med anledning av skr. 2002/03:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2002

Motion 2002/03:U5 av Carl B Hamilton m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att vissa EU-institutioner inte undandrar sig den för EU-verksamheten nya syn på offentlighetsfrågorna som införts med EU-förordningen 1049/2001.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer utförlig redovisning i kommande års skrivelser, såvitt gäller brister i offentlighetsregler vid EU:s institutioner och organ.

Motivering

Regeringen nämner i skr. 2002/03:60 avsn. 44.8 att ”ett flertal” organ inom EU har antagit regler om handlingsoffentlighet eller kommer att göra detta ”inom kort”. Vad regeringen här i själva verket redovisar för riksdagen är att det finns ett antal EU-organ som inte lever upp till vad medlemsstaterna och EU-parlamentet kommit fram till när det gäller offentlighets- och sekretessfrågorna inom EU:s förvaltning och domstolar.

Som regeringen skriver är bakgrunden att EU-parlamentet, rådet och kommissionen uppmanat övriga EU-institutioner och organ att anta regler om handlingars offentlighet som ”beaktar principerna” i EU-förordningen 1049/2001. Det är denna förordning som sedan i december 2001 gäller hos parlamentet, rådet och kommissionen beträffande allmänhetens tillgång till EU-handlingar. Innehållet i förordningen och de långvariga förberedelserna och förhandlingarna inför dess tillkomst har vid en rad tillfällen behandlats i riksdagen, och en närmare redogörelse för detta behöver inte göras i denna motion.

Men det bör observeras att den rekommendation som gjorts om offentlighets- och sekretessregler i övriga EU-organ och institutioner är otydlig när det gäller de krav på offentlighetsprincip med mera som från svensk sida ses som särskilt betydelsefulla. Det som sagts är att de andra institutionerna endast uppmanats att ”beakta principerna”. Det framgår inte av regeringens redovisning i skrivelsen hur omfattande de avsteg är som olika organ gjort eller avser att göra från den förordning som kom till 2001.

Men klart är alltså att ett antal organ eller institutioner ännu inte har sådana regler om handlingars offentlighet som de uppmanats anta, och inte heller har för avsikt att anta sådana inom kort. Detta är en fråga av mycket stort intresse för Sverige. Det är angeläget att så mycket som möjligt av den svenska traditionen av offentlighetsprincip kommer att prägla även EU:s förvaltning, domstolar och andra organ. Förordningen 2001 var – trots att det fortfarande finns viktiga skillnader i förhållande till tryckfrihetsförordningens 2 kap. och sekretesslagen – ett betydande steg framåt, jämfört med de ytterst otillfredsställande regler som tidigare fanns hos olika EU-organ.

Men det finns mer att göra, och dit hör att offentlighetsprincip och därtill knutna bestämmelser skall omfatta alla organ inom EU. Det skall inte finnas öar av fortsatt mörkläggning och avsteg från öppenheten, där vissa EU-institutioner lever kvar i en tid då slutenhet i stor utsträckning var norm och öppenhet snarast ett undantag. Sverige bör lägga stor vikt vid att vissa EU-institutioner inte undandrar sig den för EU-verksamheten nya syn på offentlighetsfrågorna som Sverige och andra länder lyckats införa med förordning 1049/2001. Detta bör ges regeringen till känna.

I regeringens årliga berättelser om verksamheten i EU bör redovisningen av läget när det gäller offentlighets- och sekretessfrågorna bli mer utförlig. Årets skrivelse ger vid handen att det finns EU-institutioner som inte verkar vara inställda på att följa det som rekommenderats vad gäller offentlighetsregler. Men det står inte i skrivelsen vilka dessa institutioner är och hur omfattande avvikelserna är från vad som gäller enligt förordningen 1049/2001. En närmare redovisning av detta bör lämpligen lämnas från regeringen i anslutning till utskottsbehandlingen.

Men i fortsättningen bör riksdagen i dessa årliga skrivelser få en förteckning över samtliga EU-organ och institutioner som fortfarande har mer inskränkta regler om offentlighet och sekretess än vad som gäller hos parlament, råd och kommission enligt 2001 års förordning. Regeringen bör samtidigt för riksdagen redovisa vilka viktigare förändringar som behövs i EU-institutionerna för att förbättra förhållandena när det gäller handlingars offentlighet. Det som här anförts om en mer utförlig redovisning i kommande års skrivelser av brister vad gäller offentlighetsfrågorna bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 28 mars 2003
Carl B Hamilton (fp)
Cecilia Wigström (fp)	Birgitta Ohlsson (fp)
Louise Edlind-Friberg (fp)	Gunnar Nordmark (fp)
Lars Leijonborg (fp)