med anledning av prop. 1999/2000:63 Godkännande av avtal om ersättning i samband med stängning av Barsebäcksverket, m.m.

Motion 1999/2000:N23 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1 Sammanfattning

Regeringen föreslår i föreliggande proposition att riksdagen godkänner
de åtaganden för staten som följer av det avtal om ersättning i samband
med stängning av Barsebäcksverket som den 30 november 1999 träffats
mellan staten, Sydkraft AB och Vattenfall AB. Regeringen föreslår också
att den avtalade ersättningen skall vara skattefri och även att andra
omstruktureringar som en följd av avtalet skall vara skattebefriade.

Moderata samlingspartiet motsätter sig den förtida avvecklingen av säker,
miljövänlig och lönsam kärnkraft. De direkta statliga nettokostnaderna för
den inledda avvecklingen uppgår enligt propositionen till 8,3 miljarder
kronor. Detta är missbruk av skattemedel.

Enligt de redovisningsprinciper som fastslås i budgetlagen skall utgifter
redovisas brutto. Med användandet av gängse metod för bruttoredovisning
blir statens direkta kostnader i storleksordningen 9,3 miljarder kronor, det
vill säga 1 miljard kronor mer än vad regeringen vill göra gällande i
propositionen. Det finns inga hållbara skäl till varför en avveckling av en
kärnkraftsreaktor skulle behandlas skattemässigt på något annat sätt än andra
exproprieringar. Regeringen försöker, genom att använda en metod för
nettoredovisning, få den förtida avvecklingen att framstå som mindre
utgiftskrävande än vad den i själva verket är.

I en sammanställning av vad den förtida kärnkraftsavvecklingen kostar bör
rimligen också kostnaderna för omställningsprogrammet av energisystemet
redovisas. Programmet, som kom till för att minska elförbrukningen och öka
elproduktionen i syfte att möjliggöra en stängning av Barsebäck 2, omfattar 9
miljarder kronor. De direkta kostnaderna för avvecklingen uppgår därmed till
drygt 17 miljarder kronor.

Att i förtid avveckla säkra och miljövänliga kärnkraftsreaktorer är att ta
steg mot en ekologiskt ohållbar utveckling. Stängningen av Barsebäck 1 har
medfört att utsläppen av växthusgasen koldioxid ökar med 120 kg per
sekund, vilket motsvarar drygt 10 000 ton mer koldioxid per dygn. Sverige
går därmed helt emot intentionerna i internationella avtal om minskningar av
utsläppen av växthusgaser. Miljökostnaden begränsas dessutom inte till
ökade utsläpp av växthusgaser. Också utsläppen av svaveldioxid och
kväveoxider ökar med följden att problemen med försurning och över-
gödning, speciellt i södra Sverige, ökar.

Avvecklingen får också negativa konsekvenser för såväl hushållens
ekonomi som den elintensiva industrins konkurrenskraft. Följden blir ökad
arbetslöshet, särskilt i regioner som redan idag har ett mycket utsatt läge. De
samlade samhällsekonomiska kostnaderna blir mycket stora.

Moderata samlingspartiet menar också att det är direkt oansvarigt av
regeringen att genom stängningen av Barsebäck 1 ytterligare öka risken för
allvarliga problem med Sydsveriges elförsörjning. Det är också i detta
sammanhang mycket anmärkningsvärt att helstatliga Vattenfall samtidigt
investerar 7,5 miljarder i utländsk kärnkraftsproduktion som vida överstiger
produktionskapaciteten vid Barsebäcksverket. Regeringen visar därmed att
den förtida avvecklingen av svensk kärnkraft inte handlar om energi, miljö
eller säkerhet utan i stället om att säkra den egna politiska makten.

Moderata samlingspartiet yrkar avslag på propositionen. Det finns vidare
skäl att ta bort de politiska hinder som hindrar att driften vid Barsebäck 1
återupptas. Därför bör avvecklingslagen avskaffas samt regeringsbeslutet om
stängning av Barsebäck 1 rivas upp av riksdagen.

2 De ekonomiska konsekvenserna av den förtida
kärnkraftsavvecklingen

2.1 Avvecklingens direkta kostnader

Den förtida avvecklingen av den svenska kärnkraften har inletts. Någon
redovisning av avvecklingens konsekvenser har den socialdemokratiska
regeringen inte presenterat. Varken effekter på miljön, sysselsättningen,
statsbudgeten eller samhällsekonomin i stort togs i beaktande när
avvecklingsbeslutet drevs igenom. Svenska folket får därför först nu, när
avvecklingen redan inletts, möjlighet att bedöma om de enorma
budgetmedel som avvecklingen kostar är ett rimligt sätt att använda
skattebetalarnas pengar på.

De direkta kostnaderna för staten i form av utbetalningar, minskade
inbetalningar från Vattenfall och minskade skatteintäkter som en följd av
stängningen av kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 uppgår, enligt regeringens
proposition, till 8,3 miljarder kronor. Som ett led i att få kostnaden att se
mindre ut än vad den i själva verket är, har regeringen använt sig av en
metod för nettoredovisning för att räkna ut avvecklingens kostnader. Vad
detta innebär i praktiken är att de olika ersättningarna görs skattebefriade och
att de verkliga kostnaderna för staten enligt gängse princip om
bruttoredovisning därför kan summeras till cirka 9,3 miljarder kronor.
Dessutom tillkommer avsevärda indirekta kostnader för miljön, den
minskade sysselsättningen och samhällsekonomin i stort. Det regeringen nu
föreslår kommer alltså att kosta skattebetalarna stora pengar. Bara
ränteintäkterna på de dryga 8 miljarder kronor som regeringen anger
motsvarar kostnaden för exempelvis 1 300 nya poliser.

Moderata samlingspartiet delar inte regeringens uppfattning att det är
rimligt att använda så många miljarder av skattebetalarnas pengar till något
som i alla delar är negativt för Sverige. Att avveckla säker, lönsam och väl
fungerande svensk kärnkraft i förtid är destruktivt och innebär en stor
kapitalförstöring. Det visar samtidigt på ett tydligt sätt att Social-
demokraterna finner det viktigare att säkra den egna makten genom att
tillfredsställa stödpartiernas krav än att se till Sveriges och de svenska
medborgarnas bästa.

1997 års energipolitiska beslut innehöll, förutom en förtida avveckling av
svensk kärnkraftsproduktion, även ett program för omställning av
energisystemet. Dels beslutades om ett femårigt program med bidrag om 3,1
miljarder kronor för minskad elanvändning samt investeringar i ny
elproduktion, dels beslutades om ett 7-årigt program med bidrag om 5,6
miljarder kronor till forskning och utveckling av ny teknik. Tillsammans med
kostnader för bl.a. inrättandet av en ny energimyndighet omfattade om-
ställningsprogrammet 9 miljarder kronor. Programmet syftade till att minska
elförbrukningen och öka elproduktionen i syfte att möjliggöra en stängning
av Barsebäck 2.

1999 års utvärdering av omställningsprogrammet visar att programmet
fungerat mycket dåligt. Enligt utvärderingen är 6 av 18 delprogram inte ens
möjliga att utvärdera eftersom de inte gett några resultat. Regeringen har
därefter stoppat vissa av utbetalningarna i avvaktan på bättre idéer om hur
pengarna skall användas.

Detta är ytterligare ett exempel på hur Socialdemokraterna låter
miljarderna rulla i väg helt i onödan. Med en förnuftig energipolitik skulle vi
i stället ha fortsatt att använda de svenska kärnkraftverken så länge de klarar
de mycket högt ställda säkerhetskraven. Denna oförnuftiga politik innebär att
netto drygt 17 miljarder (8 + 9) av skattebetalarnas pengar förslösas till ingen
eller mycket begränsad nytta.

3 Skattefrågor vid kärnkraftsavveckling

3.1 Ersättning för framtida inkomstbortfall m.m.

Regeringen föreslår att statens ersättning för inkomstbortfall i samband
med kärnkraftsavveckling skall vara skattefri. Genom att redovisa
nettokostnaden efter skatt i stället för att redovisa bruttokostnaden för
avvecklingen vill regeringen optiskt förminska vad avvecklingen kostar.

Det är en unik åtgärd som regeringen föreslår. I gällande lag är ersättning
som utgår vid en expropriation skattepliktig om den ersätter en skattepliktig
inkomst (44 kap 3 § inkomstskattelagen). Regeringen anger också i
propositionen att det inte finns några speciella regler om skattefrihet för
expropriationsersättningar, men att "ett beslut att stänga en kärnkraftsreaktor
är i flera avseenden en unik företeelse." Detta kan man hålla med om. Det är
ett beslut som innebär att Sverige avstår från ett väl fungerande kraftverk,
som under många år framöver skulle kunna producera elektrisk energi till
gagn för svenska hushåll och företag. Men varför skulle beslutet i sig
innebära att man skall frångå de principer för beskattning som gäller i den
här typen av överlåtelser?

Argumenteringen är minst sagt svag och skulle kunna användas vid
praktiskt taget alla andra exproprieringar. Motiven är att a) stängningen har
beslutats av regeringen, b) en stängning innebär ett stort ingrepp för de
företag som drabbas, c) att investera i en ny reaktor är inte möjligt,
d) företaget har visserligen möjligheter att avsätta belopp till
ersättningsfond,
men det är ovisst om fonden kan tas i anspråk under den angivna tre- eller
sexårsperioden.

Inget av dessa motiv är unikt för avvecklingen av kärnkraftverket i
Barsebäck. Snart sagt varje företag eller person, som blir drabbade av
expropriering av egendom, kan anföra liknande motiv och skulle därmed
kunna åberopa att ersättningen skall vara skattefri.

Det verkliga skälet till skattebefrielsen är sannolikt att regeringen dels vill
förminska vad avvecklingen av kärnkraftsreaktorer kostar, dels vill undvika
att utgiftstaket överskrids. För det företag som avhänder sig äganderätten av
reaktorn kan det naturligtvis vara behändigt att veta att det inte kan bli några
skattetvister i framtiden. Men samma förhållande gäller naturligtvis för alla
andra företag som tvingas lämna ifrån sig egendom på grund av
exproprieringsbeslut.

3.2 Stämpelskatt

Inte heller när det gäller stämpelskatten finns det någon anledning att
frångå de allmänna principer som gäller för alla företag i landet. Anser
regeringen att stämpelskatten är ett hinder för att genomföra
transaktionen, har man att välja mellan att höja ersättningen eller ändra
de generella bestämmelserna.

3.3 Försäljning av elkraft

Regeringen vill frångå gällande lagbestämmelser för underprisförsäljning
till företag som inte ingår i koncern. Även här åberopar regeringen skäl,
som skulle kunna gälla många omstruktureringar och inbördes affärer,
där koncernförhållande inte finns. Det hade varit bättre om regeringen
lagt ner arbete på att förändra de allmänna reglerna i stället för att införa
en exceptionell lag för kärnkraftsavveckling.

Det finns heller ingen anledning att behandla omstruktureringar till följd
av en kärnkraftsavveckling på annat sätt än vad som gäller för andra företag.
Naturligtvis ligger det i de inblandade parternas intressen att få en separat
lagstiftning, som möjliggör skattefrihet för nödvändiga omstruktureringar
trots att villkoren för att erhålla skattefrihet inte uppfylls enligt gällande
lag.

Den här modellen av nettoredovisning är inte i överensstämmelse med de
redovisningsprinciper som fastställs i budgetlagen. Principen är att det ska
vara bruttoredovisning. Det finns därför inga hållbara skäl till varför en
avveckling av en kärnkraftsreaktor skulle behandlas skattemässigt på något
annat sätt än andra exproprieringar.

4 Avtalet är inte förenligt med budgetlagen

Avtalet om ersättning med anledningen av stängningen av Barsebäck
reglerar ersättningar och redovisningar och gör detta på ett sätt som
strider mot budgetlagen. Både nettoredovisningen i form av skattefria
ersättningar liksom avräkning mot utdelningsbelopp från Vattenfall
försvårar och förhindrar möjligheterna att jämföra och pröva
utgiftsbeloppen.

Finansutskottet har tidigare uttalat (1995/96:FiU8y) i samband med
budgetlagen (1996/97:KU3)vikten av bruttoredovisning via statsbudgeten.
Finansutskottet erinrar om att det vid flera tidigare tillfällen uttalat att
budgeten bör vara fullständig och att principen om bruttoredovisning bör
tillämpas. I ett betänkande från 1993 (bet. 1992/93:FiU30 s. 167) anförde
utskottet att det på grund av avlyft av lån och investeringar, växlande
redovisningsprinciper och tilltagande nettoredovisning mot budgeten -
samtidigt som väsentliga delar av den statliga verksamheten bedrivs i
varierande former vid sidan av statsbudgeten - saknades möjlighet att få en
klar uppfattning av den statliga verksamheten. Budgeten utgjorde därmed
inte längre ett tillfredsställande underlag för att bedöma den statliga
verksamhetens effekter. Om väsentliga delar av den statliga verksamheten
inte redovisas över statsbudgeten finns risk att de utanförstående delarna inte
tas upp till prövning i samband med budgetbehandlingen på samma sätt som
den övriga verksamheten. Likaså minskar värdet av att fastställa utgiftsramar
om vissa utgifter inte omfattas av dem. Möjligheten att kontrollera och följa
utgiftsutvecklingen minskar. De diskrepanser mellan budgetunderskott och
lånebehov som tidigare förelegat visar på svårigheterna i dessa avseenden.

Den av regeringen valda metoden för redovisning och finansiering verkar
vara vald med främsta utgångspunkt att förhindra överskridanden av
utgiftsramarna, inte för att skapa klarhet och översiktlighet. Moderata
samlingspartiet avvisar därför den av regeringen föreslagna modellen för
redovisning

5 Avvecklingens miljö- och samhällseffekter

5.1 Ett steg mot en ekologiskt ohållbar utveckling

Den socialdemokratiska regeringen upprepar i praktiskt taget varje
regeringsdokument att man är på väg att leda Sverige i riktning mot en
ekologiskt hållbar utveckling. Tyvärr har det visat sig att ambitionen inte
sträcker sig längre än till vackert formulerade fraser som inte har mycket
att göra med den genomförda politiken. Regeringens satsningar på lokala
investeringsprogram för ekologiskt hållbar utveckling framstår alltmer
som ett gigantiskt slöseri med statsmedel. Det gemensamma med de
olika miljardsatsningar som regeringen genomfört i syfte att förbättra
miljön är att de alla fått skarp kritik i utvärderingar, bland annat av
Riksdagens revisorer. Detta gäller för såväl de lokala
investeringsprogrammen som Östersjömiljarden och
energiomställningsprogrammet.

Att regeringen satsar miljardbelopp på missriktade miljöåtgärder som inte
ger någon nämnvärd miljöeffekt är illa nog. Vad som är än värre är att
regeringen med bland annat miljöargument satsar miljarder på att i förtid
stänga säker, miljövänlig och lönsam svensk kärnkraftsproduktion.
Problemet med kärnkraftsavvecklingen är inte att miljöeffekten blir liten utan
att den tvärtom blir kraftigt negativ. Sammantaget framträder bilden av en
socialdemokratisk regering som i grunden är passiv när det gäller viktiga
miljöfrågor men som när den väl gör någonting slösar bort stora belopp på
åtgärder med liten miljöeffekt eller på åtgärder som är direkt negativa för
miljön.

5.2 Utsläppen av växthusgaser ökar

Genom den förtida kärnkraftsavvecklingen överger Sverige de klimat-
politiska riktlinjer som riksdagen våren 1993 antog på den dåvarande,
borgerliga regeringens förslag. I förhandlingar med övriga EU-länder har
den socialdemokratiska regeringen också utverkat en rätt för Sverige att
öka koldioxidutsläppen med 4 procent till år 2010, i stället för att minska
dem som de flesta andra EU-länder kommer att göra.

För Moderata samlingspartiets vidkommande är växthusgasernas klimat-
påverkan oroande. Det var skälet till att vi på 1980-talet drev fram det första
klimatpolitiska beslutet i riksdagen. Den omständigheten att Sverige har låga
koldioxidutsläpp per capita jämfört med många andra industriländer tycker vi
är positivt. Men det kan för oss aldrig bli ett argument för att medvetet och
helt i onödan släppa ut mer koldioxid i atmosfären. Kanske det mest absurda
i sammanhanget är att Sverige därmed i en tid när det internationella
samfundet diskuterar kostnadseffektiva investeringar för att minska
utsläppen av växthusgaser i stället satsar tiotals miljarder kronor på att öka
samma utsläpp.

I de länder som ingår i det alltmer sammankopplade elnätet i norra Europa
produceras el på en mängd olika sätt. Elproduktion baserad på kärnkraft,
vattenkraft, olja och framför allt kol utgör denna blandning. När elproduk-
tionen i Sverige inte räcker till täcks underskottet genom import av el från
grannländerna. Eftersom den lediga produktionskapaciteten framför allt finns
i kolbaserade elproduktionsanläggningar i Danmark och Polen är det i
huvudsak sådan el som vi importerar. Avvecklingen av Barsebäck 1 har i
norra Europa fått till följd att den kolbaserade elproduktionen ökat i
motsvarande grad. Detta innebär i praktiken att vi i norra Europa får ett extra
tillskott på 120 kg koldioxid i sekunden, vilket motsvarar ca 10 000 ton extra
koldioxid per dygn. Relaterat till de totala svenska utsläppen av koldioxid
innebär dessa siffror att utsläppen ökas med motsvarande 6 procent.

5.3 Ökad försurning och övergödning

Kärnkraftsavvecklingens miljöskadliga konsekvenser begränsas inte till
ökade utsläpp av koldioxid till atmosfären. Också utsläppen av
försurande ämnen som svavel och kväveoxider har ökat kraftigt. Det
försurande nedfallet från den kolbaserade produktionen i Danmark och
Polen drabbar främst sydvästra Sverige, som redan tidigare var hårt utsatt
för försurning och övergödning. Från miljösynpunkt ter sig denna
utveckling mycket olycklig.

5.4 Miljökostnaderna

Beslutet om förtida avveckling av kärnkraften fattades utan att någon
analys gjordes av miljökonsekvenserna. Ett verktyg för jämförande
miljökonsekvensanalys är beräkning av s.k. externa kostnader, det vill
säga att sätta ett penningvärde på olika hälso- och miljöskador som inte
är medtagna vid beräkning av elproduktionskostnaden.

EU-kommissionen startade 1991 ett projekt i samarbete med USA som
syftar till att utveckla en gemensam metod för att beräkna de externa
kostnaderna för olika elproduktionssystem, EU ExternE. En slutrapport har
lämnats som finns på ExternE:s hemsida http://externe.jrc.es/.

Alla externa effekter av olika energikällor räknas här in: Drift, brytning av
råvara, avfall och haveri, utsläpp av miljö- och hälsofarliga ämnen, förstöring
av landskapet m.m. Om man även räknar in växthuseffekten och värdesätter
ett ton koldioxid till 160 kronor borde de olika energislagen betala följande
för sina externa kostnader:

- Kärnkraft:1,2 öre/kWh (betalar redan 2,7 öre i produktionsskatt)

- Bioenergi: 3 öre/kWh

- Naturgas: 10 öre/kWh

- Kolkraft: 30 öre/kWh

Om hela årsproduktionen vid Barsebäck på 8 TWh skulle ersättas med
kolkraft blir därmed merkostnaden för miljö- och hälsoeffekter hela 2,3
miljarder kronor per år. Även om Barsebäck ersätts med kol, gas och
bioenergi i lika delar blir miljökostnaden över 1 miljard kronor per år.

5.5 Konsekvenser för hushållen

Ryckigheten i den svenska energipolitiken har drabbat hushållen hårt. De
omfattande problemen med s.k. sjuka hus och dålig inomhusluft går att
härleda till de statliga energisparsatsningar som varit ett led i en tidigare
energipolitik. Hushållen har fått bära en dubbel kostnad för detta. De har
både varit med och finansierat politiken via skattsedeln och själva fått
betala för att lösa problemen. Med nuvarande energipolitik kommer
hushållen återigen att få vidkännas stora kostnader. De investeringar i
elvärme som staten tidigare har uppmuntrat kommer nu att stå hushållen
dyrt. De elskattehöjningar som genomfördes under 1996, 1997 och 1998
har ökat boendekostnaderna i betydande utsträckning. Dessa kostnader
ökar ytterligare genom de höjda elskatterna för år 2000.

5.6 Konsekvenser för svensk industri

Utvecklingen av svensk industri har historiskt gynnats av den goda
tillgången på billig elenergi. Vattenkraftens och senare kärnkraftens låga
produktionskostnader har givit värdefulla konkurrensfördelar. Svensk
elproduktion är alltjämt effektiv och jämförelsevis billig i ett
internationellt perspektiv. Låga produktionskostnader förekommer dock
också i många konkurrentländer som baserar sin elproduktion i huvudsak
på inhemsk fossilproduktion.

Avgörande för konkurrenskraften är heller inte produktionskostnaden, utan
användarens slutpris. Svensk industri har fått kraftigt försämrade
förutsättningar, bl.a. till följd av regeringens våldsamma energiskatte-
höjningar. Bara under 1996 införde Socialdemokraterna nya produktions-
skatter på el som för flera av de elintensiva företagen motsvarade en
merkostnad på 70 000 kronor eller mer räknat per anställd. Höjningarna
ledde då till personalminskningar vid bl.a. Vargön Alloys i Vänersborg och
vid f.d. Gränges Aluminium i Sundsvall.

Kärnkraftsavvecklingen riskerar att få allvarliga regionala konsekvenser.
Allvarligast blir situationen i Norrbottens inland, längs Norrlandskusten samt
i ett band från Dalsland över Värmland, Bergslagen och Dalarna till
Gästrikland. De enskilda län som är mest beroende av elintensiv industri är
Norrbotten, Västernorrland, Gävleborg och Värmland. Alla dessa län är
redan idag mycket hårt drabbade av arbetslöshet.

För de mest utsatta länen kan hela bygder gå under om kärn-
kraftsavvecklingen leder till elpriser som flyttar företagens investeringar
utomlands. En nedläggning av Ovako Steel i Hofors skulle innebära
utslagning av 1 700 arbeten i en ort med totalt 4 500 sysselsatta. I
värmländska Munkfors och Hagfors skulle arbetslösheten direkt stiga till ca
35 procent om företaget Böhler Uddeholm valde att flytta sin verksamhet
annorstädes. I Avesta i Dalarna finns nästan 2 000 anställda inom elintensiv
industri, vilket motsvarar en femtedel av alla sysselsatta inom kommunen. I
Skellefteå arbetar ännu fler, hela 2 300 personer, inom elintensiv industri. I
Gällivare skulle arbetslösheten stiga från ca 2 000 till nära 4 000 personer om
den elintensiva industrin hotades.

Det knyts förhoppningar till att en storskalig biobränsleanvändning skall
kunna generera ett betydande antal arbetstillfällen i skogslänen. Samtidigt är
det just i dessa län som arbetsplatser i basindustrin kommer att slås ut. Det är
svårt att se att det skulle finnas någon fördel för skogslänens
välfärdsutveckling i att byta ut högvärdig pappersmassa mot lågvärdigt
vedbränsle. Av skogsindustrins totala intäkter svarar dessutom biobränslen
för endast 1 procent.

6 Är kärnkraftsproduktion utanför Sverige bättre än
svensk?

Samtidigt som avvecklingen av svensk kärnkraft drivs igenom av
regeringen investerar helstatliga Vattenfall i kärnkraftsproduktion
utomlands. I Finland har Vattenfall köpt in sig i andelar i det ena av
landets två kärnkraftsbolag. I Tyskland har Vattenfall köpt 25,1 procent
av aktierna i Hamburgische Electricitäts Werke för 7,5 miljarder kronor.
Vattenfall har dessutom option på en lika stor aktiepost till och skulle,
om den affären genomförs, bli majoritetsägare. Andelarna som Vattenfall
hittills köpt i Tyskland motsvarar 11 TWh kärnkraftsproduktion, vilket är
mer än vad som producerades i de bägge Barsebäcksreaktorerna
tillsammans.

Det är i sig inget fel i att satsa på miljömässigt bra, säker och ekonomiskt
lönsam kärnkraft men problemet är att svenska staten samtidigt satsar
miljarder på att lägga ner svensk kärnkraft. Vad är logiken? Anser den
socialdemokratiska regeringen att kärnkraftsproduktion är bra bara den inte
bedrivs i Sverige?

Moderata samlingspartiet menar att den kapitalförstöring som den förtida
avvecklingen av kärnkraften innebär är oförsvarlig. Att helstatliga Vattenfall
nu investerar i omfattande kärnkraftsproduktion utomlands är i detta
sammanhang anmärkningsvärt. Det rimliga är naturligtvis att först och främst
behålla den väl fungerande kärnkraftsproduktionen i Sverige. Ingen gynnas
av att vi byter ut svensk kärnkraftsproduktion mot utländsk.

7 Energiförsörjningen i Sydsverige

Under några få år har en stor del av reservkraftverken i landet avvecklats.
Åtta fossileldade kraftverk med en sammanlagd produktionskapacitet om
2 470 MW har lagts i malpåse. Samtidigt har antalet gasturbiner som
används vid toppbelastning blivit färre. Tillsammans motsvarar
avställningarna mer än 10 procent av Sveriges produktionskapacitet av
el.

Svenska kraftnät bedömer att den maximala elförbrukningen söder om
Gävle är 23 000 MW medan produktionskapaciteten inklusive import från
norr är maximalt 20 000 MW. Det kan alltså vid full elproduktion i södra
Sverige ändå uppstå ett underskott om 3 000 MW. Det är möjligt att
importera ca 2 200 MW varför det kan uppstå en akut brist på el.

Uppstår effektbrist i södra Sverige finns en beredskap för att stänga av
förbrukning i delar av nätet. Områden med en förbrukning om ca 100 MW
stängs då av en timme i taget. Nästa timme tas nästa område om 100 MW
osv. Att stänga stora områden skapar stora påfrestningar för samhället.
Livsviktig apparatur kan komma att stängas och processindustrier kan skadas
allvarligt. Stora problem uppstår vid sjukhem och vårdboenden där
reservkraft saknas. Stora effektproblem riskeras vid återinkoppling med
åtföljande risker för näten. Listan på problem kan lätt göras lång och visar
hur viktig en säker elförsörjning är i ett modernt och välutvecklat samhälle
som vårt.

En av orsakerna till avvecklingen av svenska reservkraftverk är de olika
skattereglerna i Sverige respektive Danmark. Det är betydligt billigare att
importera smutsig kolkraft från orenade danska kolkraftverk än att använda
de svenska kraftverken som har effektiv rening.

I detta känsliga läge, med stora risker för effektbrist i det sydsvenska
elsystemet, togs i och med förtidsavvecklingen i Barsebäck ytterligare
600 MW ur produktion. Marginalerna under denna vinter minskade riskabelt
mycket och vi var vid ett par tillfällen farligt nära effekttaket.

Slutsatsen är att det finns en mängd skäl till varför riksdagen bör avslå
regeringens nu aktuella proposition. De direkta kostnaderna för avvecklingen
blir orimligt stora samtidigt som hela samhällsekonomin drabbas negativt.
Miljöskadorna och miljökostnaderna som ett resultat av kärnkrafts-
avvecklingen blir omfattande och leder till kraftiga ökningar av utsläppen av
växthusgaser. Dessutom ökar problemen med såväl försurning som
övergödning. Om sakskäl och förnuft i stället för maktpolitik får styra borde
det vara en självklarhet att riksdagen beslutar att avslå propositionen.

8 Fortsatt drift vid Barsebäck 1

Moderata samlingspartiet vill riva upp beslutet om den förtida
stängningen av Barsebäck 1 och förhindra en politiskt styrd förtida
avveckling av övriga svenska kärnkraftverk.

Den 5 februari 1998 fattade regeringen beslut (N98/108) att rätten att driva
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 för att utvinna kärnenergi skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1998. Detta regeringsbeslut bör upphävas. Därmed
skapas möjlighet för de berörda företagen att på kommersiella villkor återta
driften vid Barsebäck 1 om de så skulle vilja. Det saknas dessutom enligt
Moderata samlingspartiet behov av en särskild avvecklingslag.
Verksamheten vid Barsebäck och övriga kärnkraftverk bedrivs med stöd av
drifttillstånd enligt lagen om kärnteknisk verksamhet. Vissa drifttillstånd är
tidsbegränsade men även för dessa tillstånd gäller presumtionen att de skall
förlängas om reaktorerna uppfyller de säkerhetskrav som tillsynsmyndig-
heterna ställer med stöd av lagen. De krav som statsmakten sätter upp skall
vara stränga säkerhetskrav. En stängning av en reaktor blir på dagens
avreglerade energimarknad en fråga om när ägaren anser det mer lönsamt att
stänga än att reinvestera och underhålla anläggningen för att klara
myndigheternas säkerhetskrav och de egna kraven på hög driftsäkerhet.

9 Hemställan

9 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår propositionen 1999/2000:63.

Stockholm den 8 mars 2000

Bo Lundgren (m)

Per Unckel (m)

Beatrice Ask (m)

Anders Björck (m)

Carl Fredrik Graf (m)

Chris Heister (m)

Gun Hellsvik (m)

Gunnar Hökmark (m)

Henrik Landerholm (m)

Göran Lennmarker (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Inger René (m)

Per Westerberg (m)