med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

Motion 2003/04:U15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vilka principer som skall ligga till grund för svenska utrikes- och säkerhetspolitiska ställningstaganden i de fall då staters rätt och människors rätt kolliderar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av s.k. early warning system för att skydda mänskliga rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av konkret stöd till uppbyggnad av samhällsinstitutioner för att skydda mänskliga rättigheter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sammanställning av de konventioner från FN, Europarådet och ILO som Sverige inte signerat och ratificerat.

Inledning

Kristdemokraterna lämnade redan under allmänna motionstiden 2003/04 flera motioner om mänskliga rättigheter som på olika sätt berör många av de områden som tas upp i regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik och kommer därför bara att beröra några utvalda områden.

Den kristdemokratiska ideologin har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum. Kristdemokraternas syn på varje människas unika värde och vårt ömsesidiga ansvar för varandra och solidaritet med människor i andra delar av världen är av grundläggande betydelse för oss och för vår politik. Kristdemokraterna delar därför i huvudsak regeringens föreslagna mål och inriktning för politiken för mänskliga rättigheter och noterar att vi i många avseenden fått gehör för vår egen politik för mänskliga rättigheter i den föreliggande skrivelsen.

Kristdemokraterna anser som regeringen att regeringar skall påverkas att respektera de mänskliga rättigheterna. Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen vill att mänskliga rättigheter skall genomsyra arbetet i de globala och regionala organisationerna samt att de internationella normerna för mänskliga rättigheter ska spridas och ges djupare förankring. Liksom i fallet med regeringens förslag till en ny svensk politik för global utveckling (prop. 2002/03:122) så brister regeringen dessvärre ibland när det gäller att mer konkret beskriva hur ett sådant synsätt ska förverkligas. Vi delar vidare regeringens åsikt om behovet av en effektivisering av de nödvändiga mekanismerna för att säkerställa respekten för de internationella normer som de mänskliga rättigheterna bygger på.

Kristdemokraterna delar även regeringens syn på vikten av att, i det bilaterala arbetet, uppmärksamma positiva steg som tagits i olika länder vad gäller respekten för mänskliga rättigheter och att kontinuerligt föra mänskliga rättigheter på tal. Ett tydligt exempel på ett område där detta är oerhört relevant och direkt applicerbart är förstås utvecklings- och biståndspolitiken. Sverige måste våga kräva konkreta motprestationer från mottagarländer att respektera mänskliga rättigheter och verka för deras spridning och fördjupning i syfte att möjliggöra, skapa och stärka ett demokratiskt system.

Mänskliga rättigheter och fred och säkerhet

Regeringen beskriver tänkbara åtgärder som kan vidtas för att understryka kritiska budskap till länder vars brott mot de mänskliga rättigheterna är omfattande eller systematiska: avstå från högnivåbesök, avbryta eller minska utvecklingssamarbetet eller inrikta utvecklingssamarbetet enbart på insatser ägnade att råda bot på missförhållandena. Det finns dock enligt regeringen ett behov av att utveckla instrumenten för legitim inblandning i fall där regimer gör sig skyldiga till allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten. Men hur regeringen vill utveckla dessa instrument omnämns inte och det är en stor brist.

Regeringen skriver också att Sverige kommer att verka för att mänskliga rättigheter genomsyrar arbetet i FN:s säkerhetsråd och andra säkerhetspolitiska forum. Det är bra, men Kristdemokraterna anser att regeringen borde ha åskådliggjort regeringens syn på säkerhetsrådets agerande i situationer då kollisioner uppstår mellan staters suveränitet och skyddet av mänskliga rättigheter. Förvisso betonar regeringen att Sverige tar avstånd från principen att det skulle vara en otillbörlig inblandning i andra staters angelägenheter att påtala kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt att det ligger en utmaning i att rätta till obalansen mellan nationalstatens suveränitet och ansvaret för de mänskliga rättigheterna. Kärnan i problematiken, ställd på sin spets, är emellertid att det uppenbarligen inte alltid räcker med att påtala brister. Vad göra när så är fallet? Återigen; om detta resonerar regeringen inte i sin skrivelse. Det är en stor brist men också delvis förståeligt eftersom det kort uttryckta problemet är komplicerat. Därför anser Kristdemokraterna att skrivelsen också borde ha innehållit utvecklade resonemang om vilka principer som skall ligga till grund för svenska utrikes- och säkerhetspolitiska ställningstaganden i de fall då staters rätt och människors rätt kolliderar. Vi menar att svensk utrikespolitik bör genomsyras av och vila på en tydlig värdegrund som kan ge vägledning i sådana svåra utrikespolitiska bedömningar.

Förebyggande verksamhet och early warning

Kristdemokraterna noterar med glädje att regeringen i januari 2004 anordnar den fjärde och sista internationella konferensen med utgångspunkt i Förintelsen, på temat förebyggande av folkmord. Just förebyggande arbete är av största betydelse när det gäller möjligheterna att skydda de mänskliga rättigheterna. Det förebyggande arbetet för mänskliga rättigheter måste stärkas i alla tänkbara aspekter. Om detta råder knappast något annat än samsyn inom och utanför Sverige. Kristdemokraterna saknar i regeringens skrivelse, i sammanhanget förebyggande verksamhet, utvecklade resonemang kring vikten av så kallade early warning system. Förmågan att på ett mycket tidigt stadium upptäcka och motverka problem som riskerar att försämra respekten för de mänskliga rättigheterna är ett genomgående problem inom många olika områden som berör de mänskliga rättigheterna. Ett tydligt exempel är förmågan att upptäcka och motverka väpnade konflikter. Kristdemokraterna menar att åtgärderna för att skydda människor, deras liv, egendom och mänskliga rättigheter i alltför hög grad sätts in för sent.

Mänskliga rättigheter och demokrati

Det är bra att regeringen så tydligt knyter samman mänskliga rättigheter och demokrati. Kristdemokraterna delar regeringens åsikt att Sverige ska stödja det internationella samarbetet för att främja demokratiska processer genom exempelvis EU, FN och OSSE. Mänskliga rättigheter och demokrati är kommunicerande kärl och det är också Kristdemokraternas uppfattning att ett folkligt deltagande i det politiska arbetet ofta är den bästa garantin för att människors rättigheter tas till vara. Vi menar dock att det vore på sin plats med mer utvecklade resonemang kring regeringens syn på stöd till det mer konkreta byggandet av samhällets institutioner i syfte att skydda och upprätthålla mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna anser exempelvis att det är viktigt att inom svenskt bilateralt utvecklingssamarbete arbeta mycket mer med det så kallade partinära biståndet – ibland i form av konkret stöd till uppbyggnad och understöd av partier och direkt kunskapsutbyte med dessa, men ibland kanske också genom rent stöd till parlamenten för att bygga upp dessa. De goda demokratiska strukturerna skapas inte per automatik. Här finns enligt vår mening oerhört mycket att åstadkomma genom svenskt utvecklingssamarbete. Detta betonade vi även i vår motion med anledning av regeringens proposition 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sverige politik för global utveckling.

Sverige måste vara ett gott exempel

I skrivelsen beskriver regeringen svårigheterna för FN:s konventionskommittéer att bevaka konventionernas efterföljd. Resursbristen är boven i dramat. Det är därför enligt regeringen viktigt att Sverige med flera länder betonar bevakningssystemets centrala betydelse för skyddet av de mänskliga rättigheterna och lyfter fram de rekommendationer till enskilda länder som kommittéerna bidrar med. Kristdemokraterna delar regeringens syn i detta men vill samtidigt poängtera vikten av att Sverige föregår med gott exempel. Givetvis ska Sverige arbeta för att så många länder som möjligt skriver under och ratificerar de olika konventioner som främst FN men också exempelvis Europarådet och ILO utfärdat och utfärdar. Men lika viktigt är att Sverige skriver under och ratificerar så många konventioner som möjligt. Då ökar enligt Kristdemokraternas mening chansen att andra länder följer efter och gör samma sak.

På den webbplats om mänskliga rättigheter som invigdes i maj 2002 i syfte att sprida information och kunskap om mänskliga rättigheter finns information om de konventioner som Sverige signerat och ratificerat. Men så vitt Kristdemokraterna vet finns inte någon sådan sammanställning av de konventioner från FN, Europarådet och ILO som Sverige inte signerat och ratificerat. Kristdemokraterna anser att det ligger i såväl allmänhetens som regeringens intresse att en sådan sammanställning skapas och publiceras på nämnd webbplats.

Stockholm den 24 november 2003
Holger Gustafsson (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Erling Wälivaara (kd)
Else-Marie Lindgren (kd)	Annelie Enochson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)	Mats Odell (kd)
Tuve Skånberg (kd)	Ingvar Svensson (kd)