med anledning av prop. 2003/04:80 Moderniserad konkurrensövervakning

Motion 2003/04:N14 av Per Bill m.fl. (m, fp, kd, c)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar anta motionens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att säkerställa en rättssäker tillämpning av undantagen i konkurrenslagen efter det att systemet med förhandsanmälan avskaffats.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att Konkurrensverket, åtminstone under en övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur villkoren för undantag från konkurrenslagens förbud skall uppfyllas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att slå vakt om hög rättssäkerhet vid undersökningar vid utredningar om överträdelser av förbud, i synnerhet vid undersökningar i privata utrymmen.

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
4 kap. 5§1
Sekretess gäller i verksamhet som avser rättslig hjälp på begäran av annan stat för uppgift som hänför sig till	Sekretess gäller i verksamhet som avser rättslig hjälp på begäran av annan stat eller Europeiska gemenskapernas kommission för uppgift som hänför sig till
1. åläggande enligt 56 a § konkurrenslagen (1993:20) eller	1. åläggande enligt 45 § andra stycket eller 56 a § konkurrenslagen (1993:20) eller
2. undersökning enligt 56 b § konkurrenslagen,	2. undersökning enligt 47 § andra stycket, 48 § eller 56 b § konkurrenslagen,
Om det kan antas att den rättsliga hjälpen begärts under förutsättning att uppgiften inte röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.

3 Moderniserad konkurrensövervakning behövs

Bakgrunden till regeringens proposition om moderniserad konkurrensövervakning är den s.k. moderniseringsreformen som genomförs inom Europeiska unionen, och som kommit till uttryck i att ministerrådet antagit förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 av fördraget. Artikel 81 förbjuder konkurrensbegränsande samarbete och artikel 82 innehåller regler mot missbruk av dominerande ställning. Propositionens syfte är endast att uppfylla de lagstiftningsåtgärder som krävs för att Sverige ska uppfylla sina förpliktelser med anledning av den nya tillämpningsförordningen. Regeringen beskriver det övergripande syftet med moderniseringsreformen som ”att frigöra resurser som kan sättas in mot de allvarliga fallen, att effektivisera tillämpningen och att därmed stärka konkurrensen”.

Artikel 81.1 i fördraget förbjuder ”alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden”. Denna bestämmelse har direkt effekt, vilket innebär att en nationell domstol kan ogiltigförklara avtal som anses strida mot förbudet i artikel 81.1. Artikel 81.3 ger dock möjlighet till undantag från huvudregeln om de positiva effekterna av en konkurrensbegränsning anses tillräckligt stora för att uppväga de negativa effekterna. Sådana undantag kan antingen gälla enskilda fall eller s.k. gruppundantag, som gäller vissa typer av avtal. Enligt hittills gällande tillämpningsförordningar beslutas gruppundantag av kommissionen genom s.k. gruppundantagsförordningar. För att ett avtal, en grupp av avtal eller ett beslut av ett företag, en företagssammanslutning eller en grupp av företag som inte omfattas av ett gruppundantag ska undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete krävs att förfarandet anmäls till kommissionen.

Artikel 82 förbjuder, i den mån det påverkar handeln mellan medlemsstaterna, ”missbruk av dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna”. Även artikel 82 har direkt effekt, och kan alltså tillämpas av nationella domstolar. Företag har rätt att hos kommissionen ansöka om s.k. icke-ingripandebesked, som innebär att kommissionen meddelar att förbuden i artiklarna 81.1 och 82 inte är tillämpliga på ett visst förfarande.

Den hittillsvarande tillämpningen av artiklarna 81 och 82 har lagt en tung arbetsbörda på kommissionen. Detta beror inte minst på att kommissionen haft exklusiv rätt att besluta vilka typer av beteenden som ska anses undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande beteende enligt artikel 81.3 respektive inte anses som missbruk av dominerande ställning enligt artikel 82. Inte minst har ökningen av antalet medlemsländer och förverkligandet av den inre marknaden sedan den första tillämpningsförordningen antogs 1962 lett till en kraftig ökning av de antal ansökningar om undantag eller icke-ingripandebesked som kommissionen har att hantera. Behovet av en centraliserad bedömning i sådana frågor kan också anses ha minskat beroende på en konvergens i medlemsstaternas syn på och lagstiftning kring konkurrensfrågor.

Kommissionen menar att det hittillsvarande systemet för tillämpning av artiklarna 81 och 82, i denna nya situation, haft två betydande svagheter. För det första har systemet kommit att hindra en effektiv konkurrensbevakning. I den utvidgade gemenskapen kan inte kommissionen längre bära ansvaret för genomförandet av konkurrensreglerna i hela unionen, utan ett större ansvar måste läggas på de nationella konkurrensmyndigheterna och domstolarna. Anmälningsordningen har dessutom bundit upp en betydande del av kommissionens resurser, och har på så vis förhindrat den från att upptäcka och beivra allvarliga överträdelser. För det andra anser kommissionen att systemet lagt en onödig administrativ börda på näringslivet, som varit till särskild skada för små och medelstora företag.

Den nya tillämpningsförordningen innebär bl.a. att systemet med individuellt beslutade undantag från förbudet i artikel 81.1 avskaffas. Istället gäller 81.3 direkt, utan att en särskild ansökan krävs. Medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och domstolar blir alltså behöriga även att tillämpa undantagen i artikel 81. Systemet med gruppundantag behålls dock. Rätten för företag att ansöka om icke-ingripandebesked avskaffas däremot. Förordningen innehåller också regler om samverkan mellan kommissionen och de nationella domstolarna och om konkurrensmyndigheternas rätt att yttra sig till nationella domstolar. Vidare regleras förhållandet mellan tillämpning av artiklarna 81 och 82 och nationell konkurrensrätt. Bland annat innebär dessa regler att en nationell domstol inte får förbjuda ett avtal, beslut eller samordnat förfarande som faller under artikel 81.1 med hänvisning till nationell rätt om de inte också är förbjudna enligt gemenskapens konkurrensrätt. Reformen innebär att tillämpningen av artiklarna 81 och 82 decentraliseras genom att de nationella domstolarna får en med kommissionen parallell behörighet. Fördelningen av ärenden sker i ett nätverk bestående av medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och kommissionen. Förordningen innehåller också regler som ska stävja företags möjlighet att motsätta sig att en inspektion genomförs för att utreda om ett brott mot konkurrensreglerna skett.

4 Regeringens lagförslag

Vi välkomnar den moderniseringsreform av tillämpningen av konkurrenslagstiftningen som genomförs inom EU. En väl fungerande konkurrensövervakning är viktig för att den inre marknadens potential ska kunna förverkligas. Vår bedömning är att de reformer som nu genomförs kommer att göra att kommissionen kan verka effektivare för att förhindra konkurrensbegränsande beteende samtidigt som företagens regelbörda lättas.

Vår bedömning är också att regeringens förslag i huvudsak är väl övervägda. Vi ser med tillfredsställelse att regeringen frångått förslaget att avskaffa systemet med gruppundantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen som lades fram av Utredningen om en modernisering av konkurrensövervakning, och istället föreslår att detta system tills vidare behålls. Vår bedömning är att gruppundantaget för närvarande tjänar att öka rättssäkerheten för företagen, utan att det har några avsevärda negativa effekter på konkurrensen.

Regeringen har föreslagit att möjligheterna att efter anmälan till Konkurrensverket få ett individuellt undantag ersätts av en generell, alltid tillämplig undantagsregel. Detta innebär en förändring av den nationella konkurrensrätten i linje med den förändring som sker på EU-nivå, vilket förefaller naturligt. För att slå vakt om rättstryggheten och underlätta tillämpningen av lagen är det dock viktigt att Konkurrensverket, åtminstone under en övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur villkoren ska uppfyllas.

Vad avser regeringens förslag om undersökningar, förhandsgodkännande, förfaranderegler m.m. har vi ingen anledning att i sak göra någon annan bedömning än regeringen. Vi vill dock starkt betona vikten av att starkt slå vakt om rättssäkerheten. Detta gäller i synnerhet vid underökningar i privata utrymmen, som blir möjliga i och med den nya förordningen. Förordningen ger inget utrymme för nationella rättsliga myndigheter att ifrågasätta kommissionens beslut att genomföra en sådan undersökning. Däremot krävs ett godkännande från en nationell rättslig myndighet. Denna myndighet får då inte pröva om en inspektion ska ske, men kan pröva om de planerade tvångsåtgärderna är proportionerliga och om kommissionens beslut är formellt korrekt. Regeringen, liksom utredningen, anser att Stockholms tingsrätt ska utfärda sådana förhandsgodkännanden. Inte heller på denna punkt har vi anledning att göra någon annan bedömning.

På en punkt finner vi dock att regeringen utan goda skäl intagit en annan ståndpunkt än såväl Utredningen om en modernisering av konkurrensövervakning, Lagrådet som flera remissinstanser. Det gäller frågan om hur godtagbar sekretess ska garanteras vid utbyte av information mellan svenska konkurrensmyndigheter och antingen konkurrensmyndigheter i andra länder eller kommissionen. Den moderniserade konkurrensövervakningen kräver ökat informationsutbyte mellan konkurrensmyndigheter och domstolar i medlemsländerna och kommissionen. Den information som överförs kan röra affärshemligheter eller andra för berörda företag känsliga uppgifter. Det är därför av stor vikt att noggrann sekretessprövning sker i varje enskilt fall. Utredningen menar också att sekretesslagen bör ändras så att där klart framgår att sekretess gäller uppgifter som Konkurrensverket inhämtar på uppdrag av kommissionen eller en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat. Regeringen menar däremot att en sådan ändring inte är nödvändig, trots att Lagrådet uttryckt tveksamhet inför regeringens ståndpunkt. Vi anser att detta är anmärkningsvärt, särskilt som regeringen i propositionen inte redovisar grunden för sin bedömning, och menar att sekretesslagen bör ändras i enlighet med vad som föreslagits i utredningen.

Slutligen har vi återigen anledning att peka på bristerna i det beslutsunderlag som regeringen tillställer riksdagen. Regeringen skriver att man inte har ”underlag för att bedöma om Konkurrensverkets behov av resurser förändras med anledning av de nu framlagda förslagen” (s. 136). Vi menar att det är regeringens uppgift att tillse att ett sådant underlag tas fram, och tillställs riksdagen som underlag för riksdagens beslut. Vår bedömning är att Konkurrensverkets behov av resurser sammanhänger med vilka uppgifter som verket åläggs. När regeringen föreslår att verket ska åläggas ytterligare arbetsuppgifter är det därför inte orimligt att anta att detta kräver ytterligare resurser. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet har i sina respektive budgetmotioner anslagit större medel till Konkurrensverket än regeringen gjort. Detta förefaller mot bakgrund av den föreliggande propositionen som än mer välmotiverat.

Stockholm den 24 mars 2004
Per Bill (m)
Eva Flyborg (fp)	Lars Lindén (kd)
Åsa Torstensson (c)

[1]	Senaste lydelse 2002:591.