med anledning av prop. 2004/05:119 Ökad säkerhet i pass m.m.

Motion 2004/05:Ju42 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pröva möjligheten att annan myndighet än polisen blir passmyndighet.

Motivering

Polisens arbete måste koncentreras på kärnverksamheten - att förebygga och bekämpa brott. Det är angeläget att de förslag som finns om att renodla polisens arbete verkligen genomförs. Exemplen på arbetsuppgifter som kan överföras till andra är många: tillståndsärenden, parkeringsfrågor, kontroll av dörrvakter, utbildning av ordningsvakter, hittegodshantering och passfrågor. Inom Sverige är polisen passmyndighet. I utlandet är svensk beskickning, konsulat eller olönad konsul passmyndighet. Polisen i Sverige har varit passmyndighet endast sedan 1978. Tidigare var länsstyrelsen landets passmyndighet.

I Polisverksamhetsutredningens första delbetänkande, Mot ökad koncentration - förändring av polisens verksamhet (SOU 2001:87), föreslogs att passverksamheten borde flyttas från polismyndigheten och att lämplig mottagare av verksamheten var länsstyrelsen, som tidigare varit passmyndighet, eller skattemyndigheten. Man konstaterade bl.a. att "passhanteringen är en för polisen verksamhetsfrämmande arbetsuppgift". Utredningen konstaterade vidare att "passhanteringen varken kräver en polismans befogenheter eller kunskap". Vidare, menade man, "kan det inte motiveras av polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet att polismyndigheten skall vara passmyndighet". Utredningen slog fast att de skäl som framförts för att polismyndigheten skall vara passmyndighet har varit serviceaspekten, att polisen har en väl fungerande organisation för passhanteringen samt att polismyndigheten genom passhanteringen får en naturlig kontakt med allmänheten. Dessa skäl var, enligt utredningens mening, inte av sådan art att de bör få vara avgörande för om verksamheten skall ankomma på polismyndigheten.

I sitt andra betänkande, Polisverksamhet i förändring (SOU 2002:70), konstaterar Polisverksamhetsutredningen: "Utredningen anser, såsom ovan framgått, att arbetsuppgifterna med passhantering till allra största delen saknar polisiär relevans. I linje med utredningens principiella ståndpunkter som redovisats inledningsvis borde uppgiften därför föras över till annan huvudman. Emellertid skulle ett överförande av passärendena innebära så stora konsekvenser för framför allt poliskontoren i glesbebyggda områden att det skulle få orimliga konsekvenser ur servicesynpunkt. Utredningens bedömning när det gäller dessa ärenden är därför att de bör även fortsättningsvis handläggas av polismyndigheten."

Det finns drygt 240 passutlämningsställen över landet. I de olika polismyndigheterna pågår för närvarande ett arbete med att minska antalet passutlämningsställen. En uppskattning indikerar att antalet utlämningsställen kommer att minska med cirka 100. Argumenten ur Polisverksamhetsutredningen, att det ur servicesynpunkt skulle vara angeläget att behålla polisen som passmyndighet, torde därför inte längre vara giltiga.

Polisens lokala närvaro är avgörande för brottsbekämpningen och tryggheten bland medborgarna. Det är därför med stor oro vi konstaterar att det sedan 1994 stängts över hundra polis- och närpolisstationer i Sverige. Polisens närvaro i glesbygden måste garanteras, men kan inte göras avhängig av t.ex. passutlämningen. Polisen i glesbygd måste, precis som på alla håll, koncentrera sin verksamhet till brottsbekämpning.

De ursprungliga förslagen ur Polisverksamhetsutredningen om att flytta passverksamheten från polisen till t.ex. Skatteverket, som är den myndighet som ansvarar för folkbokföring, bör därför åter prövas. Skatteverket, med över 130 kontor på 112 orter i landet, torde kunna erbjuda en service som motsvarar den polisen framgent har förutsättningar att göra.

Stockholm den 31 mars 2005
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)	Karin Granbom (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Helena Bargholtz (fp)
Cecilia Wigström (fp)