med anledning av prop. 2001/02:159 Frivillig försöksverksamhet inom totalförsvaret

Motion 2001/02:Fö23 av Henrik Landerholm m.fl. (m)

1 Sammanfattning

Syftet med frivillig försvarsverksamhet bör vara att denna bidrar till totalförsvarets folkliga förankring. Den skall därvid förankra demokratins utveckling inom totalförsvaret. De frivilliga insatserna på ideell grund inom totalförsvaret måste samhället slå vakt om. Förändringen inom Försvarsmakten innebär även en naturlig kommande förändring inom den frivilliga försvarsverksamheten. Denna förändring tar sin utgångspunkt i bemanningsansvar respektive organisatorisk tillhörighet.

Det organisatoriska stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna bör dels utgöra ett direkt organisatoriskt stöd för den administration som är nödvändig för drift och utveckling av verksamheten, dels utgöra ersättning för de kostnader som uppkommer på grund av de uppdrag som de olika totalförsvarsmyndigheterna ger till de frivilliga försvarsorganisationerna.

Distriktsförsvaret utgörs av territoriellt (luft, sjö och mark) bundna förband och skall finnas tillgängliga över hela landet. Samtliga förband eller enheter är mobiliserande. Militärdistriktscheferna bör förordnas som huvudman med odelat ansvar för verksamhetsledning och territoriell ledning för distriktsförsvaret.

Det skulle vara ansvarslöst att nu ta ställning till de militära hemvärnsförbandens uppgifter och roll innan regeringen redovisat en helhetssyn vad gäller distriktsförsvarets organisation, utrustning, utbildning och uppgifter som riksdagen fattade beslut om 2000. Regeringens förslag avvisas i avvaktan på ett samlat förslag vad gäller utveckling m.m. av distriktsförsvaret.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 31

2 Innehållsförteckning 32

3 Förslag till riksdagsbeslut 33

4 Frivillig försvarsverksamhet i totalförsvaret 33

5 Hemvärnsförbandens roll 34

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppdelning av det organisatoriska stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella skyddsstyrkorna och uppdrar åt regeringen att återkomma med ett samlat förslag avseende organisation, utrustning och utveckling av de nationella skyddsstyrkorna i enlighet med riksdagens beslut 2000.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hemvärnet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förordna militärdistriktscheferna som huvudman för distriktsförsvaret.

4 Frivillig försvarsverksamhet i totalförsvaret

Syftet med frivillig försvarsverksamhet bör vara att denna bidrar till totalförsvarets folkliga förankring. Den skall därvid förankra demokratins utveckling inom totalförsvaret. De frivilliga insatserna på ideell grund inom totalförsvaret måste samhället slå vakt om. Den frivilliga verksamheten inom totalförsvaret tar ett stort ansvar för bemanning av organisationer som skall kunna verka vid påfrestningar på samhället i fred, under kris och inte minst i krig. Förbanden inom Försvarsmakten bemannas helt eller delvis på frivillig grund varvid det allmänna hemvärnet, som ingår i Försvarsmakten, för närvarande helt bemannas på frivillighetens grund.

Den utveckling som nu sker har förändrat hela inriktningen av totalförsvaret. Försvarsmakten förändras från ett mobiliserande försvar till ett försvar som skall vara insatsberett året runt. De internationella insatserna har blivit en del av Försvarsmaktens huvuduppgifter. Denna naturliga förändring för den frivilliga försvarsverksamheten tar sin utgångspunkt i bemanningsansvar respektive organisatorisk tillhörighet.

Frivilligverksamhet inom totalförsvaret skall bidra till totalförsvarets folkförankring och demokratiska utveckling. Den skall även bidra till rekrytering, kompetensutveckling och totalförsvarets anpassningsförmåga. Den skall kunna åta sig bemanningsuppdrag av militära förband samt främja långsiktigheten och stabiliteten i det frivilliga arbetet för utvecklingen av delar av de nationella skyddsstyrkorna.

Hemvärnsförbanden utgör som tidigare en del av Försvarsmakten. De ingår i de nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnsförbandens organisation, utrustning och utbildning skall därmed ses som en del av avvägningen mellan olika förband ingående i Försvarsmakten, helt eller delvis bemannade av frivilligrörelsen. Därmed bör också benämningen, ”hemvärnet”, på förbanden förändras. De kan därvid lämpligen ges benämningar som knyter an till bygden, t.ex. Dalregementet och Roslagens båtsmän.

Det organisatoriska stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna bör som tidigare utgå från de grunder som regeringen redovisar i propositionen. Däremot bör det delas upp i två delar. En del som utgör ett direkt organisatoriskt stöd för den administrativa verksamheten som är nödvändig för drift och utveckling av verksamheten. Detta stöd bör tilldelas organisationerna genom beslut i riksdagen. Det bör dessutom vara av långsiktig karaktär. Den andra delen bör vara verksamhetsbunden och utgöra ersättning för de kostnader som uppkommer på grund av de uppdrag som de olika totalförsvarsmyndigheterna ger till de frivilliga försvarsorganisationerna.

5 Hemvärnsförbandens roll

Distriktsförsvaret utgörs av territoriellt (luft, sjö och mark) bundna förband (bl.a. de s.k. nationella skyddsstyrkor). Förbanden skall finnas tillgängliga över hela landet. De skall bestå av ledningsstaber, norrlandsjägarbataljoner, markstridsbataljoner, marina basskyddsbataljoner och hemvärnet. Samtliga förband eller enheter är mobiliserande. Frivilligrörelsen skall utgöra en rekryteringsgrund och bas för distriktsförsvaret. Därmed säkerställs den folkliga förankringen i framtiden samtidigt som detta ger en mer effektiv och flexibel organisation. Denna rekrytering kompletteras med personal som av olika skäl har lämnat insatsförsvaret. Beroende på tyngdpunkt i uppgifter och lokala förhållanden skall förbanden anpassas till storlek och utrustning.

Distriktsförsvaret är förband och staber som främst är avsedda att stärka samhället vid svåra påfrestningar, övervaka svensk mark, sjöhav och luftrum samt hävda territoriell integritet och kunna verka inom ramen för väpnat angrepp. Förbanden skall finnas tillgängliga över hela landet. Distriktsförsvaret skall kunna stärka samhället att motstå bekämpning av samhällsfunktioner och infrastruktur.

Härigenom blir distriktsförsvaret en viktig funktion för att säkra basområden för förstärkningar, för underrättelsetjänst över ytan, för att upptäcka förberedelser för sabotage eller annan fientlig verksamhet. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt distriktsförbandens ledningssystem.

Tillsammans med de operativa insatsförbanden skall distriktsförsvaret ha förmågor vid försvar mot väpnat angrepp, hävdande av territoriell integritet och stöd till det civila samhället vid svåra påfrestningar. De skall vid väpnat angrepp mot Sverige skydda viktig infrastruktur och stödja de operativa insatsförbanden.

Militärdistriktscheferna bör förordnas som huvudman med odelat ansvar för verksamhetsledning och territoriell ledning för distriktsförsvaret. Därmed säkerställs en samlad men för varje uppgift väl anpassad utveckling av förbandens organisation, verksamhet och förmågor.

I propositionen medger regeringen indirekt att det försvarsbeslut som riksdagen fattat beslut om är underfinansierat. Av ekonomiska skäl ryms uppenbarligen inte de förband som, förutom hemvärnet, är avsedda att ingå i distriktsförsvaret. Att då, som regeringen indirekt föreslår, låta frivilligrekrytering till hemvärnet utgöra den största och dominerande, kanske till och med den enda delen i distriktsförsvaret är orimligt.

Det skulle vara ansvarslöst av riksdagen att på de grunder som regeringen redovisat i propositionen nu ta ställning till de militära hemvärnsförbandens uppgifter och roll innan regeringen redovisat en helhetssyn vad gäller distriktsförsvarets organisation, utrustning, utbildning och uppgifter. Regeringens förslag till inriktning av hemvärnsförbanden bör därför avvisas i avvaktan på ett samlat förslag vad gäller utveckling m.m. av distriktsförsvaret i enlighet med riksdagens beslut 2000.

Stockholm den 3 april 2002
Henrik Landerholm (m)
Olle Lindström (m)	Rolf Gunnarsson (m)
Anna Lilliehöök (m)	Björn Leivik (m)
Lars Lindblad (m)	Gunnar Hökmark (m)
Liselotte Wågö (m)	Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)	Inga Berggren (m)
Ingvar Eriksson (m)