gällande framförallt Kina och Sovjetunionen. Det
kan ha varit ända upp till 60 miljoner människor som dog. Människovärdet
förtrampades i den mest ofattbara grymhet.
Sveriges förhållandevis låga invånarantal, placering i den nordligaste delen
av världen och långa fredsperiod har kanske gjort att Sverige ser på sin
omgivning med något annorlunda ögon än vad man gör i länder placerade
exempelvis mitt i Europa och som fortfarande har minnen från de
fruktansvärda krigen. Sveriges frånvaro av krig under cirka 200 år och
erfarenheter av förhandlingar vid krissituationer på framför allt internationell
nivå kan vara ytterligare orsaker till att Sverige bygger upp sitt samarbete
med omvärlden på ett något annorlunda sätt än många andra europeiska
länder.
Efter det kalla krigets slut har vi en annorlunda hotbild och flera olika
säkerhetsstrukturer har tillkommit i Europa med inriktning på ökat
samarbete. Förutsättningarna för Sveriges säkerhetspolitik är därmed
annorlunda än under det kalla krigets epok. Vi måste därför finna de bästa
lösningarna för att behålla vår fred och frihet och för att kunna möta
morgondagens utmaningar utan gårdagens låsningar. Vårt medlemskap i EU,
samarbete med Nato och observatörskap i VEU har ökat förutsättningarna
för en aktiv säkerhetspolitik. Vi har en historisk möjlighet att delta i arbetet
med att skapa ett enat Europa präglat av integration, samarbete och
gemensam säkerhet. Genom att Polen, Tjeckien och Ungern från den 12 mars
1999 är medlemmar i Nato har den gamla uppdelningen av Europa mellan
Nato och Warszawapakten upphört.
Säkerhetspolitikens mål och
inriktningen av försvarspolitiken
Regeringen bedömer att Sveriges säkerhetspolitiska läge är
gott. Det kriterium som regeringen använder för den
bedömningen är en jämförelse mellan det spända läge som
rådde under det kalla krigets dagar och den situation som
råder idag. I sin bedömning av det säkerhetspolitiska läget
tar regeringen dock inte tillräcklig hänsyn till den spända
situation som uppkommit i och med krigen på Balkan under
90-talet, Irakkrisen eller situationen i Turkiet. Det spända
läget mellan olika länder i forna Sovjetunionen och
situationen i Barentsregionen måste också påverka den
säkerhetspolitiska omvärldsbedömningen.
Även om en jämförelse av det säkerhetspolitiska läget före och efter det
kalla kriget utfaller till fördel i en framtidsprognos, går det inte att slå sig
 till
ro. Makt- och styrkeambitioner kan ta sig andra uttryck och ge andra
hotbilder än de traditionella. För att ge landet ett fullgott försvarspolitiskt
skydd måste därför de traditionella säkerhets- och försvarspolitiska
ställningstagandena även inkludera annorlunda, oväntade och komplexa hot.
Det kan exempelvis vara miljöförstörelse av dumpat kärnavfall, läckande
atomdrivna ubåtar och kärnkraftverk, kärnvapen och missiler i orätta händer,
terrorverksamhet, sabotage etc. Sveriges allt större militära internationella
engagemang kan också komma att innebära konfrontationer med andra
länder och grupper. För ett gott försvarspolitiskt skydd måste även dessa
faktorer medräknas i hotbilden.
Säkerhetspolitikens mål
Kristdemokraterna vill verka för en säkerhetspolitik som
skapar ett förtroendefullt samarbete och förtroendefulla
kontakter mellan länder och folk, en internationell
gemenskap med fredlig samexistens och rättvis fördelning.
Tryggare och rättvisare samhällen världen över främjar
global stabilitet och fred.
Vårt lands säkerhetspolitik skall självklart syfta till att bevara vårt lands
fred och självständighet. Målet är att i alla lägen och i former som vi själva
väljer trygga en handlingsfrihet att, såsom enskild nation och i samverkan,
kunna utveckla vårt samhälle.
För att nå de målen måste en grundlig genomgång göras. För det första för
att få kunskap om vad som erfordras för att nå målet. För det andra måste
anges vilka resurser som finns idag för måluppfyllelse. För det tredje måste
anges vilka personella respektive materiella resurser som behövs för att nå
det säkerhetspolitiska målet. Innan en sådan genomgång har gjorts finns
ingen trygghet eller garanti för att det säkerhetspolitiska målet över huvud
taget skall kunna nås.
Att minska den nuvarande försvarsmakten är tidsmässigt en kortare
process än att om kanske 10 år bygga upp den igen. Försvarets mål måste
därför vara väl underbyggda  och väl definierade.
En viss säkerhetspolitisk trygghet internationellt sett finns i Sveriges
medlemskap i olika internationella organisationer, Partnerskap för fred
(PFF), Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR) samt uppdraget som
observatör i Västeuropeiska unionen (VEU), där Sverige kan verka på
diplomatisk väg samt ge och få kunskaper och erfarenheter. För att Sverige
på ett fullgott sätt skall kunna delta i olika fredsfrämjande och humanitära
insatser både i och utom Europa krävs att Sverige har både välutbildad och
vältränad personal samt tillgång till fulländat kvalitativt materiel i
tillräcklig
mängd att tillgå.
Det är viktigt att Sverige har handlingsfrihet att i takt med förändringar i
omvärlden kunna utveckla sitt deltagande i det europeiska säkerhetspolitiska
samarbetet. Målsättningen bör vara att Sverige är öppet för medlemskap i
alla de säkerhetsorganisationer som finns i Europa. Svensk säkerhetspolitik
skall inte låsas fast vid en linje i den nya och svårförutsägbara situation som
råder. Om vi i framtiden skulle ställas inför hot om väpnat angrepp måste vi
vara beredda att ta konsekvenserna av den djupa samverkan som vi har med
de fredsbevarande krafterna i Europa så att vi är med när besluten ska fattas.
- Säkerheten i Sveriges närområde spelar en central roll i utformningen av
vår säkerhetspolitik. Österut kvarstår en politisk osäkerhet och därmed ett
hot mot säkerheten. Genom ett starkt samarbete med våra grannländer i
Östersjöregionen kan vi bidra till att minska hotbilden och förebygga
konflikter. De baltiska ländernas försvarsförmåga kan stärkas och
utvecklas genom stöd till deras uppbyggnad av totalförsvar och andra
säkerhetsfunktioner. De bör även stödjas i strävan att bli medlemmar i
EU, något som i högsta grad bidrar till en ökad säkerhet. Att inlemma
Ryssland, Tyskland och Polen i ett brett Östersjösamarbete ligger också i
linje med Kristdemokraternas uppfattning.
Det paradoxala i den säkerhetspolitiska debatten är att de
som mest högljutt betonar svensk alliansfrihet och neutralitet
är de som vill försvaga vårt försvar mest.
Inriktning av Sveriges
deltagande med total-
försvarsresurser i
internationellt
säkerhetssamarbete
Sveriges säkerhetspolitik omfattar idag ett brett deltagande i
internationellt säkerhetspolitiskt samarbete. Genom att delta
i internationell fredsfrämjande verksamhet kan vi direkt
påverka säkerhetsläget i vår omvärld. Medverkan skall
kunna ske på mandat av FN och OSSE under ledning av bl.a.
FN, OSSE, Nato och VEU. En svensk väpnad styrka får
endast sättas in i strid eller sändas till ett annat land om
riksdagen medger det, om det är medgivet i lag eller om en
skyldighet att vidta åtgärden följer av internationell
överenskommelse eller förpliktelse som riksdagen godkänt.
Bistånd utanför dessa ställningstaganden har skett i
humanitärt syfte då Sverige exempelvis ställde ett
fältsjukhus till förfogande i Saudiarabien vid Gulfkriget och
vid minröjningsinsatser i Baltikum.
Hög säkerhet, gott personligt skydd, tillgång till modern materiel, effektiv
sjukvård och säkra ledningsfunktioner är mycket betydelsefulla faktorer när
vårt land sänder ut personal i fredsfrämjande insatser.
På grund av ställningstagandet att inte vara med i Nato är medlemskapen i
PFF och EAPR samt uppdraget som observatör i VEU ett sätt att bli närmare
delaktig i internationell gemenskap och kunna utbyta tankar och idéer. I de
nämnda organisationerna kan Sverige således samverka på det politiska och
militära planet med både Natomedlemmar och andra länder. Medlemskapet i
OSSE ger Sverige ytterligare möjligheter att samverka och att i inter-
nationella sammanhang påverka den demokratiska utvecklingen i framför allt
före detta kommunistländer.
Kristdemokraterna anser att
- ökad interoperabilitet och fördjupat samarbete med Nato stärker svensk
säkerhet. Sverige bör delta i PFF-övningar med enheter ur samtliga
försvarsgrenar. Nato, som är en viktig del av Europas framväxande
säkerhetsarkitektur, bidrar till stabilitet och säkerhet. Svenskt
medlemskap i Nato är för närvarande inte aktuellt men det avtalade
samarbetet mellan Nato och Ryssland (PJC), Natoutvidgningen österut
med Polen, Tjeckien och Ungern och PFF-samarbetet gör att vi måste
vara beredda att förutsättningslöst pröva vår egen relation till Nato.
- EU är av fundamental betydelse för säkerhet och stabilitet i Europa, och
Sveriges medlemskap ger ökade möjligheter att verka för ett Europa
präglat av öppenhet, demokrati och gemensam säkerhet. Sverige har ett
intresse av att de hot, risker och påfrestningar som ryms inom det
vidgade säkerhetsbegreppet kan hanteras gemensamt med andra länder i
vårt närområde samt inom EU. Detta innebär att vårt medlemskap i EU i
sig utgör en säkerhetspolitisk nettofördel. Vi kristdemokrater anser att
vår tids största säkerhetspolitiska utmaning är den nu pågående
östutvidgningen av EU, som är ett resultat av en intensiv önskan om och
ett hårt arbete för fred och fredens bevarande i framtiden.
Av de nordiska länderna är Danmark medlem i både EU och
Nato. Norge är medlem i Nato och Finland i EU och EMU.
Mellan Finland, Norge och Sverige förekommer ett
försvarssamarbete gällande framför allt materielanskaffning.
Även i olika internationella sammanhang, speciellt inom
humanitär och fredsfrämjande verksamhet, samarbetar de
nordiska länderna.
Alla de nordiska länderna är angelägna om att få till stånd ett nära
samarbete med Ryssland för att stärka Östersjösamarbetet och stabilisera den
politiska situationen i norra Europa. För att inte USA skall förlora sitt
intresse och ansvar för Östersjöområdet är Sverige angeläget om ett nära
samarbete med EAPR.
Samverkansförmåga
För att möjliggöra effektiva och snabba svenska insatser
krävs anpassning till internationell standard vad gäller
metoder och materiel. Härvid förbättras våra möjligheter till
säkert deltagande för våra civila och militära styrkor
samtidigt som Sveriges säkerhet ökar.
Nato är idag den centrala aktören när det gäller större militära
krishanteringsoperationer på den europeiska kontinenten. Härav följer att den
av Nato med partnerländerna utvecklade standarden för samverkan utgör en
viktig grund för utvecklingen av Sveriges förmåga. På sikt bör sådan
interoperabilitet nås att svenska förband kan ingå i Natoledda krishanterings-
insatser.
Deltagande i fredsfrämjande och humanitära insatser ökar trovärdigheten
till den svenska säkerhetspolitiken och till ambitionen att tidigt försöka
dämpa motsättningar och förhindra att kriser utvecklas till öppna konflikter.
Genom att ha en hög beredskap att avdela lämpliga militära och civila
enheter till internationella operationer får vi möjlighet att påverka i olika
säkerhetspolitiska forum samtidigt som svenska förband i internationell
tjänst får viktiga internationella erfarenheter. Kristdemokraterna betonar
därför att det är ett klart svenskt intresse att det svenska totalförsvaret
utvecklar förmåga till samverkan med andra länder, bl a genom teknisk
anpassning, utbildning och samövningar.
En viktig förutsättning för att kunna skapa respekt i internationella
sammanhang är att den personella och materiella kvaliteten hos de avdelade
enheterna håller en hög standard. Kan detta tillgodoses genom att enheterna
direkt kan hämtas från den organisation som utformas för nationella
försvarsuppgifter ökar också respekten för det svenska totalförsvaret.
Kristdemokraterna vill därför betona vikten av att verksamheten i
totalförsvaret tillgodoser de krav som det internationella engagemanget
ställer.
Stödfunktioner
Vid olika typer av insatser bör åtgärder vidtas så att svensk
personal i möjligaste mån skyddas av verkningar av såväl
konventionella vapen som massförstörelsevapen. Det är
viktigt att stödfunktionerna har förmåga att uppträda nära
och i samma insatsmiljö som stridande förband. Detta
innebär bl.a. att våra sjukvårdsförband bör utrustas med
splitterskyddade transportfordon.
Ökande utlandsåtaganden förutsätter en väl fungerande och förberedd
hälso- och sjukvårdsorganisation. Försvarets sjukvårdscentrum är kompe-
tenscentrum för sjukvårdstjänsten inom Försvarsmakten och utbildar
medicinsk personal i avancerad första hjälpen och förmedlar bl.a. kunskap
om biologiska stridsmedel och vatten- och livsmedelshygien. Försvarets
sjukvårdscentrum bör därför tilldelas resurser som täcker såväl förebyggande
åtgärder på veterinär- och hälsoskyddssidan som åtgärder för att kunna
rekrytera och utbilda sjukvårdspersonal för internationella insatser.
Finansiering av fredsfrämjande
insatser
Efterfrågan på bidrag till internationella insatser varierar.
Förutsättningar för att i ökad utsträckning kunna avge
avsiktsförklaringar, planera för och delta i fredsfrämjande
insatser som leds av t.ex. Nato, VEU eller FN är att
erforderliga ekonomiska resurser finns och som kan
användas över flera budgetår. En mer långsiktig planering av
Sveriges deltagande i internationella insatser bör
eftersträvas, vilket möjliggör att de resurser som ställs till
förfogande kan användas mer flexibelt. Därigenom skapas en
bättre politisk handlingsfrihet och en bättre
försvarsplanering.
För år 1999 är 392 miljoner kronor tilldelade inom anslaget A 2 Freds-
främjande truppinsatser för svenskt deltagande i internationella militära
krishanteringsinsatser. Den ökade ambitionen inom det internationella
området innebär ett behov av en ökning av anslaget A 2. Kristdemokraterna
har tidigare framfört att resurser för fredsfrämjande verksamhet inte får
urholka totalförsvarets ekonomiska ramar, vilket Försvarsutskottet  (bet.
94/95:FöU4) instämde i. Det bör därför skapas en tydlig och fast struktur
med öronmärkta pengar för hur svenska internationella insatser ska
finansieras.
Det militära försvaret
Det svenska försvaret har till uppgift att värna friheten, och
vår försvarspolitik skall tillsammans med utrikes- och
biståndspolitiken verka fredsbevarande. Ett bibehållande av
Sveriges militära alliansfrihet ställer krav på tydlig
trovärdighet vad gäller vår försvarsförmåga. Vi ska därför
upprätthålla ett effektivt försvar som skyddar vårt territorium
från kränkningar i fredstid och som förhindrar väpnat
angrepp eller frihetskränkande påtryckningar från
främmande makt. Angrepp skall kunna mötas var det än
kommer ifrån och hela landet skall försvaras. Långsiktigt
måste vi upprätthålla en betryggande försvarsförmåga för att
vår säkerhetspolitik skall bidra till stabilitet i det
nordeuropeiska området. Strävan bör vara att få till stånd ett
så effektivt utnyttjande som möjligt av de samlade resurser
som Sverige satsar för att trygga sin säkerhet.
Det militära försvarets verksamhet, planering och utveckling måste även i
fortsättningen präglas av att uppgiften att försvara landet mot väpnade
angrepp är det yttersta motivet för det militära försvarets existens. Denna
uppgift ställer höga krav på personalens kompetens, materiell kvalitet och
ledningsförmåga.
Inriktning
Utvecklingen inom informations- och ledningsområdena
samt inom vapen- och ammunitionsområdet går snabbt och
det är därför viktigt att vi kontinuerligt inhämtar kunskap.
För att kunna hävda vår nationella integritet, kunna försvara
landet mot väpnat angrepp, kunna verka krisdämpande och
kunna delta vid krävande fredsframtvingande operationer
måste våra förband vara balanserade när det gäller
vapenverkan, skydd, underrättelseförmåga, ledning samt
taktisk och operativ rörlighet. Vid en internationell operation
måste våra förband ha förmåga att genomföra väpnad strid
var som helst och när som helst. Målsättningen måste vara
förband med kvalitet över hela linjen!
Operativ förmåga och beredskap
Regeringen avser att i juni 1999 fatta beslut om
beredskapssänkningar och vakantsättning av vissa förband.
Vår beredskap måste beakta att vårt land är en halvö i norra
Europa med 2 746 km kust samt att avståndet från den
nordligaste platsen Treriksröset till den sydligaste platsen
Smygehuk är 1 571 km. Minskningen av antalet förband och
de neddragningar av beredskapen som diskuteras får inte
leda till att det blir luckor i våra övervaknings- eller
insatssystem. En personell och materiell bas för anpassning
och till de försvarsbehov som alltid finns för att hävda
nationell integritet, stöd till samhället och deltagande i
internationella insatser måste bibehållas på en trovärdig nivå.
Kristdemokraterna kräver därför att regeringen, dels
redovisar vilken beredskapsnivå som krävs för att på ett
trovärdigt sätt kunna hävda Sveriges nationella integritet,
dels informerar riksdagen om de beredskapssänkningar och
vakantsättningar av förband som planeras.
Förbanden i den framtida insatsorganisationen skall bl.a. ha förmåga att
upprätthålla territoriell integritet. Kristdemokraterna vill betona att Sverige
måste ha en ständig beredskap att kunna möta och avvisa kränkningar av
Sveriges territoriella integritet och sådana begränsade hot som kan riktas mot
landet i syfte att utöva påtryckningar på oss. Förmågan att hävda svensk
territoriell integritet bör därför ha följande lydelse:
"alltid kunna upptäcka och ingripa mot varje form av kränkning av
territoriet. Förmågan skall, särskilt i Östersjöområdet, snabbt kunna ökas i
anslutning till akuta kriser."
Krigsorganisationen
Kristdemokraterna biträder den principiella inriktningen av
en insats- och kompetensorganisation och vill framhålla att
antalet förband, deras kvalitet och deras fördelning på
respektive kategori måste vara anpassade till den rådande
säkerhetspolitiska miljön och kraven på att vid behov kunna
höja beredskapen. I detta avseende finns de personella och
materiella förutsättningarna att organisera ett rimligt antal
armé- och flygvapenförband.
Den kärna av högt prioriterade insatsförband som krävs i den framtida
krigsorganisationen måste ha hög materiell och personell kvalitet. Dessa
kvalificerade stridskrafter skall med hög taktisk och operativ rörlighet kunna
identifiera och leda bekämpning av mark-, sjö- och luftmål. De skall även
utgöra grunden för den långsiktiga anpassningen genom sin kompetensbas.
Tydliga operativa krav som ställs utifrån det militära försvarets fyra
huvuduppgifter måste därför kunna uppfyllas.
Med hänsyn till Sveriges maritima beroende och de krav som redan i fred
ställs på övervakning och kontroll för att markera svenska intressen (visa
flaggan) i Östersjön och Västerhavet, bör den marina förbandsvolymen och
beredskapen upprätthållas på en nivå som säkerställer samtidiga insatser i
Östersjön och Västerhavet med ytstridsfartyg, ubåtar och minröjningsfartyg.
Övervakning och kontroll av våra vidsträckta skärgårdsområden, territorial-
havet och den ekonomiska zonen skall kunna ske kontinuerligt. Kvalitativ
förnyelse av de marina förbanden måste säkerställas. Därmed kan också en
grund skapas för att bevara den världsledande position som Sverige för
närvarande har avseende ytstridsfartyg, ubåtar och minröjningsfartyg
samtidigt som strategiskt viktiga kompetenser bevaras inom landet.
Hemvärnet
En viktig del av territorialförsvaret är hemvärnet, som
genom sin förankring har en mycket god kännedom om
lokala förhållanden. Hemvärnsförbanden finns över hela
landet dygnet om, året runt och kan med kort
mobiliseringstid bl.a. ytövervaka och skydda mot sabotage.
Eftersom hemvärnet är en levande organisation stärker den
samhällets förmåga att motstå svåra påfrestningar.
I Försvarsbeslut 96 erinrades om det mål för hemvärnets utveckling som
uppställdes i Försvarsbeslut 92. I propositionen sägs att hemvärnets uppgifter
kommer att vidgas och att kraven på modern materiel ökar. Utbildnings-
metoder och samträning i krigsförband måste utvecklas för att hemvärnet
skall kunna anpassas till behoven av operativa förmågor.
För att hemvärnets verksamhet skall förbli vital, bedrivas med kontinuitet
och fortsatt engagemang samt kunna växa måste därför tillräckliga resurser
avsättas.
Kristdemokraterna menar därför att en utredning bör tillsättas för att kunna
säkerställa hemvärnets framtida möjligheter att agera i både freds- och
beredskapssituationer. Härvid bör även klargöras vilka rättigheter, skyldig-
heter och möjligheter som finns att utnyttja hemvärnet som en viktig
fredstida samhällsresurs.
Grundorganisationen
Den omstrukturering av grundorganisationen som regeringen
aviserar skall leda till bättre möjligheter till samträning,
förbättrad systemkunskap, tillväxtförmåga och flexibilitet.
Den skall medge utbildning och övning under olika
militärgeografiska och klimatologiska förutsättningar.
Regeringen bedömer att det finns en betydande överkapacitet
i dagens grundorganisation i förhållande till det framtida
utbildningsbehovet och kravet på utbildningskapacitet.
Kristdemokraterna anser att det kommande förslaget till grundorganisation
bör redovisa en jämförelse mellan kostnaderna för den nuvarande
organisationen och den totala kostnaden för föreslagen organisation, varvid
det bör belysas hur alla viktiga faktorer har hanterats. Erfarenheter från
tidigare omstruktureringar har visat att det är lätt att överskatta besparings-
potentialen.
Internationella insatser
I samband med kriser i vårt direkta närområde kan Sverige
redan på kort sikt komma att bli föremål för begränsade
militära operationer eller hot om sådana. Det svenska
försvaret måste därför ha förmåga att förhindra spridning till
svenskt territorium av eventuella kriser och väpnade
konflikter i närområdet. Kristdemokraterna menar att
multifunktionella fredsfrämjande och humanitära insatser
ställer stora krav på deltagande enheter. Förmågan att delta i
fredsframtvingande insatser skall utgöra grunden i
utvecklingen och utbildningen av olika krigsförband.
Resurser bör avsättas som leder till att Sverige kan avdela
förband från alla försvarsgrenar till internationella
operationer.
I samband med internationella kriser är de uppgifter som åligger
markstridsförband synnerligen påtagliga och Sverige måste därför satsa på
sådana förband som flexibelt kan anpassas till aktuell uppgift. För att vi ska
kunna få en modern försvarsmakt som är interoperabel med andra länders
måste samtidigt utvecklingen av sjö- och luftstridskrafternas förmåga att
delta i fredsframtvingande operationer i vårt närområde fortsätta. Delar av
sjö- och flygstridskrafterna har idag sådan interoperabilitet att de med
begränsade kompletteringar kan utnyttjas. Ju bättre interoperabilitet vi får
desto färre förberedelser inför övningar och internationella operationer
behöver göras.
Anpassning
Eftersom totalförsvaret vid en krissituation i omvärlden
successivt skall kunna höja beredskapen och även kunna
vidta åtgärder mot förändrade hot  blir anpassningsfilosofin
av fortsatt central betydelse. Förändringar av hot och risker
bedöms kunna ske snabbare nu än under det kalla kriget.
En inbyggd handlingsfrihet mot nya typer av angreppshot som på lång sikt
skulle kunna uppstå gör det nödvändigt att det svenska försvaret vilar på en
stabil och trovärdig grund som ger långsiktig styrka i en föränderlig framtid.
Förnyelse och utveckling kommer att erfordras för internationella insatser
och för att vi skall kunna följa med i den militärtekniska utvecklingen och
skapa handlingsfrihet för framtiden.
Årlig redovisning
De grundläggande förutsättningarna för anpassnings- och
tillväxtförmågan är en kvalitativt utvecklad och kompetent
insatsorganisation. Det är därför viktigt att noggrant
överväga balansen mellan insatsorganisationen och
anpassningsförmågan. Resurser måste finnas så att
insatsorganisationen på medellång sikt kan tillväxa och ha
förmåga att möta mer omfattande militära operationer.
Största möjliga tilltro till anpassningsprincipen som visar hur
försvarsförmågan kan höjas måste skapas.
Kristdemokraterna anser att riksdagen årligen i samband med budget-
propositionen bör få en särskild skrivelse om anpassning, som ger en tydlig
redovisning och uppföljning av hur bl.a. insatsorganisationen, beredskaps-
organisationen och tillväxtorganisationen utvecklas.
Kompetens
Erfarenhetsmässigt är det ett omfattande och
kostnadskrävande arbete att återta eller tillskapa ny
kompetens. Eftersom ett förband är fullt operativt först när
det är samövat till alla sina funktioner och uppfyllt med
personal, förnödenheter och materiel för strid måste befälens
kompetens övas och utvecklas. Detta blir än viktigare nu när
svenska förband ska kunna delta i fredsframtvingande
insatser. Den reella kompetensen måste tydligt utformas
utifrån de operativa förmågorna så att anpassning och tillväxt
till framtida hot kan säkerställas. Vår anpassningsförmåga
finns i övningsverksamheten som är helt nödvändig för att
behålla och inspirera kvalificerad personal.
Den nu rådande situationen med en försvarsmakt med låg verksamhetsnivå
som får allt modernare materiel men där officerare och värnpliktiga får allt
sämre möjligheter att lära sig använda ny materiel är ohållbar.
Kristdemokraterna vill därför betona betydelsen av en grundläggande och
kontinuerlig verksamhet som vidmakthåller och utvecklar de angivna
förmågorna.
Det civila försvaret
I propositionen nämner regeringen hot som är direkt riktade
till det civila samhället. Regeringen drar dock inte andra
konsekvenser av detta konstaterande än att föreslå att en
särskild utredare skall tillsättas. I utredarens uppdrag skall
ingå analys och  förslag om vissa principer för att
åstadkomma en förbättrad helhetssyn för planeringen av det
civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred.
Vi kristdemokrater anser att en förutsättning för en planering av
totalförsvaret inklusive civilförsvaret är att en sådan utredning, som bör vara
parlamentarisk och ha klart angivna mål och tidsramar, skyndsamt
igångsätts.
Hotbilden för det civila samhället är ganska dyster. Men det är svårt att
avgöra varifrån hoten kan komma och vilka konsekvenserna kan bli om de
verkställs. Det kan röra sig om organiserad terrorverksamhet, sabotage,
specialinriktade aktiviteter på såväl centrala, som regionala och lokala
institutioner och verksamheter. Det kan också handla om utifrån kommande
massförstörelsevapen, missiler, NBC-vapen m m. Det kan också handla om
aktiviteter riktade mot telekommunikationer, elförsörjning, vattensystem
institutioner av olika slag m m.
Infrastrukturen med elförsörjning, telekommunikationer och  IT-tekniken
är sårbara och utsatta områden. Eftersom hoten är oförutsägbara kommer
även civilbefolkningen att vara mycket utsatt och sårbar. Det civila försvaret
kommer att ha en nyckelroll i det framtida försvaret.
Regeringen har mycket knapphändigt belyst specificering av och förslag
om hur infrastrukturen kan skyddas. Visserligen talas om att säkerheten
måste utvecklas och systemen ses över, men några direkta förslag om hur
detta skall ske finns inte. Det talas om att enskilda enheter och verksamheter
själva måste ordna sitt försvar, samtidigt som regeringen också konkret pekar
på behovet av exempelvis reservaggregat för elförsörjningen. Men även de
aggregaten föreslås att olika verksamheter, eventuellt i samarbete med
kommunerna, själva skall anskaffa.
Vi kristdemokrater anser att skyddet för telekommunikationerna snarast
måste sättas i sådant skick att det kan fungera vid ett väpnat angrepp. Den av
regeringen planerade inriktningen av åtgärder för att garantera säkerheten i
telenäten måste således snarast påbörjas.
Vi kristdemokrater anser inte att den bristande tillgången på personella
bevakningsresurser, som regeringen anger, skall vara ett skäl för att inte
skydda viktiga anläggningar inom elförsörjningen. En sådan brist måste med
det snaraste kunna avhjälpas. Bevakningen av den sårbara elförsörjningen
måste intensifieras så att den skyddas från såväl angrepp från nära håll som
precisionsbekämpning med långräckviddiga luftburna vapen.
I avsnittet om civilförsvaret berörs inte hur civilbefolkningen skall skyddas
eller kan användas för att det civila samhället skall fortsätta att fungera
fastän
det kanske är belägrat och utsatt för svåra påfrestningar. Det talas om risken
för hot och användning av NBC-vapen. Men i regeringens proposition nämns
inget om hur befolkningen skall skyddas vid sådana hot och risker. Istället
föreslås en minskning av antalet skyddsrum.
I avsnittet nämns inte heller behovet av att olika enheter samarbetar över
kommun- och länsgränser, att civilbefolkningens och olika frivilliga
organisationers engagemang och resurser är viktiga och användbara resurser
och kan tas till vara vid krissituationer. I avsnittet saknas en beskrivning av
hur det civila samhället i sin helhet kan skyddas och fungera vid en
krissituation. Länsstyrelsernas och kommunernas roll som områdesansvariga
organ och deras skyldigheter och befogenheter har inte klarats ut.
Vi kristdemokrater kräver en grundläggande analys av de nya hotens
konsekvenser för civilbefolkningen, hur civilbefolkningen kan skyddas och
användas för att samhället skall fungera vid krissituationer. I det
sammanhanget bör också försörjningsberedskapen och behoven av
skyddsrum utredas. Den offentliga sektorns plats måste belysas i det arbetet,
dvs sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg. Polis och brandväsende ingår
också i den bilden liksom integrering av räddningstjänsten i civilförsvaret.
Obeväpnade insatsenheter
Genom Försvarsbeslut 96 ställde sig riksdagen bakom
förslaget att totalförsvarspliktiga som utbildats med civilplikt
bör kunna ingå som en resurs vid civila internationella
insatser. Särskilda obeväpnade och civila insatsenheter för
fredsfrämjande och humanitära insatser där militära förband
inte kan agera bör därför utbildas. Rekryteringen bör ske
bland totalförsvarspliktiga och från fast anställd personal
med civil och/eller militär kompetens. Dessa insatsenheter
ska ses som ett komplement till Räddningsverkets insatser.
Personal
Totalförsvarsplikten
Kristdemokraterna anser att försvaret skall grundas på
allmän totalförsvarsplikt där alla som uttas till tjänstgöring
skall få en meningsfull och tydlig utbildning mot
krigsuppgiften och att den skall leda till en krigsplacering
inom totalförsvaret. Alla tjänstbara män och kvinnor skall
ses som en resurs för totalförsvaret. Det är en stor tillgång
med en bred uppslutning kring landets säkerhets- och
försvarspolitik, där var och en bidrar med sin kunskap och
förmåga.
Kristdemokraterna delar regeringens syn på att totalförsvarets personal-
försörjning i huvudsak bör tryggas genom ett system med plikttjänstgöring.
Pliktvolymen bör dimensioneras till den organisation Försvarsmakten skall
ha för att kunna möta ett väpnat angrepp. Krigsorganisationens behov bör
vara vägledande när antalet totalförsvarspliktiga som tas ut till
grundutbildning fastställs.
Kristdemokraterna beklagar att inte Pliktutredningen ligger i fas med
övriga beslut om totalförsvaret som skall tas under våren. Eftersom
pliktfrågan är av central betydelse för försvarets personalförsörjning är det
angeläget att reformera pliktsystemet och att detta löses i takt med övriga
beslut. En sådan reformering behövs för att inte undergräva våra
gemensamma försvarsprinciper.
Frivilligpersonal
De flesta statliga myndigheter, liksom kommuner och
landsting, är i sin dagliga verksamhet inriktade mot den nya
och breddade hotskalan.
De frivilliga försvarsorganisationer som finns inom det civila försvaret
arbetar med målsättningen att skapa en omedelbar förmåga att medverka vid
svåra påfrestningar på samhället i  fred och vid internationella insatser.
Denna inriktning underlättar för frivilligrörelsen att upprätthålla sin förmåga
under en anpassningsperiod och kunna bidra till personalförsörjningen inom
totalförsvaret inför ett väpnat angrepp, något som flera av de frivilliga
organisationerna nu ser som den yttersta av katastrofer som de ska kunna
vara delaktiga i  hanteringen av.
Med denna inriktning uppnås också en förmåga hos de frivilliga
organisationerna att kunna medverka i samhällets grundberedskap när det
gäller att möta andra, plötsligt inträffade, fredstida händelser i form av
större
olyckor, kriser och katastrofer som för närvarande hanteras med stöd av
räddningstjänstlagen.
För att idag och även i framtiden kunna engagera människor frivilligt och
därtill ideellt inom totalförsvaret är det nödvändigt att verksamheten bl.a. har
sin utgångspunkt i förhållanden som den enskilda människan kan känna igen
och se som reella för den egna personen, familjen och orten där de bor. Varje
individ måste känna riktigheten och nödvändigheten av att frivilligt avstå
egen tid och engagemang för det ändamål det handlar om. Det finns i
samhället en stor potential i form av mänsklig kraft och förmåga som det
gäller att ta vara på för att på bred front minska det mänskliga lidandet
liksom skadorna på egendom och miljö.
Totalförsvaret har en viktig uppgift att fylla på detta område och de
frivilliga försvarsorganisationerna kan här användas som strategiskt
betydelsefulla aktörer. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att
medvetet stimulera och stödja de frivilliga försvarsorganisationerna, men
också att dra nytta av dessa i samhällsarbetet.
Tillströmningen av ungdomar till olika frivilliga försvarsorganisationer
skulle sannolikt öka väsentligt om de fick klart för sig vilka viktiga insatser
de skulle kunna göra vid de olika störningar i samhället som det här kan bli
fråga om. Det finns också ett stort behov av förebyggande och förberedande
insatser som bidrar till att minska såväl sårbarheten i samhället som
skadetillfällena och deras omfattning. Säkert skulle allmänheten också på ett
mer påtagligt sätt få upp ögonen för de olika organisationerna och deras
verksamhet om dessa ges utrymme att visa prov på sin förmåga inom berörda
områden.
Kristdemokraterna anser att frivilligverksamheten har stor betydelse. I
propositionen anges att frivilligverksamhetens inriktning måste anpassas till
de förändringar som sker i totalförsvaret. Kristdemokraterna menar därför att
en utredning snarast bör komma till stånd som utifrån en tydlig vilje-
inriktning kan säkerställa frivilligorganisationernas medverkan i det fredstida
samhället.
Totalförsvarets ekonomi
Regeringen anger inriktningen att ett omställningsbidrag
skall anslås med 3 miljarder kronor år 2002 och med 1
miljard kronor år 2003. Vidare skall den ekonomiska ramen
för utgiftsområde 6 Totalförsvar för varje år under perioden
2002-2004 vara  4 miljarder kronor mindre än den ram som
godkändes av riksdagen våren 1998, exklusive den
materielförskjutning som riksdagen beslutade våren 1996.
Den särskilda uppräkningen av anslaget för anskaffning av
materiel med den s.k. teknikfaktorn skall upphöra från och
med år 2000.
Det bör noteras att omställningsbidraget om totalt 4 miljarder kronor ska
användas för att bestrida kostnader som uppkommer i samband med
strukturförändringarna. Det kommer alltså inte den egentliga verksamheten
till godo.
Förslaget innebär nedskärningar på 12 miljarder kronor och till detta
kommer borttagandet av teknikfaktorn som innebär minskad köpkraft med ca
4 miljarder kronor, d v s från verksamhetssynpunkt en nedskärning med
totalt cirka 16 miljarder kronor under perioden 2002-2004. Teknikfaktorns
framtida utformning borde först ha klargjorts innan en ekonomisk ram för
totalförsvaret fastställdes. Under återstoden av innevarande försvarsbesluts-
period har dessutom ramen urholkats med ca 7 miljarder kronor genom bl.a.
anslagsförordningens effekter. Under rubriken Ekonomiska ramar skriver
regeringen att Försvarsmaktens anslag vid utgången av år 2001 inte skall ha
någon kvarstående belastning i form av utnyttjad anslagskredit. Detta betyder
att Försvarsmakten måste inplanera en större reserv än normalt för att kunna
täcka in oförutsedda händelser.
Att på en kort tid genomföra en planerad ominriktning och reduktion av
Försvarsmakten inför ett nytt försvarsbeslut innebär stora kostnader. När det
gäller de framtida försvarskostnaderna är det för tidigt att uttala sig om hur
mycket billigare ett sådant försvar kan bli. En rad osäkra faktorer finns. Det
finns ingen samlad syn på hur den framtida personalförsörjningen ska
utformas. Investeringar i försvarsmateriel är långsiktiga och kontrakts-
bundna. Kostnader för personalavveckling, pliktpersonalens framtida
förmåner och avveckling av mark, anläggningar och förnödenheter är
omfattande samtidigt som en förtätning av grundorganisationen kan medföra
stora investeringar. Ökad förmåga att i samverkan med andra länder delta i
internationella operationer kräver resurser som måste kartläggas.
De ekonomiska ramar som föreslås innebär dramatiska nedskärningar för
försvaret. Kristdemokraterna kan inte medverka till ett sådant beslut i ett läge
där konsekvenserna inte kan överblickas. Kristdemokraterna anser att det
därför är absolut nödvändigt att konsekvenserna för grund- och
krigsorganisationen under den kommande försvarsbeslutsperioden klargörs i
samband med att ramarna fastställs. Mot denna bakgrund yrkar Krist-
demokraterna avslag på regeringens förslag till ramar för perioden 2002-
2004. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som innefattar
både ekonomiska ramar och organisation av försvaret.
Kristdemokraterna avstyrker därför regeringens föreslagna inriktning till
ekonomisk ram.
Teknikfaktorn
En viktig förutsättning för kontinuerlig förnyelse av den
materiel som krävs för att upprätthålla en hög
försvarsförmåga är att anslagen anpassas till de verkliga
kostnadsförändringarna. Teknikfaktorn som ingick i 1992 års
försvarsbeslut är av avgörande betydelse för den fortsatta
utvecklingen mot ett modernt och allsidigt försvar.
Teknikfaktorns relativa betydelse ökar i takt med
omstruktureringen.
Regeringen anför att motiv saknas för en generell kostnadsuppräkning med
teknikfaktorn och hänvisar till Riksrevisionsverkets rapport per den 10
februari 1999 men tillägger att medel för teknisk förnyelse bör reserveras
inom fastställda ekonomiska ramar. Teknikfaktorn kan hanteras på två sätt;
om den behålles kan den ekonomiska ramen var mindre och om den
avskaffas behöver ramen vara större. Kristdemokraterna menar att
regeringens förslag måste utformas så att inte övriga anslag inom fastställd
ram urholkas. Regeringen bör återkomma med en precisering om hur teknisk
och materiell förnyelse ska säkerställas.
Anslagsförordningen
Regeringen konstaterar att anslagsförordningens
konsekvenser inte är möjliga att följa upp trots att riksdagen
vid två tillfällen betonat att övergången till AFO skulle vara
verksamhetsneutral och att regeringen i budgetpropositionen
1998 (prop. 98/99:1) avsåg att utvärdera dess effekter år
2002. För att bringa klarhet i de akuta försvarsekonomiska
problemen vidhåller Kristdemokraterna sin uppfattning att
anslagsförordningens köpkraftseffekter snarast bör granskas.
Denna granskning bör fungera som underlag när regeringen
återkommer till riksdagen med förslag till ekonomisk ram
och grund- och krigsorganisationen.
Långsiktighet och stabila regler
I försvars- och säkerhetspolitiken är det nödvändigt med
stabilitet och långsiktighet. Att projektera och utveckla
materiel, att utbilda och bedriva en trovärdig och
kontinuerlig verksamhet samtidigt som en omfattande
omstrukturering förestår ställer nu Försvarsmaktens och
försvarsindustrins personal inför stora utmaningar. Stora
nedskärningar i ett skede när Försvarsmaktens ekonomi har
utsatts för enorma påfrestningar och instabila regler ger
ingen trovärdighet åt viljan att utforma ett nytt försvar.
Viktig kompetens riskerar att gå förlorad  och arbetet med
ominriktningen försvåras.
Materielförsörjningen
Sveriges militära alliansfrihet förutsätter att vi har kapacitet
att självständigt försvara vårt territorium. Denna förmåga har
byggt på en hög materiell försörjningsgrad och
säkerställandet av Försvarsmaktens långsiktiga
materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande
system har utgjort en viktig del av försvarspolitiken. Den
svenska försvarsindustrins unika förmåga att leverera
kvalificerade högteknologiska system har därför ett stort
försvars- och säkerhetspolitiskt värde.
Kristdemokraterna vill ha ett försvar och därmed har vi också sagt att vi
vill måna om svensk försvarsindustri. Det är inte etiskt riktigt att skicka ut
våra värnpliktiga soldater vid en konflikt om de inte har modern utrustning.
Hög säkerhet och ett tillräckligt personligt skydd stärker försvarsviljan och
skapar självförtroende både hos värnpliktiga och allmänhet. Sverige har ett
nationellt ansvar för försvarsindustrin och är det något en försvarsindustri
behöver så är det kontinuitet, trygghet och säkerhet.
Kristdemokraterna menar att det är väsentligt att reduceringen av
materielanskaffningen inte ger långsiktiga negativa konsekvenser för den
inhemska kompetensen. Vi måste upprätthålla en hög nivå på
utvecklingsverksamheten för att bibehålla nödvändig kompetens i ett
tillväxtläge, och för att svensk försvarsindustri skall betraktas som en
attraktiv samarbetspartner i den omstruktureringsfas som den europeiska
försvarsindustrin befinner sig i. Försvarsindustrin får även ökad betydelse för
det civila samhället eftersom dess spetsteknologier ger spridningseffekter vid
utveckling av civila produkter.
Trots den osäkerhet som regeringen försatt försvarsindustrin i måste den få
tid för omställning och förutsättningar för fortsatt högteknologisk utveckling.
Det har tagit generationer att bygga upp det förtroende som visas svenska
produkter runt om i världen, men förtroendet kan mycket snabbt gå förlorat
genom kortsiktiga eller uteblivna politiska beslut. Högteknologisk
kompetens är lättflyktig men svårfångad.
Eftersom det råder bred politisk enighet om att försvarsindustrin måste
söka utländskt samarbete i allt högre grad måste regeringen snarast ge
långsiktiga och säkra besked om den framtida försvarsindustriella policyn.
Politisk osäkerhet placerar svensk industri i underläge i förhandlingar med
kunder och helt eller delvis färdigutvecklade materielprojekt av utländskt
intresse väntar på beställare.
Kompetenser
Det behov av baskompetenser som fastlades i Försvarsbeslut
96 har enligt regeringen förändrats och bör nu snävas in till
mer avgränsade områden för att bevara inhemsk kompetens.
Dessa strategiska kompetenser skall bl.a. avse specifika
svenska förhållanden. Kristdemokraterna vill särskilt lyfta
fram två områden, missiler och ubåtar, inom vilka vi finner
det viktigt att bevara och utveckla inhemsk kompetens.
Det skall, enligt propositionen, finnas förmåga att skydda koncentrationen
av känslig civil och militär infrastruktur i storstadsområdena liksom civila
nyckelresurser och militära basområden. Det betyder att ju längre uthållighet
våra flygstridskrafter och övrigt luftförsvar har desto bättre skydd kan vi ge
våra soldater och civilbefolkningen om vi skulle utsättas för väpnat angrepp.
Det är därför viktigt att tillgodose luftförsvarets behov av kvalificerad
materiel, där Gripensystemet har en central roll. Utvecklingen av
robotsystem 23 Bamse, som är ett allväders luftvärnssystem med medellång
räckvidd, bör därför fortsätta och fullföljas till anskaffning.
Sverige är idag troligen världsledande när det gäller att operera ubåtar på
grunda vatten under svåra topografiska och hydroakustiska förhållanden. Ett
ubåtssystem har en given plats i hela konfliktskalan genom dess unika
förmåga att observera utan att observeras. I ett anpassningsskede kan
ovärderlig information överföras utifrån en dold och framskjuten spaning.
Kristdemokraterna anser därför att inhemsk ubåtskompetens tillhör en av de
strategiska kompetenser som noga bör övervägas inför försvarsbeslutet.
Exportfrågor
För att de svenska försvarsindustriföretagens exportpotential
ska kunna utnyttjas är det viktigt att statsmakterna och
svenska myndigheter inom de restriktioner som lagen anger
fortsätter att aktivt stötta försvarsindustrins
exportansträngningar. Behovet av ökat utlandssamarbete gör
det nödvändigt att få till stånd en konkret uppförandekod
angående vapenexport, en uppförandekod som är acceptabel
för alla inblandade länder. Vidare bör Sverige skapa en
organisation som, utifrån vårt nationella intresse av en stark
industrikompetens inom strategiskt viktiga
kompetensområden, kan ge svensk försvarsindustri ett
kraftfullt stöd i exportsammanhang.
Ledningsfrågor
Kristdemokraterna menar att den nya hotbilden och den
förändrade organisationen kräver en samlad översyn av
ledningssystemet. Det vidgade säkerhetsbegreppet och
avsikten att använda totalförsvarsresurser inom ett brett
spektrum av extraordinära händelser gör att det civila och
militära ledningssystemet måste ses i ett sammanhang.
Utgångspunkten skall vara att totalförsvarskonceptet skall
utvecklas genom en så långt möjligt samordnad civil och
militär ledning i hela skalan från fred till krig. Hänsyn bör
tas till vardagsförhållandena, förmåga till anpassning, krav
på snabbhet i beslutsfattande samt att risken för
informationskrigföring måste beaktas. Länsstyrelsernas
kompetens i totalförsvarsfrågor måste säkerställas liksom
god förankring hos de frivilliga försvarsorganisationerna.
Den översyn med parlamentarisk insyn som aviseras bör genomföras
snabbt så att beslut kan fattas samordnat och i takt med den övriga
omstruktureringen av grund- och krigsorganisationen. Några större
förändringar bör därför inte genomföras i närtid.
Informationsberedskap
Erfarenheter visar att det inte är ovanligt att underskatta det
stora informationsbehov som uppstår vid en svår
samhällsstörning. I vårt moderna informationssamhälle ställs
extra stora krav från medborgare och medier att information
om den aktuella situationen snabbt når ut. Myndigheterna
måste därför ha förmåga att samordna enkel och tydlig
information till allmänheten. Kristdemokraterna menar
därför att det är angeläget att göra en noggrann översyn av
samhällets informationsberedskap.
Avslutning
Vi kristdemokrater vill betona vikten av att Sveriges
försvarspolitik präglas av klarhet och långsiktighet. Militär
försvarsberedskap tar lång tid att bygga upp men kan snabbt
raseras. Kostnaderna för vårt totalförsvar kan liknas vid en
försäkring mot ofred. Den minskning av vår nationella
försäkringspremie med 10 procent som Socialdemokraterna
och Centern med välvilligt bistånd av de försvarsfientliga
partierna Vänstern och Miljöpartiet nu drivit igenom kan
medföra minskade möjligheter att bestämma över vårt eget
territorium i händelse av internationella konflikter. Dagens
försvarspolitik handlar om vår framtida säkerhet långt in på
2000-talet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att sjukhusförband bör utrustas med
splitterskyddade transportfordon,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurser till Försvarets
sjukvårdscentrum,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det bör skapas en tydlig och fast
struktur med öronmärkta pengar för hur svenska
internationella insatser skall finansieras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om balanserade förband när det gäller
vapenverkan, skydd, underrättelseförmåga, ledning samt
taktisk och operativ rörlighet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen skall redovisa vilken
beredskapsnivå som krävs för att på ett trovärdigt sätt kunna
hävda Sveriges nationella integritet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen skall informera riksdagen
om de beredskapssänkningar och vakantsättningar av förband
som planeras,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att definitionen av förmågan att hävda
svensk territoriell integritet bör ha följande lydelse: "-alltid
kunna upptäcka och ingripa mot varje form av kränkning av
territoriet. Förmågan skall, särskilt i Östersjöområdet, snabbt
kunna ökas i anslutning till akuta kriser",
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den marina förbandsvolymen och
beredskapen skall upprätthållas på en nivå som säkerställer
samtidiga insatser i Östersjön och Västerhavet med
ytstridsfartyg, ubåtar och minröjningsfartyg,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kvalitativ förnyelse av de marina
förbanden måste säkerställas,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om hemvärnets framtida
möjligheter att agera i freds- och beredskapssituationer,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det kommande förslaget till
grundorganisation bör redovisa en jämförelse mellan de
totala kostnaderna för nuvarande organisation respektive
föreslagen organisation,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att resurser bör avsättas som leder till
att Sverige kan avdela förband från alla försvarsgrenar till
internationella operationer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt utveckling av sjö- och
luftstridskrafternas förmåga att delta i fredstvingande
operationer i vårt närområde,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att riksdagen årligen i samband med
budgetpropositionen bör få en särskild skrivelse om
anpassning,
15.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av en grundläggande och
kontinuerlig verksamhet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett tillräckligt skydd för
telekommunikation vid ett väpnat angrepp,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bevakning och skydd av
elförsörjningen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en grundläggande analys av de nya
hotens konsekvenser för civilbefolkningen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om obeväpnade insatsenheter,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att reformera pliktsystemet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om
frivilligorganisationernas medverkan i det fredstida
samhället,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om totalförsvarets ekonomi,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag till ekonomisk ram
för utgiftsområde 6 Totalförsvar,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om teknikfaktorn,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en granskning av anslagsförordningens
köpkraftseffekter,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen snarast måste ge
långsiktiga och säkra besked om den framtida
försvarsindustriella policyn,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt utveckling och anskaffning av
robotsystem 23 BAMSE,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inhemsk ubåtskompetens,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en organisation som kan ge svensk
försvarsindustri stöd i exportsammanhang,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en översyn av ledningssystemet med
parlamentarisk insyn snabbt bör genomföras,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en noggrann översyn av samhällets
informationsberedskap.

Stockholm den 24 mars 1999
Åke Carnerö (kd)
Jan Erik Ågren (kd)
Dan Ericsson (kd)
Amanda Grönlund (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Ingrid Näslund (kd)
Mats Odell (kd)
Fanny Rizell (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Margareta Viklund (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Försvarsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1999-03-24 Bordläggning: 1999-03-25 Hänvisning: 1999-03-26

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (62)