med anledning av prop. 2004/05:110 Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m.

Motion 2004/05:L25 av Rossana Dinamarca och Peter Pedersen (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i nära samarbete med berörda parter stimulera tillkomsten av lagliga alternativ, där t.ex. musik och film säljs för nedladdning, på ett sätt som dels tillförsäkrar upphovsrättsinnehavaren ersättning för sitt arbete, dels ger en möjlighet för användaren eller konsumenten att köpa eller ladda ned filmer eller musik till konkurrenskraftiga priser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i det fortsatta arbetet med upphovsrätten i högre utsträckning utgå från den nya teknikens möjligheter när det gäller att säkerställa att upphovsrättsinnehavaren får ersättning för sitt arbete eller sina verk, i stället för att se ny teknik som ett problem, ett hot.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kontinuerligt utvärdera hur den föreslagna upphovsrätten tillämpas och fungerar i praktiken från såväl upphovsrättsinnehavarens som användarens intressen.

Inledning

Skyddet av upphovsrätten är en förutsättning för mångfald, engagemang och etik inom hela medieområdet. Det är också en förutsättning för fria yrkesutövares möjlighet att kunna leva på sitt arbete. Vänsterpartiet hävdar upphovsrätten som en okränkbar och individuell rätt. Nya medier förändrar inte principiellt denna rätt, även om den i praktiken kan bli svårare att upprätthålla. Vi lever i en globaliserad värld där informationsströmmar och mediebudskap överskrider alla gränser och där kommersiella krafter styr det snabbt växande utbudet av information och underhållning. Utifrån ett vänsterperspektiv är mediepolitikens viktigaste uppgift att begränsa makten för de stora koncernerna och fördela makten till många - det gör vi bl.a. genom att öka tillgänglighet för fler.

Undertecknande motionärer ser det självfallet som mycket viktigt att t.ex. författare, konstnärer och kompositörer får betalt för utfört arbete och sina verk. Vi vill också betona den nya digitala teknikens positiva sidor när det gäller enskilda kulturarbetares möjligheter att nå ut till fler människor världen runt. Vi vänder oss mot ett synsätt som utpekar den nya tekniken som ett hot och ett problem när det gäller upphovsrätt. Istället behövs ett system som utvecklas i enlighet med den nya teknikens möjligheter, alltså framåtsyftande lagliga alternativ som gynnar både upphovsrättsinnehavare och de som tar del av deras alster.

Motivering

Regeringen har för avsikt att anpassa lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk till den digitala utvecklingen. Genom att ge starkare skydd till upphovsrättsinnehavare, hårdare straff för upphovsrättsintrång och utökat skydd i lagen för så kallade tekniska skyddsåtgärder tror man sig skapa bättre förutsättningar för kreativt skapande och ett rikare kulturliv.

Att förslaget kallas för en anpassning avslöjar vilka föreställningar om informationssamhället som ligger bakom. Tanken verkar vara att ju större möjlighet människor har att kommunicera med varandra och sprida information, desto hårdare måste kontrollen över informationen vara, desto större informationsskaparnas makt. I centrum för debatten kring lagförslaget står den s.k. fildelningen, som man nu vill utvidga och förtydliga kriminaliseringen av, då man tror att fildelningen skadar upphovsrättsinnehavare ekonomiskt. Denna intuition kan tyckas rimlig vid en första anblick, men har inte stöd i verkliga observationer. Tvärtom så har en empirisk studie som två amerikanska forskare genomfört 1 visat att fildelningens effekter på skivförsäljningen varken är positiva eller negativa. En ny undersökning av siffror från den kanadensiska musikindustrin har visat att deras påståenden om förluster på grund av fildelning varit kraftigt överdrivna och att större delen av nedgången i skivförsäljning inte kan förklaras av fildelning. 2 Att då stifta lagar baserat på detta antagande anser vi vara mycket tveksamt.

Mellan några hundra tusen och över en miljon svenskar använder den nya tekniken för att ta del av den enorma rikedom av kultur som finns tillgänglig på Internet. Att i nuläget endast välja att utvidga och förtydliga kriminaliseringen av den s.k. fildelningen med resultatet att en stor del av Sveriges befolkning i ökad omfattning skulle utpekas som brottslingar måste ses som mycket allvarligt. Det riskerar underminera förtroendet för rättssamhället om en lag som redan idag inte har någon tydlig förankring hos allmänheten och som inte praktiskt går att upprätthålla eller avses att upprätthållas, ändå utvidgas ytterligare.

Den andra viktiga ändringen som görs är skyddet för s.k. tekniska åtgärder. Om en upphovsrättsinnehavare tillämpar någon form av kopieringshinder så blir det olagligt att kringgå det hindret på andra sätt än vad upphovsrättsinnehavaren tillåter. Själva kringgåendet blir inte förbjudet om det krävs för att kunna se eller lyssna på verket, men att tillverka och sprida datorprogram som kringgår hindret kommer att bli olagligt. Resultatet blir att upphovsrättsinnehavare ges stor makt över vilken teknik som kan användas för att se eller titta på ett verk. Genom olika tekniska hinder får film- och musikindustrin stor makt över vilken teknik som får användas och mindre plattformar straffas, något som knappast gynnar teknisk utveckling. All makt över hur verket får användas lämnas därmed över till upphovsrättsinnehavaren och möjligheterna för den som köpt ett verk att själv kontrollera hur verket ska avnjutas blir kraftigt begränsade.

Förslaget kan inte med rätta kallas en anpassning, utan är en omotiverad och kraftig förskjutning av upphovsrätten som hotar rättssäkerheten, riskerar underminera förtroendet för lagen och ger upphovsrättsrättsinnehavare möjlighet att detaljstyra hur deras verk ska användas och vilken teknik som får användas. Vi menar i likhet med det som anförs i ett PM från kulturutskottet från den 1 april i år, att upphovsrätten måste bygga på en balans mellan rättighetshavarnas intresse av att få bestämma över sina prestationer och andras intresse av att få använda deras prestationer. Vid bestämmandet av det upphovsrättsliga skyddet är det viktigt att värna rättighetshavarnas intressen, men samtidigt måste en skälig avvägning göras gentemot olika användarintressen.

Vi måste se till hur informationssamhället verkligen fungerar. Istället för att enbart försöka utvidga kriminaliseringen av s.k. fildelning borde regeringen i nära samarbete med berörda parter välja att stimulera tillkomsten av lagliga alternativ, som kan konkurrera med denna. Sådana alternativ skall självfallet dels säkerställa att upphovsrättsinnehavaren får ersättning för sitt arbete, dels ge en möjlighet för användaren att köpa och ladda ner t.ex. musik till konkurrenskraftiga priser. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Ett digitalt bibliotek där ett brett utbud av musik och film finns tillgängligt i hög kvalitet och med hög tillgänglighet är något som många förmodligen skulle vara beredda att betala för. Det är också tänkbart att man genom licensiering, t.ex. avtals- eller tvångslicensiering, kan skapa möjligheter för tjänster som erbjuder tillgång till musik och film och på liknande sätt som t.ex. STIM-avgiften ger upphovsrättsinnehavare ersättning. Detta system skulle kunna utökas eller kompletteras till att omfatta andra typer av verk än musik och skulle innebära att den som såönskar kan erbjuda ett digitalt bibliotek med film, musik och andra verk samtidigt som upphovsrättsinnehavarna får betalt.

Propositionstexten innehåller tvetydiga och överslätande skrivningar om på vilket sätt den nya lagen riskerar drabba enskilda personer som ägnar sig åt fildelning. Flera remissmyndigheter har påtalat att det kan vara mycket svårt för den enskilde att veta vad som är en lovlig förlaga och att det därmed blir svårt att kontrollera efterlevnaden av den föreslagna lagen. Till detta kan tilläggas att det bakomliggande EU-direktivet faktiskt inte anför något krav på lovlig förlaga för kopiering för privat bruk. Regeringen nonchalerar dessa invändningar och konstaterar bara att "ett sådant principiellt ställningstagande behövs". Regeringen påpekar också att det är viktigt att på detta sätt "stimulera och ge sunda förutsättningar för utvecklingen av lagliga alternativ". Vi menar dock, som anförts tidigare i motionstexten, att i stort sett all kraft används för att "komma åt" den pågående fildelningen och mycket litet utrymme ges till en analys och förslag till åtgärder för att med den nya teknikens hjälp underlätta och förbilliga nedladdning av t.ex. musik och film på ett sätt som både ger upphovsrättsinnehavaren ersättning och användaren lägre priser per nedladdning. Ett stort antal nedladdningar till ett lågt pris per nedladdning har stora förutsättningar att ge upphovsrättsinnehavarna god ersättning för sina verk jämfört med höga nedladdningskostnader som många försöker kringgå.

Regeringen skriver i propositionen också följande: "Det avgörande är alltså inte om det går att kontrollera efterlevnaden i varje enskilt fall." Vidare: "Regeringen ser inte heller någon risk för att den nya lagstiftningen skulle innebära att ett stort antal privatpersoner skulle komma att åtalas för olaglig kopiering. Som redan påpekats krävs uppsåt eller grov oaktsamhet för att någon skall kunna dömas till ansvar för upphovsrättsintrång." Justitieminister Thomas Bodström har även fullföljt detta synsätt i mediekommentarer. Det är något märkligt att förtydliga och utvidga en lag mot fildelning för att i nästa andetag hävda att lagen nog inte kommer att användas mot enskilda. Vem riktar sig i så fall lagen till och mot? Vi är negativa till morallagstiftning, dvs. lagar som har karaktären av uppfostring, som är svåra att tillämpa och som sällan är tänkta att användas för lagföring.

Med anledning av det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna att i det fortsatta arbetet med upphovsrätten i högre utsträckning utgå från den nya teknikens möjligheter, när det gäller att säkerställa att upphovsrättsinnehavaren får ersättning för sitt arbete och sina verk, istället för att se ny teknik som ett problem, ett hot.

Med anledning av det anförda bör riksdagen dessutom som sin mening ge regeringen tillkänna att man kontinuerligt bör utvärdera hur den föreslagna upphovsrätten tillämpas och fungerar i praktiken ur såväl upphovsrättsinnehavarens som användarens synpunkt.

Stockholm den 11 april 2005
Rossana Dinamarca (v)	Peter Pedersen (v)

[1]	http://www.unc.edu/~cigar/papers/FileSharing_March2004.pdf
[2]	http://www.firstmonday.org/issues/issue10_4/geist/index.html