med anledning av prop. 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning

Motion 2001/02:N53 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1 Sammanfattning

Vi anser att energipolitikens mål skall vara att främja en säker och konkurrenskraftig el- och energiförsörjning i hela Sverige. All energiproduktion skall klara högt ställda miljö- och säkerhetskrav i enlighet med den generella miljöpolitiken.

Regeringen avser att stänga samtliga svenska kärnkraftverk, vilka i dag står för motsvarande halva Sveriges elproduktion. Det är en mycket dålig energipolitik att stänga miljövänlig och säker elproduktion i Sverige.

Följden av en fortsatt avveckling av kärnkraften blir med säkerhet kraftigt höjda elpriser och att risken för akut elbrist ökar. Det svenska näringsklimatet har redan i grunden allvarliga brister. Detta har på senare tid märkts tydligt då alltfler industriföretag lagt ned verksamheten i Sverige och flyttat den till andra länder. I takt med att osäkerheten om elförsörjningen ökar och med stigande elpriser förvandlas den tidigare fördelen av relativt låga elpriser till ytterligare en kostnadsnackdel. Det är självklart att näringsklimatet då ytterligare försämras och att alltfler basindustrier väljer att flytta sin produktion utomlands.

Sverige har inte råd med att driva bort ännu fler arbetstillfällen på grund av en huvudlös energipolitik. Det vi generellt behöver är i stället ett rejält förbättrat näringsklimat så att riktiga jobb kan skapas i hela Sverige.

Vid en avveckling av den andra reaktorn i Barsebäck, och i ännu högre grad om regeringen skulle göra allvar av planerna på att avveckla samtliga kärnkraftverk, blir det redan svaga regioner som drabbas hårdast. Basindustrin och den elintensiva industrin finns i stor utsträckning i områden som utefter Norrlandskusten, i Bergslagen, i Värmland, i Dalarna, vid Vänern och i orter som Kiruna, Svappavaara, Oxelösund, Avesta och Hylte. Sysselsättning och välfärd kommer att sjunka i dessa och i många andra liknande regioner. Det är påtagligt att de regioner som då värst kommer att drabbas är regioner som redan i dag är svaga.

Vi anser inte att arbetstillfällen och välfärd skall offras som en del i ett energipolitiskt spel och vi motsätter oss därför tanken på att politiskt avveckla halva Sveriges elproduktion.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 5

2 Innehållsförteckning 6

3 Förslag till riksdagsbeslut 7

4 Inledning 8

5 Riktlinjer för energipolitiken 8

5.1 Utmaningar för energipolitiken 8

5.2 Energipolitikens mål 9

5.3 Öppning av naturgasmarknaden 9

5.4 Villkoren på den avreglerade elmarknaden 10

5.4.1 Den gemensamma elmarknaden i norra Europa 10

5.4.2 Regelverk anpassat för den avreglerade elmarknaden 10

5.4.3 Elanvändningen ökar 11

5.4.4 Energiskattesystemet behöver reformeras 12

6 Kärnkraften står för Sveriges halva elproduktion 13

6.1 Vilka är skälen till att stänga motsvarande halva Sveriges elproduktion? 13

6.2 Stängningen av Barsebäck 1 13

6.3 Konsekvenserna av en fortsatt avveckling av kärnkraften 14

6.3.1 En nedläggning av Barsebäck 2 före utgången av 2003 14

6.3.2 Näringsklimat och sysselsättning 15

6.3.3 Redan svaga regioner drabbas hårdast 15

6.3.4 Miljöeffekter 16

6.4 Möjliggör en fortsatt och utvecklad användning av kärnkraftsenergi 17

7 Förnybar energi 17

7.1 Produktionsmål för förnybar el 17

7.2 Forskning och utveckling av ny teknik 17

7.3 Handel med certifikat 18

7.4 Planeringsmål för vindkraften 18

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår vad regeringen förordar i punkt 3 om riktlinjer för energipolitiken.

2. Riksdagen avslår vad regeringen förordar i punkt 4 om mål för el producerad med förnybara energikällor.

3. Riksdagen avslår vad regeringen förordar i punkt 5 om särskilda åtgärder för vindkraften.

4. Riksdagen avslår vad regeringen förordar i punkt 6 om stöd till solvärme.

5. Riksdagen avslår vad regeringen förordar i punkt 8 om lokala och regionala initiativ.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energipolitikens mål.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att detaljstyrning, särskatter och subventioner inom energipolitiken skall tas bort.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en snabbare öppning av naturgasmarknaden.

9. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag som medför att de extra kostnader som en etablering av en småskalig elproduktionsanläggning innebär inte skall drabba nätföretagen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att energipolitiken utformas så att det blir intressant att investera i en ökad elproduktion.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vägledande principer för energibeskattningen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen för riksdagen skall redovisa de samhällsekonomiska konsekvenserna av en fortsatt avveckling av kärnkraften innan ytterligare elproduktion på politisk väg tas ur drift.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsekvenserna av en förtida avveckling av kärnkraften.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energipolitikens betydelse för näringsklimat och sysselsättning.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det blir redan svaga regioner som drabbas hårdast vid en fortsatt avveckling av kärnkraften.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöeffekterna av att stänga ned motsvarande halva Sveriges elproduktion.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjliggöra en fortsatt och utvecklad användning av kärnkraftsenergi.

18. Riksdagen begär att regeringen inte återkommer med förslag till lag om ett kvotbaserat elcertifikatsystem.

4 Inledning

Regeringen föreslår i propositionen att de riktlinjer för energipolitiken som Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet enades om och riksdagen antog 1997 skall ligga fast. Således föreslås i propositionen att avvecklingen av kärnkraften skall fortsätta och att de statliga stöden till förnybar elproduktion skall förlängas, om än i annan form.

Avvecklingen av kärnkraften skall, enligt propositionen, fortsätta genom att produktionen i Barsebäck 2 genom ett politiskt beslut läggs ned senast vid utgången av 2003. Regeringens avsikt är att resterande kärnkraftsreaktorer skall avvecklas genom avtal med kraftindustrin.

Den förnybara elproduktionen skall med början den 1 januari 2003 stödjas genom införande av handel med så kallade certifikat. Systemet innebär i korthet att konsumenter och andra användare av el tvingas köpa en viss andel förnybar el. Detta generella stöd till viss elproduktion kommer därmed att betalas av elanvändarna och inte som i dag, av skattebetalarna. Förutom denna nya stödform föreslås vindkraften under en övergångsperiod få en fortsatt statlig subvention.

Regeringen anger också ett produktionsmål för en ökad tillförsel av förnybar el till 10 TWh till år 2010. Dessutom föreslår regeringen ett planeringsmål för vindkraften innebärande en årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015. I dag producerar de befintliga vindkraftverken i storleksordningen 0,4 TWh.

I propositionen finns också ett antal överväganden och frågeställningar som regeringen anser behöver utredas vidare.

5 Riktlinjer för energipolitiken

5.1 Utmaningar för energipolitiken

Det finns enligt vår mening tre utmaningar som energipolitiken måste hantera. För det första måste energipolitiken skapa förutsättningar för ökad elproduktion för att möta den ökade elanvändningen. För det andra måste effektproblematiken lösas. Den osäkerhet som under senare år rått om elen kommer att räcka till också under kalla vinterdagar är inte acceptabel. För det tredje måste miljöfrågorna och risken för kraftigt ökade utsläpp av koldioxid från svensk elproduktion hanteras på ett rimligt sätt. Tyvärr har regeringen i propositionen inte presenterat en lösning på någon av dessa frågor. Tvärtom innebär regeringens förslag att problemen förvärras.

5.2 Energipolitikens mål

Regeringen använder sig i propositionen av taktiken att skriva mycket om energipolitikens mål men på ett sätt som gör målen mycket otydliga. Formuleringarna är så långa och inlindade och samtidigt så till intet förpliktigande att alla målgrupper kan hitta något de finner riktigt. Oklart formulerade mål blir svåra, för att inte säga omöjliga, att utvärdera.

Vi föreslår i stället att riksdagen antar följande korta och konkreta mål för energipolitiken:

• Energipolitiken skall främja en säker och konkurrenskraftig el- och energiförsörjning i hela Sverige.

• All energiproduktion skall klara högt ställda miljö- och säkerhetskrav i enlighet med den generella miljöpolitiken.

Genom att tillämpa generella miljö- och säkerhetskrav för energiproduktionen behövs inte den detaljreglering som den socialdemokratiska regeringen så gärna vill ägna sig åt. Historien visar om och om igen att politiker, hur skickliga de än må vara, inte klarar att planekonomiskt detaljstyra olika marknader med ett gott resultat. För att en marknad skall kunna fungera på ett bra sätt behövs konkurrens och för bästa resultat skall konkurrensen vara så fri som möjligt. På energimarknaden är det påtagligt att ivern att detaljstyra, särbeskatta och subventionera har lett till mindre konkurrens och därmed till att marknaden fungerar sämre än den annars skulle göra. Effekterna av den förda politiken är bland annat högre el- och energipriser för elkonsumenterna, avsevärt högre utgifter över statsbudgeten och generellt sett ett sämre utnyttjande av samhällets resurser.

Vi föreslår att riksdagen beslutar att detaljstyrning, särskatter och subventioner inom energipolitiken skall tas bort till förmån för generella och högt ställda miljö- och säkerhetskrav för all energiproduktion.

5.3 Öppning av naturgasmarknaden

Vi anser att regeringen har en för låg ambition när det gäller att öppna naturgasmarknaden för fri konkurrens. Regeringen föreslår att enbart kunder som har naturgaseldad kraftproduktion samt kunder som förbrukar mer än 15 miljoner kubikmeter naturgas per år fritt skall kunna välja gasleverantör.

Vi vill att öppningen av naturgasmarknaden skall gå snabbare och föreslår att alla kunder med en större förbrukning än 5 miljoner kubikmeter naturgas per år fritt skall kunna välja gasleverantör.

5.4 Villkoren på den avreglerade elmarknaden

5.4.1 Den gemensamma elmarknaden i norra Europa

Norge, Sverige, Finland, Danmark och norra Tyskland utgör i allt väsentligt en gemensam elmarknad. Vad som händer på elmarknaden inom ett land får återverkningar i de övriga länderna. Samtidigt finns vissa begränsningar i överföringskapaciteten när det gäller att transportera el mellan olika regioner inom den gemensamma marknaden. Detta gäller för övrigt också inom länderna. I takt med att den nordiska elmarknaden alltmer länkas samman med övriga nordeuropeiska länder börjar en allt större gemensam elmarknad ta form.

Det finns många fördelar med en utökad gemensam elmarknad. Säsongsmässiga variationer i enskilda länders elproduktion och konsumtion kan i hög grad jämnas ut genom den fria handeln över nationsgränserna. Det är i detta system naturligt att de olika länderna både är exportörer och importörer av el.

Det faktum att elmarknaden är gemensam innebär samtidigt att nationellt fattade beslut om förändringar av energipolitiken får påverkan på hela marknaden. Läggs exempelvis produktionskapacitet ned i Sverige ökar produktionen någon annanstans och leder till ökad import. På miljöområdet innebär det att miljön blir sämre av att miljövänlig elproduktion läggs ned, oavsett var den läggs ned. Resultatet blir en försämring för miljön eftersom den reservkapacitet i elproduktion som finns tillgänglig på den gemensamma elmarknaden utgörs av kolkondenskraft. Eftersom det är kolkondenskraft som är marginalproduktionen på den gemensamma elmarknaden leder en stängning av kärnkraftsreaktorer med automatik till att de miljö- och hälsofarliga utsläppen ökar.

5.4.2 Regelverk anpassat för den avreglerade elmarknaden

Sedan 1996 har Sverige, åtminstone i teorin, en avreglerad elmarknad. Såväl produktion som handel med el sker i konkurrens. Detta har gett flera positiva effekter. Prisbildningen sker nu mer effektivt samtidigt som elkonsumenterna fritt kan välja den leverantör som ger dem bästa villkor.

Reformeringen och avregleringen av elmarknaden har alltså varit framgångsrik. Många elkunder har dock inte kunnat fullt ut dra nytta av de positiva effekterna. Detta beror bland annat på att den socialdemokratiska regeringen sedan 1995 mer än fördubblat elskatterna.

Regeringen har också ett tungt ansvar för att man inte skapat ett system för att se till att nätföretagen effektiviserar verksamheten genom exempelvis benchmarkingkonkurrens. Detta har fått till följd att många konsumenter tvingas betala oskäligt höga nätavgifter. Riksdagen bör begära att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag på ett system för benchmarkingkonkurrens mellan nätföretagen.

Regeringens iver att särskatta och subventionera har, som tidigare nämnts, medfört att elmarknaden fungerar sämre än vad den skulle behöva göra. Ett exempel på hur fel det kan bli är det faktum att subventionerna till bland annat vindkraftverk drabbar enskilda människor boende intill verken trefaldigt. För det första får de, precis som alla skattebetalare i Socialdemokraternas Sverige, via skattsedeln betala för att vindkraftverken skall kunna uppföras. För det andra får de en försämrad natur- och boendemiljö och för det tredje får de via nätavgiften betala för de merkostnader vindkraftverken ger för det lokala nätföretaget.

Regeringen anger i propositionen att det ännu inte finns tillräckligt med underlag för att ta bort bestämmelsen i ellagen som medför att enskilda drabbas på detta sätt. Regeringen kallar fenomenet ”vissa effekter som inte är önskvärda” men nöjer sig med att ange att en närmare analys av konsekvenserna av att ta bort eller ändra bestämmelsen bör göras. Vi föreslår att riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma med förslag som innebär att de extra kostnader som en etablering av en småskalig elproduktionsanläggning innebär inte skall drabba nätföretagen, det vill säga i förlängningen nätföretagens kunder.

Att det skall gå snabbt och enkelt att byta elleverantör är en absolut förutsättning för att konkurrensen mellan elhandelsföretagen skall bli effektiv. Trots att det nu är mer än två och ett halvt år sedan systemet med schablonberäkning infördes finns fortfarande allvarliga brister i regelverket kring leverantörsbyten. Regeringen konstaterar endast att såväl sanktionssystem som eventuella tekniska krav på elhandlare och nätföretag bör utredas vidare. Regeringen bör snarast återkomma med förslag som säkerställer att det för elkunderna både skall gå snabbt och vara enkelt att byta elleverantör.

5.4.3 Elanvändningen ökar

Elanvändningen ökar både i Sverige och i de andra länderna som utgör den gemensamma elmarknaden. I Sverige har elanvändningen ökat stadigt och var under 2001 större än någonsin tidigare. Prognoserna pekar på att elanvändningen kommer att fortsätta att öka. Man kan också konstatera att elanvändningen under en lång följd av år har ökat betydligt mer än vad experter knutna till utredningar och energikommissioner trott var möjligt. Detta trots omfattande satsningar på energieffektiviseringar.

Det är intressant att jämföra 2001 års faktiska elförbrukning om ca 150,5 TWh med de prognoser som majoriteten gjorde i Energikommissionens slutbetänkande (SOU 1995:139):

Det är viktigt att el- och bränsleefterfrågan inte underskattas, bl a vid utformningen av energipolitiken. Kommissionen har till grund för sina konsekvensanalyser låtit utarbeta efterfrågeprognoser för el och bränslen. Prognoserna har utformats med varierande antaganden om flera påverkansfaktorer såsom den ekonomiska tillväxten i landet, bränsleprisernas utveckling och omfattningen av utlandshandeln med el.

Prognoser har gjorts utifrån två olika antaganden om den ekonomiska tillväxten. Till år 2010 har elanvändningen (exkl förluster) under dessa förutsättningar ökat från dagens ca 130 TWh till 145–152 TWh. År 2020 uppskattas den vara 151–160 TWh.

Elförbrukningen i Sverige är alltså redan 2001 på väg att överstiga den nivå som Energikommissionen trodde skulle inträffa år 2010.

Elförsörjningen i Sverige klarades under 2001 framför allt beroende på stor vattentillgång och därmed en betydligt högre elproduktion från vattenkraftsanläggningar än under ett normalår. Dessutom producerades rekordmycket el från de resterande elva kärnkraftsreaktorer som fortfarande är i drift.

Marginalerna i den svenska elförsörjningen är nu mycket små. Vattenkraften står för i runda tal halva den svenska elproduktionen och kärnkraften för den andra halvan. Det enda som behöver hända för att den svenska elförsörjningen skall råka ut för mycket allvarliga problem är att det blir ett vädermässigt normalår eller, ännu värre, ett år med ovanligt lite nederbörd. I ett sådant läge kommer inte den samlade vattenkraftsproduktionen att kunna producera tillräckligt med el och följden blir sannolikt elbrist och/eller akut effektbrist. Förutom att vanliga elkonsumenter, industrier och även samhällsviktiga anläggningar som sjukhus m.m. i ett sådant läge får räkna med att de då och då blir utan elförsörjning, kommer elpriserna att rusa i höjden.

Vår slutsats är att det är nödvändigt att energipolitiken, inte minst vad gäller energiskattesystemet, utformas så att det blir intressant att investera i en utökad elproduktion. Även möjligheten att utöka överföringskapaciteten mellan den gemensamma elmarknadens olika regioner bör prövas.

5.4.4 Energiskattesystemet behöver reformeras

Det nuvarande energiskattesystemet behöver reformeras. Ett antal utredningar har visat att energiskattereglerna styr i oönskad riktning. I propositionen anger regeringen att möjligheterna att förändra energibeskattningen för kraftvärmeanläggningar så att skattereglerna likställs med dem som gäller för industriellt mottryck bör undersökas. Vi ser positivt på en sådan ändring av kraftvärmebeskattningen och det är åtminstone ett steg i rätt riktning att regeringen skall undersöka frågan. Samtidigt är det märkligt att regeringen i fråga efter fråga vägrar att ta ställning utan hänvisar till vidare utredning eller att regeringen skall återkomma i frågan.

Vi anser att en förändring av hela energiskattesystemet är nödvändig. De särskilda produktionsskatterna och subventionerna, som utan ordentliga miljöskäl försämrar energimarknadens funktionssätt, bör tas bort. Som en del i den generella miljöpolitiken är det dock befogat med sådana avgifter som är direkt kopplade till skadliga miljöutsläpp. När det gäller exempelvis skatten på utsläpp av koldioxid bör den på sikt ersättas med ett internationellt system för handel med utsläppsrätter, inledningsvis på EU-nivå.

En vägledande princip för energiskatterna bör vara att enbart rent miljöstyrande skatter som har direkt koppling till utsläpp av skadliga ämnen bör tas ut i produktionsledet. De rent fiskala skatterna bör tas ut i konsumentledet. Med denna princip som grund blir de fiskala skatterna konkurrensneutrala, vilket skärper konkurrensen mellan energislagen.

Eftersom det redan finns en gemensam elmarknad i Norden, och i viss utsträckning i hela norra Europa, vore det önskvärt att de enskilda länderna tillämpade samma princip för uttag av energiskatter. Regeringen bör därför snarast ta initiativ till diskussioner med de övriga nordiska länderna om en samordning av principen för energibeskattning.

6 Kärnkraften står för Sveriges halva elproduktion

6.1 Vilka är skälen till att stänga motsvarande halva Sveriges elproduktion?

Regeringen anger i propositionen att den tillsammans med Centern och Vänsterpartiet, vill avveckla motsvarande halva den svenska elproduktionen. Det faktum att det varken finns samhällsekonomiska, miljömässiga eller säkerhetsmässiga skäl till att politiskt besluta om en förtida avveckling av kärnkraften har uppenbarligen ingen betydelse.

Det är ett rimligt krav på regeringen att den för riksdagen skall redovisa konsekvenserna av en fortsatt förtida avveckling av kärnkraften innan ytterligare elproduktion tas ur drift på politisk väg. Regeringen bör i en sådan redovisning i synnerhet redovisa de samhällsekonomiska effekterna, såsom vad avvecklingen kostar i minskad sysselsättning och effekter på miljön.

6.2 Stängningen av Barsebäck 1

Den förtida och politiskt beslutade avvecklingen av Barsebäck 1 har gett upphov till ett antal oönskade effekter. Stängningen av kärnkraftsreaktorn har lett till mycket stora kostnader för skattebetalarna, till att miljön försämrats och till att befolkningen i södra Sverige inte längre kan räkna med att elförsörjningen skall fungera under perioder av sträng kyla. Att dramatiska och handfasta effekter av stängningen, såsom akut effektbrist, hittills har kunnat undvikas beror bland annat på att såväl enskilda som företag hörsammat myndigheternas vädjanden om att dra ner på effektförbrukningen under perioder av kallt väder. Den sammantaget kanske främsta anledningen till att elförsörjningen hittills har kunnat upprätthållas har emellertid att göra med att de senaste åren varit ovanligt nederbördsrika samtidigt som vintrarna varit milda.

Med de minskade marginalerna för elförsörjningen som blivit följden av stängningen av Barsebäck 1 är det inte konstigt att elpriserna har stigit. Att elpriset stiger när elproduktionen minskar samtidigt som förbrukningen ökar är självklart. Lika självklart är att dessa förändringar försämrar det svenska näringsklimatet och i synnerhet villkoren för basindustrin. När basindustrins konkurrenskraft försämras är det framför allt landsbygds- och glesbygdsregioner som får ta den största smällen. Orter som Oxelösund, Hylte, Bengtsfors, Trollhättan, Avesta, Hofors, Hudiksvall, Härnösand, Sandviken, Borlänge, Sundsvall, Piteå och Kiruna har redan fått känna av att ökade elpriser sänker konkurrenskraften.

Statens, det vill säga skattebetalarnas, direkta kostnader för stängningen av Barsebäck 1 uppgick till 8,3 miljarder kronor. I detta belopp ingår direkta statliga utbetalningar, minskade inbetalningar från Vattenfall och minskade skatteintäkter till följd av stängningen. I dessa siffror ingår inte indirekta kostnader, såsom 1997 års omställningsprogram på totalt ca 9 miljarder kronor som var ämnat att möjliggöra en stängning av Barsebäck 2 senast den 1 juli 2001.

Stängningen av Barsebäck 1 har inneburit att kärnkraftverkets årliga produktion på fyra TWh miljövänlig el nu ersatts av motsvarande mängd smutsig kolkondenskraft. Regeringen vill inte kännas vid ökade utsläpp som drabbar norra Europa och vars effekter i Sverige i synnerhet kommer att märkas i södra Sverige som ligger närmast kolkondensanläggningarna i Danmark, Tyskland och Polen. Men att hävda att detta inte berör Sverige eftersom de ökade utsläppen uppstår på en annan del av den gemensamma elmarknaden kommer inte att hålla i längden. Utsläppen är luftburna och sprider sig över nationsgränserna.

Utsläppen av koldioxid i norra Europa beräknas ha ökat med i storleksordningen 3,6 miljoner ton som en följd av stängningen av Barsebäck 1. De ökade utsläpp av försurande ämnen som alltid uppstår vid en ökad förbränning i kolkondenskraftverk innebär en påtaglig risk för ökade försurningsskador i södra Sverige. En ökad förbränning av fossila bränslen i Sveriges närhet leder också till att luftkvaliteten försämras med ökad ohälsa som följd.

6.3 Konsekvenserna av en fortsatt avveckling av kärnkraften

6.3.1 En nedläggning av Barsebäck 2 före utgången av 2003

Regeringen anger i propositionen att den står fast vid målsättningen att senast vid utgången av 2003 stänga den andra reaktorn i Barsebäck. Med kännedom om de negativa effekterna av stängningen av Barsebäck 1 är det märkligt att regeringen väljer att gå vidare med denna politik. Vi motsätter oss med kraft en fortsatt politiskt styrd avveckling av en väl fungerande, säker och miljövänlig elproduktion.

De negativa konsekvenserna av en stängning av Barsebäck 2 är till stora delar redan kända. Skattebetalarna får återigen ta en miljardnota bara för att se utsläppen av koldioxid öka med ytterligare tre till fyra miljoner ton. På samma sätt skulle utsläppen av försurande ämnen öka och luftkvaliteten försämras med lika mycket som när Barsebäck 1 stängdes.

Så sent som i oktober 2001 skrev regeringen i skrivelsen om Barsebäck 2 att riksdagens villkor för en stängning av reaktorn inte är uppfyllda. ”För ett normalår 2010 redovisar energimyndigheten ett importbehov vare sig Barsebäck 2 drivs vidare eller inte.” I torrårsscenarierna för 2005 och med Barsebäck 2 stängt skulle behovet av importerad el uppgå till 11 TWh. Det är uppenbart att regeringen inte klarar att uppfylla villkoren som satts upp för att kunna stänga ens Barsebäck 2. Ändå planerar nu regeringen för att stänga inte bara Barsebäck 2 utan också resterande kärnkraftverk.

När det gäller elprisets utveckling och frågan hur basindustrins konkurrenskraft påverkas kan bara konstateras att effekterna denna gång troligtvis blir mer dramatiska än vid stängningen av Barsebäcks första reaktor. Det råder en allt större knapphet på el inom hela den gemensamma elmarknaden och i en situation med elbrist kommer marginalkostnaden för att köpa el att öka kraftigt. Vid en kraftig ökning av elpriset kommer basindustrin i många av de orter som tidigare nämnts inte bara att få en försämrad konkurrenskraft. Det är sannolikt att ett antal elintensiva industrier i ett sådant läge väljer att lägga sin produktion i något annat land eller helt enkelt lägga ned verksamheten.

6.3.2 Näringsklimat och sysselsättning

Tillgången till en stabil tillförsel av relativt billig elenergi har historiskt varit en särskild fördel för den svenska basindustrin och speciellt för den elintensiva industrin. Följden av en fortsatt avveckling av kärnkraften blir med säkerhet kraftigt höjda elpriser och att risken för akut elbrist ökar. Det svenska näringsklimatet har redan i grunden allvarliga brister. Detta har på senare tid märkts tydligt då alltfler industriföretag lagt ned verksamheten i Sverige och flyttat den till andra länder.

I takt med att osäkerheten om elförsörjningen ökar och med stigande elpriser förvandlas den tidigare fördelen av relativt låga elpriser till ytterligare en kostnadsnackdel. Det är självklart att näringsklimatet därigenom försämras och att alltfler basindustrier väljer att flytta sin produktion utomlands. Vi anser inte att Sverige har råd att driva bort ännu fler arbetstillfällen. Det Sverige generellt behöver är i stället ett förbättrat näringsklimat så att riktiga jobb kan skapas i hela Sverige.

6.3.3 Redan svaga regioner drabbas hårdast

Basindustrin i Sverige har ca 95 000 anställda vid ca 130 arbetsplatser. Därutöver sysselsätter basindustrin indirekt ett stort antal människor hos underleverantörer, transportföretag och inom servicenäringar m.m. Direkt och indirekt uppskattas 200 000 till 300 000 människor vara beroende av basindustrin.

Vid en avveckling av den andra reaktorn i Barsebäck, och i ännu högre grad om regeringen skulle göra allvar av planerna på att avveckla samtliga kärnkraftverk, blir det redan svaga regioner som drabbas hårdast. Basindustrin och den elintensiva industrin finns i stor utsträckning i områden som utefter Norrlandskusten, i Bergslagen, i Värmland och i Dalarna, vid Vänern och i orter som Kiruna, Svappavaara, Oxelösund, Avesta och Hylte.

För de mest elintensiva företagen ligger elkostnaderna i dag i nivå med lönekostnaderna. Vid en avveckling av halva Sveriges elproduktion, som enbart delvis ersätts med ny elproduktion med betydligt högre produktionskostnader, är det inte osannolikt att elpriserna skulle kunna komma att fördubblas från nuvarande nivå. I ett sådant scenario skulle de regioner som har en hög andel elintensiv industri drabbas av omfattande nedläggningar och därmed minskad sysselsättning.

En region som liksom många andra glesbygdsregioner i Sverige är beroende av basindustrin är Borlänge. I Borlänge finns två basindustrier som var och en är helt beroende av säker tillgång på el till konkurrenskraftiga priser. SSAB Tunnplåt med 2 500 anställda producerar 2,5 miljoner ton tunnplåt per år. Stora Ensos pappersbruk Kvarnsveden i Borlänge har 900 anställda och förbrukar 1,7 TWh el per år för att producera 700 ton tidnings- och journalpapper. I de bägge företagen tillsammans arbetar 3 400 människor, men ytterligare i storleksordningen 8 500 är indirekt beroende av de bägge företagen.

Driver regeringen igenom kravet på att avveckla halva Sveriges elproduktion får detta omedelbara konsekvenser för sysselsättning och välfärd i Borlänge, liksom i många andra liknande regioner i Sverige. Det är påtagligt att de regioner som hårdast kommer att drabbas är regioner som redan i dag är svaga.

Vi anser inte att arbetstillfällen och välfärd skall offras som en del i ett energipolitiskt spel. Vi motsätter oss tanken på att politiskt avveckla de svenska kärnkraftverken.

6.3.4 Miljöeffekter

Sverige har allt sedan utbyggnaden av kärnkraften haft en mycket miljövänlig elproduktion. Med i runda tal halva elproduktionen bestående av kärnkraft och andra halvan av vattenkraft är det inte konstigt att elproduktionen inneburit stora fördelar för miljön. Statistik från Energimyndigheten visar att de genomsnittliga utsläppen från elproduktionen i Sverige i ett internationellt perspektiv är mycket låga. Exempelvis var under 1999 utsläppen av svaveldioxid från svensk elproduktion nästan 45 gånger lägre än motsvarande utsläpp från dansk elproduktion. På liknande sätt var utsläppen av kväveoxid 40 gånger lägre och utsläppen av koldioxid närmare 35 gånger lägre i svensk elproduktion i jämförelse med dansk.

Eftersom den danska elproduktionen till mycket stor del utgörs av kolkondenskraft kan det vara intressant att också jämföra de svenska utsläppen med de finska. I Finland står vattenkraft och kärnkraft för ungefär 53 procent av elproduktionen. Om regeringen får som den vill och avvecklar hela den svenska kärnkraften är det sannolikt att den svenska elproduktionen får en liknande struktur som den finska har i dag. Det innebär att bara i storleksordningen 50–55 procent av elproduktionen skulle komma från källor med mycket låga utsläpp. I Finland utgörs den del av elproduktionen som ger låga utsläpp av en blandning av vattenkraft och kärnkraft. I Sverige skulle ett sådant scenario med i huvudsak vattenkraft plus lite vind och biobränslen stå för den utsläppsvänliga delen av elproduktionen. Resterande elproduktion skulle då komma från en blandning av olika fossila bränslen (kol, olja och naturgas) på liknande sätt som elproduktionen i Finland är uppbyggd i dag.

Miljöeffekterna av att stänga ned motsvarande halva den svenska miljövänliga elproduktionen blir mycket tydliga. Utsläppen av svaveldioxid från svensk elproduktion skulle i detta scenario öka 22 gånger jämfört med i dag. Kväveoxidutsläppen skulle öka 17 gånger och utsläppen av koldioxid skulle öka 15 gånger.

6.4 Möjliggör en fortsatt och utvecklad användning av kärnkraftsenergi

Vi anser att det är viktigt att värna miljön och att en politik förs som möjliggör god sysselsättning och välfärd i hela Sverige. Vi vill därför ändra energipolitiken så att de politiska hindren för fortsatt och utvecklad användning av kärnenergi tas bort. Riksdagsbeslutet om en förtida avveckling av kärnkraften bör rivas upp. Riksdagen bör också upphäva den bestämmelse i 6 § kärntekniklagen som förbjuder viss typ av kärnteknisk forskning, den s.k. tankeförbudslagen samt 5 § kärntekniklagen som förbjuder uppförandet av ytterligare kärnreaktorer. Detta innebär också att de politiska hindren för en återstart av Barsebäck 1 tas bort. Även om det i dagsläget inte finns några intressenter som är intresserade av att bygga nya reaktorer i Sverige bör inte lagstiftningen utesluta sådana planer.

7 Förnybar energi

7.1 Produktionsmål för förnybar el

I Sverige produceras redan ca 50 procent av den totala produktionen av el från förnybara energikällor, framför allt vattenkraften. Merparten av denna elproduktion är dessutom mycket kostnadseffektiv och klarar en ökad konkurrens från andra energislag utan problem. Varför då Sverige skall sätta upp ett särskilt produktionsmål för hur mycket andelen el producerad från förnybara energikällor skall öka är svårt att förstå. Vi delar uppfattningen att det i och för sig är bra om andelen förnybar el kan öka ytterligare, men vi anser att detta i grunden skall ske utan omfattande subventioner till olönsam teknik. Riksdagen bör därför besluta att avslå regeringens förslag om att sätta upp ett särskilt mål för el producerad med förnybara energikällor.

7.2 Forskning och utveckling av ny teknik

Staten har ett ansvar när det gäller grundläggande forskning och stöd till utveckling av ny miljövänlig teknik. Det är däremot inte statens uppgift att ge stöd till redan etablerad teknik. Att etablerad teknik är olönsam och inte kan bära sina egna kostnader är inte ett argument för att ge statliga stöd utan snarare ett ytterligare argument för att staten inte skall ge sådana stöd.

7.3 Handel med certifikat

Regeringens förslag om handel med certifikat innebär inte att subventionerna till småskaliga förnybara elproduktionsanläggningar försvinner. Systemet innebär däremot att subventionerna försvinner från statsbudgeten för att i stället betalas direkt av elkonsumenterna. Elkonsumenterna tvingas därmed köpa en viss andel extra dyr el. Den stora fördelen med certifikatshandeln torde ur regeringens synvinkel vara just det faktum att subventionerna i ett statsbudgetperspektiv blir osynliga och att det blir elkonsumenterna som får betala.

Om man utgår från dagens stödnivå till vindkraften och räknar med att regeringens planeringsmål uppfylls kommer elkonsumenternas kostnader att gradvis öka för att år 2015 uppgå till 3,3 miljarder kronor per år. Utöver dessa kostnader kommer elkonsumenterna också att belastas med subventionskostnaderna för övrig förnybar elproduktion.

I propositionen hävdar regeringen att en viktig fördel med certifikatsystemet är att det skulle skapa konkurrensneutralitet när det gäller stöd till förnybar elproduktion. I nästa mening sägs dock att vindkraften inte klarar denna konkurrens och att vindkraften därför även fortsättningsvis behöver ett särskilt stöd. När till och med regeringens viktigaste argument för certifikatsystemet, nämligen konkurrensneutralitet vad gäller stödnivåerna och en ökad konkurrens mellan de förnybara energislagen, inte går att tillämpa fullt ut blir det uppenbart att förslaget till certifikatsystem är illa genomtänkt.

Lagrådet konstaterar också i sitt yttrande att systemet med certifikatshandel har uppenbara brister: ”Som omedelbart framgår av lagförslaget leder den valda metoden för att främja elproduktion från förnybara energikällor till en komplicerad och tekniskt präglad reglering. Det torde också kunna förutsättas att den administration som fordras – med insatser från såväl myndigheter som aktörer på elmarknaden – för att regelsystemet skall kunna fungera kommer att bli betydande, även om mycket väntas kunna utföras genom automatiserad behandling.”

Eftersom det tänkta systemet för att stödja småskalig elproduktion har stora brister föreslår vi att regeringens förslag om obligatorisk handel med certifikat avvisas. Vi förespråkar i stället ett fortsatt användande av frivillig certifiering av miljövänlig elproduktion i syfte att öka elkundernas möjlighet att själva, och på frivillig väg, välja att köpa sådan el.

7.4 Planeringsmål för vindkraften

Staten ger i dag omfattande stöd till vindkraftverk, trots att det inte handlar om att utveckla ny teknik. De allra flesta vindkraftverk som planeras och byggs i Sverige och som får stöd från staten har en etablerad men olönsam teknik.

Den mycket låga tillgänglighet som vindkraftverken har, det vill säga att de bara producerar el under en liten del av årets dagar då det blåser lagom mycket, gör att det inte går att räkna med att vindkraftverken skall bidra till elförsörjningen under exempelvis extremt kalla dagar.

Vi anser regeringens bedömning att de särskilda subventionerna till vindkraften skall fasas ut under en övergångsperiod av sju år är rimlig. Däremot finns det inga skäl att sätta upp ett särskilt planeringsmål för vindkraft. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till planeringsmål för vindkraften.

Det är väsentligt att vindkraft, liksom all annan elproduktion, skall bära sina egna kostnader. Självklart måste också miljöhänsyn tas vid vindkraftsetableringar på samma sätt som vid etablering av all annan verksamhet.

Stockholm den 8 april 2002
Bo Lundgren (m)
Per Unckel (m)	Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)	Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)	Anders G Högmark (m)
Gunnar Hökmark (m)	Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)	Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)	Per Westerberg (m)