med anledning av prop. 1998/99:99 Sammanslagning av Telia AB och Telenor AS

Motion 1998/99:N14 av Per Westerberg m.fl. (m)

av Per Westerberg m.fl. (m)
Principiella utgångspunkter
Svenska staten är den enskilt största ägaren av rent
kommersiella varu- och tjänsteproducerande företag. Det
sammanlagda marknadsvärdet av de statliga företagen har
uppskattats till mellan 300 och 400 miljarder kronor, men
utdelningen ligger endast på cirka 5 miljarder kronor. Den
statliga företagssektorn uppgår till 74 bolag, enligt
regeringens skrivelse 1997/98:20. Antalet anställda är knappt
200 000 personer.
Trots att staten är en av de största ägarna av företag i Sverige har det aldrig
funnits några bestående och hållbara förklaringar till varför staten skall äga
företag. Motiven har varierat över tiden. I industrialismens barndom ansågs
det viktigt att staten kunde utöva inflytande över användningen av våra
naturresurser och senare har staten drivit företag av regionalpolitiska skäl
eller beredskapsskäl. I vissa fall har staten sett sig tvingad att ta över
nedläggningshotade företag som man sedan behållit. Staten har också
bedrivit en styrande näringspolitik genom att gå in som företagsägare.
Socialdemokraterna föreslår nu stora privatiseringar åren 1999 (45 000
mkr), 2000 (45 000 mkr) och 2001 (35 000 mkr): Ambitionshöjningen är väl-
kommen. Men det är betänkligt att pengarna redan räknas in som närmast
löpande inkomster vid framräkningen av budgetsaldot för de kommande
åren.
Det är viktigt att omedelbart påbörja privatiseringen av en rad statliga före-
tag. Privatiseringarna måste ske på ett ansvarsfullt sätt och så att företagens
framtidsförutsättningar stärks. Politikerinflytandet över kommersiella beslut
måste bort. Dessutom är det viktigt att privatiseringarna genomförs på ett
sådant sätt att staten får bra betalt och att försäljningarna bidrar till att
sprida
aktieägandet.
1983-1999-2015
För 16 år sedan var i stort sett alla telebolag i Europa statliga
med undantag av det delprivatiserade British Telecom.
Telemarknaderna var huvudsakligen reglerade genom
statliga monopol. Långdistans- och utlandssamtal kostade en
förmögenhet. Mobiltelefonin var i princip icke existerande
för en bred allmänhet. Trådlös telefoni obetydlig. Datorer
och dataöverföring i telenätet var obetydlig, med låg
kapacitet, stora krav på expertkunnande och höga kostnader.
Trots den explosionsartade utvecklingen på teleområdet - som av allt att
döma med full kraft fortsätter - vill Socialdemokraterna i den föreslagna
propositionen om fusionen mellan Telia och Telenor binda upp bolaget för
de kommande 16 åren genom ett långtgående aktieägaravtal.
Detta är oacceptabelt och det visar på oförståelse för branschens villkor.
Mot bakgrund av den mycket snabba förändringstakten på teleområdet är det
förkastligt att binda företagen under så lång tid.
Telia-Telenor
En privatisering av Telia har under lång tid varit ett krav från
oss moderater. Man har från Socialdemokraternas sida
fortsatt att misshandla ett av Sveriges största och mest
kunskapsintensiva företaget genom att kräva att det skall
kvarstå i statligt ägande. I stället borde man ha sålt företaget
redan för flera år sedan då värderingarna var förmånligare
och företagets försprång på den avreglerade
telekommunikationsmarknaden var större.
Socialdemokraterna bär därför ett stort ansvar för de
försäljningsintäkter och affärsmöjligheter som gått förlorade.
Vi välkomnar därför regeringens initiativ att i samband med fusionen med
Telenor påbörja en privatisering av Telia. En fusion mellan Telia och
Telenor har förutsättningar  att skapa en av Europas större och mera
betydelsefulla telekommunikationsföretag. Likt flygbranschen följs av-
regleringarna i Europa av en strukturomvandling bland aktörerna. Det är
viktigt att de nordiska bolagen kan delta i denna strukturomvandling och
förhoppningsvis bör det nya företaget kunna bli ett av de ledande tele-
komunikationsföretagen i Europa. Fusionen ökar dessutom Nordens bas som
kanske världens främsta kunskapscenter inom telekommunikation. Nokia i
Finland och Ericsson i Sverige kompletterat med offensiva, tekniskt
kompetenta telekomunikationsföretag på en avreglerad och hårt konkurrens-
utsatt marknad stärker detta betydligt.
Avtal om samgående
När det gäller avtalet om ett samgående mellan Telia och
Telenor har vi därför inga synpunkter annat än att regeringen
ännu inte visat på rimligheten i prissättningen på de båda
bolagen och den inbördes relationen. En sådan redovisning
har skattebetalarna rätt att begära.
En sådan värdering skall visa på respektive bolags uppskattade marknads-
värde och  respektive bolags inbördes styrkor och svagheter. Även en be-
dömning av den tänkta "politiska rabatten" bör redovisas. Vid en enkel P/E-
värdering av bolagen kan relationerna i ägarandelar förefalla rimliga medan
en värdering efter omsättning eller substans ger ett inte oväsentligt
annorlunda resultat med en större svensk ägarandel.
Det är därför ytterst olyckligt att bolagen inte redan är börsnoterade och
därmed mer objektivt  prissatta på marknadens villkor. Ansvaret för detta
faller tungt på respektive regering. Senfärdigheten har även i denna del fått
ett högt pris.
Det är dessutom angeläget att skynda på arbetet med att i enlighet med
EU:s direktiv avreglera den svenska marknaden för telekommunikationer
samt försäkra sig om att så också sker i Norge. Vi har därför i en tidigare
motion krävt att regeringen inför riksdagen presenterar en särskild plan för
hur man mot bakgrund av fusionen mellan Telia och Telenor skall säkerställa
konkurrensen på marknaden för telekommunikationer.
Aktieägaravtal
Vi avvisar helt det förslag till aktieägaravtal som nu
framlagts för riksdagen. En omförhandling är nödvändig för
att riksdagen skall kunna godta propositionen.
För det första andas hela avtalet ambitioner till politisk styrning av
bolagets verksamhet. Det är oacceptabelt i en stenhård internationell tele-
konkurrens. Det skadar bolaget, dess anställda och utvecklingen i respektive
lands ekonomi. Det finns inget bolag som under hård internationell
konkurrens har råd med irrationella politiska beslut. Endast strikt
kommersiellt beslutsfattande är acceptabelt.
För det andra låser aktieägaravtalet fast ett statligt majoritetsägande under
minst 16 år framöver såvida inte bägge länderna blir eniga om något annat.
Det sänker priset på aktierna med enligt vissa bedömare 10 % och enligt
andra ända upp till 30 % av priset. Dessa förluster på tiotals miljarder kronor
drabbar främst de svenska skattebetalarna med större ägarandel. Detta är helt
oacceptabelt. Det skadar bolaget genom att det minskar möjligheterna till
fortsatta strukturaffärer.
För det tredje skall teleservice, s k universal services, som alla har rätt att
begära upphandlas om den inte kan uppfyllas på kommersiella villkor. Den
skall inte tillgodoses genom politisk ägarmakt.
Sammanfattningsvis ger avtalet intryck av starka ambitioner till politisk
styrning av det nya företagets verksamhet. Endast strikt kommersiellt
beslutsfattande är acceptabelt.
Värdeförsämring
Den politiska styrning som det nya företaget får genom
aktieägaravtalet kan komma att tvinga fram en rabatt på
aktierna som skulle kunna sänka priset med 75 miljarder
kronor. Den dubbla politiska makten över företaget kommer
att kosta de båda ländernas skattebetalare miljardbelopp i
försäljningsintäkter för aktierna, förutom att det skadar
bolaget, dess anställda och ekonomin som helhet. Dessutom
är det huvudsakligen svenska skattebetalare som får stå för
kostnaderna, eftersom det främst är svenska statens aktier
som skall säljas till underpris.
Vi anser att aktieägaravtalet istället skall överenskomma att statsägande
inom bolaget inom överskådlig tid går under 50 % för att senare helt upphöra
från svensk sida.
Vidare bör avtalet innehålla krav på strikt kommersiellt beslutsfattande
utan politisk inblandning. Politiska ambitioner skall uppnås genom lagar och
förordningar - inte genom ägarmakt.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fusionen mellan Telia och Telenor och samgåendeavtalet,
2. att riksdagen hos regeringen begär en omförhandling av aktieägaravtalet
i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att privatisera Telia i dess helhet,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, avslår propositionen i dess
helhet.

Stockholm den 3 maj 1999
Per Westerberg (m)
Karin Falkmer (m)

Ola Karlsson (m)

Ola Sundell (m)

Stefan Hagfeldt (m)

Jan-Evert Rådhström (m)

Sten Tolgfors (m)

Jan Backman (m)

Mikael Odenberg (m)

Olle Lindström (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1999-05-03 Bordläggning: 1999-05-04 Hänvisning: 1999-05-05

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (8)