med anledning av prop. 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning

Motion 2001/02:N56 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår proposition 2001/02:143.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fri produktion av energi.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gröna certifikat.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den fortsatta användningen av kärnkraften.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om koldioxidutsläpp.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omställningsprogram.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sanktionssystem mot elnätsägare som fördröjer leverantörsbyte.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om moderniserad elmätning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kraftvärmebeskattningen.

Inledning – en fri produktion av energi

Vi liberaler anser att en rationell energipolitik bäst främjas genom fri energiproduktion. Staten skall uppställa krav beträffande hälsa, säkerhet och miljö och kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och utveckling. Staten skall inte förbjuda någon specifik teknik för energiproduktion, om den uppfyller miljö- och säkerhetskrav.

Den politiska styrningen av energiproduktionen måste förändras. Valet av energiproduktion skall inte träffas genom politiska beslut. Konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda inom de ramar miljökraven sätter. Det innebär att alla typer av produktionsanläggningar för energi skall tillåtas, förutsatt att de uppfyller generella krav på hälsa, miljö och säkerhet. Vi säger absolut nej till utbyggnad av de orörda älvarna samt de utbyggda älvarnas orörda delar och storskalig introduktion av fossilgas. Vad gäller småskalig vattenkraft har de i de flesta fall en oacceptabel miljöpåverkan. Men önskemål om sådana projekt måste kunna provas från fall till fall.

God tillgång på energi är en förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket viktig bl.a. för industrin, handeln, jordbruket, servicenäringarna och hushållen, dvs för hela vårt samhälle. Elektricitet är inget ont som vissa tycks mena.

Det svenska energisystemet bör successivt ställas om till att bli ekologiskt hållbart.

Omställningen av energisystemet måste dock ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning.

Felaktig inriktning av energipolitiken

Propositionen är luddig på många ställen och innehåller väldigt få skarpa förslag. Hela inriktningen på politiken är enligt vårt sett att se det felaktig, och därför anser vi att propositionen bör avslås. Regeringen hänvisar istället till pågående utredningar. Detta gäller inte minst frågan om s.k. gröna certifikat där Lagrådet haft så starka invändningar att frågan får skjutas på framtiden. Certifikaten är tänkta att ersätta stödet till förnybar energiproduktion från 2003. Systemet bygger på att producenter av förnybar el tilldelas certifikat av staten och får rätt att ge ut sådana certifikat och sälja dem. Producenterna får därmed en extra intäkt från certifikaten, utöver den intäkt som fås via elförsäljningen. Elhandlare åläggs en skyldighet att årligen upphandla en viss mängd gröna certifikat. På så sätt skapas en marknad för förnybar och miljövänlig elproduktion. Systemet är administrativt krångligt och kostnaderna höga. Gröna certifikat är endast inriktade mot att bekämpa CO2-utsläpp, inga andra miljöförstöringar. Certifikaten bygger på tvång för att tvinga konsumenter att använda grön el. Vi i Folkpartiet är därför ytterst osäkra till om vi kan acceptera gröna certifikat. Vi återkommer definitivt med vår inställning i frågan när vi sett ett färdigt lagförslag.

Folkpartiet anser att de energipolitiska riktlinjer som antogs i riksdagen 1997, och som nu fullföljs av de partier som står bakom propositionen, skadar Sverige som industri- och miljönation samt är förödande för välståndet på sikt. Politiken bekräftar dessutom den mentala låsning som präglat energipolitiken sedan folkomröstningen om kärnkraft 1980. Särskilt allvarligt är den förtida avvecklingen av kärnkraften. Det innebär en gigantisk kapitalförstöring som saknar motstycke och som kommer att medföra välfärdsförluster på sikt. Miljön skadas och det blir svårare att få företag som kan skapa fler jobb att utvecklas.

Resultatet har blivit att elpriserna stigit och att hela samhällets energiförsörjning hotas vid stark kyla eller vid avbrott i någon del av elnätet. Svenska kraftnät får i ren desperation upphandla effekt och teckna avtal med företag om att hålla nere konsumtionen vid kallt väder samtidigt som svenska folket får damma av sina vedspisar och kaminer för att hålla varmt. Så borde det inte vara i Sverige 2002.

Elförbrukningen i Sverige har ökat år från år. Beräkningar från Energimyndigheten tyder också på att förbrukningen kommer att fortsätta att öka framöver. Detta gäller såväl i Sverige som i övriga Norden.

Just elen är av betydligt större betydelse i Sverige än i andra länder i Europa eftersom den svenska energikonsumtionen i så stor grad av tradition har byggts upp på god tillgång på el.

Fortsätt att använda kärnkraften

Folkpartiet anser att kärnkraften bör utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska livslängd. Vi har därför sagt nej till den förtida avstängningen av Barsebäck, både vad gäller den första och den nu aktuella andra reaktorn. I det senare fallet är regeringens ambition att denna reaktor skall stängas under år 2003 även om man nu är osäker på detta då flera tunga remissinstanser varnar för vad som kan hända vid en avstängning.

Folkpartiet delar inte regeringens bedömning om när reaktorer ska stängas. De ska stängas om en kompetent myndighet konstaterar att de inte längre uppfyller gällande säkerhets- eller miljökrav. De energipolitiska besluten bör begränsas till att fastställa övergripande mål och vilka styrmedel som kan behövas för att nå målen.

Vi motsätter oss således kraftfullt att den andra reaktorn i Barsebäck ska stängas. Folkpartiet har vid en rad tillfällen, senast när vi redovisade vår ekonomisk-politiska motion den 5 oktober 2001, pekat på de positiva konsekvenserna för statens finanser av att beslutet om stängningen av Barsebäck 1 rivs upp och att denna reaktor på nytt tas i bruk så snart detta är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt.

Beräkningar inom riksdagens utredningstjänst i samband med riksdagens beslut om stängning av reaktor 1 i Barsebäck hösten 1999 visade att nuvärdet av statens kostnad för enbart stängningen av denna reaktor uppgår till över 8 miljarder kronor. Samhällsekonomiska kostnader är då inte beaktade. Och någon som helst redovisning av kostnaderna för stängningen av den andra reaktorn finns inte. Först efter det att hela Barsebäcksverket är stängt skall en uppföljning av elpris, investeringar, miljöpåverkan, sysselsättnings- och fördelningseffekter genomföras. Men redan idag varnar Energimyndigheten för effekterna av en avstängning av Barsebäck 2. Det finns en risk för elbrist under torrår, speciellt då i Syd- och Mellansverige. Utsläppen beräknas öka med 4–6 miljoner ton koldioxid, huvudsakligen producerad i Tyskland och Danmark, om Barsebäck 2 stängs av. Då är ändå de gröna certifikaten inräknade som ju har till syfte att hålla nere utsläppen.

Koldioxidutsläpp som inte syns i statistiken

Vid en granskning av den officiella statistiken av utsläpp kan man konstatera att de koldioxidutsläpp som genereras vid elproduktion i utländska kolkraftverk inte kommer med i statistiken – om elen exporteras till Sverige. Den bokförs inte heller i den svenska statistiken eftersom vi inte räknar koldioxidutsläpp på importerad el. Utsläpp från utländsk producerad kolkraft som exporteras till Sverige försvinner alltså in i statistikens svarta hål. Regeringen bör ändra sina beräkningsmetoder så att även dessa utsläpp blir synliga i statistiken. Tala om dubbelmoral.

Kärnkraftens framtid

Som redan ovan nämnts motsätter sig Folkpartiet en förtida avveckling av kärnkraften. En sådan skulle leda till allvarliga konsekvenser för dels miljön genom ökad användning av kol och olja, dels risker för en otrygg elförsörjning.

Idag är det inte lönt att bygga ut kärnkraften, och utbyggnadsfrågan är därför inte aktuell. Men inför det växande hotet från utsläpp av växthusgaser vill Folkpartiet dock inte utesluta en framtida utbyggnad av kärnkraften, naturligtvis under förutsättning att riksdagens stränga krav på hälsa, säkerhet och miljö är uppfyllda.

Det är önskvärt att kraftbolagen genom försäkringar svarar för en större del av de risker som är förknippade med verksamheten, på samma sätt som bör gälla till exempel vattenkraftsproducenternas ansvar för översvämningar nedströms. Exakt hur avgränsningen bör göras mellan energiproducenternas och statens ansvar vid stora olyckor är dock en komplicerad avvägningsfråga som bland annat utreds inom EU. När detta utredningsarbete avslutats kan en mer preciserad ställning tas till frågan om kraftbolagens försäkringsansvar.

Regeringen föreslår i propositionen att de övriga kärnkraftsreaktorerna skall stängas efter förhandlingar mellan regeringen och kraftindustrin enligt den modell som skett i Tyskland. Folkpartiet anser att denna modell visserligen är bättre än en tvångsmässig avstängning, men den är inte användbar i Sverige då det saknas realistiska alternativ till kärnkraften. Modellen reser också en del frågetecken då det är oklart vem som har ansvar för att nödvändiga investeringar kan göras från nuläget till tidpunkten för avstängningen.

Misslyckat omställningsprogram

Inom energipolitiken finns ett s.k. omställningsprogram som slukat åtskilliga miljarder sedan energiuppgörelsen 1997. Till största delen har dessa pengar använts till avstängning av en reaktor i Barsebäck. Samtidigt köper det statliga Vattenfall in el producerad i andra länder av kärnkraftverk och smutsig kolkraft för tiotals miljarder.

Det är en stor kapitalförstöring att stänga av väl fungerande kärnkraft, så länge den är säker och ekonomiskt försvarbar. Konsekvensen blir att Sverige tvingas att importera fossilproducerad el från Danmark och Tyskland. I Tyskland har konsekvenserna till och med blivit att gamla kulturvärden i byn Horno hotas av Vattenfalls intressen i brunkolsbrytning. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att ta upp en diskussion med Vattenfall om hur detta projekt kan avbrytas.

I propositionen erkänner också regeringen att det varit svårt att påverka energianvändningen med 1997 års omställningsprogram.

Sanktionssystem mot nätägare som fördröjer leverantörsbyte

Riksdagen har vid två tillfällen uttalat att ett sanktionssystem för de nätägare som försvårar leverantörsbyte för den enskilde kunden skall införas. Dessvärre kommer regeringen inte med något förslag i propositionen. Detta är verkligen att beklaga då denna senfärdighet kommer att innebära att många elkunder kan få vänta mycket länge på leverantörsbyte också framöver. Det enda regeringen har förmått är att en ny utredare skall titta på fråga igen. Riksdagen bör ånyo uppdra åt regeringen att ta fram ett sanktionssystem.

Slopad preliminärdebitering och införande av fjärravläsning av el

Folkpartiet anser att det rådande systemet med preliminärdebiteringar och manuella avläsningar av elmätarna en gång per år är otidsenligt och ekonomiskt slösaktigt. Konsumenterna, konkurrensen och miljön skulle gynnas av ett införande av fjärravlästa elmätare, som regelbundet rapporterar elförbrukningen. Bland annat har en sammanslutning av 11 organisationer, representerande fem miljoner elkunder, uppvaktat riksdagen med krav på att staten ska driva på för att påskynda denna utveckling.

Med moderna fjärravlästa elmätare kan elanvändarna följa sin förbrukning och se hur den fördelar sig över tiden. Elräkningarna behöver inte längre bygga på gissningar, utan kan baseras på verklig förbrukning. Detta ger kunderna incitament att spara på energi, något som Folkpartiet arbetat för ända sedan början av 1970-talet. Fjärravlästa elmätare skulle dessutom bidra till förenklade rutiner vid elleverantörsbyten.

Energimyndigheten utreder just nu elmätarfrågan på regeringens uppdrag. Denna utrednings slutredovisning, den 1 juni 2002, måste innebära slutpunkten för utredandet och startpunkten för praktisk handling.

Även om slutmålet bör vara att samtliga elanvändare ska ha tillgång till ett moderniserat mätsystem, bör det ske en etappvis utbyggnad. Detta för att undvika att de stora nätbolagen fortsätter som de hittills gjort och väntar på att någon annan ska ta initiativet. Moderniserad elmätning hos förbrukare av 8 000 kWh/år eller mer bör införas senast vid ingången av år 2006. Regeringen tar inte ställning i denna fråga i propositionen, utan vill avvakta resultatet av två utredningar.

Kraftvärmebeskattningen

I propositionen aviserar regeringen förslag till ändring av beskattningen av kraftvärme i fjärrvärmesystem så att den likställs med de regler som gäller industriellt mottryck.

Dagens utformning av beskattning av kraftvärme förvärrar miljöproblemen och äventyrar elförsörjningen. Kraftvärmebeskattningen behöver därför ses över i syfte att stärka den resurseffektiva kraftvärmens konkurrenskraft i energisystemet. Det är därför bra att regeringen lägger förslag om detta. Idag står kraftvärmeanläggningar outnyttjade på grund av bristande lönsamhet till följd av beskattningen. Dessutom hindras nyinvesteringar i kraftvärme. Istället används kondenskraftverk som har sämre effektivitet och större miljöpåverkan.

I ett kraftvärmeverk produceras både el och värme samtidigt. Tack vare detta kan nästan allt energiinnehåll i bränslet, ca 90 %, tas tillvara. Med rätt skattemässiga förutsättningar ersätter den el som produceras i kraftvärmen konventionell elproduktion i kondenskraftverk, som utnyttjar bränslet betydligt sämre. I kondenskraftverk produceras enbart el, vilket gör att endast 40 % av bränslet tas tillvara. Att öka andelen kraftvärme i energisystemet är ett allmänt intresse. Inte minst om riksdagsmajoritetens planer på en avveckling av kärnkraften går igenom.

EU:s mål är att öka andelen el från kraftvärmeverk från 9 till 18 % år 2010. Idag svarar elproduktionen från kraftvärmeverk i Sverige för 6 %. Detta kan jämföras med Finland och Danmark där motsvarande siffra är 35 %. Att i Sverige öka elproduktionen från kraftvärmeverk gör det möjligt att medverka till att EU:s åtagande enligt Kyotoprotokollet uppfylls.

Stockholm den 9 april 2002
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)	Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)	Karin Pilsäter (fp)
Yvonne Ångström (fp)	Eva Flyborg (fp)
Runar Patriksson (fp)