med anledning av prop. 1999/2000:89 Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal

Motion 1999/2000:L21 av Stig Rindborg m.fl. (m)

1 Distansavtalsdirektivet

Den proposition regeringen nu lägger är främst föranledd av Europa-
parlamentets och rådets direktiv (97/7/EG) om konsumentskydd vid
distansavtal (distansavtalsdirektivet). Detta direktiv tillkom innan
Internet var en faktor att räkna med på distansavtalsområdet, vilket också
märks i dess utformning. Direktivets regler är inte avpassade för den nya
handelssituation som uppkommit där konsumenten själv uppsöker
butiker på Internet för att sedan själv ta initiativet till köpeavtalet. Det är
alltså inte fråga om att kunden blir överraskad av näringsidkarens
försäljningsinitiativ utan tvärtom så att kunden själv avgör om han eller
hon ska söka upp näringsidkarens hemsida. Internet finns inte med som
exempel på kommunikationsmedel som avses omfattas av direktivet, och
Europaparlamentet har redan passerat första läsningen av ett förslag till
e-handelsdirektiv.

Direktivet omyndigförklarar samtliga konsumenter, vilket enligt vår
uppfattning är olyckligt. Resultatet för konsumenterna blir att färre
näringsidkare kommer att utbjuda sina varor till distansförsäljning samt att
de varor som utbjuds kommer att sättas till ett högre pris för att kompensera
alla extra kostnader näringsidkaren utsätts för genom direktivets krav.

I samband med implementeringen av direktivet har rådets direktiv
(85/577/EEG) för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför
fasta affärslokaler (hemförsäljningsdirektivet) inarbetats i lagförslaget.

Moderata samlingspartiet anser att regeringen därför bör verka för att båda
dessa direktiv omförhandlas i enlighet med vad som ovan anförts.

2 Regeringens proposition

Regeringen har enligt vår mening i ett antal fall föreslagit ett mer
vidsträckt omyndigförklarande av konsumenterna än vad
distansavtalsdirektivet stipulerar. Regeringen motverkar harmoniseringen
genom att framhäva nationella särregleringar.

2.1 Auktioner

I distansavtalsdirektivets artikel 3 medges undantag från direktivets
regler för bland annat auktioner. Detta är fullkomligt rimligt, då just
auktioner kräver ett samspel mellan ett okänt, ofta stort, antal aktörer
som alla är beroende av medaktörernas agerande. Det ligger i auktionens
natur att ingånget avtal skall hållas. Är inte bud i auktioner bindande kan
olika aktörer obehindrat delta i budgivning för att exempelvis trissa
priserna och kvickt åberopa ångerrätt om de skulle råka hamna högst i
budgivningen. Det skulle dessutom strida mot grundläggande
avtalsrättsliga principer.

Regeringen menar att undantaget endast ska gälla budgivning på "auktion
där budgivning normalt inte sker elektroniskt", det vill säga auktioner som
sker på klassiskt vis med fysisk närvaro. Detta skulle av anledningar som
redogjorts för ovan i princip omöjliggöra den nya sortens auktioner som
saknar fysisk auktionsplats utan endast finns på Internet.

2.2 Ångerrätt

Distansavtalsdirektivet föreskriver en ångerrätt inom sju arbetsdagar,
beräknat utifrån olika startdatum. Regeringen utökar detta till 14 dagar i
sin proposition. Skälet anges vara att arbetsdagar inte är gängse inom
nordisk lagstiftningstradition. Med tanke på att konsumenträttsområdet
till stor del avgränsas genom direktiv och förordningar från EG så verkar
det opraktiskt att inte använda standardenheten inom området. Detta
särskilt med tanke på vilken oförutsägbar situation näringsidkaren
hamnar i med 14 dagars ångerrätt. Det finns ingen anledning att utöka
dagens sju dagar till mer än direktivets föreskrivna sju arbetsdagar.

Avseende ångerrätt efter distansavtal föreslår regeringen en utvidgning av
direktivets yttersta gräns för att åberopa ångerrätten från tre månader till ett
år i vissa fall. Att utsträcka tidsgränserna på detta vis står inte i rimlig
proportion till den skada, kostnad och det besvär detta kommer att leda till.
När det gäller hemförsäljningsavtal anser regeringen inte att det bör finnas
någon yttersta gräns för ångerrätten om inte anvisad information givits. Detta
anser Moderata Samlingspartiet vara orimligt. Bevisbördan för ingånget
avtal ligger redan i nuläget på näringsidkaren, och att utsträcka ångerfristen
obegränsat för de fall konsumenten inte skrivit under ett visst papper är en
rent näringshämmande handling. Det skulle dessutom skapa en onödig
rättsolikhet inom den inre marknaden. Avvikelser från direktivet ger oklara
spelregler för gränsöverskridande handel som är olyckliga för såväl
konsumenter som näringsidkare.

2.3 Näringsidkarens återbetalningsskyldighet

Distansavtalsdirektivet som ligger till grund för propositionen ger i
många fall konsumenten ännu högre skyddsmurar och ännu mindre eget
ansvarsområde än vad dagens omyndigförklarande lagstiftning medger.
Det finns därför ingen anledning för regeringen att gå längre än vad
direktivet föreskriver. Alla sådana utökningar måste alltid ställas emot de
höjda priser varigenom konsumenten kommer att få betala för
näringsidkarens ökade risker.

Regeringen föreslår att distansavtalslagen skall innehålla en regel som vid
fall av hem- och telefonförsäljning ger konsumenten rätt att behålla varan om
näringsidkaren dröjt med återbetalningen i mer än tre månader. Att på detta
sätt ge konsumenten rätt till återbetalning innan varan återlämnats ger stora
möjligheter till missbruk. Godset bör istället återföras innan återbetalning
sker, som brukligt är inom övriga avtalsrättsliga förhållanden. För det fall
konsumenten behöver försäkras om återbetalning kan detta ske genom
exempelvis utnyttjande av postförskott.

För den allmänna omsättningens säkerhet måste varje part i ett
avtalsförhållande vara försäkrad om att inte gå förlustig sin rätt i en
ångersituation.

Regeringens föreslagna regel saknar rimlighet, framför allt med tanke på
de nya regler som direktivet medför. Direktivet har inga regleringar i detta
hänseende vilket är förståeligt eftersom det vore förödande för näringsidkare,
det allmänna rättsmedvetandet, domstolar och de exekutiva myndigheterna.

2.4 Återsändningskostnader

Enligt vår uppfattning hindrar inte distansavtalsdirektivet att transport-
kostnader av vara tas ut av konsumenten även vid en ångersituation.

Liksom ett flertal remissinstanser påpekat är det ur en samhällsekonomisk
aspekt oacceptabelt att näringsidkaren generellt skall stå för konsumentens
kostnader i samband med utövandet av ångerrätten. Denna bestämmelse
kommer inte att bidraga till ökad eftertanke hos konsumenten, men kommer
att skapa betydande merkostnader då antalet ångerfall kommer att öka. Det
finns, liksom Svenska Postorderföreningen konstaterar, en uppenbar risk för
att bestämmelsen kringgås genom att helt enkelt lägga ut transporten på en
fristående part. Det avtalet skulle då inte omfattas av distansavtalslagen.

2.5 Undantag för idrottsarrangörer

Distansavtalsdirektivet medger att distansavtalslagen ger arrangörer av
utomhusevenemang möjlighet att förbehålla sig rätten att inte betala
tillbaka biljettkostnaden för tävlingsdagar som man helt eller delvis
tvingats ställa in. Regeringen har inte ansett att det finns anledning att
skapa en sådan möjlighet i Sverige. Moderata Samlingspartiet anser
däremot att det är väsentligt att denna möjlighet ges även för svenska
arrangörer. Vi är av uppfattningen att det är av största vikt för de
arrangörer som organiserar större evenemang att detta förs in i den
svenska distansavtalslagen. Det finns enligt Moderata Samlingspartiet
ingen anledning att missgynna svenska arrangörer i förhållande till
utländska.

2.6 Lägsta beloppsgräns

I rådande rättsläge undantas avtal som rör mindre värden än 300 kr från
lagens tillämpningsområde. Hemförsäljningsdirektivet har som
minimigräns 60 euro. Vi anser att det därför vore rimligt att sätta nivån
till 60 euro, eller 500 kr för ökad rättslikhet.

2.7 Konsekvensanalys

Vi konstaterar att det än en gång kommer propositioner från regeringen
som inte genomgått den av Simplexförordningen föreskrivna
konsekvensanalysen. Det är av yttersta vikt att lagars konsekvenser för
småföretagande prövas. Denna proposition kommer att påverka det
befintliga näringslivet och möjligheterna till nya landbrytningar i
samband med exempelvis Internethandel. Det är därför obegripligt att
regeringen inte remitterat den till en konsekvensanalys. Det är beklagligt
att samma regering som så gärna talar i medierna om att förbättra
näringsklimatet så flagrant struntar i det konkreta riksdagsarbetet.

2.8 Sammanfattning

Propositionen kan, enligt Moderata Samlingspartiets mening, inte läggas
till grund för lag, bland annat med hänsyn till att förslaget går så långt
utöver vad minimidirektivet anger. De regleringar som regeringen
föreslår går så långt utöver vad distansavtals- och
hemförsäljningsdirektiven anger - och får sådana förödande
konsekvenser för den allmänna handeln - att förslaget bör
återremitteras.

3 Hemställan

3 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:89,

2. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om omförhandling av
Europaparlamentets och rådets direktiv (97/7/EG) om konsument-
skydd vid distansavtal,

3. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om omförhandling av
rådets direktiv (85/577/EEG) för att skydda konsumenten i de fall då
avtal ingås utanför fasta affärslokaler,

4. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar om sådan
ändring enligt vad i motionen anförts om undantag för samtliga
auktioner,

5. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar om sådan
ändring enligt vad i motionen anförts om ångerrättens tidsutdräkt,

6. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar i enlighet med
vad i motionen anförts om kvarhållande av vara vid försenad
återbetalning,

7. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om återsändnings-
kostnader vid utnyttjande av ångerrätt,

8. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar om sådan
ändring enligt vad i motionen anförts om de undantagsfall då
näringsidkare kan förbehålla sig rätten att slippa betala tillbaka
biljettintäkter för evenemang,

9. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar i enlighet med
vad i motionen anförts om lägsta beloppsgräns,

10. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om bristen på
konsekvensanalys.

Stockholm den 6 april 2000

Stig Rindborg (m)

Henrik S Järrel (m)

Elizabeth Nyström (m)

Berit Adolfsson (m)

Anne-Katrine Dunker (m)

Anders Sjölund (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Tomas Högström (m)