med anledning av prop. 2000/01:99 Statens folkhälsoinstitut - roll och uppgifter

Motion 2000/01:So36 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen avslår regeringens proposition i delen om ny roll för Folk-
hälsoinstitutet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om breddande av det s.k. homosexuppdraget till att avse frågor
kring homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vilken myndighet som i framtiden bör ha ett övergripande
ansvar att bevaka homosexuellas, bisexuellas och transpersoners
situation.
Inledning
Regeringen föreslår att Folkhälsoinstitutet ombildas till Statens
folkhälsoinstitut med delvis nya uppgifter av "stabsmyndighetskaraktär"
på folkhälsoområdet.
Enligt Folkpartiets uppfattning strider detta förslag mot den inriktning som
Folkhälsoinstitutet hittills haft och som varit framgångsrik. Vi yrkar därför i
denna del avslag på regeringens proposition. Regeringens proposition innebär
även en nedprioritering av det så kallade homosexuppdraget. Även däri är vi
kritiska till propositionen.
Historik
Fram till 1969 hade vi i Sverige ett Folkhälsoinstitut där det bedrevs
kvalificerad forskning. Resultaten utgjorde utgångspunkten för de råd
man sedan gick ut med. Delar av Folkhälsoinstitutet kom sedan att ingå i
Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och Naturvårdsverket. Inom
Socialstyrelsen skapades en särskild enhet för hälsoupplysning. Så
småningom - inte minst i samband med den så kallade
brödskivekampanjen - blev det uppenbart att det är svårt för en
myndighet att förena rollen av tillsynsmyndighet och
konsumentupplysare. De råd myndigheten gick ut med uppfattades som
pekpinnar. Dessutom saknade man den nära kontakten med forskningen.
Vikten av ett effektivt folkhälsoarbete lyftes fram såväl internationellt
genom Världshälsoorganisationen (WHO) som nationellt under 1980-talet.
Samtidigt framstod bristerna i det svenska folkhälsoarbetet tydligt. Därför
förde Folkpartiet 1990 i en motion till riksdagen fram tanken på bildandet av
ett Folkhälsoinstitut (1989/90:So459). Som modell stod USA:s Centers for
Disease Control (CDC). Institutets uppgifter skulle vara att på riksnivå
ansvara för kartläggning av ohälsa och dess orsaker. Det skulle ta initiativ
till
olika studier, föreslå åtgärder samt samordna genomförandet av olika insatser
rörande till exempel information och utbildning samt det tvärsektoriella
arbete som ofta är nödvändigt för att nå resultat. Institutet skulle ha ansvar
för
ett nytt forskningsområde, preventionsforskning, ett område som
Forskningsrådsnämnden lyft fram som speciellt viktig. Preventionsforskning
är att betrakta som ett tvärvetenskapligt forskningsområde omfattande såväl
medicinsk, samhällsvetenskaplig, beteendevetenskaplig som
socialantropologisk forskning. Folkpartiet underströk också vikten av
internationellt samarbete och upprepade denna motion de påföljande två åren.
Eftersom den socialdemokratiska regeringen delade Folkpartiets syn på
behovet av ett aktivt folkhälsoarbete stödde man tanken på inrättandet av ett
folkhälsoinstitut.
I propositionen Om vissa folkhälsofrågor (prop. 1990/91:175) föreslog
regeringen bildandet av ett folkhälsoinstitut vars uppgift skulle vara att på
nationell nivå driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av
sektorsövergripande karaktär. Folkhälsoinstitutet skulle vara vetenskapligt
förankrat och initiera försöksverksamheter för att få underlag för ett effektivt
folkhälsoarbete. Tyvärr kom Folkhälsoinstitutet inte att inrymma
Socialstyrelsens epidemiologiska enhet och inte heller att förläggas till en
forskningsintensiv miljö, vilket enligt vår uppfattning hade gagnat
utvecklingen till en enhet som uppfattas som ett stöd för att uppnå en bättre
hälsa och inte som en tillsyns- myndighet som upplevs som moraliserande.
Regeringens förslag
Den inriktning av Folkhälsoinstitutets verksamhet som regeringen föreslår
går i rakt motsatt riktning mot den som Folkpartiet förespråkat och
fortfarande förespråkar genom att institutet skall ombildas till en
myndighet med tydligare uppgifter av "stabsmyndighetskaraktär" på
folkhälsoområdet. Vidare skall Alkoholinspektionen avvecklas och dess
uppgifter föras till det ombildade Folkhälsoinstitutet. Vi anser att
tillsynsuppgifterna bättre hör hemma hos Socialstyrelsen än i ett
folkhälsoinstitut och yrkar avslag på regeringens förslag om
Folkhälsoinstitutets framtida roll och ansvar.
Homosexuppdraget
År 1987 gavs Socialstyrelsen ett särskilt regeringsuppdrag att bevaka
homosexuellas situation. Detta uppdrag, som ofta kallas
"homosexuppdraget", överfördes till Folkhälsoinstitutet i samband med
att denna myndighet inrättades 1992.
Enligt regeringsuppdraget är Folkhälsoinstitutets roll
- att ansvara för en övergripande samordning av insatser för homosexuella,
- att följa utvecklingen av homosexuellas situation, bland annat vad gäller
eventuell förekomst av diskriminering och i sådant fall i vilka former
diskriminering kan motverkas,
- att vidta egna och följa andra myndigheters informationsinsatser samt följa
forskningen om homosexualitet och homosexuellas förhållanden.
I detta sammanhang måste poängteras att Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har ett mandat som är
strikt avgränsat till att gälla frågor om diskriminering på grund av sexuell
läggning. I dessa frågor ska Folkhälsoinstitutet och HomO samråda. HomO
har däremot inte till uppgift att i största allmänhet sprida information om
homosexuellas situation, eller följa utvecklingen inom samhället i stort.
Med utgångspunkt i homosexuppdraget har Folkhälsoinstitutet bland annat
producerat en mängd informationsmaterial för skoländamål, handböcker om
homosexuellas rättigheter och liknande publikationer. Vidare har
forskningsprojekt, bland annat om riktat våld mot homosexuella,
myndigheters arbete för homosexuella samt massmediebilden av
homosexuella, finansierats. Folkhälsoinstitutet har också på olika sätt arbetat
för att samla in och sprida forskningsrön, till exempel genom hearingar eller
registret Homodoc, ett dataregister över svensk forskning om homosexualitet
och de homosexuellas situation.
I propositionen föreslår regeringen att "institutets uppgift bör koncentreras
till att i första hand följa forskningen om homosexuella utifrån ett
hälsoperspektiv och att i sitt uppföljnings- och utvärderingsarbete
uppmärksamma homosexuellas situation med avseende på särskilda
hälsorisker". Det är en radikal sänkning av ambitionerna. Frågor kring
homosexuellas situation kan inte reduceras till rena hälsoaspekter. De
uppgifter som tas ifrån Folkhälsoinstitutet överförs enligt propositionen inte
till HomO eller någon annan myndighet. Uppenbarligen anser regeringen inte
att dessa uppgifter längre behövs. Sammantaget innebär alltså regeringens
förslag en drastisk nedskärning av de statliga insatserna för homosexuella.
Folkpartiet är starkt kritiskt till dessa planer. Enligt en aktuell
doktorsavhandling i kriminologi (Hatbrott? Eva Tiby, 1999) har ungefär var
fjärde homo- eller bisexuell person vid minst ett tillfälle utsatts för brott på
grund av sin sexuella läggning. Skolans undervisning om homo- eller
bisexualitet är fortfarande ofta bristfällig eller obefintlig. Trots minskande
fördomar och ökande öppenhet i samhället lever många homo- och bisexuella
i en mycket utsatt situation. Att i ett sådant läge i praktiken avskaffa
regeringens homosexuppdrag är fullkomligt oförsvarligt.
Folkpartiet vill att någon myndighet även i framtiden har ett övergripande
bevakningsansvar på området. Regeringsuppdraget bör också utvidgas och
förtydligas till att gälla homosexuellas, bisexuellas och transpersoners
situation, eftersom vi anser att det finns tydliga kunskapsvinster att hämta om
man betraktar frågor kring sexuell läggning och frågor kring könsidentitet
eller könsrollsidentitet som ett sammanhållet område.
Hos vilken myndighet ska detta bevakningsansvar ligga? Med den
förändrade rollen för Statens folkhälsoinstitut menar regeringen att det blir
svårare för myndigheten att inkludera dessa uppgifter i sitt arbete på ett
naturligt sätt. Vi menar att det å andra sidan finns stora nackdelar med att
överföra uppdraget till HomO, eftersom denna myndighets
ombudsmannakaraktär då skulle spädas ut.
Det bör också påminnas om att regeringen, efter riksdagens uppmaning,
har för avsikt att utreda om HomO och flera andra ombudsmän kan
samordnas till en sammanhållen ombudsman mot diskriminering. I en sådan
breddad ombudsmannamyndighet skulle dagens homosexuppdrag riskera att
bli en främmande fågel.
Folkpartiet menar att dagens homosexuppdrag inte bör överföras till
HomO innan denna myndighets framtida roll i förhållande till andra
myndigheter har klarlagts. Innan en överföring av uppdraget eventuellt sker,
måste också konsekvenserna noga analyseras, vilket inte har gjorts av
regeringen. Därför bör regeringsuppdraget om homosexuellas situation tills
vidare ligga kvar hos Folkhälsoinstitutet. I den mån uppgiften överförs till
HomO eller annan myndighet måste denna myndighet också få förstärkta
resurser för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

Stockholm den 5 april 2001
Kerstin Heinemann (fp)
Bo Könberg (fp)
Harald Nordlund (fp)
Johan Pehrson (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Granskning: 2001-04-05 Inlämning: 2001-04-05 Bordläggning: 2001-04-06 Hänvisning: 2001-04-17

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (8)