med anledning av prop. 2000/01:26 Bostadsförsörjningsfrågor m.m.

Motion 2000/01:Bo2 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag om att en kommun skall vara
skyldig att anordna bostadsförmedling om det behövs för att främja
bostadsförsörjningen.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av
byggkostnadsforum.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Konkurrensverket ges uppdraget att bevaka
byggkostnadsfrågorna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förutsättningar för bostadsbyggande i tillväxtregionerna.

Propositionens innehåll

Regeringens proposition Bostadsförsörjningsfrågor m.m. (2000/01:26)
består av två delar. Den första delen innehåller förslag till ny
bostadsförsörjningslag, den andra förslag för att främja ökat
bostadsbyggande.

Förslaget till ny bostadsförsörjningslag innebär i korthet att alla invånare
skall kunna leva i goda bostäder. För att skapa förutsättningar för detta skall
varje kommun vara skyldig att planera för bostadsförsörjningen i kommunen.
Kommunen skall också, om det behövs, inrätta en bostadsförmedling.
Kommunala bostadsförmedlingar som förmedlar lägenheter i turordning ges i
och med den nya lagen rätt att ta ut en köavgift av bostadssökande. Denna lag
föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.

Den andra delen syftar till att förbättra förutsättningarna för ett ökat
bostadsbyggande. Genom vissa förändringar av verksamheten hos Statens
bostadskreditnämnd (BKN) ges denna ett större eget ansvar. BKN föreslås gå
över till mer försäkringsmässiga bedömningar och värderingar i sin
garantigivning. Avgiftssättningen kan därmed bli mer differentierad och
riskrelaterad. Utländska bolag stationerade i sitt hemland skall kunna få
kreditgaranti vid finansiering av bostäder i Sverige. Regeringen föreslår också
att Byggkostnadsdelegationens arbete följs upp. Boverket föreslås ges
uppdraget att inrätta ett byggkostnadsforum som en kunskaps- och idébank
för byggherrar, myndigheter och kommuner.

Vidare påtalas i propositionen att regeringen kommer att ägna särskild
uppmärksamhet åt hinder för byggproduktdirektivet, så att en fungerande inre
marknad för byggprodukter skapas. Statens myndigheter får i uppgift att
förbättra upphandlingen i syfte att uppnå sänkta byggkostnader.

I propositionen redovisas också tidigare förslag som regeringen lagt
avseende bidrag till marksanering, investeringsbidrag till studentbostäder, en
mera rationell planprocess, liksom uppdraget till Konkurrensverket, NUTEK
och Kommerskollegium att analysera orsakerna till de höga priserna och
kostnaderna i byggbranschen.

Kommunernas bostadsförsörjningsansvar

Traditionellt formuleras uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun
inom bostadspolitiken så att staten svarar för att legala och finansiella
instrument finns tillgängliga för bostadsbyggandet. Kommunerna har det
övergripande ansvaret på den lokala nivån. Kommunerna svarar
tillsammans med andra aktörer för att kommunens invånare kan erbjudas
goda bostäder. Kommunallagen, socialtjänstlagen samt speciallagar som
plan- och bygglagen tillgodoser behovet av lagstiftning för kommunernas
befogenheter och skyldigheter. Kommunallagen ger redan kommunerna
en omfattande kompetens och reser inga hinder för planeringen av en god
bostadsförsörjning. Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta
ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de
behöver. Bistånd för försörjning och livsföring skall tillförsäkra den
enskilde en skälig levnadsnivå. Socialnämnden skall i sin verksamhet
främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning (7§ SoL.)

Kristdemokraterna anser att informationen om befintlig lagstiftning skall
vara tydlig och intensifieras, då det råder en osäkerhet i många kommuner om
vilket ansvar för bostadsförsörjningen kommunen har. Det är ytterst viktigt att
svaga hushåll som har svårigheter att på egen hand få tillgång till bostad ges
stöd av kommunen. Dessa frågor löses snarare genom socialtjänstlagen och
ändring i hyreslagen, än genom att påföra kommuner en tvingande
lagstiftning om bostadsförsörjningsplaner.

Kommunerna har den suveräna rätten att bestämma över hur marken och
vattnet skall användas i den egna kommunen. Detta regleras i plan- och
bygglagen (PBL). Kommunerna avgör också om och när, samt för vilket eller
vilka ändamål, planering skall ske. Detta s.k. planmonopol innebär
möjligheter att styra samhällsutvecklingen, samtidigt som det ger en
skyldighet att i planer göra avvägningar mellan enskilda och allmänna
intressen. I översiktsplanen som fastställs varje mandatperiod skall framgå
kommunens syn på hur den byggda miljön skall bevaras och utvecklas. I
detaljplanen skall redovisas kvartersmark för bl.a. bebyggelse, idrotts- och
fritidsanläggningar, begravningsplatser, anläggningar för trafik, vatten,
avlopp och energi samt skydds- och säkerhetsområden. I detaljplanen skall
anges en genomförandetid. I planen får också redovisas den minsta
omfattning i vilken byggandet skall ske och hur byggnader skall användas,
varvid för bostadsbyggnader andelen lägenheter av olika slag, storlek osv. kan
bestämmas. Lagrådet har också påvisat regeringens möjlighet att genom PBL
12 kap 6 § "förelägga en kommun inom viss tid anta, ändra eller upphäva en
detaljplan eller områdesbestämmelser, ett s.k. planföreläggande". I detta fall
företräder regeringen ett riksintresse eller regionalt intresse som måste hävdas
gentemot kommunens och enskilda medborgares intresse.

Det är väsentligt att en samverkan sker i bostadsförsörjningsplaneringen
mellan kommuner som ingår i ett område med en för flera kommuner
gemensam arbets- och bostadsmarknad. Snarare än att i en lag ålägga
kommuner att samråda med andra kommuner som berörs av planeringen, bör
Kommunförbundet kunna ges ett samordnande ansvar i sådana fall där en
gemensam arbets- och bostadsmarknad kan identifieras.

Det skulle innebära en tillbakagång och ett inkräktande på den kommunala
självstyrelsen att stifta en lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. År
1993 upphävdes lagen om bostadsförsörjning och lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt. När bostadsförsörjningslagen avskaffades infördes en
ny lagstiftning som reglerade kommunernas möjlighet att ge enskilda stöd.
För Kristdemokraterna gäller som huvudprincip den subsidiära metoden,
subsidiaritetsprincipen, vilken innebär att besluten fattas så nära medborgarna
som möjligt. Också Lagrådet anser att den kommunala självstyrelseprincipen
åsidosätts om regeringen dikterar innehållet för de folkvalda i
kommunfullmäktige.

Kristdemokraterna avstyrker regeringens förslag till lag om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar. Som en följd avslås också regeringens förslag till
lag om ändring i jordabalken.

Bostadsförmedlingstvång

Att tvinga kommuner vare sig de behöver eller inte att inrätta
bostadsförmedlingar urholkar inte bara det kommunala självstyret. Ett
sådant tvång försvagar också den lokala demokratin. De lokala besluten
nära medborgarna är en styrka för demokratin och skall inte försvagas
genom okynneslagstiftning. Det är idag fullt möjligt för de kommuner
som har behov och önskar att inrätta bostadsförmedlingar. Flera
remissinstanser, bl.a. Boverket och Hyresgästernas Riksförbund,
framhåller att en förutsättning för en fungerande bostadsförmedling är att
det finns lediga lägenheter att förmedla. Det är snarare här problemet
finns för just de kommuner, de s.k. tillväxtkommunerna, som regeringen
vill införa denna tvingande lagstiftning för. Remissinstanserna framhåller
också att det är viktigt att lagstiftningen inte försvårar lösningar där
bostadsmarknadens aktörer i samverkan sköter bostadsförmedlingen.

Exempelvis kan nämnas att Stockholm förmedlade 3 860 lägenheter från
allmännyttan och 840 från privata värdar år 1999. I Malmö förmedlas cirka
500 lägenheter per år, medan Kungsbacka kommun förmedlar 800 lägenheter
per år, hälften var från privata fastighetsägare respektive allmännyttan. Tvång
om bostadsförmedling kommer heller inte att lösa problemet med den svarta
marknad som etablerats inom bostadssektorn. Svenska Kommunförbundets
socialistiska majoritet tillstyrker regeringens förslag, men markerar samtidigt
att "bostadsbyggandet styrs av andra faktorer än en aldrig så välformulerad
kommunal plan för bostadsbyggandet".

Kristdemokraterna avstyrker regeringens förslag om att en kommun skall
vara skyldig att anordna bostadsförmedling om det behövs för att främja
bostadsförsörjningen.

Byggkostnader

Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning att det är angeläget att
komma till rätta med de höga produktionskostnaderna för att få rimliga
boendekostnader i nya bostäder. Byggkostnadsdelegationen föreslår i sitt
betänkande (SOU 2000:44) en första målsättning om minskade
byggkostnader med 10 procent och minskade byggtider med 10-20
procent, samtidigt som kvalitetsfelen minskar med 20 procent. Vi har
därför föreslagit att en konsekvensutredning om sänkning av
byggmomsen till 12 procent görs. Konkurrensbevakningen för
byggsektorn måste skärpas. Riksrevisionsverket bör ges uppdraget att
göra återkommande revisioner av särskilt viktiga offentliga
upphandlingar. Svenska Kommunförbundet påtalar ytterligare relevanta
faktorer som kan ha påverkat bostadsproduktionen under senare delen av
1990-talet, bl.a. skatter, befolkningsomflyttningar, arbetsmarknad och
infrastruktursatsningar.

Den utredning som pågår för att analysera vissa frågor i
konkurrenslagstiftningen har stor bäring på byggsektorn. Ansvaret för att
sänka byggkostnaderna bör snarare tilldelas byggbranschen i samverkan med
Konkurrensverket än att ett byggkostnadsforum under Boverket tillskapas.
Transparensen i prissättningen måste stärkas i hela värdekedjan. Med de
tecken på karteller som byggmaterialbranschen visar antydningar till, måste
det till kraftfullare muskler att hantera dessa frågor än Boverket är utrustat
med. Konkurrensverket är därför den naturliga myndigheten för en sådan
genomlysning och bevakning som kan utveckla en mer effektiv och öppen
byggmarknad. Detta borde vara en naturlig följd av den skärpning av
konkurrenslagen som regeringen föreslagit.

EU:s byggproduktdirektiv medverkar till att avskaffa hinder för
konkurrensen. Byggproduktdirektivet måste därför utvecklas för att få till
stånd en fungerande inre marknad på byggproduktområdet. EU-
kommissionens arbete med direktivet torde, enligt vår mening, ligga närmare
Konkurrensverkets myndighetsutövning än Boverkets. Utarbetandet av olika
direktiv är ett arbete mellan Kommissionen och de enskilda medlemsstaternas
regeringar. Det betyder att regeringen kan använda den myndighet den anser
lämpligast för uppgiften att förhandla fram direktivet till beslut i
ministerrådet. Vi kan därför inte heller av detta skäl se att något särskilt
byggkostnadsforum behöver skapas.

Frågor om byggsektorn är av stor betydelse för en effektivt fungerande
konkurrens i hela samhällsekonomin. Konkurrensverket bör av regeringen
uppmanas att mer explicit än hittills ägna byggkostnaderna och
byggmaterialbranschen extra uppmärksamhet. I linje med vad
Kristdemokraterna framhävt i förslaget till statsbudget bör Konkurrensverket
få ökade resurser och en mer framträdande roll än idag.

Kristdemokraterna avslår regeringens förslag om inrättande av ett
byggkostnadsforum. Vi anser att ansvaret åvilar branschen och att
Konkurrensverket tilldelas uppgiften att bevaka Byggkostnadsdelegationens
förslag.

Statens bostadskreditnämnd

Kristdemokraterna delar uppfattningen att Statens bostadskreditnämnd
(BKN) skall gå över till mer försäkringsmässiga bedömningar och
värderingar i sin garantigivning. En riskrelaterad avgiftssättning skapar
större rättvisa för garantitagarna. Det innebär också att personer inte
frestas till att ta högre lån än nödvändigt. Hyresgästernas ägande
stimuleras på ett fördelaktigt sätt.

Tillväxtregionerna

Bristen på bostadspolitik har lett till det låga bostadsbyggandet.
Regeringen har underlåtit att vidta åtgärder för att stimulera
bostadsbyggandet. En bostadsskuld har skapats för kommande
generationer. Vi utnyttjar och sliter de bostäder som tidigare generationer
byggt upp utan att göra de investeringar som krävs för att vi skall kunna
lämna efter oss ett bättre eller ens likvärdigt bostadsbestånd åt dem som
kommer efter. Svartjobb inom reparationer och underhåll av bostäder är
mycket omfattande. En åtgärd för att bromsa denna utveckling är att
införa sänkt skatt på hushållstjänster. Även ägare av hyresfastighet kan få
möjlighet att utnyttja en sådan. De höga byggkostnaderna utgör också ett
problem vid ombyggnad.

Bostadsbyggandet ökar långsamt. Främst byggs småhus och
specialbostäder, men mycket få vanliga hyresrätter. Kommunerna uppger
hinder för bostadsbyggande som höga produktionskostnader, bristande
planberedskap, osäkerhet om det framtida ränteläget, osäkerhet om framtida
subventionsvillkor m.m. I vissa kommuner spelar det kommunala
utjämningssystemet en negativ roll. Kristdemokraterna avstår från att
analysera helheten av regeringens bedömning vad gäller bostadsbyggande i
tillväxtregionerna och väljer att kommentera vissa delar.

Förändringar i det kommunala utjämningssystemet är nödvändiga för att
stimulera kommunernas vilja att planera för goda bostäder för fler invånare.
Utjämningssystemet har blivit en broms för ett antal kommuner som inte vill
dra på sig kostnader för förskolor, skolor mm till följd av inflyttning till
kommunen. Vi anser att utjämningssystemet skall förändras så att staten står
för utjämningen i stället för ett mellankommunalt system. Vad gäller
studentbostäder har vi kristdemokrater verkat för investeringsbidrag och
stöder regeringens förslag med vissa marginella ändringar. Ökade resurser för
bidrag till marksanering ställer fler områden för bostadsbyggande till
förfogande.

Kristdemokraterna stöder regeringens resonemang om att under en s.k.
karenstid undanta nyproduktion från hyreslagens bruksvärdesregel.
Allmännyttans hyresledande roll måste ifrågasättas, då den utvecklats till att
direkt övertolkas vid hyressättningen. För att främja byggande har
Kristdemokraterna flera gånger påtalat vikten av regler som gör det möjligt
att också bilda tredimensionellt avgränsade fastigheter.

Vi kristdemokrater motsätter oss starkt att frysningen för
fastighetstaxeringen upphör, något som leder till att många måste lämna det
boende där de trivs och som de innehaft under flera år. Fastighetsskatten
måste långsiktigt växlas över till en kommunal avgift som direkt speglar den
service fastigheten åtnjuter.

Stockholm den 1 november 2000

Ulla-Britt Hagström (kd)

Harald Bergström (kd)

Annelie Enochson (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Johnny Gylling (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Ulf Björklund (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Caroline Hagström (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)