med anledning av prop. 2001/02:100 2002 års ekonomiska vårproposition

Motion 2001/02:Fi42 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 16

2 Förslag till riksdagsbeslut 17

3 Inledning 19

4 Vikten av budgetdisciplin 19

4.1 Hål och tricksande – skenande kostnader i systemen 20

4.2 Sämre förutsättningar också detta år 21

5 Våra förslag per utgiftsområde 21

2 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett nytt relevant beräkningsunderlag.
Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om rätt för kommuner att ge stöd till åtgärder i vissa investeringsprogram.
Riksdagen avslår förslaget till ny investeringsplan för Statens fastighetsverk.
Riksdagen avslår förslaget om vidgat uppdrag för Vasallen AB.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anslaget Civilt försvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flyktingmottagning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en hjälpmedelsgaranti.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödet till sjukhuskyrkan.
Riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att besluta om stöd under anslaget 31:12 Nybyggnad av hyresbostäder.
Riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att besluta om stöd under anslaget 31:17 Investeringsbidrag för anordnandet av bostäder för studenter.
Riksdagen avslår regeringens begäran att få ställa ut kreditgarantier för lån till kooperativa hyresföreningar.
Riksdagen beslutar att inte bemyndiga regeringen att ställa ut kreditgarantier för lån till kommunala bostadsföretag.
Riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att vidta åtgärder i fråga om omstrukturering av kommunala bostadsföretag.
Riksdagen avslår förslaget om att inrätta ny myndighet, Statens bostadsnämnd, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen beslutar inrätta en tillfällig delegation som fortsättning på Bostadsdelegationens arbete i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förändringar i dagens utjämningssystem med verkan för 2002, vilka skall stimulera till tillväxt i hela landet, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med ytterligare förslag till tilläggsbudget innefattande en ökning med 250 000 000 kr av anslaget 19:8 Allmänna försäkringskassor samt minskning med 7 000 000 kr av anslaget 14:4 Statens folkhälsoinstitut, med 500 000 000 kr av anslaget 19:4 Arbetsskadeersättningar och med 5 000 000 kr av anslaget 38:20 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m.
Riksdagen godkänner, med undantag för de ändringar som begärs i yrkande 17, ändrade ramar för utgiftsområden och ändrade anslag, enligt följande tabell:

Förändringar gentemot förslagen i tilläggsbudgeten

förändring av ram/anslag
tusentals kronor

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

–30 000

46:1 Allmänna val

–30 000

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

1 250

13:6 Socialstyrelsen

5 100

14:5 Smittskyddsinstitutet

650

14:4 Statens folkhälsoinstitut

–7 000

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

–250 000

19:4 Arbetsskadeersättningar

–500 000

19:8 Allmänna försäkringskassor

250 000

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade

704 000

22:11 Bidrag till lönegarantiersättning

–704 000

Utgiftsområde 15 Studiestöd

–54 000

25:4 Vuxenstudiestöd m.m.

–54 000

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

54 000

25:17 Bidrag till den särskilda vuxenutbildningssatsningen

–108 000

25:19 Bidrag till kvalificerad yrkesutbildning

162 000

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

–220 000

31:13 Statens bostadsnämnd

–10 000

31:14 Omstrukturering av kommunala bostadsföretag

–200 000

Utgiftsområde 21 Energipolitik						–75 000
35:9 Skydd för småskalig elproduktion						–75 000

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar						–15 000
42:7 Djurskyddsmyndigheten						–15 000

Utgiftsområde 24 Näringsliv						–5 000
38:20 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m.						–5 000

3 Inledning

Tilläggsbudgeten är ovanligt omfattande. Det beror på att regeringen inte tagit konsekvenserna av sin brist på politik för att hejda ökningen av sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Den budgeteringsmarginal som när den första gången fastställdes var 33,7 miljarder krymps nu till 0,9 miljarder kronor. Ett tydligt tecken på att regeringen inte förmått kontrollera kostnadsutvecklingen.

4 Vikten av budgetdisciplin

Regeringen har skaffat sig utrymme för att expandera de offentliga utgifterna genom att anslå stora budgeteringsmarginaler. Vi har årligen varit kritiska mot detta förfarande eftersom det minskar betydelsen av utgiftstaken och i sig är kostnadsdrivande. Utvecklingen har givit oss rätt. I stället för att begränsa utgiftsökningarna har regeringen slagit sig till ro i budgeteringsmarginalens hägn. Redan beslutade utgifter har tillåtits öka och nya utgifter har tillkommit. Detta har kunnat ske mot bakgrund av de ökade skatteintäkter som den höga konjunkturen medfört. Nu har tillväxten i Sverige sjunkit, vilket får effekt på statens intäkter de närmaste åren.

I stället för att använda tidsfristen som högkonjunkturen gav till att göra de offentliga finanserna mindre konjunkturkänsliga genom sänkta utgifter och sänkta skatter har regeringen snarare ökat dem genom att höja utgiftsnivån.

I det skakiga arbetsmarknadsläge som uppstått efter kvartalsrapporten från Ericsson är det ännu viktigare att se till att utgifterna hålls nere så att det finns resurser att möta ökad arbetslöshet. I detta läge aviserar regeringen i propositionen en höjning av beloppen i A-kassan. Ytterligare en permanent budgetpåfrestning.

Efter det att vårpropositionen lämnats till riksdagen har regeringen under löpande motionsperiod via medierna låtit bekantgöra att den ämnar föreslå en höjning av nivån i A- kassan vilken beräknas kosta tre miljarder kronor per år. Höjningen skall träda i kraft redan vid halvårsskiftet. Som ovan nämns återstår av den budgeteringsmarginal riksdagen beslutat endast 0,9 miljarder kronor för innevarande år.

Det är orimligt att de ekonomiska förutsättningarna förändrats så mycket att det är motiverat att, endast tio dagar efter det att propositionen lämnades till riksdagen, revidera tilläggsbudgeten. Om regeringen avser höja A-kassan med det innehåll den presenterat betyder det att utgiftstaket överskrids.

4.1 Hål och tricksande – skenande kostnader i systemen

Den bild som regeringen presenterar i vårpropositionen är långt ifrån fullständig. Det byggs för närvarande upp stora miljardunderskott i den offentliga ekonomin. Mest tydligt är att långtidssjukskrivningarna ökat dramatiskt och fortsätter öka. Som en följd av att regeringen saknar politik för att möta de allt fler och längre sjukskrivningarna ökar också antalet människor som förtidspensioneras bort från arbetslivet.

Det är emellertid inte det enda område där regeringen har bristande kontroll över utvecklingen. Flyktingmottagningen och läkemedelsanvändningen är andra exempel.

Bristen på kontroll leder till ackumulerade underskott som rullas framåt. Dessa måste förr eller senare betalas.

Tillsammans med de underskott som fanns vid ingången av år 2002 kommer underskott och krediter redan 2004 att vara stora. Det är relevant att ta fasta på perioden fram till 2004 eftersom preliminära utgiftsramar är antagna av riksdagen fram till dess. För polisen kommer det med nuvarande verksamhet och anslag att fattas cirka 1 miljard kronor, för kriminalvården ungefär lika mycket. Underskottet vad gäller flyktingmottagning riskerar att med samma förutsättningar uppgå till närmare 7 miljarder kronor. Det ingående underskottet för läkemedelssubventionen är 1,6 miljarder kronor.

Framtida underskott av den senare skall delas lika mellan staten och landstingen. Det sammanlagda underskottet i sjukpeng och förtidspensioneringar kommer enligt Riksförsäkringsverkets prognoser att uppgå till cirka 28 miljarder kronor, en summa så stor att omfördelning av medel mellan utgiftsområdena måste ske innan dess. Föräldrapengen och underhållsbidragen beräknas gå med mer en halv miljard kronor i underskott. Det nyligen aviserade förslaget till höjda ersättningsnivåer i A-kassan kostar 3 miljarder kronor per år, något som inte är kalkylerat i de ramar riksdagen fastställt. Fram till 2004 betyder den nya nivån ökade utgifter på 7,5 miljarder kronor.

Denna uppräkning visar att det bara på dessa områden saknas täckning för utgifter på flera tiotals miljarder kronor.

Till detta skall läggas de manipulationer av tidpunkter för utbetalningar som vidtagits för att klara utgiftstaken. Dit hör utbetalningen av EU-stödet till jordbruket. Dit hör omvandlingen av bidrag till riktade skattesänkningar, t.ex. den tillfälliga nedsättningen av arbetsgivaravgifter till kommunsektorn. Dit hör höjda utgiftstak när utjämningssystemet sväller och dit hör inte minst lånefinansieringen av infrastruktursatsningarna. Budgettricksandet rör sig om avsevärda belopp. Ett tiotal miljarder kronor i utgifter döljs på detta sätt.

4.2 Sämre förutsättningar också detta år

Prognoserna för hur ekonomin utvecklas de närmaste åren är fortsatt dystra. Tillväxttakten är fortsatt låg.

Kronan visar inga tecken på att återhämta sig. Detta har också fått återverkningar i tilläggsbudgeten. Anslagen till utrikesförvaltningen måste revideras upp enbart av detta skäl, medlemsavgifterna till WHO och FAO likaså. Skall den svenska ambitionsnivån vad gäller internationella insatser bibehållas kommer det att kräva att anslagen höjs.

Allt detta tillsammans gör att det underlag som ligger till grund för bedömningen i vårpropositionen är missvisande och inte lämpligt att använda som underlag vare sig för tilläggsbudgeten eller på längre sikt.

Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med ett nytt beräkningsunderlag som går att använda som underlag för riksdagens beslut.

5 Våra förslag per utgiftsområde

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att anslaget 46:1 Allmänna val skall ökas med 55 miljoner kronor. Av dessa tillförs 30 miljoner kronor med avsikten att genom en informationskampanj riktad till invandrare öka valdeltagandet bland utländska medborgare som har rösträtt.

Förslaget är tveksamt ur flera synvinklar. Till exempel preciserar inte regeringen vad pengarna skall användas till, vilka de skall fördelas till eller vilka som skall genomföra informationskampanjen. Dessutom ankommer det på de politiska partierna att verka för ett högt valdeltagande. Staten skall inte behöva bidra med pengar till sådan verksamhet. Slutligen är det inte säkert att ökade resurser till informationskampanjer löser problemet med lågt valdeltagande. Redan inför valet 1998 anvisade riksdagen drygt 12 miljoner kronor som regeringen fördelade till riksdagspartierna för information till invandrare. Trots denna information sjönk valdeltagandet. Mot denna bakgrund bör förslaget om 30 miljoner kronor till en informationskampanj avvisas.

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

I tilläggsbudgeten föreslås att staten skall förvärva fastigheten Proserpina 4, det s.k. Norra Bancohuset, beläget i Gamla stan i Stockholm. Regeringen anger inte någon egentlig anledning till affären annat än att det är av stort intresse att fastigheten åter kommer i statens ägo. Regeringen skriver vidare: ”Därigenom skapas också värdefullt lokalutrymme för staten i Stockholms innerstad.”

Det anges emellertid inte vad detta för staten värdefulla lokalutrymme skall användas till. Det kan knappast räknas till statens kärnuppgifter att äga fastigheter. Då det inte anförs någon konkret anledning till affären annat än själva ägandet i sig, motsätter vi oss affären. Beloppet som Statens fastighetsverk får använda för inrikes fastigheter för 2002 skall inte höjas med 145 miljoner kronor. Förslaget till ny investeringsplan avslås därmed.

Regeringen föreslår vidare att uppdraget för Vasallen AB vidgas. Förslaget innebär att bolaget i framtiden även skall kunna förvärva kommunala bostadshus för omvandling till företagslokaler för att sedan sälja dessa på kommersiella villkor. Vi ifrågasätter starkt om Vasallens kompetens på det aktuella området är sådan att förslaget är motiverat. Vi anser att privata intressenter med största säkerhet har lika stor – förmodligen större – kompetens vad gäller kännedom dels om den geografiska regionens situation när det gäller möjlig affärsverksamhet, dels vad gäller hur själva lokalerna bör vara förskaffade för att passa olika kommersiella projekt. Vi motsätter oss förslaget.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

I tilläggsbudgeten tilldelas polismyndigheten inga medel. Inför vårpropositionen begärde Rikspolisstyrelsen ökade anslag med 220 miljoner kronor för att kunna anställa extra poliser, 200 miljoner kronor för ökad säkerhet vid landets flygplatser och 145 miljoner kronor för EU-toppmötet i Göteborg. Regeringens brist på handling är anmärkningsvärd inte minst mot bakgrund av att justitieminister Thomas Bodström i riksdagens kammare lovat att kompensera Polismyndigheten i Västra Götaland för extra kostnader i samband med toppmötet.

Kriminalvården brottas med betydande problem. Det råder platsbrist på fängelserna. Även häktena är överfulla, vilket sliter hårt på såväl personal som intagna. Mer än varannan intagen är missbrukare, vilket hotar säkerheten samt minskar de intagnas möjligheter till rehabilitering. Slutligen tyder den höga återfallsfrekvensen på att kriminalvården inte förmår uppfylla sina målsättningar. Sex av tio intagna återfaller i brott.

I årets tilläggsbudget tilldelas kriminalvården ett tillskott om 160 miljoner kronor. Tio miljoner kronor skall gå till att bekämpa narkotikamissbruket inom kriminalvården, resten skall användas till att utöka antalet platser.

Kriminalvården har dock redan signalerat ett behov av att använda anslagskrediten för att upprätthålla verksamheten. Ett underskott som skjuts framåt över tiden för att år 2005 uppgå till 1 miljard kronor, om anslag och uppdrag kvarstår oförändrade.

Den ökning av anslaget som regeringen aviserar räcker inte ens till för att täcka årets underskott, som kommer att uppgå till drygt 320 miljoner kronor.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Sammanslagningen av anslagen 6:3–6:12 till ett enda anslag innebär en försämring av spårbarheten och minskar därmed riksdagens inflytande över det civila försvaret. I kommande budgetarbete bör därför den funktionella indelningen redovisas som anslagsposter inom anslaget 6:21 Civilt försvar.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

I tilläggsbudgeten tillförs Migrationsverket nya medel. Dessa är emellertid långt ifrån tillräckliga, vilket också regeringen tillstår. Årets beräknade underskott är ingen engångsföreteelse utan förutses öka de kommande åren. För att möjliggöra en human flyktingmottagning utan långa väntetider måste senast i budgetpropositionen mer medel tillföras.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Läkemedelsförmånen drivs sedan många år med ett underskott. Det årsvisa underskottet för läkemedelsförmånen har utvecklats enligt nedan:

1998: –274 miljoner kronor

1999: –274 miljoner kronor

2000: –828 miljoner kronor

2001: –1 600 miljoner kronor

Vi kan konstatera att regeringen misslyckats med att dämpa kostnadsutvecklingen och inte heller klarat det mål som satts upp för i år. De 219 miljoner kronor regeringen nu anslår i tilläggsbudgeten är endast avsedda att kompensera landstingen enligt det avtal som finns med staten om fördelningen av kostnaderna för läkemedelssubventionen. Regeringen visar i propositionen inte upp några ambitioner att komma tillrätta med underskottet utan skjuter det framför sig. På sikt undergrävs tryggheten för dem som är i behov av läkemedel.

Vi anser att en avreglering av det statliga apoteksmonopolet är grundläggande för en fungerande läkemedelsmarknad. Fri etableringsrätt och receptfria läkemedel till försäljning i dagligvaruhandeln ger en avsevärt bättre tillgänglighet till läkemedel i både tätort och glesbygd. Konkurrens ger lägre priser, fler apotek och bättre service. En optimal användning av läkemedel, framför allt på egenvårdsområdet, får helt nya förutsättningar vid en avreglering. Våra förslag stimulerar till sänkta priser på läkemedel i samtliga handelsled och minskar de offentliga kostnaderna för läkemedelskonsumtionen.

Hälso- och sjukvårdens besvärs- och tillsynsmyndigheter har en viktig uppgift att fylla vad gäller patientsäkerhet och kvalitet i vård och omsorg. Vi noterar därför med förvåning att regeringen avser att dra in tidigare anslagna medel för de mest betydelsefulla myndigheterna på detta område. Inom sjukvården finns alltid risk för att det blir fel, inte sällan med ödesdigra konsekvenser för enskilda människor. Det offentligas uppgift måste vara att svara för effektiva kontroll- och tillsynsåtgärder som så långt möjligt hindrar att fel uppkommer men som också sprider erfarenheterna av gjorda misstag, så att de inte behöver göras igen.

Ärendena till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) ökade under 2001 och är i dagsläget något fler än vid samma tidpunkt förra året. Det är väsentligt både för enskilda patienter och för sjukvården i stort att HSAN ges förutsättningar att snabbt och med hög kvalitet utreda de anmälningar som inkommer. Vi anser att regeringens föreslagna neddragning äventyrar patientens rätt och säkerhet. Neddragningen står inte i proportion till riskökningen den medför.

Vi har under lång tid föreslagit att Socialstyrelsens tillsynsdel bryts ut till en självständig, oberoende verksamhet. Den bör ansvara för godkännande och kvalitetskontroll på sjukvårdens område. Socialstyrelsens övriga del bör ingå i ett svenskt institut för medicin och hälsa som efter amerikansk förebild bl.a. kan verka för att Sverige behåller sin ledande roll inom klinisk forskning.

Socialstyrelsen påpekar nu att man med givna anslag har svårt att klara sina uppgifter. Detta försvåras ytterligare av den neddragning för 2002 som regeringen avser göra. Vi anser att regeringens socialpolitik brister i trovärdighet eftersom den myndighet som fått primär medicinsk tillsyn, utvärdering, uppföljning och kunskapsspridning samt flera andra ansvarsområden i uppgift av regeringen samtidigt är ämne för regeringens sparbeting under pågående verksamhetsår. Detta kommer att innebära att Socialstyrelsens uppföljningsuppdrag urholkas.

Smittskyddsinstitutet (SMI) uppger i sitt budgetunderlag för 2003–2005 att väsentliga områden inte kunnat prioriterats under 2002. Det gäller bland annat satsningar som motverkar sexuellt överförda infektionssjukdomar. Därtill kommer behovet av insatser till skydd mot bioterrorism.

Trots detta drar regeringen ner anslaget till Smittskyddsinstitutet för pågående verksamhetsår. Vi är kritiska till den neddragning som nu sker. De medel som dras in från Smittskyddsinstitutet avser regeringen att använda till en fyllnadsbetalning av Sveriges medlemsavgifter till WHO. I själva verket är betalningen endast en kompensation för den svaga kronkursen. Därmed tvingas Smittskyddsinstitutet betala för regeringens misslyckade ekonomiska politik.

Regeringen gör ingen analys av neddragningarnas konsekvenser för patientsäkerheten. Det går därför inte att bedöma vad regeringens förslag kommer att leda till. Utifrån den information vi har fått kommer neddragningarna emellertid att innebära allvarliga problem såväl för Socialstyrelsen och HSAN som för Smittskyddsinstitutet under 2002. Neddragningen av anslagen till dessa myndigheter kan därför inte accepteras.

Vi har i tidigare motioner redovisat fördelarna med att folkhälsoarbetet drivs lokalt och regionalt. Följaktligen har vi ett särskilt anslagsområde för detta ändamål. Mot denna bakgrund anser vi att den besparing om sammanlagt 7 miljoner kronor som regeringen vill göra på Socialstyrelsen, HSAN och Smittskyddsinstitutet för pågående verksamhetsår lämpligen kan göras på anslaget för Folkhälsoinstitutet (14:4). Då upprätthålls patientsäkerheten samtidigt som resurserna till folkhälsoinsatserna går till de verksamheter där de gör störst nytta.

Den nationella narkotikahandlingsplan som regeringen presenterade tidigare i år är inget annat än en ordrik skrivbordsprodukt. Den bekräftade det som den katastrofala utvecklingen av narkotikamissbruket under 1990-talet redan visat, nämligen att regeringen saknar handlingskraft i narkotikafrågan. Förslag till operativa åtgärder som snabbt hindrar narkotikans spridning saknades helt i handlingsplanen.

För innevarande år hade vi i vårt budgetalternativ avsatt 40 miljoner kronor mer än regeringen för förebyggande åtgärder. Vi välkomnar därför regeringens satsning – att i år skjuta till ytterligare 15 miljoner kronor till just förebyggande åtgärder. Men eftersom regeringen saknar förslag i övrigt och inte avsätter de resurser till rättsväsendet som krävs för att minska både efterfrågan och tillgången på narkotika förbättras inte situationen.

En av de grundläggande förutsättningarna för att funktionshindrade skall ges en reell möjlighet att leva ett så normalt liv som möjligt är en god tillgång till olika slag av hjälpmedel. Vi har under ett flertal år föreslagit att en hjälpmedelsgaranti skall införas.

Den konkreta utformningen av hjälpmedelsgarantin måste bli föremål för en särskild utredning där noggranna analyser och avvägningar görs. Enligt vår uppfattning finns dock redan nu anledning att pröva införandet av en statlig hjälpmedelsgaranti, omfattande de hjälpmedel som i dagsläget finansieras med statliga anslag. Det gäller i första hand bilstödet och stödet till s.k. alternativ telefoni.

De särskilda anslagen till bilstöd och stöd till andra hjälpmedel bör därför överföras till ett nytt anslag betecknat statlig hjälpmedelsgaranti. Den förstärkning av bilstödet regeringen nu föreslår är välkomna resurser men borde i stället ha tillförts den hjälpmedelsgaranti vi föreslår. Kostnaden för hjälpmedelsgarantin kommer att rymmas inom nuvarande ramar.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Regeringen vill ge anslaget Sjukpenning och rehabilitering 2,5 miljarder kronor i tilläggsbudget. Det räcker inte långt eftersom Riksförsäkringsverket (RFV) begärt 5,7 miljarder kronor i tilläggsbudget för att täcka förra och innevarande års underskott i anslaget. RFV har även begärt 2,9 miljarder kronor i tilläggsbudget för anslaget Förtidspensioner. Här ger dock regeringen inga extra pengar alls. Enligt RFV:s prognoser kommer det därmed att fattas 6,1 miljarder kronor i budgeten för sjukpenning, rehabilitering och förtidspension med de medel som nu tillskjuts. Regeringen räknar själv med att det kommer att fattas 2,1 miljarder kronor vid årets slut.

Regeringen har ingen analys alls av problemområdet utan konstaterar att sjukfrånvaron fortsätter att öka. Man konstaterar också att prognoserna som ligger till grund för regeringens bedömning är osäkra och kan komma att justeras under året.

Regeringen föreslår heller inga åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Man samtalar, tänker och utreder. Förslag skall komma först i höstbudgeten, men då har ytterligare ett antal människor hunnit bli långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade.

En första åtgärd borde vara att ge försäkringskassan mer resurser att ägna sig åt rehabilitering. Som det nu är hinner kassorna bara betala ut pengar, om ens det. De som skulle behöva rehabilitering för att återgå till arbetet får vänta i månader, och ju längre man väntar desto mindre är chansen att rehabiliteringen lyckas. Kassorna hinner heller inte ägna sig åt kontroll av fusk, vilket gör att legitimiteten för sjukförsäkringen urholkas, och det är de verkligt sjuka som drabbas av detta.

Vi tillskjuter ytterligare 250 miljoner kronor till försäkringskassorna i tilläggsbudget för 2002 för att kunna anställa fler handläggare som kan ägna sig åt rehabiliteringsärenden. Från och med nästa år skjuter vi till 1 miljard kronor extra per år till försäkringskassorna att anställa personal och köpa rehabilitering för.

Vi finansierar detta år 2002 genom att föreslå att riksdagen upphäver beslutet att ändra reglerna i arbetsskadeförsäkringen den 1 juli i år. Regeringen har själv beräknat att denna förändring kommer att kosta 500 miljoner kronor i år. Vi drar således in 500 miljoner kronor från arbetsskadeförsäkringens anslag 2002.

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

Vi avvisar regeringens förslag om att spara in 704 miljoner kronor på lönebidrag och annat stöd till arbetshandikappade. Det är enligt vår mening orättfärdigt att i första hand låta besparingarna gå ut över en av de mest utsatta grupperna i samhället. Vi förordar därför att anslaget 22.4 Särskilda insatser för arbetshandikappade lämnas orört.

Vi är beredda att förstärka anslaget 22.11 Bidrag till lönegarantiersättning med 266 miljoner kronor genom överföring från andra utgiftsområden i enlighet med regeringens förslag. Något ytterligare tillskott erfordras enligt vår mening inte i nuläget. Genom en omläggning av den ekonomiska politiken bör det vara möjligt att redan under innevarande år nedbringa antalet konkurser. En ny bedömning av anslagsutfallet får sedan göras under hösten.

Utgiftsområde 15 Studiemedel

Vi anser att antalet studerande inom Kunskapslyftet skall vara lägre än regeringens förslag. I gengäld bör antalet KY-platser ökas. Detta medför att kostnaderna för studiemedel blir lägre.

I och med att vi inte ställer oss bakom förlängningen av Kunskapslyftet med 6 000 platser accepterar vi inte eller anslagshöjningen på 25:4.

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Inför nästa år vill vi föra samman anslagen 25:17 och 25:19 till ett enda – ”Vuxnas yrkeskompetens”. Det nya anslaget kommer att rymma kvalificerad yrkesutbildning, folkbildning och utfasning av Kunskapslyftet i enlighet med tidigare riksdagsmotion. Vi avvisar regeringens förslag om att i långsammare takt fasa ut Kunskapslyftet och motsätter oss de föreslagna förändringarna av anslagen.

Utgiftsområde 17 Kultur, medier och trossamfund

Regeringen föreslår att 1,6 miljoner kronor från anslaget 28:39 Stöd till tros-
samfund förs över till ett annat utgiftsområde.

Vi har inget att erinra mot denna överflyttning, men vill understryka vikten av att Sjukhuskyrkan inte får minskade anslag som resultat av detta.

Verksamheten betyder oerhört mycket för många människor som ligger kortare eller längre tid på landets sjukhus. Under de senaste åren har den vidkänts en successiv minskning av stödet samtidigt som behovet av den blivit allt större. Mot denna bakgrund är det väsentligt att förslaget i tilläggsbudgeten inte innebär att Sjukhuskyrkan får minskat statligt stöd.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Regeringen begär att få ett bemyndigande att besluta om stöd för byggande av studentbostäder. Anslaget föreslås förlängas till att gälla även år 2003, och en anslagsökning på 125 miljoner kronor aviseras i finansplanen. Bemyndigandet förefaller avse även år 2003, formuleringarna i tilläggsbudgeten är oklara och svårförståeliga. Vi anser att investeringsbidraget för anordnande av studentbostäder skall tas bort år 2002. Redan beviljade projekt skatt dock erhålla utlovat bidrag. Regeringen skall inte erhålla begärt bemyndigande.

Vår målsättning är att byggandet av studentbostäder möjliggörs utan subventioner. För att detta skall ske måste ett flertal politiska förändringar genomföras. Det måste bli lättare att bygga billigt. Skatterna på byggande och boende måste sänkas. Ökad konkurrens inom byggsektorn måste till. Planprocessen måste snabbas upp och bli billigare och mer effektiv.

Bostadsbristen för studenter förbättras genom att del av stadigvarande bostad skall få hyras ut skattefritt, dvs. utan att uthyraren behöver betala skatt på inkomsten. Dessutom bör en inventering av statliga fastigheter som enkelt kan göras om till studentbostäder genomföras.

Anslaget för investeringsbidrag till byggande av hyresbostäder föreslås förlängas med ett år och gäller då även 2006. Ingen ökning av anslaget tillkommer. Investeringsbidraget skall även omfatta stöd till byggande av kooperativa hyresrätter. Vi anser att anslaget skall tas bort i sin helhet. Redan beviljade projekt skall dock erhålla utlovat bidrag.

Regeringen borde ägna sig åt att skapa bättre allmänna förutsättningar för byggande i stället för att ge byggsubventioner som enbart permanentar problemen inom byggsektorn. Investeringsbidrag är kortsiktiga, kostnadsdrivande och konkurrenshämmande. Vi vill ändra förutsättningarna för byggande bl.a. genom sänkt skattetryck, ett friare hyressättningssystem och förenklade regler så att nyproduktion av hyresrätter möjliggörs utan skattemedel.

Ett nytt ramanslag på 10 miljoner kronor föreslås för Statens bostadsnämnd. Nämndens uppgift är att fortsätta Bostadsdelegationens verksamhet och ge statligt stöd till omstrukturering av kommunala bostadsföretag.

Sedan 1998 har staten betalat ut cirka fyra miljarder kronor till kommuner med bostadsöverskott. Nu skall utbetalningarna fortsätta genom att en myndighet inrättas med uppgift att ge fortsatt statligt stöd till omstruktureringar av kommunala bostadsföretag. Regeringen bedömer att det inledningsvis kommer att behövas ca 3 miljarder kronor för detta ändamål.

Totalt kommer då cirka 7 miljarder kronor att ha pumpats in i kommunala bostadsföretag mellan åren 1998 och 2004. Dessutom beräknas utbetalningarna fortsätta även efter 2004 eftersom problemen med bostadsöverskott väntas kvarstå.

Utan hänsyn till reellt behov och efterfrågan har de kommunala bostadsföretagen byggts upp med hjälp av skattebetalarnas pengar. Nu skall skattebetalarnas pengar användas till att reda upp den situation en havererad bostadspolitik åstadkommit. Resultaten av subventioner skall räddas med nya subventioner.

Regeringen begär bemyndigande att bilda ett eller flera bolag med uppgift att äga och förvalta eller avveckla kommunala bostadsföretag. De vill ha ett nytt ramanslag på 240 miljoner kronor. Vi säger nej till detta bemyndigande.

Regeringen begär bemyndigande att ställa kreditgarantier för lån till kommunala bostadsföretag på 3 miljarder kronor, vilket vi inte vill medge. Regeringen vill också ha ett bemyndigande om att ställa ut kreditgarantier på 1 miljard kronor för lån som kooperativa hyresrättsföreningar tar upp. Vi kan inte lämna ett sådant bemyndigande till regeringen. Det bör inte införas kreditgarantier specifikt för upplåtelseformen kooperativa hyresrätter.

Det kan inte helt uteslutas att staten skall ta ett ansvar för problem som uppstått på grund av svårligen förutsedda förändringar i befolkningsunderlaget och tidigare bedriven subventionspolitik. Riktlinjerna för statens och kommunernas ansvar skall i sådana fall vara mycket klara och väl avgränsade. Då detta krav inte på långt när är uppfyllt kan vi inte biträda regeringens förslag om att inrätta en myndighet med uppgift att ge fortsatt statligt stöd till en omstrukturering av kommunala bostadsföretag.

Vi vill låta en tillfällig delegation fortsätta Bostadsdelegationens arbete. Dock bör villkoren för detta arbete ha mycket klara och tydliga riktlinjer. Ett statligt stöd till kommuner som har dragit på sig ekonomiska problem på grund av sin hantering av det kommunägda bostadsbeståndet får inte utformas så att det snedvrider konkurrensen på bostads- och lokalmarknaderna. Det är oklart om det stöd som regeringen föreslår är förenligt med EG-rättens konkurrensregler. Regeringen har ännu inte utrett detta.

Utgångspunkten måste vara att stödet går till kommuner som uttömt sina resurser genom att ta ansvar för bostadsbolaget, men ändå har kvarvarande problem. Omstruktureringar av kommunala bostadsbolag skall ske på marknadsmässiga grunder. Olika intressenter skall kunna förvärva delar av eller hela kommunala bostadsföretag i kris. Den tillfälliga delegationen skall kunna ge statligt stöd för att trygga den kommunala kärnverksamheten. I de fall då rivning är enda utvägen kan statligt stöd till sådan åtgärd utgå.

Kommuner skall inte ägna sig åt näringsverksamhet. När den tillfälliga delegationens arbete är avslutat i en kommun, skall kommunen inte längre ha bostadsföretag i sin ägo. Det bör vara en absolut förutsättning för det statliga stödet. Riktlinjerna för statens och kommunernas ansvar skall i sådana fall vara mycket klara och väl avgränsade. Alla former av stöd skall redovisas öppet så att det tydligt framgår hur hyressättningen påverkas.

Avseende anslag 31:14 bör 40 miljoner kronor anvisas för den tillfälliga delegationens verksamhet.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Regeringen föreslår en lagändring som innebär att kommuner får rätt att ge ekonomiskt och annat stöd till enskilda på grund av statligt bidrag till klimatinvesteringsprogram.

Kommuner får enligt kommunallagen i princip inte ge stöd till enskilda personer om det inte finns särskilt rättsligt stöd för detta. När det gäller näringslivet kan kommuner och landsting genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet, men inte lämna stöd till enskilda näringsidkare om det inte finns synnerliga skäl.

Vi anser att det är viktigt att inte urholka kommunallagens princip om att kommuner inte skall ge stöd till enskilda. Vi yrkar därför avslag på regeringens förslag till lag om rätt för kommuner att ge stöd till enskilda för åtgärder i vissa investeringsprogram.

Utgiftsområde 21 Energipolitik

Regeringen föreslår att anslaget 35:9 Skydd för småskalig elproduktion ökas med 75 miljoner kronor. Enligt regeringens bedömning behövs dessa pengar för att klara utbetalningar som skall ske under första kvartalet 2003.

Regeringens avsikt är att med start den 1 januari 2003 införa ett nytt system för stöd till dessa anläggningar. Det är ett kvotbaserat elcertifikatsystem som tvingar elkonsumenterna att köpa en viss mängd el från dessa anläggningar. Enligt vår mening är det felaktigt.

För att inte ha dubbla stödsystem men också med tanke på prisutvecklingen på elmarknaden säger vi nej till förslaget att öka anslaget 35:9.

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Regeringen har för 2002 anslagit 13 miljoner kronor för skapande av en ny djurskyddsmyndighet. Vi anser inte att djurskyddet förbättras av att nya administrativa enheter skapas. Det är inte fler myndigheter och fler byråkrater som behövs för att gällande djurskyddsregler och lagar skall följas utan det är själva tillsynen och kontrollen som behöver bli bättre.

I tilläggsbudgeten anslår regeringen ytterligare 15 miljoner kronor för att täcka de extra kostnader som uppstår när det skapas en ny myndighet som skall ha delar av djurskyddsansvaret. Den beräknade kostnadsökningen enbart för att flytta verksamheten till en ny myndighet bekräftar vår uppfattning om att de administrativa kostnaderna ökar utan att djurskyddet förbättras. Vi säger därför nej till att tillföra ytterligare 15 miljoner kronor till skapandet av en ny djurskyddsmyndighet.

Utgiftsområde 24 Näringsliv

Tilläggsbudgeten innehåller ingenting som skapar ett bättre svenskt företagsklimat, som ökar nyföretagandet eller gör Sverige attraktivare för företag och arbetskraft. Det enda som egentligen sker inom näringsområdet är att anslaget 38:20 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. minskas från 25 miljoner kronor till 5 miljoner.

Regeringens skäl är att ”finansiera ökning av utgifterna under ett annat utgiftsområde”. Detta kan ses som en signal om att staten för lång tid framöver cementerar sitt ägande och inte avser att ändra det förhållandet att man är Sveriges största företagare räknat i både omsättning och antalet anställda. Men i vårpropositionen fastslås samtidigt att försäljningen av statligt aktieinnehav enligt plan ska uppgå till 15 miljarder kronor årligen. Det är dock mycket oklart vilka företag som är aktuella för försäljning.

Vi anser att anslaget 38:20 helt skall tas bort redan innevarande år. Kostnaderna för de eventuella omstruktureringar av statligt ägda företag som sker ska bekostas av företagen själva.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Vi har i partimotion 2001/02:Fi36 och i motion 2001/02:Fi45 med anledning av regeringens skrivelse 2001/02:102 närmare utvecklat vår kritik av dagens inomkommunala utjämningssystem och lämnar förslag till hur frågan långsiktigt skall lösas.

I avvaktan på ett nytt statligt finansierat system bör vissa absolut nödvändiga förändringar genomföras omedelbart. Inom ramen för i grunden oförändrad utjämningsgrad måste inkomstutjämningen ändras så att effekten av alla positiva, relativa förändringar i skattekraft får behållas till 100 procent.

Därmed skapas – i bjärt kontrast mot gällande ordning – ett kraftigt incitament för alla kommuner att vidta åtgärder som ger ekonomisk tillväxt genom lägre arbetslöshet och ökad förvärvsfrekvens.

Det viktigaste är sålunda att alla kommuners åtgärder för att åstadkomma ekonomisk tillväxt och sysselsättning belönas och inte som i dag uttryckligen motverkas. De absurt tillväxtfientliga inslagen i dagens system elimineras. Förändringen skulle bli en mycket kraftig signal till kommunerna att vidta åtgärder som bidrar till ekonomisk tillväxt och ökad förvärvsfrekvens.

Det är fullt möjligt att inom ramen för nuvarande system göra denna förändring i samband med slutavräkningen av skatteinkomsterna för 2002. Om denna tilläggsregel införs får de kommuner som med dagens system får sin ökade skattekraft konfiskerad i stället behålla denna. Kommuner som förlorar skattekraft föreslås däremot få behålla sin nuvarande garanti och därmed påverkas inte deras intäktsnivå i systemet av förändringen utan de får fortsatt ett bidrag som även täcker bortfallet av skattekraft.

På landstingssidan drabbas Stockholms läns landsting, som enda landsting, hårt av en mycket långtgående utjämning som lett till att inkomstutjämningsavgiften skenar. Samtidigt leder den ökade tillväxten i regionen – i förening med att landstinget erbjuder sina invånare en god sjukvård med vårdgaranti – till stora påfrestningar på ekonomin.

Stockholms läns landsting får inte behålla inkomsterna av sin tillväxt men däremot med råge ta kostnaderna för den. Detta förhållande måste i avvaktan på ett nytt system ändras genom att en spärr införs för inkomstutjämningen för landsting.

Sjukvården är till sin karaktär en funktion av de politiska besluten att alla skall ha tillgång till en god sjukvård och kunna få vård när den behövs. I Stockholms läns landsting har man visat att man inom ramen för sina skatteinkomster kan erbjuda en växande befolkning en mycket god sjukvård. Sjukvården måste under de kommande åren kunna utvecklas på ett sätt som gör det extra viktigt att säkerställa att alla landsting har möjlighet att kunna erbjuda en god sjukvård och samtidigt kunna bidra till goda tillväxtförutsättningar för sin region. Mot den bakgrunden föreslår vi en särskild spärregel för att förhindra att ett skenande utjämningssystem slår mot landstingens möjligheter att erbjuda en god sjukvård.

Sammanfattningsvis innebär alltså våra förslag till omedelbara förändringar

att kommuner och landsting som haft en relativ skattekraftstillväxt mellan taxeringen 2000 och 2001 och framåt får behålla denna (inkomstutjämningssystemet är f.n. så uppbyggt att en sådan tillväxt till mellan 95 och 100 % konfiskeras var den än förekommer) och
att ett landsting skall under 2002 i inkomstutjämningsavgift högst erlägga 10 % av sin relativa skattekraft.

Dessa förändringar skulle för tilläggsbudget 2002 innebära att inkomsttitel 1500 minskas med totalt cirka 3 465 miljoner kronor och utgiftstitel under utgiftsområde 25, utjämningsbidrag, höjs med cirka 160 miljoner kronor. Spärren i inkomstutjämningssystemet för landsting svarar för cirka 2 160 miljoner kronor av detta och berör enbart inkomsttiteln. Regeringen bör få i uppdrag att för 2002 framlägga detta förslag i tilläggsbudget under hösten 2002.

Stockholm den 2 maj 2002
Bo Lundgren (m)
Per Unckel (m)	Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)	Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)	Anders G Högmark (m)
Gunnar Hökmark (m)	Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)	Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)	Per Westerberg (m)