med anledning av prop. 2003/04:71 Fortsatt svenskt deltagande i en internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan

Motion 2003/04:U25 av Alice Åström m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:71 Fortsatt svenskt deltagande i en internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan i de delar som handlar om en utvidgning av det svenska bidraget till ISAF till att omfatta insatser i andra delar av Afghanistan än de där Sverige redan bidrar.

Talibanerna – en skapelse av USA

Talibanregimen var en skapelse av USA, som via Saudiarabien och Pakistan gav sitt stöd till skapandet av talibanstyrkorna för att bekämpa Nadjibullahs regim, som satt vid makten i Afghanistan efter det att Sovjetunionen dragit sig ut ur landet. Talibanernas välde i landet innebar ett oerhört förtryck av landets befolkning, framför allt av landets kvinnor. Under flera år gjordes ingenting från USA:s eller det internationella samfundets sida för att hejda talibanernas framfart.

Det fanns intresse från USA:s sida att inte ingripa mot talibanerna. I konkurrens med det argentinska Bridas Cooperation förhandlade det stora amerikanska oljeföretaget Unicol med talibanerna om en pipeline genom Afghanistan från de oljerika Centralasiatiska republikerna ut till Indiska oceanen. Talibanerna var dock ovilliga att låta USA genomföra ett sådant projekt.

Ett tvivelaktigt självförsvar

Den 11 september 2001 drabbades USA av ett omfattande terrorangrepp av fanatiska religiösa krafter med förbindelser till al-Qaida och talibanerna i Afghanistan.

Efter terrorangreppet mot World Trade Center gick USA tillsammans med allierade styrkor från andra länder, bl.a. Storbritannien, till militärt angrepp mot Afghanistan med motiveringen att man var i ”krig mot terrorismen” och att det handlade om självförsvar. Angreppet på Afghanistan inträffade dock först två månader efter angreppet på World Trade Center, vilket gör det svårt att godta USA:s förklaring att det handlade om en akt av självförsvar.

Den svenska regeringen förhöll sig kritisk till denna förklaring, vilket man också påpekar i sin proposition 2003/04:71, då man med anledning av de s.k. terrorismresolutionerna 1368, 1373 och 1378 förklarar: ”Själva resolutionerna utgör dock enligt svensk uppfattning inte en tillräcklig folkrättslig grund för koalitionen att agera i Afghanistan” (2003/04:71 s. 8).

Säkerhet och återuppbyggnad

När angreppet på Afghanistan inletts och talibanerna efter en tid drivits tillbaka kom frågorna om säkerhet och återuppbyggnad upp på den politiska dagordningen. Ett konstituerande råd sammankallades (Loya Jirga) bestående av 500 delegater, vilka antog en konstitution i januari 2004. Denna konstitution har kritiserats för att den ger presidenten alltför stor makt. Det territorium som presidenten och hans regering i realiteten hade makten över var, och är fortfarande, i praktiken mycket begränsat – i stort sett bara Kabul med omnejd.

I övrigt behärskas landet i dag av olika krigsherrar, vilka USA försett med vapen och förnödenheter för att få dem på sin sida i kampen mot talibanerna. Kriget mot talibanstyrkorna pågår fortfarande. Regeringens auktoritet och legitimitet är bräcklig.

På FN:s initiativ bildades i mars 2002 United Nations Assistance Mission in Afghanistan (UNAMA), vilken följdes av bildandet av en militär, fredsbevarande säkerhetsstyrka, International Security Assistance Force (ISAF), till vilken Sverige hittills bidragit. ISAF har dock hittills endast varit verksamt i och kring huvudstaden Kabul.

Vänsterpartiet har tidigare ställt sig bakom militära insatser i Afghanistan inom ISAF och på ett allmänt plan hyser vi förståelse för det som regeringen skriver om en bred internationell civil närvaro i landet och en militär närvaro som avser att säkerställa och koordinera denna civila närvaro. Problemen uppstår när denna allmänna uppfattning skall gestaltas konkret.

Risk för sammanblandning av USA-koalitionen och ISAF

ISAF:s verksamhet har varit skild från USA-koalitionens stridande förband. Att ISAF:s verksamhet inte blandas samman med koalitionens verksamhet har hittills varit ett av huvudvillkoren för Vänsterpartiets bifall till den svenska insatsen i Afghanistan, eftersom en sådan sammanblandning skulle innebära att man frångick den ståndpunkt Sverige intagit när det gäller den bräckliga folkrättsliga grunden för koalitionens ingripande i Afghanistan.

Det finns anledning att frukta att denna sammanblandning av ISAF:s och koalitionens verksamheter ökar när ISAF:s verksamhetsområde utvidgas, varför dessa insatser bör hanteras med stor varsamhet. Det uppdrag ISAF:s styrkor nu kommer att föreslås få kommer inte längre att begränsa sig till Kabul med omnejd. ISAF:s styrkor kommer att utplaceras i andra delar av landet, där det finns anledning att frukta att man kommer alltför nära koalitionens stridande enheter i Operation Enduring Freedom och sammanblandas med dessa, vilket vore ytterst olyckligt.

Regeringen förklarar i sin skrivelse att det även finns önskemål om att överföra förband från Operation Enduring Freedom till ISAF, vilket ytterligare ökar risken för att FN:s insatser och koalitionens militära verksamhet sammanblandas ytterligare, vilket skulle minska trovärdigheten i ISAF:s verksamhet och uppsåt.

Om man överför trupper från Operation Enduring Freedom direkt till ISAF, en överföring som regeringen i sin proposition säger kommer att ske, finns det också anledning att frukta att de soldater som överförs tar med sig den militära praktik och mentalitet de förvärvat som stridande soldater i Operation Enduring Freedom. Även om uniformen byts ut finns det anledning att oroa sig för att de människor som bär dem inte förändras lika lätt. Det rimliga hade i stället varit att de länder från koalitionen som ingår i ISAF sänder andra trupper än de som ingått som stridande förband i Operation Enduring Freedom. Uppgiften att arbeta för säkerhet och återuppbyggnad kräver andra kvalifikationer än de som krävs för att föra krig mot talibaner.

Utifrån det förhållandet att det föreligger risk för att ISAF:s verksamhet sammanblandas med koalitionens krigshandlingar yrkar vi avslag på regeringens proposition 2003/04:71 Fortsatt svenskt deltagande i en internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan när det gäller att utvidga det svenska bidraget till ISAF till att omfatta insatser i andra delar av Afghanistan än de där Sverige redan bidrar.

Stockholm den 29 april 2004
Alice Åström (v)
Berit Jóhannesson (v)	Lars Ohly (v)
Karin Thorborg (v)	Sermin Özürküt (v)