med anledning av prop. 2001/02:20 Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem

Motion 2001/02:T26 av Ulf Björklund m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Inlandsbanan skall betraktas som nationellt stråk med särskild betydelse för Sveriges inland.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Inlandsbanan skall ingå i länstrafikplaneringen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Inlandsbanan skall betraktas som del i det statliga järnvägssystemet, men förvaltas av Inlandsbanan AB.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att investeringsmedel bör anvisas i särskild ordning för Inlandsbanan.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av upprustning av Inlandsbanan syd mellan Kristinehamn och Mora.

Bakgrund

Ursprungligen byggdes Inlandsbanan från Kristinehamn till Gällivare, 1910–1937, för att utveckla Sveriges inland. I likhet med andra järnvägar minskade trafiken på Inlandsbanan fram till 1992. Genom ett beslut i riksdagen överfördes ansvaret för Inlandsbanan mellan Mora och Gällivare till ett förvaltningsbolag. Bolaget ägs av de 15 inlandskommuner som banan passerar och fungerar som ett banverk. Förhållandet mellan staten och bolaget regleras i ett avtal där bolaget ska sköta drift, underhåll, investeringar och utveckling av banan.

Den 1 maj 1993 övertog Inlandsbanan AB (IBAB) ansvaret för banan. Från övertagandet fram till år 2000 har godstrafiken på Inlandsbanan ökat med 350 % och motsvarar i dag ca 40 000 långtradare.

Inlandsbanan utgör ett nationellt stråk. Banan sträcker sig idag mellan Mora och Gällivare. Den är 110 mil lång och utgör ca 10 % av vårt nationella järnvägsnät.

Medel för drift och underhåll

Ekonomiska medel för drift, underhåll och tågledning tillförs bolaget i särskild ordning. Detta är också fortsättningsvis föreslaget i infrastrukturpropositionen med en uppräkning från tidigare års nivå. IBAB har förvaltat dessa medel så att man använt dessa 30–50 % effektivare än Banverket. Detta har varit möjligt genom upphandling av underhåll i konkurrens.

Pengar har anslagits för att garantera godstrafik på 59 mil med krav om viss standard. IBAB har lyckats att hålla efterfrågad standard på den aktuella sträckan, men dessutom att hålla resterande bana, 49 mil för persontrafik och av dessa 20 mil för godstrafik, för samma pengar. Dvs. totalt 80 mil godstrafikjärnväg och ytterligare 30 mil för persontrafik för anslagna medel för 59 mil.

Investeringsmedel

Investeringsmedel har sökts i särskilt äskande direkt från Näringsdepartementet, fram till våren 2001. Banverket har yttrat sig i ärendet varefter pengar har anslagits. Under år 2000 beviljades inga investeringsmedel till IBAB.

Genom upphandling av de beräknade investeringarna har IBAB kunnat vara upp till 20 % kostnadseffektivare än den nivå som anges i den beräkningsmodell som används av Banverket.

Våren 2001, april, togs ett beslut på Näringsdepartementet att investeringsmedel till Inlandsbanan skulle sökas inom den tidigare anslagna ramen för länsplanerna i respektive län (Ltp) utan att extra medel anvisats. Detta förfarande har lett till skrivelser från berörda länsstyrelser till Näringsdepartementet.

Inlandsbanans status år 2001

• Sträckan Kristinehamn–Persberg betraktas som länsjärnväg. Medel för investeringar anvisas via länsplan för Värmland.

• Sträckan Persberg–Mora används inte för tågtrafik. Olika dressinföretag bedriver verksamhet utefter sträckan.

• Sträckan Mora–Sveg, 22,5 ton STAX. Reinvesteringsbehov föreligger.

• Sträckan Sveg–Brunflo, 18 ton STAX, dispens ges för 22,5 ton STAX.

• Sträckan Brunflo–Östersund, 22,5 ton STAX, 15 km, sammanfaller med Mittbanan (Banverket).

• Sträckan Östersund–Arvidsjaur, 22,5 ton STAX.

• Sträckan Arvidsjaur–Gällivare (anslutning till malmbanan mot Narvik), 16 ton STAX. Denna sträcka används i huvudsak för turisttrafik på sommaren.

• Banverkets standard är idag 22,5 ton STAX för stomjärnvägar.

Investeringar

Inlandsbanan AB:s företagsledning har genom åren visat att man med stor skicklighet kan utnyttja de investeringsmedel som hittills anvisats. Egentligen är detta en motsatt trend mot de beräkningar från Banverkets och Vägverkets sida som tidigare kritiserats av Riksrevisionsverket 1994. RRV påpekar att objekten blir avsevärt dyrare än de beräkningar som gjorts. Detta faktum uppmärksammas särskilt i propositionen, avsnitt 12.3 sidan 132.

Det är angeläget att Inlandsbanan AB även i fortsättningen tilldelas investeringsmedel direkt via regeringen. Ansökningar som sedan kan värderas av Banverket innan beslut fattas.

Vidare är det angeläget att Inlandsbanan betraktas som ett nationellt stråk med särskild betydelse för Sveriges inland.

Regeringen har för övrigt, i linje med detta, i den regionalpolitiska propositionen föreslagit att en särskild inlandsdelegation tillsätts för utvecklingen av Sveriges norra inland.

Inlandsbanan syd, Mora–Kristinehamn

Den del av Inlandsbanan som idag inte används för trafik, som tidigare beskrivits under Inlandsbanans status, mellan Mora–Persberg, kan betraktas som en felande länk i det nationella stråk som Inlandsbanan utgör. Den totala sträckan som måste upprustas är endast 16,7 mil. Räls och slipers ligger kvar på banvallen utefter hela sträckan.

Den sydligaste delen, Persberg–Kristinehamn, används för trafik och finns med som länsjärnväg i Ltp för Värmland. De sydliga kommunerna Kristinehamn, Storfors, Filipstad, Vansbro och Mora har bildat en arbetsgrupp för att utreda och förbereda en upprustning av den sydliga delen, kallad Inlandsbanan syd.

Ett nationellt stråk

En komplett upprustad inlandsbana i hela sin ursprungliga längd, ca. 130 mil rakt igenom det svenska inlandet, från Gällivare till Vänerhamnen i Kristinehamn, kan utgöra en stor resurs vid utvecklingen av inlandets näringsliv.

När Inlandsbanan kan användas i hela sin sträckning förbinder den hela Norrland i ett rakt stråk söderut till Vänerhamnarna och Bergslagsbanan och andra banor. Inlandsbanan kan användas för t ex returfrakt av tomvagnar, militära transporter, farligt gods, transittrafik från och till Norge, avlastning av de östliga järnvägsbanorna samt inte minst ur beredskapsaspekten, utöver den ordinarie godsmängden.

Hela 80 % av godsmängden på banan idag går på export. Stor utvecklingspotential finns på godssidan. Vidare har de senaste årens regnande med problem längs Norra stambanan och Mittbanan visat på behovet av alternativa transportleder. Inlandsbanan rätt utnyttjad kan vara en sådan nödvändig resurs. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 18 oktober 2001
Ulf Björklund (kd)
Erling Wälivaara (kd)	Gunilla Tjernberg (kd)
Dan Kihlström (kd)	Jan Erik Ågren (kd)