med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden

Motion 1999/2000:T7 av Eskil Erlandsson m.fl. (c)

Inledning

I propositionen gör regeringen den bedömningen att konkurrensen på
marknaden för mobil behöver främjas, därför föreslås att vissa tillstånds-
havare genom tillståndsvillkor åläggs skyldighet att på rimlig begäran
och till marknadsmässiga villkor upplåta nätkapacitet i mobila telenät.
Centerpartiet välkomnar detta förslag. Det förefaller rimligt att främja
konkurrensen eftersom utvecklingen på mobiltelemarknaden har
kännetecknats av en kraftig tillväxt.

Centerpartiet är dock tveksamt till vissa delar av den föreslagna proposi-
tionen. De övergripande målen som innebär att telekommunikationerna skall
bidra till regional balans, att de skall vara öppna och flexibla, att de skall
bidra till ett effektivt resursutnyttjande i samhället samt att de i sig skall
vara
effektiva får inte gå förlorade i framtiden.

Tvistlösning

Centerpartiet noterar att regeringen eftersträvat ett enklare tvistlösnings-
förfarande. Detta är Centerpartiet positivt inställt till. Vid ett förfarande
som nästan alltid innebär domstolsförhandlingar, kommer små operatörer
att få svårt att hävda sig på grund av advokatkostnader, tidsödande
processer, uteblivna intäkter m m. Därför är det inte bara önskvärt utan
även nödvändigt med ett enklare förfarande. Förståelsen för
småföretagens villkor måste öka. De flesta är idag överens om
småföretagens nyckelroll för framtida tillväxt och sysselsättning.
Företagandet i Sverige är omgärdat av en mängd regler. Dessa regelverk
är särskilt betungande för de små företagen. Byråkrati kostar tid och
pengar för företagen. Därför är ett enklare förfarande nödvändigt för att
på sikt kunna ge de mindre operatörerna förutsättningar att leva vidare.
Ambitionen måste vara att begränsa regelverket och förenkla
företagandet samtidigt som rättssäkerheten inte åsidosätts.

Mot bakgrund av Lagrådets kraftiga invändningar mot det i lagråds-
remissen föreslagna förfarandet och regeringens ambition att finna en god-
tagbar modell för att lösa tvister i ett tidigare skede än förvaltningsdomstol,
avstår vi från att nu framställa sådana yrkanden. Vi vill dock framhålla
vikten av att regeringen skyndsamt undersöker möjligheterna till en lösning
för ett snabbare och enklare förfarande och vid behov återkommer till riks-
dagen.

Bedömning av kapaciteten

Regeringens förslag innebär att skyldigheten att upplåta nätkapacitet bara
gäller i den mån som det finns tillgänglig kapacitet i nätet. Det är således
bara överkapaciteten som nätoperatörerna är skyldiga att upplåta till
andra. Bedömningen av den tillgängliga kapaciteten görs utifrån
omständigheterna i det enskilda fallet. Man bör dock observera
remissvaren på denna punkt eftersom de som äger näten hävdar att
kapaciteten är otillräcklig. De skriver att nyinvesteringar troligen är
nödvändiga för att kunna genomföra regeringens förslag. Detta är något
som regeringen bör se över ytterligare eftersom det krävs ledig kapacitet
för att få en fungerande konkurrens.

Med den föreslagna lydelsen kommer den operatör, som ska upplåta
kapaciteten, att själv bedöma hur stor den tillgängliga kapaciteten är och hur
de egna behoven av kapacitet kommer att utvecklas. Detta får inte tas till
intäkt för att förhindra konkurrenter att få tillgång till infrastrukturen. Det
är
angeläget att det, vid olika bedömningar av tillgänglig kapacitet, finns
tillgång till oberoende instanser, förmodligen PTS, som kan bedöma vilken
kapacitet som är tillgänglig. Det får ankomma på regeringen att utarbeta
förslag i denna riktning. Detta bör ges regeringen till känna.

Prissättning

Regeringen framhåller i propositionen att marknadsmässiga villkor
"innebär att en skälig avkastning på gjorda och framtida investeringar
beaktas". Det måste ifrågasättas huruvida det är korrekt att tillåta dem
som äger nät att räkna hem avkastning på investeringar som ännu inte är
gjorda, vilket rimligen regeringens skrivning måste innebära. Vi har
självfallet inga invändningar mot att de som upplåter nätkapacitet får en
marknadsmässig avkastning på sina investeringar, men invänder starkt
mot ett synsätt som innebär att de får möjlighet att ta ut godtyckliga
överpriser med hänvisning till investeringar som skall göras, och därmed
tvingar dem som utnyttjar samtrafiken att betala för en framtida
infrastruktur som de inte har inflytande över eller kanske ens intresse av
att utnyttja. Begreppet "marknadsmässiga villkor" bör därför inte ge
utrymme för en tolkning som innebär avkastning på framtida
investeringar. Detta bör ges regeringen till känna.

Fortsatt utbyggnad av näten

Regeringen bedömer i propositionen att det inte är lämpligt att införa
bestämmelser som kan framtvinga en ökad dimensionering för att
tillmötesgå krav på samtrafik, om tillgänglig kapacitet inte är tillräcklig.
Oaktat de praktiska svårigheter som finns med ett sådant förslag, vill
Centerpartiet framhålla att det vore önskvärt med sådana möjligheter.
Utan en sådan bestämmelse, kan de operatörer som äger infrastruktur
kringgå kravet på att upplåta kapacitet för samtrafik, genom att endast
bygga ut i sådana distinkta steg, som tillgodoser det egna förväntade
behovet av ytterligare kapacitet. Eftersom kostnaden för att bygga ut en
egen infrastruktur och det begränsade antalet frekvenser kommer att sätta
ganska snäva ramar för hur många som kan bygga ut konkurrerande
infrastruktur, bör möjligheten övervägas för PTS att ställa krav på dem
som äger nät att bygga ut tillräcklig kapacitet, givetvis under
förutsättning att pris och övriga villkor för tillgång bestäms på
marknadsmässig grund. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bedömning av tillgänglig kapacitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att marknadsmässiga villkor inte bör omfatta
framtida investeringar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt utbyggnad av infrastrukturen.

Stockholm den 9 februari 2000

Eskil Erlandsson (c)

Sven Bergström (c)

Birgitta Carlsson (c)

Viviann Gerdin (c)

Åke Sandström (c)