med anledning av skr. 2001/02:68 Konsumenterna och miljön

Motion 2001/02:L14 av Jonas Ringqvist m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de mycket stora skillnaderna mellan olika inkomstgruppers resursanvändning och miljöbelastning måste prägla arbetet med att få till stånd hållbara konsumtionsmönster.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör genomföra en samlad översyn av drivkrafter som påverkar konsumenter till mer miljöanpassade konsumtionsmönster samt drivkrafter som motverkar miljöanpassade konsumtionsmönster.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett tillfälligt stopp för utbyggnaden av externa köpcentrum införs i avvaktan på att lagstiftningen ses över.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett fortsatt statligt stöd till miljömärkning skall fördelas på ett mer konkurrensneutralt sätt mellan de olika organisationerna för miljömärkning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast bör stödja Kravs arbete med utvecklingen av en märkning av vildfångad fisk genom ett projektstöd som bör rymmas inom den ram som regeringen eller Konsumentverket disponerar för konsumentpolitiken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en individuell debitering av både energi och vatten bör göras obligatorisk för att förstärka drivkrafterna för konsumenterna att spara på el, värme och vatten och för att förhindra att de som sparar tvingas betala för dem som inte sparar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en övergång till obligatorisk timdebitering av el genomförs för att i större utsträckning möjliggöra en differentiering av elpriset utifrån faktisk tillgång.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nätavgiften för el skall tas ut som en helt och hållet rörlig kostnad för att de konsumenter som har en låg förbrukning inte skall behöva subventionera de konsumenter som har en hög förbrukning.

Inledning

Det är viktigt med medvetna konsumenter för att miljöanpassade produkter och produktionsmetoder skall få möjlighet att utvecklas. Det finns flera exempel där konsumentmakten har varit avgörande för att förändra produktionen i en hållbar riktning. Det tydligaste exemplet är utfasningen av klorblekta papper där konsumenternas val var avgörande. Utvecklingen av ekologisk odling är ett annat område där konsumenternas efterfrågan av ekologisk mat har spelat stor roll för de stora förändringar vi sett de senaste åren. Konsumentpolitiken är betydelsefull för att stödja aktiva medvetna konsumenter i deras val, t.ex. genom att bidra med nödvändig kunskap och information. I det arbetet spelar miljömärkning och liknande system en stor roll.

Vi tar i den här motionen upp ett antal förslag som vi anser är viktiga att lyfta med anledning av regeringens skrivelse Konsumenterna och miljön. Förslagen gäller en samlad översyn av drivkrafter som påverkar konsumenter till mer miljövänliga konsumtionsmönster, ett tillfälligt stopp för externa köpcentrum, stöd till miljömärkning samt debitering av kostnader för energi och vatten. Det finns många fler frågor som vi skulle kunna ta upp i den här motionen eftersom det mesta inom miljöpolitiken på något sätt berör konsumentfrågan. Vi hänvisar istället till andra motioner vi skrivit nyligen om till exempel miljö och hälsa samt miljö- och energideklaration av bostäder.

Hållbara konsumtionsmönster

Utvecklingen av hållbara konsumtionsmönster förutsätter mer än att konsumenter är medvetna och har rätt information eftersom det finns mycket annat som påverkar hur konsumtionen ser ut. Drivkrafterna som försöker styra konsumtionen i olika riktningar är många. Självklart finns marknadens egen påverkan, genom framförallt utbud och marknadsföring. Men även politiken påverkar om konsumenters medvetenhet och kunskap resulterar i hållbara konsumtionsmönster. Ett tydligt exempel på detta är ekonomiska styrmedel som medvetet används för att styra konsumtionen i en hållbar riktning. Ett annat exempel är olika former av bidrag och stöd som oavsiktligt motverkar en hållbar konsumtion, t.ex. beskattningen av förmånsbilar. Den gynnar dem som har tjänstebil och som använder bilen till privatresor. Ett tredje exempel är samhällsplaneringen som är avgörande för våra möjligheter att förändra våra konsumtionsmönster i en hållbar riktning, t.ex. genom den pågående utbyggnaden av externa köpcentrum.

En viktig aspekt på frågan om hållbara konsumtionsmönster är hur resursanvändningen fördelas. Det är väl känt att de globala skillnaderna i resursanvändning – och därmed miljöpåverkan – är enorma men även skillnaderna mellan olika inkomstgruppers resursanvändning och miljöbelastning inom Sverige är mycket stora. En höginkomsttagare kan genom sin konsumtion stå för många gånger mer av miljöbelastning än en låginkomsttagare. Detta har stor betydelse för vilken politik som bör väljas för att skapa en hållbar konsumtion. En politik för en mer solidarisk fördelning av resurserna skulle underlätta arbetet med att åstadkomma hållbara konsumtionsmönster. Detta är en väsentlig aspekt som inte får glömmas bort i arbetet med hållbar konsumtion. Detta skall ges regeringen till känna.

En översyn av drivkrafter för en hållbar konsumtion

En samlad översyn av drivkrafter (inom konsumentpolitiken och även inom andra politikområden) som påverkar konsumenter till mer miljövänliga konsumtionsmönster är angelägen. Dessa frågor är idag splittrade mellan olika politikområden, inte minst mellan skattepolitiken, konsumentpolitiken, jordbrukspolitiken och miljöpolitiken. En samlad översyn och inventering av sådana drivkrafter skulle kunna leda till en effektivare politik då olika drivkrafter i ökad utsträckning skulle kunna samordnas och komplettera varandra. En sådan översyn bör självklart också ta upp drivkrafter som motverkar miljöanpassade konsumtionsmönster. Detta skall ges regeringen till känna.

Externa köpcentrum och fysisk planering

Den fysiska planeringen är avgörande för att skapa förutsättningar för en hållbar konsumtion och en hållbar livsstil. Inte minst vid valet av transportsätt spelar den fysiska planeringen stor roll. Regeringen tar i skrivelsen upp att den avser se över frågan om externa köpcentrum för dagligvaruhandel. Vi välkomnar denna översyn. Externa köpcentrum genererar mer biltrafik, försämrar tillgängligheten till dagligvaruhandel för dem som saknar bil eller körkort, och de utarmar stadskärnorna. Detta är för oss en viktig konsumentpolitisk fråga. Vi vill dock gå längre än regeringen och föreslår därför att det ska införas ett tillfälligt stopp för utbyggnaden av externa köpcentrum i avvaktan på att lagstiftningen ses över. Det är uppenbart så att lagstiftningen idag är otillräcklig för att garantera att tillräcklig miljöhänsyn och social hänsyn tas vid etableringen av externa köpcentrum. Därför behövs ett tillfälligt stopp av utbyggnaden. Detta skall ges regeringen till känna. Vi ser för övrigt mycket positivt på att regeringen avser se över plan- och bygglagen, och vi förutsätter att även PBL:s betydelse för att bidra till fysiska förutsättningar för en hållbar konsumtion i övrigt kommer att tas upp i den översynen.

Konkurrensneutralt stöd till miljömärkningen

Statens stöd till miljömärkningen är idag ensidigt inriktat mot den nordiska miljömärkningen Svanen. Andra miljömärkningar såsom Demeter, Krav och Bra Miljöval är i huvudsak hänvisade till de intäkter deras verksamhet genererar. Regeringen bedömer i skrivelsen att det även i framtiden skall finnas ett stöd till Svanen för att finansiera sådant utvecklingsarbete som inte omedelbart kan förväntas bära sina egna kostnader. Detta skapar en konkurrenssituation som entydigt missgynnar de fristående miljömärkningarna. Vi håller med regeringen om att det krävs ett statligt stöd för kriterieutveckling och uppbyggnad av certifiering av nya produktområden, men vi anser att detta stöd bör fördelas på ett mer konkurrensneutralt sätt mellan de olika organisationerna för miljömärkning. Stöden kan lämpligen riktas till särskilda projekt när nya produktområden skall införlivas i miljömärkningen. Detta skall ges regeringen till känna.

Miljömärkning av fisk

Vi håller med regeringen om att det är angeläget med en utveckling av miljömärkning av vildfångad fisk för att ytterligare stimulera en utveckling mot ett hållbart utnyttjande av havsresurserna. Regeringen anger i skrivelsen att de arbetar bl.a. inom det nordiska samarbetet för att främja en sådan märkning. Detta är ett arbete som har pågått under en längre tid utan att något konkret resultat har framkommit. Vi anser att det är angeläget att processen inte drar ut på tiden ytterligare.

Krav har redan kriterier för odlad fisk, men de saknar ännu en märkning för vildfångad fisk. Tillsammans med bl.a. fiskerinäringen och förädlingsledet har Krav nu inlett ett arbete för att ta fram kriterier och bygga upp en certifieringsorganisation för vildfångad fisk. Enligt projektplanen för arbetet skulle det inom ett år kunna finnas miljömärkt vildfångad fisk på marknaden. Vi anser att regeringen bör stödja detta arbete genom att, inom den ram som regeringen eller Konsumentverket disponerar för konsumentpolitiken, anslå ett projektstöd till utvecklingen av en märkning av vildfångad fisk. Detta framstår, mot bakgrund av det begränsade resultatet från det utdragna nordiska och europeiska samarbetet i frågan, som ett betydligt mer kostnadseffektivt sätt att få till stånd en miljömärkning av vildfångad fisk. Detta skall ges regeringen till känna.

Debitering av el, värme och vatten

Regeringen tar i skrivelsen upp ett antal åtgärder som rör boendet. Bland annat debitering av energiförbrukning tas upp. Det är en fråga som är av stor betydelse för konsumentpolitiken på energiområdet. Utöver det som regeringen lyfter fram anser vi att en individuell debitering av både energi och vatten bör göras obligatorisk. Detta skulle tydligt förstärka drivkrafterna för konsumenterna att spara på el, värme och vatten. Den motsatta ordningen, som gäller i de flesta flerfamiljshus idag, innebär att de som sparar på sin el-, värme- och vattenförbrukning är med och betalar för dem som inte sparar i samma utsträckning. Det är ett orimligt system att de som sparar tvingas betala för dem som inte sparar. Detta skall ges regeringen till känna.

Även en övergång till obligatorisk timdebitering som i större utsträckning möjliggör en differentiering av elpriset utifrån faktisk tillgång kan vara ytterligare en drivkraft för att minska elförbrukningen. Detta skulle göra att eluppvärmningen, som står för en betydande del av elförbrukningen under vissa toppar under året, skulle få betala de kostnader som den verkligen står för. En sådan obligatorisk timdebitering bör införas. Detta skall ges regeringen till känna.

Idag tas ofta nätavgiften ut som en helt eller delvis fast kostnad. Det gör att hela eller en del av kostnaden för nätöverföringen slås ut jämnt på konsumenterna. Detta sätt att ta ut kostnaderna bidrar till att konsumenterna inte ser den verkliga kostnaden för överföringen av elen och de konsumenter som har en låg förbrukning subventionerar i praktiken de konsumenter som har en hög förbrukning. En förändring av detta så att priset i huvudsak tas ut på överförd el gör att de verkliga kostnaderna bättre speglas i det pris konsumenterna betalar vilket är angeläget ur konsumentsynpunkt. En sådan förändring bör därför genomföras. Detta skall ges regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 17 januari 2002
Jonas Ringqvist (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)	Tanja Linderborg (v)
Tasso Stafilidis (v)