med anledning av skr. 1997/98:23 Invandrings- och flyktingpolitiken

Motion 1997/98:Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

1 Inledning

Ett lands asylpolitik är en god indikator på hur grundläggande värderingar som humanism, medmänsklighet och principen om alla människors lika värde respekteras. Att neka en asylsökande skydd trots att det finns risk för kränkningar av den asylsökandes mänskliga rättigheter visar också att man inte tillmäter hans eller hennes människovärde någon större vikt.

Majoriteten av världens flyktingar har flytt från våld, krig och politiskt förtryck. Den direkta orsaken till att fördrivna människor lämnat sina hem är i nio av tio politiskt förtryck och väpnade konflikter. Dessa konflikter utkämpas till största delen med vapen som tillverkats i de rika industriländerna, bl.a. i Sverige.

Konflikter mellan och förföljelse av folkgrupper är vanliga orsaker till att människor drivs på flykt. Men också rent inhemskt förtryck där grundläggande demokratiska rättigheter satts ur spel, ofta med politiska strider eller inbördeskrig som följd, främjar uppkomsten av flyktingströmmar. Det är numera relativt sällsynt med mellanstatliga konflikter, de interna konflikterna är däremot ofta förekommande. Det exempel som just nu står i fokus är inbördeskriget i Algeriet. I detta sammanhang bör understrykas hur starkt asylrätten skadats av den gemensamma EU-tolkning av flyktingbegreppet, som bortdefinierar förföljelse som inte utgår från statsmakten. De som får halsarna avskurna av den väpnade islamiska gruppen är knappast hjälpta av det faktum att staten inte är ansvarig för dessa handlingar. Sverige hade möjlighet att förhindra denna allvarliga urholkning av asylrätten genom att inlägga sitt veto men avstod.

Social och ekonomisk nöd och även miljökatastrofer orsakar migrationsströmmar. Den största delen av denna migration äger rum mellan olika u-länder. Fattigdom har inte varit någon viktig orsak för många människor att söka sig till norra Europa.

De människor som söker asyl i Sverige kommer nästan alltid från länder där det förekommit omfattande våld och kränkningar av mänskliga rättigheter.

2 Grunder för migrationspolitiken

Regeringen framhöll förra året i propositionen Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (1996/97:25) att det krävs en helhetssyn på migrationspolitiken med samverkan mellan bl.a. utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken. Det är oerhört viktigt att Sverige – samtidigt som vi ger skydd åt dem som riskerar förföljelse eller riskerar att drabbas av väpnade konflikter – arbetar för att minska de ekonomiska klyftorna i världen. Det är lika viktigt att arbeta med att förebygga konflikter och katastrofer innan de utvecklas till humanitära tragedier. Samtidigt måste man inse att detta arbete är mycket komplicerat och kan innebära konflikter med principen om varje lands nationella suveränitet. Här pågår en positiv utveckling i riktning mot ökad acceptans för olika typer av ”humanitär intervention” från det internationella samfundet för att skydda mänskliga rättigheter.

En faktor som starkt bidrar till uppkomsten av flyktingströmmar är den internationella vapenhandeln. Det finns här viktiga ekonomiska intressen som gör att effektiva restriktioner på detta område är svåra att genomföra. Också den svenska regeringen är mycket diskret när det gäller att påvisa de samband som finns mellan vapenexporten och uppkomsten av väpnade konflikter med åtföljande flyktingströmmar.

3 Brister i utlänningslagen och dess tillämpning

Vänsterpartiet framförde i en motion med anledning av regeringens proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv ett mycket stort antal ändringsförslag till regeringens förslag. Riksdagen avslog samtliga förslag från Vänsterpartiet. Vi står fortfarande bakom de förslag vi då framförde och anser deras genomförande vara mycket angeläget. Samtidigt inser vi att riksdagens majoritet inte ändrat uppfattning sedan förra året och vi avstår därför från att i denna motion upprepa de flesta av dessa förslag som yrkanden.

Det var utomordentligt olyckligt att regeringen och riksdagen – trots att invandringsmyndigheterna redan genom en lag‑ och konventionsstridig rättstillämpning i stor omfattning lyckats strypa tillströmningen av skyddssökande – genomdrev ytterligare begränsningar i asylrätten från den 1 januari 1997. Sverige har nu under en tolvmånadersperiod blivit fällt tre gånger för brott mot FN:s tortyrkonvention med anledning av avvisningsbeslut trots att det funnits risk för tortyr. Regeringens ansvar för dessa allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna är desto uppenbarare som regeringen vid ärendets behandling hos FN-kommittén hävdat att de svenska myndigheterna handlat helt korrekt. Trots detta har tortyrkommittén funnit att svenska myndigheter brutit mot tortyrkonventionen. Genom att bevilja uppehållstillstånd strax innan den muntliga förhandlingen skulle ha ägt rum har Sverige lyckats undgå en så gott som säker fällning i Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg för motsvarande brott mot Europrådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Vänsterpartiet anser det vara mycket allvarligt att det rykte Sverige lyckats skaffa sig som en alltigenom pålitlig försvarare av de mänskliga rättigheterna nu undergrävs genom systematiska brott mot asylrätten.

4 Instansordningen i utlänningsärenden

Vänsterpartiet välkomnar att regeringen tillsatt en utredning som har till uppgift att se över hur asylproceduren kan förändras för att ge ett mer rättssäkert förfarande. En fråga av central betydelse som utredningen måste lösa är hur det skall kunna säkerställas att den asylsökande får insyn i allt material som beslutet i ärendet grundas på. En annan viktig fråga är hur rättssäkerheten skall kunna stärkas i ärenden som handläggs i ett snabbförfarande.

5 Kvinnor som asylsökande

Från den 1 januari 1997 finns i utlänningslagen 3 kap. 3 § 3 upptaget en ny kategori skyddsbehövande: den som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse. Vänsterpartiet framförde kritik i samband med att regeln infördes. Det hade varit en mycket bättre lösning att bredda tolkningen av flyktingkonventionens flyktingbegrepp så att det innefattade också förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. En sådan tolkning vinner successivt terräng och är numera etablerad i Kanada, USA, Australien och på Irland. FN:s flyktingkommissariat ger ett starkt stöd åt en sådan tolkning och framförde önskemål om att Sverige skulle ansluta sig till dessa föregångsländer. Om det blir mer allmänt accepterat att förföljelse på grund av kön eller homosexualitet innefattas i flyktingkonventionen blir det möjligt att få ett globalt genomslag för detta synsätt. En särreglering i den svenska utlänningslagen får inte alls samma positiva betydelse på ett internationellt plan. Argumentet som regeringen framfört till stöd för sitt ställningstagande lyder: ”Diskussionerna hittills inom EU tyder emellertid inte på att flertalet EU-länder nu skulle vara beredda att stödja en sådan tolkning.” Det finns ingenting som hindrar ett enskilt EU-land att tillämpa vidare regler. Den verkliga innebörden av regeringens ställningstagande är att man inte anser detta vara en fråga man prioriterar att driva i EU. Liksom när det gällde att undanta EU-medborgare från rätten att ens söka asyl tar man mer hänsyn till EU än till det kompetenta FN-organet.

Stereotypen för en person som söker politisk asyl är en aktivist som protesterar, bedriver organiseringsarbete, talar på offentliga möten osv. Det finns naturligtvis kvinnor med en liknande politisk bakgrund som den män ofta har och därför får liknande erfarenheter av asylförfarandet. Men många kvinnor har en annorlunda bakgrund eftersom de handlat mer i den privata än den offentliga sfären. Deras motstånd mot förtryck tar sig andra uttryck: att ge understöd och skydd, att förmedla budskap, att arbeta med kvinnoorganisationer. Kvinnors politiska aktivitet kan bestå av vägran att godta sociala sedvänjor eller att lyda diskriminerande lagar för vad de får respektive inte får göra. Kön är en faktor när kvinnor förföljs på grund av att de vägrar anpassa sig till samhällets förväntningar på kvinnligt beteende. Så kan t.ex. graviditet utanför äktenskapet i vissa islamiska stater vara grund för stening och vägran att följa regler för klädseln kan få fruktansvärda konsekvenser.

Det är ett problem för flyktingkvinnor att vinna erkännande av att det som de utsatts för verkligen utgör förföljelse. Alltför ofta anses våldtäkt eller andra sexuella övergrepp på kvinnor som ett isolerat avskyvärt beteende från enskilda män som vill ha sexuellt umgänge snarare än något som har med regeringar att göra. I verkligheten kan det vara just på grund av sitt kön och sin reproduktiva förmåga som kvinnor blir föremål för överfall, något som blev mycket tydligt i samband med den s.k. etniska rensningen i Bosnien. Att förödmjuka kvinnor genom sexuellt våld kan vara ett medel att socialt kontrollera den politiska grupp eller den minoritet de tillhör.

Handläggningen av asylärenden kan bli orättvis mot kvinnor om inte det fullständiga sammanhanget av deras liv och deras erfarenheter förstås. Det finns goda exempel i praktiken på hur dessa orättvisor kan undvikas. USA, Australien och framför allt Kanada har varit ledande i att bekämpa orättvisor grundade på kön på detta område. Dessa länder har vidgat sin tolkning av flyktingkonventionen så att också könsrelaterad förföljelse omfattas.

FN:s flyktingkommissariats exekutivkommitté (EXCOM) har utfärdat ett antal konklusioner som handlar om flyktingkvinnor, t.ex. EXCOM Conclusion No.39, No.46, No.54, No.60, No.64 och No.73. Flyktingkommissariatet har också utfärdat Guidelines on the Protection of Refugee Women.

I Kanada har Canadian Immigration and Refugee Board i mars 1993, efter omfattande konsultationer med både myndigheter, frivilligorganisationer och enskilda individer, utfärdat Guidelines on Women Refugee Claimants Fearing Gender-Related Persecution. Det stora antal rättsfall som blev följden av riktlinjerna gjorde det nödvändigt att arbeta fram en förnyad och kompletterande version som publicerades i november 1996. Av dessa riktlinjer framgår bl.a. att det inte finns någon grund för att a priori utesluta att våld i hemmet kan utgöra förföljelse. Här är det avgörande att slå fast om staten erbjuder ett adekvat skydd för kvinnor som är offer för våldtäkt eller liknande våld i hemmet.

I USA utfärdade Immigration and Naturalization Service i juni 1995 Considerations for Asylum Officers Adjudicating Asylum Claims from Women. Dessa riktlinjer är riktade till de tjänstemän vid immigrationsmyndigheterna som intervjuar flyktingkvinnor och fattar beslut i ärendena. Riktlinjerna innehåller preciserade instruktioner till beslutsfattarna om att våldtäkt och andra former av sexuellt våld skall erkännas som förföljelse. Det slås vidare fast att kvinnor som blir slagna, torterade eller föremål för annan sådan behandling på grund av att de vägrar att överge sin tro på lika rättigheter för kvinnor skall ha möjlighet att få asyl.

I Australien har Australian Department of Immigration and Multicultural Affairs i juli 1996 utfärdat Guidelines on Gender Issues for Decision Makers. Dessa riktlinjer är de mest omfattande och heltäckande instruktioner som hittills utfärdats i ämnet.

Invandrarverkets statistik för första halvåret 1997 visar att av 5 808 asylsökande som under första halvåret 1997 beviljats uppehållstillstånd har åtta personer beviljats tillståndet på grund av den nya regeln om skydd på grund av kön eller homosexualitet. Invandrarverket har inte utfärdat några riktlinjer till sin personal för tillämpningen av den nya regeln. Det finns ett stort behov av sådana riktlinjer för dem som är beslutsfattare i dessa ärenden men också för ombud, sjukvårdspersonal m.fl. Det är mycket angeläget att regeringen ger Invandrarverket i uppdrag att snarast inleda arbete med sådana riktlinjer. Det bör ske genom ett öppet beredningsarbete där FN:s flyktingkommissariat, berörda myndigheter, frivilligorganisationer och enskilda inbjuds att delta.

Det är viktigt att också förföljelse på grund av homosexuell läggning ingår i flyktingbegreppet. Med hänvisning till erfarenheterna av förföljelsen av homosexuella under den nazistiska tiden har tyska domstolar beslutat att betrakta homosexuella som en samhällsgrupp enligt flyktingkonventionen.

6 Länderinformationen i asylärenden

Det finns mycket allvarliga brister i den information om situationen i de asylsökandes hemländer som ligger till grund för besluten i asylärenden. Bristerna är av två slag. Den första gäller den bristande partsinsynen. Utlänningsnämnden grundar ofta sina beslut på ett material som hemlighålls för den asylsökande. Man motiverar ofta besluten med den svepande formuleringen: ”enligt vad som är känt för nämnden” när det gäller förhållandena i den asylsökandes hemland. En sådan handläggning sätter naturligtvis grundläggande rättssäkerhetsgarantier ur spel eftersom varje kritisk granskning av grundmaterialet omöjliggörs. Detta är en fråga som bör uppmärksammas av utredningen om instans- och processordningen i utlänningsärenden.

Ett annat problem är den frekventa användningen av ambassadrapporter och yttranden i asylärenden. Kvaliteten på dessa yttranden varierar starkt och är inte sällan undermålig. En ambassad har ofta svårigheter att hantera dessa ärenden på ett bra sätt, den har ju som huvuduppgift att värna om goda relationer mellan Sverige och ambassadens värdland och att främja svenska företags marknadspositioner i den aktuella staten.

För att lösa dessa problem borde Sverige följa Kanadas exempel och betrakta ambassaderna som jäviga i asylärenden. För att möjliggöra en kritisk debatt om ambassadernas rapportering om situationen för de mänskliga rättigheterna bör det ske en årlig samlad publicering av denna. En god förebild finns i USA:s utrikesdepartements årliga publikation Country Reports on Human Rights Practices. Kvinnornas och de homosexuellas situation bör alltid belysas i särskilda avsnitt.

7 Sjukvård för vuxna asylsökande

I dag har asylsökande rätt till akut sjukvård, vilket innebär att t.ex. vissa kroniska sjukdomar måste komma till ett akut stadium innan hjälp kan fås. Genom att det kan dröja flera år innan en asylsökande vuxen kan få besked kan många sjukdomstillstånd förvärras under tiden. En asylsökande kan också i sitt hemland ha gått på regelbundna kontroller hos läkare för att hålla en sjukdom i schack. Visserligen kan en asylsökande vuxen själv uppsöka läkare, men tvingas då betala den faktiska kostnaden för ett läkarbesök, vilket inte ryms inom den ersättning flyktingen får. Vänsterpartiet anser inte detta förhållande tillfredsställande, utan anser att begränsningen till endast akut sjukvård för vuxna asylsökande bör tas bort.

8 Sjukvård för asylsökande barn och barn som fått avslag på asylansökningen

Socialstyrelsen redovisade i juni 1996 en undersökning av hälso- och sjukvården för asylsökande och flyktingar. Det framgick av undersökningen att barn som flyttar till Sverige efter spädbarnsåret går miste om grundläggande förebyggande insatser som erbjuds svenska barn genom det svenska BVC-programmet. Det uttrycktes också oro i enkäten över brister i hur asylsökande barn tas emot inom den kommunala skolhälsovården. Ett annat allvarligt missförhållande som uppdagades vid undersökningen är att sjukvårdspersonal på flyktingförläggningar ofta åsidosätter sin anmälningsskyldighet till socialtjänsten vid misstanke att barn far illa i sina familjer.

Barnkommittén (SOU 1997:116) föreslog i sitt slutbetänkande att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka det medicinska omhändertagandet av asylsökande skolbarn. Vi ställer oss bakom det förslaget. Socialstyrelsen har tidigare vid flera tillfällen understrukit vikten av att flyktingbarn med traumatiska upplevelser i hemlandet aktivt uppsöks och identifieras av sjukvården för att erbjudas stöd och eventuellt barnpsykatrisk behandling. Regeringen bör ge landstingen i uppdrag att undersöka behovens omfattning och lämna nödvändiga förslag till åtgärder. Regeringen bör ge Statens invandrarverk i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram för att göra sjukvårdspersonalen på flyktingförläggningar medveten om den anmälningsskyldighet till socialtjänsten som finns vid misstankar om misshandel eller andra missförhållanden för flyktingbarn.

Könsstympning av flickor är förbjuden och straffbar. Om en person som bor i Sverige medverkar till att könsstympning utförs i ett annat land kan han eller hon dömas i svensk domstol om gärningen är straffbar i det land där den utförts. Om gärningen inte är straffbar där den begås kan inte heller något straff utdömas i Sverige på grund av kravet på dubbel straffbarhet. Vänsterpartiet anser att könsstympning är ett så allvarligt brott att det bör undantas från kravet på dubbel straffbarhet.

Socialstyrelsen har i samarbete med Invandrarförvaltningen i Göteborg drivit ett projekt mot kvinnlig könsstympning. Projektet har visat att det är möjligt att på sikt förändra attityderna till kvinnlig könsstympning. Vi anser det angeläget att starta liknande projekt på andra håll i landet där det finns stora invandrargrupper från länder där det är vanligt med kvinnlig könsstympning.

9 Sjukvård för asylsökande som fått slutligt avslag på sin ansökan och lever gömda

Den dåvarande regeringen beslutade den 3 februari 1993 att avslå överklaganden från Landstinget Kronoberg och Landstinget Västernorrland över beslut av Statens invandrarverk att inte betala ut ersättning för flyktingar som avvikit efter slutgiltigt beslut om avlägsnande. Landstingsförbundet skickade med anledning av regeringsbesluten en skrivelse till samtliga landsting med en uppmaning att i ännu högre grad än i dag kontrollera en utlännings identitet vid besök i landstingens sjukvård och i tveksamma fall kontrollera med berört regionkontor eller förläggning innan vården ges. Samtidigt erinrade man om landstingens skyldighet att ta hand om dem som vistades i landstinget och behövde omedelbar hälso- och sjukvård.

De förhållanden som nu råder för hälso- och sjukvård för asylsökande som fått avslag och gömmer sig är inte värdiga en stat som gör anspråk på att vara grundad på civiliserade och humanitära principer. Många vågar inte vända sig till sjukvården eftersom de är rädda att sjukvårdsgivaren skall kontakta Invandrarverket för att kontrollera vem som skall betala för vården eller att de skall debiteras höga avgifter som de inte har råd att betala. Det förekommer att sjukvårdsgivaren efter en förlossning kräver kvinnan på full betalning för vården. Aborter anses inte som akut sjukvård och där har det förekommit att sjukhus krävt 10 000 kr i förskottsbetalning av gömda asylsökande kvinnor som av sociala skäl inte kunnat fortsätta graviditeten. Den förebyggande mödravården betraktas inte till någon del som akut sjukvård och gömda kvinnor får därmed ingen tillgång till denna.

De nu rådande förhållandena kommer självfallet att i vissa fall leda till svåra konsekvenser t.o.m. dödsfall t.ex. i samband med illegala aborter som drivs fram av nuvarande regler. Det står också i strid med barnkonventionen att gömda barn inte har tillgång till sjukvård, i praktiken inte ens akut sjukvård enligt § 4 hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen bör därför avsätta en del av den statliga ersättningen för asylsökandes sjukvård till en särskild pott för att täcka vårdkostnader för asylsökande som tvingas söka sjukvård anonymt. Regeringen bör också göra en sådan översyn av sekretesslagen att den som söker vård inte skall behöva riskera att tas i förvar och avvisas.

10 Utlänningslagens förhållande till social skyddslagstiftning

I den av riksdagen godkända propositionen Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv lades fast att beslut i enlighet med utlänningslagen i princip tar över beslut om enskilda som fattas i enlighet med annan lagstiftning, så även när ett barn omhändertagits med stöd av lagen om vård av unga (LVU). Vänsterpartiet framhöll i en motion med anledning av den propositionen att vi inte ansåg att det fanns underlag – vare sig i propositionen eller i de utredningar den byggde på – att fatta beslut om att utlänningslagen skulle gå före all annan lagstiftning vid en lagkollision.

Vänsterpartiet anser fortfarande att det i utlänningslagen bör införas en bestämmelse om att socialnämndens godkännande skall vara en förutsättning för att avvisa ett barn som är omhändertaget med stöd av LVU. Det har nu visat sig att utlänningslagens företräde framför annan lagstiftning också får andra, inte acceptabla, konsekvenser. Den som döms till rättspsykiatrisk vård och utvisning kan utvisas så snart han eller hon anses ”transportabel” oavsett om vederbörande är så svårt sjuk att han eller hon inte kan kommunicera, hör röster osv. Det är inte förenligt med humanitetens principer att avvisa en människa i det skicket för att värna statsfinanserna. Också beslut om rättspsykiatrisk vård måste ta över vid kollision med beslut om avlägsnande enligt utlänningslagen.

11 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av flyktingströmmar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sveriges rykte som en alltigenom pålitlig försvarare av de mänskliga rättigheterna undergrävs genom systematiska brott mot asylrätten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om breddning av flyktingkonventionens tolkning så att välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller homosexualitet inkluderas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Invandrarverket bör ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för tillämpningen av skyddsregeln med anledning av förföljelse på grund av kön eller homosexualitet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristande partsinsyn vad gäller länderinformation i asylärenden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det olämpliga i att använda de svenska ambassadernas rapportering i asylärenden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad årlig publicering av ambassadernas rapportering om situationen för de mänskliga rättigheterna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Barnkommitténs förslag om undersökning av det medicinska omhändertagandet av asylsökande skolbarn,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vuxna asylsökandes rätt till sjukvård,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ge landstingen i uppdrag att kartlägga omfattningen av behov av särskilt stöd för flyktingbarn som utsatts för traumatiska upplevelser och att föreslå nödvändiga åtgärder,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Invandrarverket bör ges i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram för att medvetandegöra sin personal om den anmälningsskyldighet till socialtjänsten som finns i vissa fall,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om borttagande av krav på dubbel straffbarhet vid könsstympning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avsättande av en del av den statliga ersättningen till landstingen till en särskild pott avsedd för vårdkostnader för asylsökande som tvingas söka sjukvård anonymt,

14. att riksdagen hos regeringen begär en sådan översyn av sekretesslagen att den som söker vård inte skall behöva riskera att tas i förvar och avvisas,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som rör enskilda.

Stockholm den 30 september 1997
Johan Lönnroth (v)
Hans Andersson (v)	Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)	Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)	Eva Zetterberg (v)
Ulla Hoffmann (v)