med anledning av proposition 1979/80:150 med förslag till slutlig

4

Motion

1979/80:2065

av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
med anledning av proposition 1979/80:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1980/81, m. m. (kompletteringsproposition)

I kompletteringspropositionen (prop. 1979/80:150, bil. 2) har regeringen
föreslagit vissa jämkningar av den statliga redovisningsrevisionens organisation
och arbetsformer. Propositionens förslag överensstämmer i allt väsentligt
med vad riksrevisionsverket (RRV) förordat i en framställning till
regeringen i juni 1979.

Riksdagens revisorer, som beretts tillfälle att yttra sig över RRV:s förslag,
har i vissa grundläggande avseenden ställt sig kritiska till de lösningar som
RRV förespråkat i denna fråga. Revisorernas synpunkter framgår av
bilagda, enhälliga yttranden dels till budgetdepartementet den 26 oktober
1979 (bil. 1), dels till finansutskottet den 5 december 1979 (bil. 2).

Åberopande av vad som anförts i dessa yttranden hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening uttalar att revisionskontoren bör
svara för en extern granskning av de statliga myndigheterna
samt att i samband med en sådan förändring en undersökning
görs av de behov som vissa myndigheter alltjämt kan ha av en
intern revision och hur dessa behov skall tillgodoses,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att en översyn bör göras av
förutsättningarna för dels en inbördes samordning av revisionskontorens
granskning, dels en ökad samverkan mellan revisionskontorens
redovisningsrevision och riksrevisionsverkets
förvaltningsrevision,

3. att riksdagen, med avsteg från vad som förordats i propositionen
1979/80:150, beslutar att ansvaret för redovisningsrevisionen
skall föras över på riksrevisionsverket och att revisionskontoren
skall inordnas som lokala organ i detta verk.

Stockholm den 14 maj 1980

INGEGERD TROEDSSON (m)

STURE PALM (s) HUGO BENGTSSON (s)

GEORG ÅBERG (fp) BERTIL JONASSON (c)

Mot. 1979/80:2065

5

Bilaga I

Riksdagens revisorers yttrande över riksrevisionsverkets förslag till
organisation och arbetsformer för revision vid revisionskontor

1979-10-26

Till budgetdepartementet

Genom remiss den 10 september 1979 har riksdagens revisorer beretts
tillfälle att avge yttrande över riksrevisionsverkets förslag till organisation
och arbetsformer för revision vid revisionskontor. Revisorerna får med
anledning härav anföra följande.

Riksrevisionsverket (RRV) har genom ett omfattande utvecklingsarbete
aktivt bidragit till att den statliga redovisningen och den statliga revisionen
har förbättrats under det senaste decenniet. Grunden för detta arbete lades
när statsmakterna år 1967 antog ett av RRV framlagt förslag till omdaning
av verksamheten på dessa områden. Med detta principbeslut som utgångspunkt
har RRV på ett förtjänstfullt sätt verkat för att höja kvaliteten på den
statliga redovisningen och ge den under regeringen lydande revisionen ett
nytt och mer ändamålsenligt innehåll.

Riksdagens revisorer, som således i stort ser positivt på RRVs insatser
inom dessa områden, har emellertid på ett tidigt stadium uttalat betänkligheter
mot den organisation som tillskapades för den statliga redovisningsrevisionen.
Redan i samband med 1967 års principbeslut ifrågasatte revisorerna
sålunda det tilltänkta systemet med interna revisionskontor, direkt
underställda de myndigheter som skulle granskas. Av de synpunkter som
därvid framfördes kan i detta sammanhang nämnas att revisorerna bl. a.
befarade att revisionskontoren till följd av sin ställning inte skulle kunna
bedriva en tillräckligt obunden granskning. Revisorerna gjorde också den
bedömningen att utgångsläget för systematiska undersökningar, avseende
hela det statliga förvaltningsområdet, skulle komma att försämras på grund
av revisionens uppdelning på flera från varandra fristående organ.

År 1976, när organisationen för den statliga redovisningsrevisionen hade
blivit helt utbyggd och praktiska erfarenheter av revisionskontorens verksamhet
hade vunnits, beslöt revisorerna att ta upp frågan till förnyad
granskning. Kort därefter påbörjade emellertid RRV en brett upplagd
undersökning av i stort sett samma förhållanden som revisorerna själva
önskade få belysta. För att undvika dubbelarbete förklarade revisorerna
därför sin egen undersökning som vilande i avvaktan på att RRV skulle
slutföra sitt projekt.

De förslag som RRV nu har lagt fram är ämnade att motverka vissa
under översynsarbetet uppmärksammade svagheter och brister i den nuva

Mot. 1979/80:2065

6

rande organisationen. RRVs förslag till lösningar avviker emellertid på
avgörande punkter från de rekommendationer som har lämnats av den
arbetsgrupp som har haft i uppdrag att svara för RRVs översyn. Skillnaderna
synes vara betingade av att verket och arbetsgruppen har bedömt
behovet av åtgärder utifrån skilda utgångspunkter. Medan arbetsgruppen
sålunda starkt har betonat behovet av en oberoende redovisningsrevision
och utformat sina förslag utifrån detta kriterium, har verket självt mer
strävat efter att bevara grunddragen i nuvarande organisation och att inom
dess ramar finna lösningar som stärker revisionskontorens oberoende utan
att RRVs eget ansvar för redovisningsrevisionen vidgas. RRV har ej heller
ifrågasatt revisionskontorens ställning som internrevisionsorgan.

Med den av RRV förordade handlingslinjen skulle revisionskontoren
otvivelaktigt bli mindre beroende, framför allt av de myndigheter som inte
är värdmyndigheter. Enligt revisorernas mening skapas dock inte några
garantier för en helt oberoende revision eftersom vissa bindningar till
värdmyndigheterna alltjämt kommer att bestå, bl. a. i fråga om tjänstetillsättningar,
löneförhandlingar och anslagsframställningar. Revisorerna ser
det som en brist att RRV genom sina förslag inte har undanröjt även detta
beroendeförhållande. Man måste nämligen i sammanhanget beakta den
fundamentala svaghet som ligger inbyggd i varje internrevision i form av
psykologiskt betingade spärrar som gör det svårt för granskningspersonalen
att kritiskt bedöma beslut av den egna styrelsen.

Åtgärder som har vidtagits med anledning av den nyligen beslutade
moderniseringen av det statliga budgetsystemet antyder enligt RRV att
statsmakternas detaljstyrning av myndigheterna kommer att minska och
att dessa kommer att erhålla ökad rätt och ökat ansvar att själva göra
väsentliga ekonomiska bedömningar. Denna utveckling mot större frihet i
detaljer kan enligt RRV förväntas resultera i att behovet av ett externt
inslag i redovisningsrevisionen begränsas samtidigt som behovet av en
extern förvaltningsrevision ökar.

I likhet med RRV är riksdagens revisorer av den uppfattningen att
moderniseringen av budgetsystemet kan väntas komma att ställa nya krav
på den statliga revisionen. Man får bl. a. räkna med ett ökat behov av
oberoende förvaltningsrevisionella bedömningar genom vilka statsmakterna
kan få en i möjligaste mån objektiv information om myndigheternas
resultat, produktivitet och effektivitet.

Revisorerna kan däremot inte finna stöd för RRVs åsikt att behovet av
en extern, dvs. oberoende, redovisningsrevision härigenom skulle begränsas.
Den omständigheten att myndigheterna tilldelas ökad frihet i ekonomiska
avgöranden minskar enligt revisorernas mening på intet sätt utomstående
intressenters behov av en helt opartiskt granskad redovisning.
Detta behov får tvärtom anses öka.

Riksdag och departement är för bedömningar av bl. a. myndigheters
medelstilldelning i behov av ekonomisk information, vars riktighet har

Mot. 1979/80:2065

7

granskats av oberoende revisorer. Riksdagens revisorer och RRV bör vid
sin gransknig kunna utgå från en redovisning vars tillförlitlighet dessförinnan
har underkastats en opartisk prövning. Även allmänheten kan, i sin
egenskap av skattebetalare, liksom fackliga organisationer sägas ha ett
generellt intresse av att den finansiella redovisning som myndigheterna
upprättar bedöms av en obunden instans. Detsamma gäller för statistikoch
prognosproducerande myndigheter.

Därtill kommer enligt 9 kap. 2 § regeringsformen att statens medel inte
får användas på annat sätt än riksdagen har bestämt. Den kontroll av
myndigheternas redovisning som detta övergripande grundlagsstadgande
förutsätter måste ombesörjas av revisionsorgan som står helt fria från de
granskande myndigheterna. Likaså krävs det en helt obunden revision för
att bevaka att myndigheterna iakttar de regler i övrigt som regeringen,
trots en minskad detaljstyrning, alltjämt kommer att ställa upp för deras
ekonomiska verksamhet.

Starka skäl talar sålunda enligt revisorernas mening för att revisionskontorens
ställning nu omprövas och att de därvid helt frigörs från det beroende
som kan uppkomma genom bindningar till de granskade myndigheterna.
I konsekvens härmed bör även karaktären på revisionskontorens granskning
ändras från en huvudsakligen intern till en renodlat extern redovisningsrevision.
Revisionskontoren bör således inte längre fungera som
myndigheternas interna revisionsorgan. Deras uppgift bör i stället vara att
svara för en extern revision av statsförvaltningen.

Affärsverken, som inte omfattas av revisionskontorens granskning, har
egna interna revisionsorgan. Enligt beslut av riksdagen (prop. 1976/77:
130, FiU 1977/78: I) skall RRV ha ett ansvar för att en kompletterande
extern revision av affärsverkens redovisning och bokslutshandlingar kommer
till stånd. RRV har på regeringens uppdrag utrett hur en sådan revision
bör vara utformad och framlagt ett förslag som är avsett att börja
tillämpas fr. o. m. budgetåret 1980/81.

Även vissa större förvaltningsmyndigheter, främst de med betydande
uppdragsverksamhet eller med omfattande regional eller lokal förvaltning,
torde framgent vara i behov av någon form av intern revision. Hur detta
behov skall tillgodoses och hur en sådan intern revision skall samordnas
med revisionskontorens externa granskning får utredas närmare.

Med en dylik uppdelning på extern och intern redovisningsrevision
erhåller man en klarare organisation och en entydig ansvarsfördelning för
respektive revisionsfunktioner. Redan i nuvarande organisation är ansvarsbilden
mycket oklar. Den blir om möjligt än mer oklar genom de
framlagda förslagen, eftersom RRV har valt att ge revisionskontoren en
friare ställning utan att samtidigt ifrågasätta grunderna för gällande ansvarsfördelning.

Sålunda framgår av ett som bilaga 2 intaget förslag till förordning om
revision vid revisionskontor, att chef för myndighet skall vara ansvarig för

Mot. 1979/80:2065

8

intern revision av myndighetens verksamhet ”i den omfattning som framgår
av förordningen”. Föreskriften är inte ny utan finns — bortsett från det
citerade slutledet — intagen i de nuvarande bestämmelserna. Det principiellt
nya med förslaget är emellertid, att det ansvar som sålunda förutsätts
komma att åvila en verkschef inte längre skall vara förenat med några
befogenheter. Chef för myndighet skall ju inte längre fastställa någon
revisionsplan.

Såvitt revisorerna har kunnat finna innebär det i författningsförslaget
föreskrivna ansvaret inte något annat än att myndighetens chef har att
ställa sig till förfogande för ett samråd med chefen för revisionskontoret,
innan den senare fastställer revisionsplanen för myndigheten. Något ansvar
för planens genomförande, dvs. för själva revisionsarbetet, har inte
myndighetens chef, utan detta ansvar åvilar enligt vad som uttryckligen
sägs i förslagets § 7 chefen för revisionskontoret.

Det torde i och för sig vara riktigt att revisionskontorets chef skall kunna
diskutera revisionens uppläggning i stort med verkschefen innan revisionsplanen
fastställs. Att en medverkan i sådana överläggningar skulle kunna
sägas ge myndighetens chef ett ansvar för den interna revisionen finner
revisorerna dock vara något långsökt. Föreskriften saknar således i praktiken
täckning och torde endast bidra till att ytterligare förvirra begreppen
genom att dölja det faktum, att det med RRVs förslag till lösningar i övrigt
inte kommer att finnas något myndighetsansvar för den statliga redovisningsrevisionen.
Att RRV utövar tillsyn över verksamheten ändrar därvid
inte något i sak.

Intrycket av en oklar ansvarsbild förstärks om man endast betraktar
förhållandet mellan revisionskontor och värdmyndighet. Enligt nuvarande
ordning utgör ett revisionskontor en arbetsenhet i värdmyndigheten och är
således administrativt inordnad i denna. Eftersom revisionskontoren har
en speciell ställning och då många av dem granskar även andra myndigheter
än sina respektive värdmyndigheter, har RRV funnit det motiverat att
föreslå att revisionskontorens medelsbehov och medelstilldelning skall
särredovisas i värdmyndigheternas anslagsframställningar och regleringsbrev.
Rent praktiskt bör detta enligt RRV ordnas på så sätt att revisionskontorens
personal- och konsultmedel tas upp som en särskild anslagspost
under respektive värdmyndighets förvaltningsanslag.

Särredovisningen av anslagen stärker otvivelaktigt revisionskontorens
ställning gentemot värdmyndigheterna. Eftersom cheferna för dessa i
praktiken kommer att sakna ansvar för revisionen, får emellertid frigörelsen
som bieffekt att riksdagen kommer att tvingas anslå medel åt en
verksamhet som inte någon myndighet är ansvarig för.

Enligt revisorernas uppfattning talar även andra skäl för att redovisningsrevisionens
organisatoriska uppbyggnad bör tas under omprövning.

För närvarande finns det 24 revisionskontor. RRV har förordat att man
genom sammanslagningar skall åstadkomma större och färre enheter. Ver

Mot. 1979/80:2065

9

ket anser det dock osannolikt att man skall kunna begränsa antalet till tio,
något som har diskuterats under det tidigare utredningsarbetet. Av intresse
är också att RRV nyligen har förstärkt sin tillsyn av revisionskontoren.
Sålunda har det övergripande ansvaret för tillsynsfrågor koncentrerats till
en av verkets enheter. RRV anser sig därigenom ha fått bättre möjligheter
än förut att medverka till ett erfarenhetsutbyte mellan olika revisionskontor.
Likaså har verket nu förklarat sig ha för avsikt att utnyttja revisionskontorens
årsberättelser som underlag för allmänna synpunkter på revisionens
inriktning under efterföljande år.

I likhet med flera andra delförslag är dessa åtgärder att betrakta som
förbättringar. Sett i ett vidare perspektiv är de dock enligt revisorernas
mening otillräckliga.

Om man som RRV utgår från att ytterligare resurser inte kan avdelas för
revision inom statsförvaltningen, framstår det som än mer angeläget att de
befintliga resurserna utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. För att
detta skall kunna åstadkommas, fordras enligt revisorernas uppfattning
mer än vad som kan uppnås genom en omstrukturering av revisionskontoren
och genom en förbättrad tillsyn. Det krävs en både sammanhållen
och sammanhållande ledning för verksamheten.

En sådan gemensam ledning är en nödvändig förutsättning om man vill
få till stånd en effektiv inbördes samordning av revisionskontorens begränsade
resurser. Den är också erforderlig om man på ett verkningsfullt sätt
skall kunna prioritera och styra revisionskontorens samlade insatser såväl
i fråga om inriktning som beträffande ambitionsnivå. Redovisningsrevisionens
nuvarande splittring på ett relativt stort antal från varandra helt
fristående revisionskontor ger små möjligheter till en sådan styrning. Som
revisorerna redan inledningsvis har berört försämras därigenom också
förutsättningarna för systematiska undersökningar av hela det statliga
förvaltningsområdet.

En gemensam ledning för den under regeringen lydande revisionen
skapar också bättre förutsättningar för en effektiv samverkan och ett
fortlöpande växelspel mellan RRVs förvaltningsrevision och revisionskontorens
redovisningsrevision. Även om förvaltningsrevision och redovisningsrevision
tillgodoser olika syften står de båda revisionsformerna på
intet sätt i något motsatsförhållande. Tvärtom har de flera gemensamma
beröringspunkter och kan ses som komplement till varandra. Behovet av
en oberoende redovisningsrevision och av en samverkan mellan denna och
RRVs egen förvaltningsrevision blir särskilt framträdande om man beaktar
att en myndighet i regel träffas endast mycket sporadiskt av en oberoende
revision med nuvarande ordning. Det har nämligen i princip tagit ca tio år
för RRV att gå igenom hela statsförvaltningen med myndighetsinriktad
förvaltningsrevision.

En gemensam ledning ger också helt andra förutsättningar för att en
enhetlig personaladministration och likvärdiga villkor i övrigt för tjänstemännen
vid de olika revisionskontoren skall komma till stånd. Den ger

Mot. 1979/80:2065

11

dessutom — vilket revisorerna ser som angeläget — väsentligt bättre möjligheter
för en likformig prövning av revisionskontorens medelsbehov.

RRV svarar för den under regeringen förekommande externa förvaltningsrevisionen
av statsförvaltningen. Härjämte har RRV genom beslut
vid 1977/78 års riksmöte tilldelats ett ansvar för en årlig revision av affärsverkens
redovisning och bokslutshandlingar. Om även revisionskontoren
inordnas i RRV skulle således ansvaret för all under regeringen förekommande
extern revision föras samman i en myndighet.

Även om man efter en dylik förändring behåller systemet med revisionskontor
skulle omläggningen innebära ett visst merarbete för RRV. Felaktigt
genomförd skulle den också kunna få som följd att RRV efter hand
tvingas föra över resurser från förvaltningsrevision till redovisningsrevision.

Med hänsyn till vad revisorerna tidigare har uttalat om behovet av en
extern förvaltningsrevision vill revisorerna betona angelägenheten av att
man vid den av dem förordade omorganisationen eftersträvar att finna en
administrativ lösning som inte begränsar RRVs förvaltningsrevisionella
kapacitet.

Riksdagens revisorer har sålunda vid sin genomgång av det remitterade
förslaget funnit anledning att i två grundläggande avseenden förorda andra
lösningar än RRV. Revisorernas uppfattning om hur redovisningsrevisionen
bör vara anordnad i statsförvaltningen överensstämmer i allt väsentligt
med de bedömningar som två av RRVs avdelningschefer har
redovisat i en till RRVs förslag fogad skiljaktig mening. För egen del vill
revisorerna sammanfatta sina synpunkter på följande sätt.

1. Systemet med en decentraliserad redovisningsrevision bör behållas,
men en översyn av revisionskontorens storlek bör göras.

2. Revisionskontoren bör inte bedriva en i huvudsak intern redovisningsrevision.
Deras uppgift bör vara att svara för en extern granskning av
myndigheterna.

3. En närmare prövning bör göras av de behov som vissa myndigheter
alltjämt kan ha av en intern revision och hur dessa behov skall tillgodoses.
Därvid bör också prövas hur en sådan intern revision skall
samordnas med revisionskontorens externa granskning.

4. Ansvaret för den externa redovisningsrevisionen bör föras över på
RRV, och revisionskontoren bör inordnas som lokala organ i detta
verk.

5. En översyn bör göras av förutsättningarna för dels en inbördes samordning
av revisionskontorens granskning, dels en ökad samverkan mellan
revisionskontorens redovisningsrevision och RRVs förvaltningsrevision.

På riksdagens revisorers vägnar
INGEGERD TROEDSSON

/ Per Dahlberg

Mot. 1979/80:2065

12

Bilaga 2

Riksdagens revisorers yttrande över motionen 1978/79: 218 om kontrollen
av statlig verksamhet

1979-12-05

Till riksdagens finansutskott

Finansutskottet har berett riksdagens revisorer tillfälle att avge yttrande
över motionen 1978/79:218 om kontrollen av statlig verksamhet.

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
skall tillsättas, vilken i enlighet med vad som anförs i motionen skall få till
uppgift att pröva i vilka former kontrollen av statlig verksamhet bör bedrivas.

En grundläggande fråga är enligt motionären var ansvaret för kontrollen
av den statliga verksamheten skall ligga. Utifrån detta konstaterande diskuteras
olika mer eller mindre långtgående alternativ till förändringar av nu
gällande ansvarsfördelning för den statliga revisionen. Så t. ex. framhålls i
fråga om redovisningsrevisionen att myndigheterna inte bör kontrollera sig
själva. En första åtgärd bör vara att låta ett fristående verk som riksrevisionsverket
(RRV) överta ansvaret för denna kontroll.

Revisorerna delar denna uppfattning. I ett till budgetdepartementet nyligen
avgivet yttrande har revisorerna för egen del förordat en sådan lösning.
Yttrandet avsåg en av RRV framlagd promemoria, benämnd Organisation
och arbetsformer för revision vid revisionskontor (RK). Enligt
revisorernas mening var de förslag till ändringar som RRV hade fört fram i
promemorian inte tillräckligt långtgående i vissa avseenden. Bl. a. skulle
revisionskontoren alltjämt stå i ett beroendeförhållande till de granskade
myndigheterna. Kontorens samlade resurser skulle inte heller kunna tas
till vara på effektivaste möjliga sätt i och med att de saknade en sammanhållande
ledning. 1 yttrandet framhölls därför att ansvaret för redovisningsrevisionen
borde föras över på RRV och att revisionskontoren borde
inordnas som lokala organ i detta verk. Revisorerna ansåg också att en
översyn borde göras av förutsättningarna för såväl en inbördes samordning
av revisionskontorens granskning som en ökad samverkan mellan revisionskontorens
redovisningsrevision och RRVs förvaltningsrevision.

Revisionskontoren är enligt gällande riktlinjer myndigheternas interna
revisionsorgan och skall som sådana i första hand betjäna myndigheternas
chefer. Redovisningsrevisionens inriktning och det resultat den ger ses i
konsekvens härmed främst som en angelägenhet mellan respektive revisionskontor
och berörda myndigheter.

Revisorerna är av den uppfattningen att redovisningsrevisionen av stats

Mot. 1979/80:2065

13

förvaltningen i första hand skall bedrivas från externa utgångspunkter, helt
utan bindningar till den granskade verksamheten. Det är vidare angeläget
att förutsättningar skapas för att revisionskontorens samlade insatser skall
kunna prioriteras och styras på ett verkningsfullt sätt, såväl i fråga om
inriktning som beträffande ambitionsnivå. Revisorernas förslag om en
överflyttning av ansvaret för redovisningsrevisionen på RRV bör ses mot
denna bakgrund. En sådan lösning öppnar enligt revisorernas mening
också helt nya möjligheter för en samordning av och ett ökat växelspel
mellan RRVs egen förvaltningsrevision och den redovisningsrevision som
ankommer på revisionskontoren.

Det kan emellertid sättas i fråga om inte en mer långtgående samordning
av den statliga revisionen skulle innebära väsentliga fördelar för riksdagen
och dess möjligheter att utöva kontroll av den statliga verksamheten.

I 1 kap. 3 § regeringsformen föreskrivs att riksdagen skall granska rikets
styrelse och förvaltning. Vad riksdagens förvaltningsekonomiska kontroll
beträffar inskränker sig denna huvudsakligen till den granskning som riksdagens
revisorer med sina begränsade resurser kan svara för.

Grundlagberedningen tog på sin tid upp frågan om inte revisorernas
punktinriktade kontroll skulle behöva kompletteras av en inom riksdagsutskotten
mer kontinuerligt bedriven granskning av olika reformers utfall.
En sådan granskning har emellertid inte kommit till stånd. Det torde inte
heller vara realistiskt att räkna med att den skall kunna förverkligas med
utskottens nuvarande personalresurser.

De resurser som riksdagen sålunda disponerar för revision av statsförvaltningen
är enligt revisorernas bedömning alltför små för att regeringsformens
ovan återgivna stadgande skall kunna ges en verklig innebörd. I
jämförelse med den revisionsorganisation som har byggts upp under regeringen
är riksdagens egna resurser för motsvarande ändamål närmast marginella.
Det kan i sammanhanget nämnas att i flertalet med Sverige jämförbara
länder svarar antingen parlamentet för den statliga revisionen eller
står denna på annat sätt friare gentemot regeringsmakten än i Sverige. Så
är fallet exempelvis med Norge, där riksrevisionen är ett under stortinget
lydande verk med uppgift att granska all statlig förvaltning. Danmark och
Finland har mer dualistiska system, men i båda länderna är revisionen på
olika sätt nära knuten till de parlamentariskt valda revisorerna.

Makten över statsfinanserna tillkommer grundlagsenlig! riksdagen. Det
är riksdagen som beslutar om skatt till staten och om statsupplåningen.
Riksdagen bestämmer vidare till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas
och anvisar anslag till särskilt angivna ändamål. Beslut härom tas
av riksdagen upp i statsbudgeten. Sålunda anvisade medel får inte användas
på annat sätt än riksdagen har bestämt. Riksdagen fastställer även
grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över denna.

Med hänsyn till de befogenheter riksdagen sålunda har i fråga om statsregleringen
anser revisorerna det naturligt att riksdagen också ansvarar för

Mot. 1979/80:2065

14

förvaltningskontrollen. Därigenom erhåller man en direkt återkoppling
mellan fattade beslut och uppnådda resultat. Utifrån de synpunkter revisorerna
har att företräda vill revisorerna därför tillstyrka att en utredning
tillkallas för att undersöka hur riksdagens kontroll av statsverksamheten
skall kunna stärkas. En sådan utredning bör ha en parlamentarisk sammansättning.

Ett sätt att öka riksdagens kontrollmöjligheter vore att, i likhet med vad
som förordas i motionens huvudalternativ, låta riksdagen stå som huvudman
för hela den statliga kontrollapparaten. Revisorerna, som i sin år 1965
avgivna berättelse förde fram förslag om en sådan lösning, anser att starka
principiella skäl talar för att revisionen av statsförvaltningen helt inordnas i
riksdagens organisation. Rent praktiskt skulle detta innebära att riksdagens
revisorer, RRV och revisionskontoren ombildades till ett nytt riksdagens
revisionsorgan. Det bör emellertid uppmärksammas att RRV svarar
inte bara för revision utan också handhar väsentliga uppgifter inom det
budgettekniska och ekonomiadministrativa området, såsom inkomstberäkningar,
budgetanalyser, löpande riksbokföring och riksbokslut samt utveckling
av metoder och rutiner för myndigheternas planering, budgetering
och redovisning. De senare funktionerna måste vid en eventuell ombildning
alltjämt ligga kvar under regeringens ansvarsområde.

De principiella men även praktiska fördelar som kan uppnås genom att
förvaltningskontrollen förs samman under riksdagen måste dock enligt
revisorernas mening vägas mot de eventuella nackdelar en sådan överflyttning
kan föra med sig för regeringen och dess arbete. Revisorerna vill
erinra om det förslag som förvaltningsutredningen nyligen har fört fram om
RRVs medverkan i regeringens översynsarbete. Även alternativa lösningar
bör därför prövas av den av revisorerna tillstyrkta utredningen. Denna
utredning får enligt revisorernas mening inte hindra att beslut dessförinnan
fattas om revisionskontoren i enlighet med förslag i revisorernas förutnämnda
remissyttrande.

På riksdagens revisorers vägnar
INGEGERD TROEDSSON

/ Per Dahlberg

■

lekholm 1980