med anledning av prop. 2001/02:66 Ytterligare förlängd tid för statliga garantier för att återställa försäkringsskyddet för flygbranschen

Motion 2001/02:T64 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

av Per-Richard Molén m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen beslutar förlänga giltighetstiden för bemyndigandet till regeringen rörande statliga garantier för flygbranschen längst till utgången av mars månad 2002 med förbehållet att garantierna endast skall omfatta försäkringsskydd som inte kan täckas av marknaden och att de begränsas till att gälla belopp mellan 150 och 750 miljoner US-dollar.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den statliga garantin för ett försäkringsskydd avgiftsbeläggs med en premie som dels avspeglar den med garantin kopplade risken, dels inte leder till ekonomiska fördelar i förhållande till andra flygbolag, som tecknat försäkringar enligt de villkor som nu råder på marknaden eller ligger på nivåer högre än de som tillämpas i övriga europeiska länder.

Allmänna synpunkter på regeringens formella hantering av de statliga garantiåtagandena

Regeringen har för tredje gången på tre månader återkommit till riksdagen med förslag om statliga garantier för att återställa försäkringsskyddet, som med händelsen 11 september i New York begränsades dramatiskt i och med att försäkringsbranschen vägrade att leva upp till det försäkringsskydd på uppemot 1.750 miljoner US-dollar som de hittills ställt ut.

Regeringen har handlagt frågan på ett sätt som förtjänar allvarlig kritik.

Till skillnad från andra skandinaviska länder kunde inte den svenska regeringen i september 2001 redovisa ett eget berett förslag utan uppmanade riksdagen att med mycket kort varsel på egen hand processa igenom statliga garantier som, om de skulle falla ut, leder till statliga utgifter på i varje enskilt fall 18 mdr svenska kronor.

Den proposition, som regeringen överlämnade i oktober var så försenad att den då rådande garantitiden hade löpt ut, vilket föranledde regeringen att uttala att de i oktoberpropositionen föreslagna garantinivåerna skulle gälla retroaktivt.

Situationen är densamma i november 2001, när regeringen för en tredje gång vänder sig till riksdagen. De statliga garantiåtagandena gällde enligt riksdagsbeslutet i oktober 2001 fram till kl 24.00 den 23 november 2001. Regeringens proposition med en begäran om en förlängning lades på riksdagens bord först tisdagen 27 november.

Med detta visar regeringen sin nonchalans gentemot flygbranschen och riksdagen.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att de statliga garantiåtagandena kopplade till flygbranschens försäkringsskydd skall förlängas en tredje gång för att gälla fram till och med utgången av januari 2002. Regeringen överväger denna gång att begränsa garantierna för flygbolagen till mellan 150 miljoner och 750 miljoner US-dollar.

Moderata synpunkter

Det kan konstateras, att ingenting väsentligt nytt har inträffat sedan riksdagen i slutet av oktober 2001 beslöt att förlänga det statliga garantiåtagandet vad gäller försäkringsskyddet för flygbranschen.

Händelsen i New York, som ledde till att de amerikanska försäkringsföretagen ensidigt ändrade på gällande försäkringsvillkor och friskrev sig från risker vid krigshandlingar, terrorattacker och liknande händelser, gav belägg för att flygbranschens försäkringsskydd utarbetat i samarbete mellan dem och försäkringsbranschen inte fungerade. Detta har varit anledningen till att många stater tvingats ställa upp med statliga garantier, som kompenserade för de åtaganden, som försäkringsföretagen tidigare utfäst.

Av naturliga skäl sker nu en anpassning till de nya förhållanden, som råder efter 11 september. Vi ser också, vilket framgår av Riksgäldskontorets kommentarer, att nya aktörer framträder, som är beredda att teckna försäkringsavtal med flygföretagen. Den ursprungliga garantin på 1.750 miljoner US-dollar har successivt krympt, och regeringen överväger att begränsa den nu aktuella garantin till belopp mellan 150 och 750 miljoner US-dollar.

Enligt vår principiella mening bör förlängningar av statliga garantier för återställande av försäkringsskyddet inom flygbranschen endast få ske i de fall och i den omfattning det inte är möjligt att teckna rimliga försäkringar på den reguljära marknaden. Det är också i sammanhanget angeläget att den avgift som svenska flygföretag betalar till Riksgäldskontoret för att täcka statens finansiella risk och administrativa kostnad ligger på en nivå, som är konkurrensneutral i förhållande till vad andra flygföretag betalar för sitt försäkringsskydd.

En återanpassning till en fungerande marknad vad gäller flygförsäkringar försvåras, om enskilda nationer i en strävan att skydda sina nationella flygbolag månad efter månad är villiga att ställa ut statliga garantier. De amerikanska och japanska marknaderna täcks av omfattande statliga stödåtgärder till slutet av mars månad 2002. Det finns även liknande exempel från andra länder, som på lång sikt skadar en sund konkurrens inom flygbranschen.

Vidare kan påpekas, att i och med att statliga garantier ställs till förfogande, är flygföretagen mindre villiga att på en i dag begränsad flygförsäkringsmarknad teckna försäkringar, som ersätter de statliga garantierna. Av naturliga skäl är flygföretagen så länge statliga garantier ställs ut mindre intresserade av att för en tolvmånadersperiod teckna försäkringar, som om någon månad kan vara försäkringsmässigt och prismässigt utformade på ett fördelaktigare sätt. Detta talar för att man inte minst från svenskt håll aktivt verkar för att påskynda återanpassningen till en fungerande försäkringsmarknad.

Det är klart otillfredsställande att medlemsländerna inom EU inte i full utsträckning respekterar de inom Ecofin och av EU:s transportministrar uttalade rekommendationerna. De riskpremier, som är kopplade till utställda statliga garantier och som flygbolagen faktureras, varierar enligt uppgift från noll i ett land till uppemot 32–33 kronor per passagerare och resa i ett annat land. Dessa former av förtäckt subventionering av de nationella flygföretagen hämmar enligt vår uppfattning en nödvändig konkurrens till fromma för flygbolagens kunder. Sverige bör verka för att EU med kraft kontrollerar efterlevnaden och utfärdar sanktioner mot de länder inom den europeiska unionen, som inte respekterar utfärdade guidelines.

Det är angeläget att enskilda stater själva och i samverkan inom EU, ICAO och WTO kraftfullt medverkar till att vi så fort som möjligt kan återgå till förhållanden, där marknaden helt och fullt kan erbjuda försäkringar, som täcker de olika risker, som är kopplade till privat flygverksamhet. Den svenska regeringen uppmanas att i de fora, där de aktuella problemen hanteras, kraftfullt agera för en snabb återgång till förhållandena före 11 september 2001 och att de utställda garantierna återtages så fort som möjligt. Från moderat sida är vi övertygade om att så fort som försäkringsmarknaden och flygbranschen får klart för sig att de inte framöver kan påräkna statliga garantier, kommer kravet på marknadslösningar att uppfyllas.

Det finns också anledning för den svenska regeringen att verka för att arbetet med avregleringen av flygmarknaden bedrivs med kraft och att statligt ägda flygbolag runt om i världen privatiseras och utsätts för en hälsosam konkurrens. Statliga subsidier bör inte utgå till de flygföretag, som i dag drabbas av en minskning av resandet bara på grund av den rådande konjunkturnedgången. Dessa problem måste lösas av flygföretagen själva.

Med hänsyn till rådande marknadssituation inom det internationella flyget och risken för att dessa brister kan permanentas bör riksdagen i samband med behandlingen av regeringens proposition besluta att tillhandahålla statliga garantier i första hand begränsade till belopp mellan 150 och 750 miljoner US-dollar. En uttalad strävan bör vara att dessa skall gälla längst till 31 mars 2002. Tiden fram till dess bör Sverige använda för att i första hand på den nordiska marknaden, i andra hand på den europeiska och ytterst på den internationella flygmarknaden tillsammans med EU:s övriga medlemsländer och inom ramen för ICAO och WTO utarbeta internationella regler som tillgodoser rimliga krav på konkurrensneutralitet vad gäller statliga garantier och andra former av statliga subventioner.

Även de problem som är förknippade med gällande principer vad gäller slot-tider och som ytterst leder till konkurrensbegränsningar och svårigheter för nyetablerade flygföretag att få rimliga tidtabeller bör få sin lösning.

Stockholm den 3 december 2001

Per-Richard Molén (m)

Tom Heyman (m)

Lars Björkman (m)

Birgitta Wistrand (m)

Jan-Evert Rådhström (m)

Lars Elinderson (m)

Jeppe Johnsson (m)

Elizabeth Nyström (m)

Per Westerberg (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Karin Enström (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Trafikutskottet

Händelser

Inlämning: 2001-12-03 Hänvisningsförslag: 2001-12-04 Utskottsförslag: 2001-12-04 Granskning: 2001-12-04 Hänvisning: 2001-12-04 Bordläggning: 2001-12-04

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)