med anledning av prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m.

Motion 2000/01:So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att äldre människor inte skall kunna nekas hemtjänst med
hänvisning till deras ekonomiska situation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrade villkor för närståendevården.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om äldre och SoL.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Socialstyrelsen skall ha tillsynsansvaret för äldreomsorgen.
5. Riksdagen avslår regeringens förslag avseende behandlingen av känsliga
personuppgifter inom socialtjänsten.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skyddet för den personliga integriteten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt
lagförslag.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förlängning av övergångsbestämmelserna till personuppgifts-
lagen.
Inledning
Folkpartiet motsatte sig försämringen av rätten att överklaga
biståndsbeslut som infördes den 1 januari 1998 och därför välkomnar vi
propositionens förslag om ett återställande av det som gällde före 1998.
Dock har vi på senare tid mött ett problem, nämligen att kommuner
beviljat bistånd men sedan inte verkställt besluten. Då har den enskilde ingen
möjlighet att överklaga uteblivet bistånd, eftersom bistånd beviljats. Det är
därför viktigt att tillsynsmyndigheterna prioriterar ärenden där bifall till
bistånd föreligger men inte verkställts. Någon form av sanktion borde kunna
finnas.
Vi instämmer i regeringens oro över den utveckling som visar att en del
äldre nekas hemtjänst, främst i ordinärt boende, med hänvisning till deras
ekonomiska situation. Vi anser att denna oro borde leda till ett förslag från
regeringen som garanterar rätten till hemtjänst även för dessa äldre.
Närståendevården
Avsnittet om stöd för anhöriga och närstående är viktigt men otillräckligt.
Det som föreslås i propositionen är små steg i rätt riktning. Folkpartiet har
åtskilliga gånger tidigare motionerat om ett förbättrat närståendestöd.
Trots de små förbättringarna som föreslås i propositionen går regeringen
inte heller denna gång tillräckligt långt i sitt förslag. Det finns ett stort
behov av en omfattande reform för förbättrat närståendestöd.
I den nu framlagda proposition 2000/01:80 återgår regeringen till den
tidigare regeln att familjerna har rätt till insatser som ger dem skälig
levnadsnivå. Men den nuvarande bestämmelsen i 5 § SoL har oförändrat
överförts till förslaget till den nya SoL, 5 kap 10 §. Detta innebär att
avlastning inte kommer att ingå i skälig levnadsnivå, om förslaget antas av
riksdagen. Uttalandena i den tidigare propositionen gäller fullt ut även om det
nya förslaget antas. Om lagförslaget antas, innebär det inte att rätten till
avlösning återinförs.
För det första bör alltså 10 § ändras så att den börjar: "Socialnämnden skall
genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder."
För det andra måste anhöriga få utbildning om hur de bäst kan sköta sin
anhörige. De måste ha tillgång till avlastning värd namnet och de måste få
tillgång till stödpersoner. Av propositionstexten framgår att den viktigaste
effekten av det anhörigstöd som delats ut till kommunerna genom Anhörig
300 var att anhörigas situation fått ökad uppmärksamhet bland  beslutsfattare,
vårdpersonal och allmänhet. Men det räcker inte med uppmärksamhet, det
måste till konkreta insatser. Viktigt i sammanhanget är att anhöriginsatserna
lämnas på frivillig bas. Frivilligheten gäller såväl den anhörige som den
vårdbehövande.
I propositionen hänvisas till den satsning på fortsatt utveckling av
anhörigstöd i kommunerna under perioden 2002-2004 som beslutats i och
med att riksdagen antog den nationella handlingsplanen för hälso- och
sjukvården. Men det rör sig om små belopp i sammanhanget. Många lyckade
projekt har tyvärr inte lett till bestående förändringar i vården och omsorgen.
När projektet är avslutat, återgår man till de gamla rutinerna. Så har t.ex.
skett
när det gäller projekt för att förbättra läkemedelsanvändningen i de särskilda
boendena.
För att möjliggöra för anhöriga att ta ett omfattande ansvar för daglig vård
av en sjuk närstående måste anställning som anhörigvårdare medges från
kommunen. Detta skall enligt vår mening vara möjligt även för närstående
som uppnått pensionsåldern. Alternativet med hemvårdsbidrag till den sjuke
bör finnas kvar för dem som föredrar detta. Ett bättre samhällsstöd till
närståendevårdarna skulle förmodligen leda till besparingseffekter, t.ex.
sparade vårdplatser på sjukhusen och inom äldreboende. De korta vårdtiderna
inom akutsjukvården och den ökande användningen av dagkirurgi leder som
nämnt också till ökat behov av anhöriginsatser.
En viktig del av sjukvården är en bra uppföljning och kvalitetskontroll av
den vård och den omsorg som ges. Detta gäller också närståendevården. Vi
anser det angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt
metodutveckling av hur en sådan uppföljning inom området sjukvård i
hemmet kan ske med beaktande av de berörda personernas integritet.
Folkpartiet har vid upprepade tillfällen framfört att ett första steg mot att
underlätta för närståendevårdarna vore att regeringen tog initiativ till
överläggningar med de båda kommunförbunden för att se över hur ett utökat
stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ske. Vi upprepar detta krav
här.
Reformförslag som bör tas upp vid överläggningarna är:
- en fortsatt utbyggnad av avlastnings- och växelvård,
- förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade
möjligheter för närstående att anställas,
- en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara närståendevårdare
med ersättning från försäkringskassan samt
- en ytterligare förlängd period för dem som vårdar.
Tiden för rätt till ledighet från anställning och för rätt till ersättning från
försäkringskassan för vård av närstående bör förlängas från nuvarande 60
dagar till 120 dagar.
Äldre och SoL
Beträffande livsföring ser Folkpartiet det som viktigt att äldre inte nekas
den tandvård vederbörande behöver. God munhälsa är väsentlig för att
förebygga att näringsproblem uppstår. Det finns enligt Socialstyrelsen
äldre som inte hämtar ut sina läkemedel på grund av medelsbrist. Antalet
är visserligen inte stort men varje fall är ett för mycket. Inte heller får det
förekomma att äldre av kostnadsskäl inte får den hörapparat som bäst
hjälper dem.
Folkpartiet anser att det var ett misstag att ta bort kravet på "gemenskap
och meningsfullhet" när socialtjänstlagen skrevs om. Visst är det bra att
bistånd ges för att tillgodose en rad fysiska behov, men man får inte bortse
från att för många äldre är det väl så viktigt att känna att livet fortfarande
är
meningsfullt och att man är del av en gemenskap. Detta krav bör återinföras i
lagstiftningen.
Socialstyrelsens tillsynsansvar
Regeringens förslag till ökad samordning mellan Socialstyrelsen och
länsstyrelserna i deras tillsynsfunktion anser Folkpartiet inte räcker för att
skärpa tillsynen av äldreomsorgen. Folkpartiet återupprepar därför sitt
krav på en grundläggande strukturreform, där tillsynsansvaret renodlat
läggs på Socialstyrelsen.
Personuppgifter inom SoL
Tanken på att behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten skall
författningsregleras i särskild ordning är motiverad. Idag är personliga
uppgifter registrerade på olika sätt. Det är upp till varje enskild
socialnämnd att hos Datainspektionen ansöka om registrering. Det finns
emellertid flera oklarheter och brister i propositionen som riskerar hota
den enskildes integritet och rätt till privat sfär. Det gäller naturligtvis
främst hanteringen av det som kallas känsliga personuppgifter - uppgifter
om ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk
övertygelse, sexualliv m.m.
Inledningsvis uttrycker Folkpartiet sin tveksamhet till att myndigheterna
skall ha möjlighet att registrera känsliga personuppgifter. Genom att man
tillåter registrering av dylika uppgifter inom ett område ökar faran för att
även
andra sektorer kommer att hävda att de har behov av liknande
registreringsmöjligheter. Om enskilda individer vet att känsliga upplysningar
registreras hos de sociala myndigheterna, finns det skäl att anta att människor
som är i kontakt med socialsekreterare m.fl. i mindre utsträckning än idag
kommer att anförtro vederbörande känsliga uppgifter av privat karaktär. En
oönskad effekt av detta är ett minskat förtroende för de sociala
myndigheterna.
Om känsliga uppgifter skall få registreras måste lagstiftningen på ett
detaljerat och preciserat sätt uttryckligen föreskriva vad som är tillåtet.
Detta
krav uppfyller inte regeringens förslag. Regeringen tar generellt avstånd från
tanken att det skall finnas några begränsningar när det gäller vilka kategorier
av personuppgifter som får behandlas (s 143). Regeringen inser i och för sig
problemet från integritetssynpunkt, men skriver ändå: "I praktiken handlar det
emellertid om en mycket omfattande och mångskiftande verksamhet och
socialtjänstens behov av att behandla ett synnerligen stort antal olika person-
uppgifter, som när det gäller graden av integritetskänslighet varierar i stor
utsträckning". En reglering skulle antingen innebära stora risker för att
socialtjänstarbetet försvårades eller - om listan över vilka uppgifter som fick
behandlas gjordes mycket omfattande - knappast medföra några vinster ur
integritetssynpunkt. Detta är en orimlig argumentation. När det handlar om
viktiga integritetsfrågor bör regeringen anstränga sig mer än vad den har gjort
istället för att påstå att en mer detaljerad reglering är omöjlig och föreslå
inrättandet av en "gummiparagraf". Att bestämmelsen är smidig för
socialtjänsten står  klart. Respekten för den enskildes integritet måste i detta
fall väga tyngre. Folkpartiet anser därför att propositionen i denna del måste
avslås och anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett mer
genomarbetat lagförslag, där större hänsyn tas till säkerhets- och
integritetsaspekterna.
En komplikation i sammanhanget rent lagstiftningsmässigt är att en ny lag
om hur personuppgifter inom socialtjänsten skall hanteras "måste" träda i
kraft 1 oktober i år. Av övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen,
som trädde i kraft den 24 oktober 1998, följer att för sådan behandling av
personuppgifter som påbörjats före ikraftträdandet skall till och med den 30
september i år datalagen tillämpas. När det gäller manuell behandling av
personuppgifter skall de nya bestämmelserna inte börja tillämpas förrän den 1
oktober 2007. Ett sätt att lösa problemet är förstås att de nuvarande
övergångsreglerna förlängs till dess att regeringen har kunnat återkomma med
ett mer genomarbetat förslag som inte ytterligare inskränker den enskildes
inte-
gritet.

Stockholm den 6 april 2001
Kerstin Heinemann (fp)
Bo Könberg (fp)
Harald Nordlund (fp)
Johan Persson (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 2001-04-06 Granskning: 2001-04-10 Bordläggning: 2001-04-17 Hänvisning: 2001-04-18

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (23)